Drängkammaren

Drängkammaren.
1 exponering i kameran.

Så trist

Så tråkigt det är att ingen längre har behov av gräset, höet, som växer på vår mark.
3,5 hektar, klassificerad som första klass i söderläge.
Men ingen har behov av att slå och ta reda på grödan.
Vi har tidigare, för några veckor sedan, ringt 10 st men ingen vill ha det.
Trist
Tråkigt
och
Märkligt.
Och så tänker jag: Allt detta arbete som ligger bakom denna mark sedan flera 100 år tillbaka i tiden för att få marken till det den är idag. Till ingen nytta.
(överallt annars runt omkring är det slaget, 2 ggr dessutom)

Luktärts-rekord?

Luktärtorna har tydligen trivts den här sommaren. På verandan är de nu 2,45 meter höga! Fire and Ice och Royal White heter de.

Öppen Trädgård!

Deltar i tidningen Lands Öppen Trädgård!
Fotoutställning och installation i galleriet på gården.
Söndag 19 Juli kl 12-18.
Välkomna!
www.secretgarden.se

Ett Fynd!!

När jag åkte en sväng runt de närmaste byvägarna såg jag plötsligt en skylt: "Gårdsloppis". Hela gården låg ute till försäljning och ägarna, en ung familj, passade på att sälja allt lösöret från den gamla gården. Jag blev nyfiken, stannade och gick och tittade vad för grejer som var till salu. Jag köpte fyra saker, en av dem visar jag här och nu.
En Tidaholms-gigg i originalutförande i skick som ny! Gissa vad jag betalade för den? När säljaren berättade vilket pris han tänkte sig för giggen så höll jag på att ramla omkull! Faktiskt, nästan, och jag fick verkligen hålla kontroll på mig själv för att inte brista ut i ett stort VA??!!
En äkta Tidaholmsgigg helt i original, som ny, knappt använd, för 500 kronor!!!!
Ja, 500 kronor...HELT otroligt!! Självklart köpte jag den.
Den har stått inne i en lada, torrt och fint och bara blivit använd några gånger i början på 1900-talet.
Han som sålde frågade om jag skulle ha blommor i den... och jag svarade att i den giggen kommer det aldrig några blommor så länge jag lever, det skulle i så fall vara om jag spände för hästen och körde ut på en äng och plockade en bukett.
Jag fyndade mer också, även en större sak än giggen till ännu ett vettlöst otroligt billigt pris, mer om det berättar jag senare.

Den ser nymålad ut men den är mer än 100 år gammal.

Jag på kultursidorna i LT!

Jag och min fotoutställning "Mixat" och "Springmeet 2014" som finns i galleriet här på gården är på ett mittuppslag på kultursidorna i Länstidningen, -Måleri med Kamera-. Jätteroligt tycker jag! Och att mina bilder och idéer uppskattas. Och idéerna tar aldrig slut, det är snarare så att jag måste dra i handbromsen många gånger, men det kanske jag inte ska göra.
Klicka HÄR eller på bilden så kan ni läsa på Länstidningens hemsida.

Reportage och Öppen Trädgård!

Idag fredag är det ett reportage från min trädgård i ÖstersundsPosten. Det var jätteroligt att de kom hit på ett besök som resulterade i det här fina reportaget.
Nu på Söndag 20 Juli kl.12-18 är The Secret Garden med i Tidningen Lands Öppen Trädgård!
Välkomna hit!

Klicka på bilden så kan ni läsa reportaget och se lite film från trädgården på tidningens hemsida.

Fynd!

När jag åkte vägen runt sjön såg jag en skylt där det stod att det var gårdsloppis. Stannade för att se vad det var som skulle säljas. Hela gården har blivit såld och nu skulle gården tömmas på grejer. Jag letade inte efter något speciellt men kände på mig att det här var ett ställe att fynda på.
Och mycket riktigt: första fyndet lät inte vänta på sig: trädgårdssoffor från Byarums bruk i utmärkt skick för 500 kronor!!
Nu har de flyttat hem hit och hittade sin plats direkt. Jag gjorde även fler, större, fynd, helt makalösa faktiskt! Mer om det berättar jag senare.

Whistleblower

Jag har fått många många många mail och frågor från hela Sverige, och från världen i övrigt, om hur det gick med den där sjukt stora Majbrasan i byn. Se inlägget här.Därför berättar jag fortsättningen om vad som hände, för den här bloggen är ju en historia om Trädgården, Gården och det som händer i dess närhet.
Jag och  min man gick den korta sträckan till majbrasan senare på kvällen. Det brann fortfarande med stora, plötsligt uppflammande lågor, över de gigantiska glödhögarna.
Ingen människa fanns på plats! Vinden fick stora gnistregn att stiga högt mot himlen! Över den torra marken intill!
Vi stod där, jag och min man, helt tysta, kände båda att det här är helt åt helvete. Ingen av oss sa något på en stund (som om vi inte trodde att det var sant.) Vi stod tysta och tittade: såg lågorna och gnistregnet leka i vinden åt byns och vår gårds riktning.
Vi fattade ett gemensamt beslut, att ringa den som vi antog var ordförande i Bygdeföreningen, och anordnare av brasan, och därmed någon ansvarig som hade koll så att inget hände. (men hur kan ansvarig veta vad som händer när hen inte är på plats och det fortfarande brinner och det blåser?).
Här är några citat från vårt livs mest knäppiga/sjuka telefonsamtal:
Min man: "Vi står vid brasan och det finns ingen här och vaktar och den brinner fortfarande."
XX: "Jaha?"
Min man: "Vi är rädda att elden sprider sig, speciellt nu när det har varit varning för att elda, och det blåser och gnistorna flyger lång väg."
XX: " Det har gått bra i fyra timmar, vad är problemet!?"
Min man: "Problemet är att elden inte är släckt och ingen finns här och ser vad som händer."
XX: "Jag har varit där och kollat för två timmar sedan och då var allt bra och jag har ingen anledning att gå dit och kolla igen!!"
Jag: "Jo, det har du. För det brinner överallt fortfarande och det blåser och gnistorna flyger högt mot himlen åt byns, och vår gårds, riktning!"
XX: "Nu tycker jag att ni får ge er! Jag tycker att ni är Tramsiga! Jag tycker att ni är riktigt tramsiga!!! Vi sitter här i köket och har det mysigt! Ja, vi sitter här och har det mysigt, får man inte ha det!? Och så ringer ni och håller på så här, ni är tramsiga! Det är ingen fara med elden om det inte är DU som är där och ser till att den sprider sig!!"
Jag: "Är det du som är ordförande i Bygdegårdsföreningen, jag vet faktiskt inte riktigt vem det är, så därför frågar jag: är det du som är ordförande?"
XX: -----------------
 //inget svar under lång tid, jag upprepar frågan hela tre gånger.//
XX: //Till sist// "Ja."
Jag: "Vet du att det är den som tänder brasan som även har ansvaret för elden?"
XX: "Nej! Nähää!! Nej nej! Det är det inte! Så är det absolut inte! Det är de som lägger på alla grejer på brasan som är ansvariga!" Jag har ingen anledning att gå dit!
Jag: "Jo, du har anledning! vi står här och ser att det brinner mycket överallt och det blåser och gnistor yr högt mot himlen åt hela byns håll....och ingen finns här och bryr sig!"
XX : Ja jag kan i alla fall inte göra nåt åt ifall det går åt helvete!!"

----------

Nu sitter ett litet litet anslag uppe vid brasan om att brasan ska flyttas till ett annat ställe. Tro faan det, vem vill ha den elden på sin mark, när det tydligen är så illa att elden tänds och alla går därifrån, även de ansvariga.....

Att trimma Majbrasan...

Bygdegårdsföreningen i byn har satt upp en skylt vid majbrasan där det står att på grund av den mycket stora brandrisken och den torra marken så är brasan tillräckligt stor och inget mer får läggas dit.
Vår gård ligger närmast och ligger väldigt nära brasan och det är bara torrt gräs och sly emellan.
Jag var ute på gården och fotade blåsippor när jag får se att brasan plötsligt får extra bränsle(!) trots skylten! Och det är inga små saker som läggs dit, ett helt stort lass.
(Jag står alltså på gården och fotar det här!)
Värsta dagen på hela året är när den där brasan ska brinna, oavsett väder och vind…
Kolla bilderna:

Å fan - tapetsering!

Påskhelgen ska ägnas åt tapetsering! YES! Jihaaayaey!!
Vi flyttade in här för 10 år sedan och har inte behövt nya tapeter, förrän NU, enligt mig. Det finns 2 rum som faktiskt behöver nya tapeter, de andra är så bra de någonsin kan bli.
Köket är på G att få nytt på väggen! Det började med att jag åkte på utförsäljning i Bräcke Järnhandel som sålde ut allt för halva priset när affären ska upphöra. Jag gick in, hade inget speciellt som jag letade efter. PLÖTSLIGT drogs jag till en hylla med tapetrullar. Några rullar låg och lockade på mig, JA, kände jag, de där ska jag absolut ha! (men visste då inte vart de skulle passa.) Kollade vad det var senare när jag kom hem vad jag köpt, det var engelska SANDERSON Peony Tree midnight blue! Som jag betalat 40 kr per rulle för!!! (kostar normalt ungefär runt 780-850 kr per rulle! och affären sålde för halva priset...tror bestämt inte att de visste vad de hade..)
När jag kom hem drog tapeterna mig in i köket och JA där ska de vara! MEN när jag var där på bygghandeln i Bräcke så skrek en tapetkatalog på min uppmärksamhet. Tittade jäkligt snabbt i den och föll handlöst på en tapet från PIP COLLECTION!
Dagen efter åkte jag in till stan, Östersund och bygghandeln Fresks, och se på attan DÄR hade de exakt den tapeten! liggande på en hylla så det var bara att plocka rullarna jag behövde.
Så NU blir det först Pip Collection i köket, som ett slags befriande fräscht vårskrik i glada färger! och senare, i sommar/höst, när köket är utbyggt (!!), blir det Sandersons mörka tapeter på väggen.
Min man tror jag faktiskt blev lite chockad. Först att jag köpte de första tapeterna, där höll han sig lugn som inget hänt, men när jag dessutom kom hem med de andra som ska sättas upp först som ett slags 'revolution' så sa han: "Men...vad är det för fel på tapeterna som sitter i köket nu? De fungerar ju."
Och jag svarade, lugnt: "Men, vi har ju aldrig tapetserat ALLS någonstans i det här huset sedan vi köpte det för 10 år sedan...och ja visst, tapeterna i köket fungerar ju, de sitter ju kvar på väggen och har ännu inte ramlat ner, men se, jag vill nåt MER jag vill ha friska vindar färg och glädje och livskraft och då är det bra att våga börja med nya tapeter..."

Ett decennium...

Ja så är det! Nu har jag bott på den här gården i 10 år. Helt otroligt vad tiden försvinner! Vi köpte gården 4 mars 2004, det är ett datum som jag aldrig glömmer. Vi hade väntat på beslut om vem som skulle få köpa i hela 7 månader! Mannen hade gett upp hoppet, inte jag. Jag vägrade ge upp. Glömmer aldrig känslan när säljaren till slut valde oss.
När jag fick nycklarna i min hand…
Det har hänt mycket under de här 10 åren. Bra saker och jobbiga saker. Som det är för alla, antar jag. Jag har gjort en trädgård, från ingenting och utan egentliga kunskaper, som blivit en besöksträdgård och varit med på TV i Trädgårdstoppen och reportage i magasin. Det har varit besökare i trädgården som berättat en del av husets historia, det har varit tv-folk, professorer och annat kändisfolk här på besök.
Roliga situationer har uppkommit då jag först inte känt igen dem.
Jag har haft otrolig tur på auktioner med att finna möbler till huset i stil som jag älskar och som passar huset. Vi har blivit erbjudna att låta göra biotopskydd av en del av vår skog och få pengar för värdet av träden samtidigt som de får stå kvar, underbart!
   Och det har hänt saker som man inte rår på.
Första kontakten med byfolket fick jag veta att det var en ”bygdens son” som velat köpt gården, att vi var ”fel” ägare! (Den här byn är känd för sin fina sammanhållning..)
Efter fem år lade företaget som mannen då jobbade på igen, han blev utan jobb /nu har han ju jobb igen/ Fyra månader efter mannen var det min ”tur” att bli arbetslös. Företaget jag jobbat på i 18 år flyttade all sin verksamhet till Stockholm. Min första dag som arbetslös fyllde jag 40 (ingen från min tidigare arbetsplats hörde av sig.)
En vecka senare blev min älskade islandshäst sjuk i fång och jag fick rådet att låta döda honom…/men kontaktade Strömsholm, och så behandlade jag honom själv och nu är han frisk/ Några dagar efter det sa en trädgårdsbesökare elakt (tror hon var från byn men hon presenterade sig inte) att hon hade en planta som jag kunde få, en ”tokgubbe”, för det passade en sån som mig…
Några veckor senare blev det känt att en bybo planerade vindkraftsindustri rakt framför byn!
Jag hittar tillbaka till konsten och börjar fotografera, går utbildningar
 och startar eget företag, Boije Photography.
Ja, det har hänt en del det här decenniet.

Arbete...

Ett jobb som har fått vänta alldeles för länge, enligt mig, har jag som största prioritet det här året. Husets västra gavel och köksingång måste få en rejäl arbetsinsats. Köksingången har satt sig så den har släppt från husväggen, den måste höjas och läggas golv och isoleras och göras inredning och så ska det skrapas och målas och kanske måste någon panel på huset bytas. Allt sånt här som jag inte alls är bra på…det skulle vara att måla då men mina knän är inte att lita på efter den här vintern så att skutta runt på någon ställning är omöjligt för mig.
Visionen jag har är att låta det nuvarande köket fortsätta in i köksingången.
Tänk om ett Byggnadsvårdsläger kände sig utmanade och kom hit och gjorde huset en välgärning!

Boije Gallery

Visar några bilder från mitt galleri, Boije Gallery, som finns här på gården. Den lokala tidningen Östersundsposten skrev om det i fredagstidningen. Galleriet är inne i den gamla stora bryggstugan och angränsande rum och byggnaden är helt bevarad som den var en gång i tiden. Det enda jag gjort är att jag målat golvet för att få ljust i rummen och så har vi satt upp belysning.
Humlen slingrar sig glatt mot den gamla timmerväggen.
För någon dag sedan hade jag långväga besök från Skåne av trevliga Eva från Lyngby Prästgård. Hon har en helt underbar trädgård och en blogg som heter Bakom Häcken.

Här är en bild från rummet med utställningen Fönster genom verkligheten. Bilderna är, som vanligt, gjorda direkt i kameran med naturligt ljus, en exponering, ingen lek i datorn och inga multiexponeringar.
Många tror att jag klistrat ihop olika bilder när de ser de här tavlorna med det har jag inte gjort! Det är konstigt det där...att många inte tror att man kan göra såna här bilder utan att, som jag ser det, fuska. Men, egentligen, när många tror att det är fejk så är det ju högsta betyg på min fotokonst! När de TROR att det är HELT OMÖJLIGT att åstadkomma något sånt här på annat sätt.
Jag skapar magin direkt i kameran, det är så jag jobbar, kameran är min pensel och allt är precis vad det är: original skapade där direkt på plats och med naturligt ljus. Sedan gäller det förstås att Se bilden och få den att hoppa in i kameran.

Här är galleriet, jag och mina fotografiska bilder i tidningen igen i Östersundsposten.
Utställningen pågår under hela augusti och september. Mer info finns på trädgårdens hemsida www.secretgarden.se

Trädgårdens hemsida!

Min trädgård, The Secret Garden, har fått en egen hemsida. www.secretgarden.se
Klicka HÄR eller på bilden så kommer ni dit!

Ett tecken...

Ett av alla tecken på att våren är i antågande syns på snickarbodens tak. Isdropparna ser nästan arrangerade ut där de så väl utplacerade pryder takkanten.
Det är Internationella Kvinnodagen idag. Det är märkligt...att människor fortfarande, år 2013, ska bedömas efter vad de har mellan benen och inte efter vad de faktiskt tillför samhället. Att kvinnor fortfarande får lägre lön än männen för samma jobb gör mig skitförbannad!
Nån mer som känner så? 

Kan trädgårdar vara Kultur?

"Är trädgårdar kultur? Teater, musik, konst, anses generellt sett som kultur, men hur är det med trädgårdar? Och i så fall: krävs det något speciellt av trädgården för att den ska kunna anses vara kultur? Och hur kommer det sig att inga trädgårdar uppmärksammas kulturellt här i Jämtland?"

Den frågan ställde jag till Jamtli här i Östersund. Hittade en länk: fråga Jamtli "Till Jamtlis experter kan du vända dig med frågor om arkeologi, om hur man tar hand om gamla hus, om konst och textilier eller om kulturhistoria mer allmänt. Vi kan hjälpa dig vidare med dina frågor. Målet är att du skall få svar från någon av Jamtlis medarbetare inom en vecka."

Min fråga slussades vidare till en sektionsledare inom jordbrukssektionen...dit trädgårdar tydligen anses höra. Jordbrukssektionen på Jamtli består av fyra medarbetare: en förman, två djurskötare och en vaktmästare (enligt hemsidan).

Och, iochförsig, när man läser på wikipedia så står det om ordet kultur: Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär 'bearbetning', 'odling' och 'bildning' och i sin tur härstammar från cultus 'odla'.

Min egen simpla åsikt i frågan är att trädgårdar visst kan anses vara kultur. Det behöver inte heller vara en trädgård som levt genom århundraden, det kan vara en helt ny trädgård också. För teater....anses som kultur även om teaterstycket är nyskrivet, detsamma gäller både musik och målning. Konstnären behöver inte måla ett plagiat av ett gammalt konstverk för att det ska anses att hen är kulturutövare...

Jag väntar med spänning vad Jamtlis kulturkunnige kommer att svara....

Själv är bäste dräng...

Innanför de där fönstren finns snickarboden här på gården. Jag tycker den faluröda färgen blir vackrare med tiden när den får en mörkare och mer skiftande kulör. Fönsterfodren skulle däremot behöva målas och även dörrfodren och dörren.

Själv är bäste dräng...ja det ordspråket stämmer ofta in. Så gjorde det även idag! Det är en flock rådjur som häckar i min trädgård, äter vad de kommer åt. För några månader sedan hade jag bett mannen att sätta nät över mina fyra rosor (felicite parmentier) i rabatterna invid verandan, men tiden gick och rosorna blev hårt ätna av de söta rådjuren...

Igår kväll sattes nätet till slut upp.

När jag som hastigast kikade ut genom fönstret nu på morgonen såg jag att det låg långa grässtrån och gräsfnas på plattorna vid verandan och grusgången. "Hur har det kunnat hamna hö i trädgården??" funderade jag, så jag gick ut och kollade. Och då ser jag att nätet som mannen satt upp runt rosorna är fullt av kvickrot! Det är kvickrot, strån, rötter, ax och frön spridda över hela grusgången och plattläggningen och mina nygjorda rosenrabatter vid verandan!

Mannen förklarade det hela med att: "jamän nätet hade vuxit fast i gräset." 

"Men varför tog du inte bort det? Såg du inte att det var kvickrot??!!" sa jag.

"Jo, det såg jag, men det gick inte att få bort, det satt fast och du sa ju att jag skulle sätta upp nätet." sa han.

"Ja det här blir ju 'kul' till sommarn, när kvickroten får fäste!!"

"Jag får väl gå ut och ta bort det nu då..."

"Så nu går det att få loss gräset helt plötsligt??"

Som sagt, ordspråket själv är bäste dräng stämmer faktiskt. Hade jag själv satt upp nätet, då för flera månader sedan, hade rosorna inte blivit uppätna av rådjuren, och plattor, grusgång och rosenrabatter sluppit att beströs med kvickrot...! 

En närvaro...

Ett fönster från drängkammaren här på gården. Drängen huserade i ett rum ovanpå bryggstun. Här har tiden stått stilla. Elen har tillkommit på senare tid med sina gamla tvinnade ledningar och gardinen har jag satt upp.Innanfönstren är inte uppsatta och spindlarna väver sina nät i fred från moderna påfund. Jag känner mig som en gäst här inne. Det finns någon här, som jag inte kan se, inte helt klart och tydligt. Kanske skulle jag ställa in kameran på extra lång slutartid och lämna den här. Kanske skulle jag se något då... 

Mättad marknad?

Det finns så mycket och så många bilder jag aldrig visar här på bloggen. Många bilder som faller i glömska innan de ens hunnit visas, det är bara jag som sett dem, en enda gång. Kanske borde jag slänga en hel drös foton för att spara plats på hårddisken. Men jag har inte vågat det ännu, hoppet finns ju att de kanske kan komma till användning någon gång.

Men samtidigt så funderar jag: det finns så många fotografer i det här landet så varför skulle det få finnas fler? Marknaden är kanske mättad. Men samtidigt...mitt bildseende har blivit väckt efter en lång tids slummer och nu kan jag inte hejda det längre.