Vad menar jag?

Jag har fått frågor både här på bloggen och i mail om vad jag menar när jag skriver att bilden är gjord i kameran. "Du skriver ofta gjord i kameran. Vad menar du då?"

Vad roligt att det finns dem som undrar! :) För jag berättar så gärna. 

För att ta ett exempel så kan jag berätta om bilden i förra inlägget och bilden här under. Tekniken jag använt mig av i de här två bilderna är rörelse och tiden. Jag har låtit bländaren vara öppen rätt så länge för att jag på så sätt ska hinna röra kameran för att få till det här måleriska uttrycket. 

Motivet är hästhagen, bergen i bakgrunden och himlen när solen håller på att gå upp. Skulle jag tagit bilden "på vanligt sätt" så skulle det sett helt annorlunda ut, riktigt tråkigt faktiskt, men med den här tekniken kan man måla med kameran.

Slutartiden i det här fallet är 1 sek, det innebär att det kommer in mycket ljus i kameran, och det i sin tur innebär att jag satte bländaren till 36. Alltså ett väääldigt litet hål för att släppa in väldigt lite ljus, för att kompensera att slutaren höll bländaren öppen så pass länge. Här har jag använt 50 mm brännvidd, ljusmätning evaluerande.

ISO hade jag i 100. Kameran jag använde gick inte att ställa ISO lägre annars hade det kunnat vara ett val. Har oftast ISO i 100, som ett slags "normalläge".

Och så gäller det att skaka kameran, få till det rätta darret liksom, för att få bilden att bli så här. (och det är en konst i sig, ser säker jätteskoj ut när man gör det! )

Och så kan jag berätta att jag alltid fotar i Manuellt läge, alltså jag ställer in allt. På så sätt kan jag berätta för kameran hur jag vill ha bilden.

(kan ju förstås inse värdet av typ olika förinställningar ifall man skulle fota en fotbollsmatch där ena laget har motljus och det andra medljus, då kan det nog vara bra, men jag fotar ju inte fotboll...)

Jag fotar alltid både i Jpg och RAW (har ställt in kameran för att generera dubbla filer). Varför? Jo, för skulle jag misslyckas med vitbalanseringen kan den ändras i RAW och så har jag märkt att under vissa förhållanden, när man gör mycket mjuka schatteringar, tonövergångar, så kan det bli pixelkanter i Jpg, tonövergången flokar sig.

RAW-filen i sig är ju rå, rätt och slätt, och kräver en del justeringar ofta i färg och ljus. Och jag har ofta inte tid eller tålamod att sitta med sånt, speciellt inte med bilder till bloggen. Och så har jag märkt, att min kamera gör mycket bra bilder i Jpg! Alltså de ser ut som det jag såg när jag tog kortet. Där har tillverkarna lyckats bra må jag säga, men det kan säkert skilja sig åt mellan olika kameror och märken.

Men det förutsätter ju att man ställer in kameran så att det blir rätt.

Och vad som är rätt bestämmer man ju själv! Jag vill göra bilderna i kameran och inte sitta och leka med olika penslar i olika bildbehandlingsprogram. Det roliga för mig som konstnär är att få tekniken att göra så att det blir så som jag ser!

En fördel med Jpg är att bilderna inte tar lika mycket plats i datorn. Ofta kastar jag RAW-filen när jag riktigt VET att jag inte kommer att använda bilden till annat än som typ en minnesbild, detta för att spara utrymme på hårddisken.

Så receptet på just den här bilden är: bländare 36, 1 sek slutartid, ISO 100, 50 mm, och rörelseoskärpa.