Pia...

Visar några bilder på min älskling Pia idag. Hon har blivit 9 månader nu och är riktigt stor. Men man ska inte låta lura sig och tro att hon är vuxen, hon är fortfarande valp och kommer att vara så en tid till.
Visst är hon fin?! :)

Jag är glad att jag tagit så många bilder på henne under uppväxten för attans vad tiden rusar iväg!

Här hos mig är det varmt och regntungt ute och jag kan faktiskt nästan höra hur allt växer explosionsartat. Bilden av hundarna som springer över bron in i det underbara guldljuset tog jag nu i helgen som var. Det var en magisk kväll en av årets bästa.

Grävling och blåsippa!

Jag var vid ett ödetorp och fotograferade när jag plötsligt hörde det prassla och kvistar bröts.
"Vad är det som dyker upp nu då?" hann jag tänka och ändrade inställningarna i kameran för att kunna fota vad det nu var som skulle dyka upp. (Jag fotar ju alltid i läge M, där jag själv ställer in allt i kameran.)
Från skogskanten alldeles intill skymtade en grävling. Plötsligt, som om den vore radiostyrd, tvärvände den i rät vinkel mot mig! Snabbt marscherade den fram och jag satte mig på huk och fyrade av några bilder. Plötsligt kände jag att det kanske inte var läge att sitta alldeles tyst...jag menar grävlingen var på väg rakt mot mig och den visste inte att jag satt där!
Jag fegade ur helt enkelt och sa: "Och vad gör du då?"
Grävlingen stannade direkt, tittade på mig som om jag inte var sann, och så tvärvände den och lubbade iväg.
Så här efteråt tänker jag att jag skulle fått de konstnärliga "drömbilderna" om jag suttit kvar. Men att få en grävling rätt upp i famnen kanske kan sluta på många sätt...vad vet jag, och just där och just då kände jag att det bästa för oss båda var att jag gav nåt ljud ifrån mig så att grävlingen visste att en människa satt alldeles framför den. 

Jag har haft närkontakt med grävlingar förr.
Det hände en annan vår här i trädgården! Det var en grävling som jagade en annan grävling och de sprang runt på grusgångarna i trädgården så att gruset sprätte, varv på varv. De var helt blinda för omgivningen och jag stod alldeles intill och hörde gruset sprätta på mina stövlar. Det verkar som om, vad jag upplevt i alla fall, att grävlingarna är lättast att komma i kontakt med om våren, i alla fall här i Jämtland.

Listan...

Dödslistan, so far.. i Trädgården:

• Hasselörten
• Alla (4) rosor Félicité Parmentier (de hade hunnit bli buskar nu..)
• Kaprifolerna
• Lavendeln
• Kaukasisk förgätmigej (den ena)
• Lammöronen, allihop
• Brokbladig revsuga, hela gänget

Blir så less på att hålla på med trädgård här i Norr!!! Det är att börja från noll med saker och ting varje år. Precis när växterna har börjat bli fina och stora så dör de över vintern på nåt sätt.
Tänk om min trädgård kunde bli sponsrad av någon handelsträdgård!!!??
Hallå, här finns jag!!
Ni skulle gärna få ersätta mina döda växter med nya plantor mot att jag gör reklam för er affär.
Vilken bra idé! Får se om nån hör av sig...

Min familj...

På bilden syns en del av min familj. För det är ju så att jag räknar mina djur som familjemedlemmar. Vi tillhör samma flock, samma familj, och alla har vi en samhörighet, en trygghet, tillsammans.
Den nya familjemedlemmen, labradorvalpen Pia, blir 9 månader om bara någon dag. Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Nu har det blivit på det sättet med henne att hon hela tiden vill veta vart matte är...antagligen eftersom jag haft med henne överallt. Och detta har fått följden att när jag lämnar henne i bilen så börjar hon skrika yla och vråla som en besatt. Sist bet hon av båda säkerhetsbältena fram!
Jag var bara några meter från bilen så hon kunde se mig hela tiden. Jag höll på att fota några fönster på ett ödetorp och hörde hur hon vrålade och skrek de få minuter jag fotade. Inte fattade jag att hon kunde både vråla och bita sönder saker samtidigt...
Så nu får jag åka olagligt ett tag tills jag får tag i några bälten...
Undra hur jag ska träna henne att vara själv i bilen?? Hon såg mig ju hela tiden och ändå skrek hon?! (har även testat att gå så att hon inte ser mig men hon skriker i alla fall, både om jag är borta en kort tid eller en lite längre tid)
Annars så är hon helt underbar, naturligtvis, min lilla Pia som är störst av alla mina labbar redan. Min lilla Drake, jag kallar henne för Draken för hon har en drakes hjärta, i positiv benämning alltså.
Igår badade alla fyra labbarna för första gången det här året. Isen hade precis försvunnit dagen innan men det kalla vattnet bekom dem inte. Jag tror att Pia tyckte att det var det roligaste hon varit med om i hela hennes liv. :) (efteråt torkade jag dem förstås)
På bilden syns Pia, Ella och Gina.

Växthusrök...

Det ryker från skorstenen på växthuset tidigt på morgonen. Vedspisen inne i växthuset värmer de små frösådderna som börjat kika fram. Idag ska jag sätta de sista fröna, bränna lite torr lavendel på vedspisens platta så det doftar gott och koka kaffe inne på spisen i växthuset.
Det är sånt här som är livskvalité.
Morgonen började jag med att jaga bort stygga rådjur som stod i en av rabatterna i trädgården och gnagde hej vilt på de små perennerna som börjat kika upp...skulle haft en kanon och fyrat av så att de försvann i rök och damm (!) BOOOM PAAANG!!! för de verkar tama de här styggingarna, de struntar nästan i att jag kommer hoande och slår i kastrullock. De tittar på mig och de ända som blir förvånade (kanske?) är grannarna...

Säkert en Fågel...

En Domherre, antagligen, för de kan vara riktigt elaka!
Det är nåt djur som nyper av blåsipporna i trädgården. Det blev jag varse när jag låg platt på marken och kämpande med att komma ner med ansiktet i marknivå för att få rätt perspektiv på bilderna när jag fotade de där väna små blå sipporna. Först tänkte jag: "typiskt att det ska sticka upp små pinnar mitt bland sipporna och förstöra bilden!" Och sedan insåg jag att de där pinnarna var stjälkarna av blåsippor som mist sina huvuden. De hade blivit halshuggna!
Domherren misstänker jag för det är en ful fågel som nyper av knoppar. De brukar komma i flock och ta varenda äppelblomsknopp på äppelträdet.
Det här året ska jag hålla koll på de elaka domherrarna och så ska de få sina fiskar varma ifall de ger sig på äppelknoppen det här året med.
"Flyg Fula Fågel bort annars åker du på en propp!"

Jag på Kultursidorna i ÖP!

Nu har jag och mina foton dykt upp på mittuppslaget på Kultursidorna i ÖP. Roligt att se att jag faktiskt finns liksom, att det jag gör inte bara försvinner ut i anonymiteten. Det blir som ett slags kvitto på all kraft och arbete jag ger det här med fotograferingen och bildskapandet. Och så blir det en sporre att fortsätta.
Klicka på bilden för att läsa.

Sundsjö kyrka i morgonljus

De tidiga mornarna är helt underbara! Ljuset smyger fram över bergen och helt plötsligt som genom ett trollslag är det ljust. Ljuset är mycket flyktigt så man hinner inte slänga i sig en kopp kaffe, hinner knappt ta på stövlarna och hinner nästan inte hämta kameran..men det är ju en förutsättning för att fånga bilderna.
På bilden syns Sundsjö kyrka som jag fotat med teleobjektiv tvärs över sjön. De rosa tonerna var helt underbara när jag stod där i morgonljuset.
Och Gina finns fortfarande kvar! Åldern är ju bara en siffra och hon beter sig inte som 15 år, och när hon är så pigg och skuttar och leker med de andra hundarna när hon vill och hon hoppar in i bilen och hoppar upp i säng och soffa, så kändes det inte rätt att låta en jäkla tand ta död på henne. Och hon vill fortsätta leva, det sa hon klart och tydligt. Så nu har jag tagit tanden under behandling. Men vem vet vad som händer framöver, man är aldrig beredd när det väl händer även fast man inser fakta.

Ett svårt beslut...

Ibland, mycket sällan faktiskt, så funderar jag vad jag ska/kan skriva om här på bloggen. Egentligen spelar det ju ingen roll, vad jag skriver, för allt kommer i alla fall att bli ointressant lika snabbt som vädret i april! Så därför skriver jag det här nu. Jag har ett mycket svårt beslut att fatta. Så svårt att jag helt vill slippa undan.
Det är Gina.
Gina min älskade speciella äldsta labrador, nu 15 år.
Det börjar bli dags. Kanske i morgon?
Kanske inte...
Varför jag velar är därför att hon egentligen redan har dött...ja (!)...men jag fångade upp henne där på köksgolvet för tre år sedan när hon ramlade omkull och försvann och så, plötsligt så var hon tillbaka igen.
Svårt att förklara det här. Allt hände så snabbt. Det var som om jag handlade rent instinktivt, mina händer blev varma, det började sticka och pulsera bränna i händerna, speciellt i den ena, och jag greppade henne och höll henne fast och liksom föste kraft in i henne, och sedan...har hon levt tre år till, tills nu, när hon har fått varinfektion i en tand.
Det var knepigt även med kaninen, Leo, som blev 13 år. Han dog också, eller försvann eller vad man kan kalla det. Jag fick fatt i honom alldeles när det hände när han låg ner alldeles stel, när han var 9 år, och samma sak hände. Mina händer blev pirrande av nån slags värme som nästan brände och jag höll honom i ett hårt grepp. Sedan skuttade han iväg, i fyra år till, när jag till slut måste inse att jag måste låta honom gå...
Hästen, Solon, sade veterinären då för fyra år sedan, att det var totalt utan hopp, jag vägrade och nu har han hunnit bli 25 år...

Och nu är det Gina, igen, och jag vet inte om jag kan släppa greppet, om henne, älskar henne så!!!!!, och därför så vill jag att hon ska vara kvar med mig, men samtidigt så kan jag inte lägre kämpa mot tiden...eller kan/orkar jag, borde jag.........

Dragningskraft...

Alla dessa ensamma hus med sina allseende ögon och sitt dunkla innehåll innebär en stor lockelse för mig. Det är som om jag redan varit inne i rummen, vet hur det ser ut, fast jag aldrig varit innanför dörrarna. Speciellt ett hus har en enorm stor dragningskraft på mig. Återvänder till det gång på gång och ser hur tiden nafsar allt mer intensivt på huskroppen, och dess själ.
Att kika genom husets ögon, olika årstider, ger ett varierande uttryck i bilden fast motivet i stort är det samma. Men en längtan finns alltid där, både från mig och huset...

Tomhylsor...

Vid ån, på samma ställe där jag såg uttern och där jag brukar ha mina bäverkontakter, så hittade jag tomhylsor liggande på marken nu när jag var dit i morse. De låg inte där när jag var dit i förrgår, då jag fotograferade uttern, som jag berättade om i det förra inlägget.

När jag tog de här bilderna hörde plötsligt Pia något bakom oss! Hon började morra och jag vände mig hastigt om men det som hon sett försvann i riset och det lät konstigt...det grymtade och snörvlade och lät inte riktigt friskt. Som ett djur skulle kunna låta om det var skadat på något sätt....

Utter!

Jag masade mig upp ur bädden klockan 5 i morse och tog en tur till skogen tillsammans med yngsta labben Pia, nu 8 månader. Det plaskade i ån och något djur såg ut att leka med sig själv. Ett busigt och nyfiket djur som var som en utter i vattnet...
Ja! Det visade sig vara en utter!
Pia och uttern tittade på varandra och jag tittade på uttern genom objektivet. Sedan försvann uttern ner i det svarta vattnet och in i guldljuset när den insåg att den var iakttagen.

Jag på Kultursidan i LT!

Det står om mina fotoutställningar på Länstidningens kultursidor idag! Kul och spännande att läsa om sig själv i tidningen på det här sättet. Och roligt att utställningarna uppmärksammas trots att de är på bibliotek långt ut i "obygden".
Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Fotoutställning!

Välkomna att komma och Se!

Min Hemsida Boije Photography!

Nu är den uppe, min hemsida!
Jag har inte stuckit ut näsan utanför dörren på hela helgen, har jobbat med utställningsbilderna, gjort hemsidan och printat ut visitkort. Arbetade 15 timmar på lördagen och 15 timmar på söndagen, i ett streck. Har klart 64 foton fördelat att visas digitalt på de tre olika utställningarna i Bräcke, Gällö och Kälarne.
Nu återstår titellista, numrering och informationsblad.
Vernissage på Bräcke bibliotek måndag 15 april klockan 18-19.
Klicka på bilden för att komma till hemsidan BOIJE PHOTOGRAPHY.

Bild till Utställningen!

Här är en av bilderna jag ska visa på Fotoutställningen.
Vernissage kommer att vara på Bräcke bibliotek kl 18-19 måndag 15 april.
Utställningen visas samtidigt på Bräcke, Gällö och Kälarne bibliotek med olika bildspel på varje ställe.
Efter ca tre veckor byts bildvisningen mellan orterna så att varje ort får nya bilder. Som en slags karusell alltså.
Så, ni som har vägarna förbi och kanske är nyfiken är välkomna! :)

För Innovativ för Bräcke kommun!

Jag ska ha Fotoutställning på biblioteken i Bräcke, Gällö och Kälarne. På stora digitala plattskärmar!!! Yes Jippie!!! Kan man tycka. Men...detta är Bräcke.
Skärmarna är liggande och jag har 25 stående foton...
Skärmarna kan enkelt vändas, på en halv minut max, med en skiftnyckel.
Men det är för innovativt för Bräcke Kommun.

"Skärmarna sitter som som de sitter och det går inte, dem får ni inte, ändra på!"

Det här är ju mycket lustigt (NOT!) speciellt när Bräcke Kommun precis haft en stor landsomfattande kulturkonferens om att "Kultur kan göra skillnad", även i små byar och att man ska välja att se saker på andra sätt, att inte bara acceptera utan att se Möjligheter.
Och jag vill ju bara vända en plattskärm från liggande till stående...men till och med DET är för mycket för Bräcke kommun!
För innovativt, för annorlunda, för nyskapande, för......du måste fatta att du ska vara som alla andra....!!!

Några länkar:
Bräcke sämst i landet på personlig utveckling
Folk från hela landet är här
Kulturliv i Bräcke Kommun
Hela Sverige ska leva i Bräcke
Bräcke by Night Fylla o Fight

Och varför skriver/berättar jag det här och visar länkarna från Nyhetstidningarna?? Jo för att det är viktigt, för att det hör samman, för att det här är en av alla saker som gör att folk har Bräcke Kommun som sista alternativ när de vill bosätta sig i Jämtland!
Att vända på en plattskärm......är för innovativt!
Så utställningen kommer att se ut på det här sättet!
(alltså om man vänder  på skärmen så blir det rätt som synes)

Skål och våga såga!

Glas med godisägg i ute i solen. Jag fyllde år igår; det är inte så roligt att göra det längre. Åren börjar nöta på kroppen.
Idag ska vi såga ner en jättestor björk som växer på gårdsplanen på den norra sidan och försöka få den att falla på rätt ställe och inte på något av husen...
Det är första steget till den nya trädgården!

Jag är en häxa!

Skärtorsdag, kvasten är nyvallad och jag lyfter vingarna för att flyga iväg...när jag kommer att tänkta på att jag vill BLOGGA! Lägga upp en visuell bild på när jag flyger på kvasten över byn!
Men så blev det problem: vem skulle fota?? Mannen sitter kvar på jobbet. Grannen kanske?? Den nya grannen?!
"Ja, jättebra!" tänkte jag...först och sedan tänkte jag lite mer och insåg att det nog kanske inte var så bra; för vad skulle grannarna tro, skulle de få för sig att jag var en häxa??
Hade sett allt framför mig: koppla släpvagnen till bilen vilken kör med en väldans fart och jag står på släpvagnen och är "dressed for success", alltså klädd som en riktig häxa, med vinden i håret och kvasten och kläderna fladdrar och allt sker i en väldans fart medan en annan bil kör bredvid och där sitter nån som fotar mig; alltså som man gör när man gör film.
Men vänta nu; om jag ska köra kvasten kan jag inte fota samtidigt, eller kan jag det??
Hmmm....kanske inte ska berätta om den här kalasidén för nya grannarna...utan jag får visa en annan helt vanlig ? bild i stället.
Ha en fin skärtorstag!
(bilden är behandlad)

Form...

Ett träd med spännande form. Det ser ut att kunna arta sig riktigt bra. Tyvärr så växer det under en kraftledningsgata så det kommer inte att få fortsätta leva så många år till. Skulle gärna gräva upp det och ta det med till trädgården men jag inser att det kommer att bli alltför stort grävjobb.

Korpen Flyger!

Jag fascineras av de här stora starkströmsmonstren som finns här och där över berg och dalar i hela landet. Kan inte låta bli att tilltalas av detta mönster, linjespel...
Var dit igår och såg korpen flyga med gyllene svarta vingar i solen. En underbar bild, tänkte jag, och åkte till samma ställe idag. Inga korpar där....de kände kanske på sig att någon sett dem och var på sin vakt (lägg märke till boet i stolpen).
Till alla bild- och fotointresserade kan jag säga att inställningarna i kameran är:
bl 8, 1/200 sek, ISO 100, 182 mm. Läge M (som alltid).
Och...till alla ytterligare foto- och bildintresserade: varsågod, sätt igång att räkna på tredjedelsreglen och Gyllene Snittet...:)
När jag gör mina bilder, vare sig det är i kameran eller annars, så händer det bara, "Gyllenesnittet" sitter där, utan att jag tänker på det. Det sitter inne i mig; antagligen är jag född med det, för jag har mestadels stött på personer som, just det, måste tänka fram det...eller till och med räkna (!) och då börjar det kännas riktigt märkligt, för mig, när personer som ska vara konstnärliga inte känner själv utan måste beräkna och räkna sig fram till detta....

Härligt!

En underbar morgon! Vårvintern är här och solen smyger fram sitt varma leende över bergen. Det kommer att bli en vacker dag, en underbar dag och livet är faktiskt fantastiskt. Det är så livsbejakande att till största delen kunna bestämma över sina egna dagar.
Kan berätta att jag sålt en artikel till ett magazin, text, foto och illustrationer av mig. Det känns så härligt att kunna skriva så. Det var inte så länge sedan jag satt och tittade i alla dessa underbara tidningar och kunde inte ana /eller kände jag på mig?/ att jag bara några år senare skulle ha mitt eget material i dem. En härlig känsla!
Nu ska jag dra ner rullgardinerna, mitt i ansiktet på solen, och fortsätta jobba med mina bilder.
Ha en fin dag allihopa!

Min dag och en förfrågan!

Min namnsdag idag. Firar den för mig själv genom att visa en bild på några blommor från mitt växthus. Ibland får jag frågan ifall bilderna här på bloggen är mina allihop, och ja så är det. Jag fotar allt själv och använder bara eget material. Sånt är viktigt för mig, för att inte säga värdefullt. Men, det förstås, det tar en massa tid och är egentligen ett riktigt arbete.
Har fått en förfrågan om att lägga hela min blogg, inklusive alla bilder, på ett annat ställe.
Hur ska man ställa sig till det?
(Och bilden är gjord i kameran, som vanligt.)

Kakelugnen och vilodagen...

I morse var det -24 grader kallt! Vintern visar att den kan bita rejält ännu ett tag här i Jämtland. Det kliar i fingrarna efter att börja pyssla i trädgården men det är bara att inse, det orättvisa i att bo i ett avlångt land. Läser på olika bloggar om folk som börjat vårpyssla ute men jag måste vänta ännu två månader. Men sedan tar det fart och det är då man skulle kunna "bränna ut sig" för då ska allt hinnas med på samma sekund nästan, det som de i nedre delen av Sverige haft flera månader på sig att göra och njuta av.
Det är det här som är nackdelen med att bo i norr. Man får helt enkelt ha lite mer jävlaranamma i sig eftersom man inte blev ivägsläppt tillsammans med det övriga startfältet utan fick börja springa först när de andra hade försvunnit i fjärran och samtidigt ska man prestera minst lika bra.
Det här kan vara mycket frustrerande!
I alla fall för mig som antagligen är lite av en tävlingsmänniska. (När jag var liten var jag med i ungdoms SM i längdåkning. Jag ledde efter 3 kilometer men efter det ramlade jag i en brant backe när det bara var 2 kilometer kvar och då sket det sig.)
Nu vet jag ju, naturligtvis, att trädgårdar inte är någon tävling, men i alla fall...
Jag får stanna inne och elda i den underbara kakelugnen i nedre salen och bida min tid tills våren verkligen är här och då...!

Ett tecken...

Ett av alla tecken på att våren är i antågande syns på snickarbodens tak. Isdropparna ser nästan arrangerade ut där de så väl utplacerade pryder takkanten.
Det är Internationella Kvinnodagen idag. Det är märkligt...att människor fortfarande, år 2013, ska bedömas efter vad de har mellan benen och inte efter vad de faktiskt tillför samhället. Att kvinnor fortfarande får lägre lön än männen för samma jobb gör mig skitförbannad!
Nån mer som känner så?