16 november 2014

Vilken är bäst?

Var ute på gården med hundarna. Plötsligt såg jag den, bilden. Som måste fångas i kameran. Sekundsnabbt innan ljuset ändrades.
Sprang in efter kameran och jobbade fram bilden. Bilden liknar ett grafiskt tryck, en etsning, även fast det är ett foto av de vissna bladen sett genom frosten på glasfönstret i växthuset.
Det är många år sedan jag gjorde grafiska tryck, kopparstick, etsningar och mezzotinter.
Ett konstfoto från naturen.
När jag lade in fotografierna i datorn kom jag att tänka på tapetmönster så jag ändrade färgerna med datorns hjälp och bilden ändrade uttryck och blev en tapet i olika färgställningar.
Den översta bilden är den "rätta" och de undre är ändrade.
Vilken gillar ni bäst?

Blad1

Blad2

Blad3

Blad4



11 november 2014

Velande

Höst, vinter, vinter, höst. Båda samtidigt och var för sig. De velar, ingen av dem har ännu bestämt sig riktigt, hur de vill göra; stanna eller gå. De bidar sin tid och samtidigt vet både hösten och vintern att de själva inte har något eget val. Det är förutbestämt hur tingens ordning ska falla.


10 november 2014

Äkta Människor..

Det är inte lätt!! Det har nog ingen påstått heller. Att få vara en person som räknas lika bland andra människor. Känslan finns där; Vissheten; Vetskapen; När en del inte får passa in. In i gemenskapen; som finns, oavsett vad som sägs.
Och vad som visas utåt.
Fanbyn, där jag för tillfället i min vistelse i detta universum bor //för vem vet vart man hamnar sedan liksom....// har haft partaj för att samla in pengar till luftvärmepumpar till den gemensamma Bygdegården. Jättebra initiativ!
För detta ändamål anordnades en Auktion där folk lämnade in saker som såldes och pengarna för föremålen ska användas till värmepumparna. Sedan på kvällen fortsatte eventet med kulinariska rätter och musik bla.
Fanbyn, DevilsVillage som det heter på Facebook, har en egen grupp på just Facebook, gruppen är riktad till bybor /och andra som känner för att vara med/.
Jag är, som bekant, inte någon stor anhängare av mediet Facebook, men eftersom jag bor här i byn, sedan 10 år tillbaka, skickade jag en "vänförfrågan" om att få bli medlem i gruppen på nu 145 medlemmar i DevilsVillage/Fanbyn-gruppen på Facebook...
Och.... Ja, jag är fortfarande inte med.
Ingen svarade på min förfrågan(!)....

Och det här visste jag ju när jag till auktionen lämnade en stor photoprint, foto A2 storlek, som bidrag till kostnaden av luftvärmepumparna.

Good will thinking.


På gruppens Facebooksida efter festen kan man bla läsa detta:((Och DÅ kan man fråga sig varför folk flyttar hit? När det bara är generationers inav. som räkas???))Skulle behövts ett migrationsboende för att bryta detta kanske, näää...HUR skulle De kunna bli accepterade när det bara är det här som räkans???? se bild från FB.



Lite obehagligt

Måndag idag. Sitter i mörkret och skriver bländad av bildskärmens overkliga ljus. Utanför fönstret tassar rävar omkring i trädgården. De är halvtama. Igår var en räv alldeles utanför dörren mitt på dagen. Hundarna skällde men det struntade räven i. Labradorvalpen Allis hade varit ute alldeles innan...
Jag drog på mig stövlarna och gick ut, räven tassade in vid växthuset och stod och lurade när jag kom, då tittade den fram, på mig, helt orädd.
Och jag fick en overklighetskänsla, en krypande obehagskänsla.
Räven tassade vidare mot närmaste grannen, jag följde efter och så fick jag se att den satt, satt framför mig, och väntade på mig? väntade på vad? Kom att tänka på att jag inte hade några handskar på mig.
Jag klappade i händerna och tjoade, den satt kvar men vände sig makligt efter ett tag och tassade vidare in mot grannens.
Det är en rävflock här. Som är halvtam. Känns inte så bra när jag inser att valpen genast skulle följa efter räven in i skogen och där möter valpen även de andra rävarna....
Jag gillar rävar. Men gillar inte när en hel flock rävar blir halvtama och tappar det normala beteendet.


03 november 2014

Lugn / Calm

Åkte runt sjön, det var underbart dimmigt på vissa ställen. Stannade och så flög den här bilden in i kameran.
Jag blir lugn när jag ser den, nästan så att bilden är meditative.


31 oktober 2014

Finbesök!

Jag satt vid datorn i morse när jag fick höra räven skälla. Släckte lampan och tittade ut genom fönstret. Det lät som om räven var ganska långt bort så jag försökte kika in i mörkret. Det höll precis på att ljusna men mörkret rådde ännu över ljuset. Jag såg inte till räven...MEN ibland ser man faktiskt inte det som man har rakt framför ögonen. Räven satt uppe på trappstenen här i trädgården. Rakt framför mig!
Då blev det lite stressigt ett tag. Plockade fram kameran, knäppte på den, av med linsskyddet, ställa in ISO på det jag trodde krävdes, välja slutartid, ställa in största bländare och av med autofokusen.
Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna ut på verandan utan att skrämma bort räven så jag blev tvungen att fota genom fönstret, dubbla glasrutor med handblåst bångligt glas; så därför blev det ingen riktig skärpa.
En fin och spännande upplevelse.
Lilla labradorvalpen Allis låg i soffan nedanför fönstret och sov.
Det är bara att hoppas att räven rensar bort alla sorkar från trädgården.
Här sitter räven på stenen med svansen hängande över kanten och skäller. Jag trodde först att jag såg fel i mörkret. (Jag har ljusat upp bilderna)


Här har den vänt sig och tittar ner på grusgången.


Det känns nästan som en bild från en sagobok. The Fox In The Secret Garden.

29 oktober 2014

Intelligentian?

Får man rida mitt i ett elljusspår?
Precis i
mitten där folk går och /försöker/ springa?
Ett elljusspår som delvis blivit uppgrävt av grävmaskin under sommaren och därför är kletigt och geggigt och där marken håller på att sätta sig?
Rida rakt där i mitten?

Varför rider de inte ens ute vid kanten utan helt nonchalant rakt i mitten???
Trampa sönder och göra stora djupa hålor där människor måste tvingas ta sig fram med risk att bryta upp tidigare rehabiliterade skador, typ knän som gått ur led?....
Jag har själv en häst och jag gör inte så!
Trodde att det var självklart att en ansvarstagande ryttare inte gör på det sättet. (ifall ryttaren har en hjärna under hjälmen)
Har jag helt fel?

Så är det här; här rids det //av intelligentian?// under de förhållandena.
Varför jag bryr mig?
Jo, jag anser att det medför en risk för folk som brukar spåret till det som elljusspåret är avsett för och jag tror faktiskt inte ens att servitutet för elljusspåret från markägaren inkluderar en ryttarstig, mitt i spåret.

Markägaren är delvis jag, halva elljusspåret är på min mark.
Under en riktigt tuff konvalescens med min egen islandshäst så valde jag ibland att leda honom, oskodd, några hundra meter efter elljusspåret där det var torrt och fast underlag, men även då alltid ute längs kanten!
Men nu, rids det med tunga järnskodda hästar MITT i spåret...varför?
Varför mitt i?
I leran?
Där folk försöker att ta sig fram?
I ett elljusspår??!!!

I en norrländsk glesbygd där det finns mängder av skogsbilvägar alldeles i närheten att rida på???
Jag skulle aldrig göra en så korkad grej, men jag kanske är korkad....
www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Ridning/
www.lrf.se/Upplevelser/Ridning-och-korning/Allemansratt-till-hast/
engelsktfullblod.ifokus.se/articles/4d71445fb9cb46223905a4d4-var-far-man-rida



27 oktober 2014

Att våga måla...

Rosa ljus och alpklematis. Senhösten är här. Mörkt blött och kletigt men ljuset finns där i alla fall att fångas upp av kamerans sensor efter att det passerat flertalet slipade glaslinser i objektivet.
Har funderingar på att börja måla i olja igen. Men misstänker att jag är alldeles för otålig för det. Det var ju därför som jag började fotografera i stället; att göra bilder går blixtsnabbt. Och om jag skulle måla, vad skulle det vara för motiv? Något som jag inte ledsnar på under arbetets gång.
Men jag vet hur det skulle bli; jag skulle själv vara min värsta negativa kritiker som dömde ut innehållet innan det knappt nått duken. Det har varit så, för mig, det var därför jag slutade måla. Ingenting såg tillräckligt bra ut, med mina ögon sett i alla fall.
Så var det då för 25 år sedan och jag antar att det är ännu värre nu.
Och oljefärgerna är så förskräckligt dyra och duken är kostar även den mycket, så då gäller det att det blir rätt direkt, finns inte någon chans att testa mig fram, det måste bli bra direkt och då börjar de där kraven igen och jag vågar inte ens testa...
Tänk om det skulle finnas en
sponsor till materialet så skapandet inte fick sådana enorma begränsningar.


23 oktober 2014

Allis och Räven

Kan en räv ta en labradorvalp??!
Jag och Allis gick en kort promenad i elljusspåret här i byn. Allis var lös och plötsligt ser jag en räv längre fram som är på jakt efter sork längs kanten på spåret. Jag stannar och står helt stilla, som en staty, och liksom inbillar mig att jag inte syns, för att se om räven kommer närmare. Det gör den, den strosar i promenadtakt rakt emot mig och Allis. Allis ser inte räven för hon står och tittar åt ett annat håll och hon har bredsidan mot räven.
När räven är ca 10 meter ifrån oss (den ser fortfarande inte mig, helt otroligt!!) får den syn på Allis och helt plötsligt lägger räven sig ner och trampar lite snabbt (som en katt som tänker ta ett byte) och är helt tydligt på väg att rusa mot Allis!!!
rör jag på mig, räven tittar upp på mig med ett uttryck som om den inte tror sina ögon, för jag borde inte finnas där och det ser ut som om den vägrar att acceptera att jag dykt upp från ingenstans. Men så inser den fakta och kastar sig upp och springer i full fart bort längs elljusspåret och försvinner som en prick i fjärran.
Allt det här hände väldigt snabbt och Allis såg aldrig räven.
Jag har funderat på mycket otäckt som skulle kunnat hänt om jag inte rört på mig i rätt ögonblick!
Om räven fullföljt sin plötsliga anfallsplan så hade de båda försvunnit in i skogen och jag skulle inte haft en chans att rädda valpen!
Dagen efter gick jag i elljusspåret med Allis igen, (den här gången hade hon koppel!) och då får jag se att på en stor sten hos närmaste grannen leker två rävar med varandra. Antagligen är de årets kull och räven jag mötte är nog mamman eller pappan. En flock rävar och en liten labradorvalp... känns inte riktigt bra, minst sagt, så jag måste nog ha henne i koppel framöver, tyvärr. För skulle Allis vara lös när hon får syn på rävarna eller följa deras spår, (attans vad hon stretade och ville följa rävspåren!) så kan det gå riktigt galet.
Visar en serie porträttbilder på min lilla älskling Allis.






19 oktober 2014

Rosa morgon

Ibland är det så härliga färger på morgonen innan solen går upp. Det gäller att passa på att njuta av dessa stunder för färgen ändras snabbt. Visar en bild från dammen där statyn står och väntar på... någonting som jag inte vet vad det är, kanske väntar hon på vintern och på vintern väntar hon på våren och på våren väntar hon efter sommaren. Men kanske är det så enkelt att hon bara är där och finns i den tid som är Nuet och är nöjd med det.


15 oktober 2014

Höstglöd


Vad är det för fel?

Vad är det för fel på mig?
När jag inte vet vem det är, känner igen, människor jag möter längs byvägen?
Jag har ingen kännedom om vem de är.
Ifall de bor här i samma by som jag.
Men, det känns som om jag borde veta det.
Nu när jag bott här i ett decennium, 10 år!!!
Jag borde känna igen människorna här i byn.
Men det gör jag inte.
De är främmande för mig.
Varför?
Är det något fel på mig? //kanske//
Har de presenterat sig, hälsat på mig, berättat vad de heter, vart de bor i byn; vem de är?
Nej. Det har de inte.
Och jag ska veta vem de är i alla fall! Hur då?
Hur ska jag ha en rimlig chans att veta vem vem är här i byn där jag bor när dessa inte ens berättar att de bor här?
En del från byn har säkert varit på mina "Öppen Trädgård" men inte ens då berättat vem de är.
Som den här kvinnan som generöst ville ge mig en planta, en växt, citat:
"Den här kan du få!"
Jag: "Jaha" sa jag och lät positivt glad, "Vad är det för något?"
Hon: "Det är en
tokgubbe!!! Jag, vi, tyckte att den kunde passa dig!" (sagt med elak hatfull stämma)
Efter detta erbjudande vände hon mig ryggen och försvann in i mängden med andra trädgårdsbesökare, utan att berätta vad hon hette. Men att hon, antagligen, kom från byn, Fanbyn, FaansBy, var helt uppenbart.

I den här lilla byn bor 3 folk som jobbat på min tidigare arbetsplats, samma avdelning dessutom(!) men de har aldrig varit hit in i huset eller hälsat på; det är som om jag inte finns här i deras(?) by...
Jag flyttade från Sundsvall hit till Jämtland när jag fick jobb och kände inte någon.
Och vad vill jag säga med det här då?
Vill jag säga något, eller är det bara en massa gnäll för småsaker?
Som att jag måste anpassa mig till byns regler? //VILKA REGLER????//
Vad har jag gjort för fel??
Som att jag måste fatta att man måste ha släkt här i byn för att bli accepterad? //Men det har jag ju, sådana som jag inte ens sett förut!!!//
Som att fatta att när jag fick det där jobbet för 23 år sedan(!) och flyttade hit från Sundsvall till Jämtland och därmed såg till att någons kompis(?) inte fick detta jobb....måste fatta att jag aldrig blir accepterad?
Som att försöka fatta att en del folk från byn läser min blogg sedan lääänge men aldrig skrivit en kommentar??
Varför?

När vi precis köpt den här gården gick vi upp till Majbrasan på Bygdegården här i Fanbyn. En massa folk var samlade och tillsist gick en man fram mot oss och sa: "Jaha...eftersom ingen annan gör det så får väl jag hälsa på er då!! MEN!!!! så mycket ni vet det!!!! så var det en Bygdens Son som velat köpa den här gården!!!!!"
Och sedan teg han, sa inget mer, och folket runt om drog sig ifrån oss som vatten från olja, och så har det fortsatt.
Vad är det för fel på mig?
Som inte känner igen när det är folk från byn jag möter.
Som inte känner igen dem jag efter ett decennium borde känna igen om allt var normalt?

Vad är det för fel????
Väljer att inte visa någon bild till den här texten men en av mina bloggvänner, Pia Qvist, har något viktigt att berätta: Läs Här.

07 oktober 2014

Reportage Tavnäs

Jag har gjort ett reportage, foto och text, om Tavnäs Föreningshus här i Jämtland. Nu är reportaget sålt till en tidning, magasin, och jag är så glad för det, dessutom är det en av mina favorittidningar. Det här föreningshuset är speciellt på många sätt och förtjänar att lyftas fram för en bredare publik. Extra glad är jag också eftersom det ligger i grannbyn! Berättar mer när jag vet i vilket nummer det publiceras så kan ni läsa i tidningen.



24 september 2014

Växthusfönster

En bild tagen utifrån mot växthuset. Jag har haft värme i växthuset de senaste två nätterna. Vill gärna att tomaterna ska mogna och så är det fortfarande mysigt att kunna sitta där och skjuta upp den kalla årstiden så gott det nu går. Men det dröjer inte länge nu, innan det bara är att acceptera att blommorna dör.


19 september 2014

Fina Allis!

Labradorvalpen Allis växer så snabbt att jag inte hinner med riktigt. Helt plötsligt så har hon blivit mycket större, hur går det till egentligen? Önskar att valptiden, när de är riktigt små, var mycket längre. Hon är ju så underbart gullig och vacker. En snygg labrador och det är bara att hoppas att hon kommer att få vara frisk och fin i fortsättningen också. De är ju lite ömtåliga när de växer, leder och ben hänger inte riktigt med och man får som matte se till att den lilla inte överanstränger sig. Därför har jag särat på Pia, labben som är 2 år och stor och stark och som Allis älskar att bita, de får bara vara tillsammans när de är lugna, detta för att minimera skaderisken för valpen.


Jag har fått frågan vad hon har för stam - Hennes mamma är Smart Fellow's So You Think, morfar Tintagel Winds Xanadu, mormor Smart Fellow's The New Blonde, mormorsmor Smart Fellow's Without Makeup, mormorsfar Sheenaron Merry Soul Mate, morfarsmor Poole's Memory Of Tintagel Winds.

Pappan är Waterline's Le Petit, farfar Ahti Aspen Of Finnwoods, farfarsfar Palabras Blue Bayo, farmorsfar Mallorn's Aint Mizbehavin.

Så här ser lilla Allis ut nu, 15 veckor.





18 september 2014

Telekia

Telekian möter soluppgången invid karpdammen. Det här är en stor tålig och glad växt.


16 september 2014

Detalj i växthus

Växthus är en glädje både för växter och människors sinnen. Att låta fantasin ta plats bland plantor och estetiken frodas tillsammans med de gröna...
sitter och försöker skriva samtidigt som den bedårande söta jättebusiga labradorvalpen Allis skuttar runt i rummen. Är det någon som har tips hur jag ska få henne att sluta bita de vuxna hundarna?? De vuxna säger inte ifrån, de gnyr och skriker av smärta men lilla Allis skiter i det och fortsätter bita. Och så är matte där och försöker få henne att fatta att hon inte ska bita dem. Krokodilen Allis. Smart, söt och mattes lilla älskling!
Visar en bild på ljuskronan som hänger i växthuset.

    

26 augusti 2014

Sorkdrogen?

Jag har köpt spännande vallmofrön för några hundra kronor och satt dem i en stor rabatt för sig för att kunna njuta av dem i samlad grupp. Men allt är uppätet! det är bara korta stubbar av stjälkarna som sticker upp ur jorden. Det är SORKARNA som ätit upp all vallmo! Åkersorkarna från Hell!!
De har även ätit upp alla luktärtor i samma rabatt.
Nu har jag satt ut fällor och fångar sork och andra möss varje dag. Javisst, det är flera olika sorters rått-djur, varför bara ha en sort när man kan blanda?!
På bilden är det fjädervallmon Lilac Pompom, den växer på ett annat ställe i trädgården och sorkarna har ännu inte hittat den.
Har funderingar på att börja föda upp
vesslor, de är det bästa mot sork och andra möss. En vessla gör samma jobb som 1000 katter, minst, och vesslorna jagar även under snön. Eller så skulle man sätta knark-vallmo så att sorkarna blir höga och flyger iväg...!!


22 augusti 2014

Under bänken sitter en Krokodil

Här sitter Allis under den gamla trädgårdsbänken (från 1800-talet) inne i växthuset. Hon gillar att springa in i växthuset, nosa och känna efter vad hon kan stoppa i munnen och äta. Det gäller att passa noga på henne så att hon inte äter något olämpligt. Ampeljordgubbarna är tillåtet godis och någon tomat, men digitalis, purpurvinda och andra okända växtsorter är strängt förbjudet, men det struntar Allis i och matte får bli "hönsmamma" och skydda den lilla mot sig själv. Allis äter det mesta hon kommer åt, allt från grus, sten, gräs, träpinnar mm och då får hönsmamma vara där och försöka plocka ut ur den starka vasstandade munnen.
Allis är en Krokodil egentligen! Hon bara låtsas se ut som en gullig labradorvalp, men jag har avslöjat hennes rätta identitet: Krokodilen från Nilen!!
De andra hundarna är inne på samma linje, även de anser att hon är en Kroko, Allis är som en etterkuse och biter de andra så de piper av smärta men lilla Allis struntar i det och biter ännu hårdare och vägrar släppa.
De som säger att det är lättare att ha valp när man har flera vuxna hundar har Fel, fel, fel, fel, helt fel, i alla fall om de andra hundarna är snälla, för snälla, labradorer som inte säger ifrån på rätt sätt.
Allis-Krokodilen är i alla fall helt underbar tycker både matte och de andra i flocken.

 

19 augusti 2014

Det är något med tistlar

Det är något speciellt med tistlar. Jag gillar tistlar, i alla fall många av tistelsorterna. De är vackra på ett busigt och utmanande sätt och så är de riktigt fotogeniska. Visar en bild på en av mina tistlar, Alpmartorn.


17 augusti 2014

Ett Fynd!!

När jag åkte en sväng runt de närmaste byvägarna såg jag plötsligt en skylt: "Gårdsloppis". Hela gården låg ute till försäljning och ägarna, en ung familj, passade på att sälja allt lösöret från den gamla gården. Jag blev nyfiken, stannade och gick och tittade vad för grejer som var till salu. Jag köpte fyra saker, en av dem visar jag här och nu.
En Tidaholms-gigg i originalutförande i skick som ny! Gissa vad jag betalade för den? När säljaren berättade vilket pris han tänkte sig för giggen så höll jag på att ramla omkull! Faktiskt, nästan, och jag fick verkligen hålla kontroll på mig själv för att inte brista ut i ett stort VA??!!
En äkta Tidaholmsgigg helt i original, som ny, knappt använd, för 500 kronor!!!!
Ja, 500 kronor...HELT otroligt!! Självklart köpte jag den.
Den har stått inne i en lada, torrt och fint och bara blivit använd några gånger i början på 1900-talet.
Han som sålde frågade om jag skulle ha blommor i den... och jag svarade att i den giggen kommer det aldrig några blommor så länge jag lever, det skulle i så fall vara om jag spände för hästen och körde ut på en äng och plockade en bukett.
Jag fyndade mer också, även en större sak än giggen till ännu ett vettlöst otroligt billigt pris, mer om det berättar jag senare.

Den ser nymålad ut men den är mer än 100 år gammal.










13 augusti 2014

Pia fyller 2 år!

Oj vad tiden rusar. Idag blir Pia 2 år, hon som alldeles nyss var en liten valp. Pia är en stor och vacker labrador, vänlig men med lite skärpa i och hon är fortfarande mattes "lilla" bäbis. Det är hon som tagit över vakten på gården och det var hon som var lite skarp mot valpen de första två dagarna när lilla Allis kom till flocken. Men nu har Pia accepterat den lilla och det är Pia som är den som leker mest med henne och vaktar henne. Allis kan nog inte få en bättre vän än Pia som är en stor snäll stark och tuff tjej.


En snygg och stor hund med både bus och uppmärksamhet i blicken.


Allis och Pia.


Jag fick frågan vad jag skulle göra ifall Pia inte skulle acceptera den lilla valpen, vad jag skulle göra om de inte kunde vara tillsammans...jag blev alldeles tyst för den tanken hade inte ens slagit mig. Jag hade helt enkelt inte ens tänkt tanken och det var nog det bästa.
Den lilla valptassen är alldeles trygg i den starka munnen. Sötnosarna! :-) 






12 augusti 2014

Lata dagar?

Att vara hemma med en liten gullig labradorvalp är inte alls några lata dagar, vad många än må tro! Lilla Allis gör verkligen skäl för sitt namn 'Watch Your Step'! Hon är en riktig piraya på de andra hundarna och förstår inte att hon är så mycket mindre och ömtåligare än dem. Och så har hon börjat vandra...promenera..bort från hennes kända omgivning. Igår vandrade hon iväg till karpdammen, (den med nät över för att skydda fiskarna från Storskraken,) när hon var framme vid dammen fick hon tokspel och sprang runt som en galning och hoppade rakt ut i dammen!!! Ut på nätet vilket tyngdes ner av hennes vikt och ner i vattnet!!!
Som TUR var hann jag fram till henne innan hon försvann UNDER nätet...!!!
Jag fick tag på nackskinnet och drog upp henne, Allis sprattlade och fräste som en ilsken katt och tänkte kasta sig ut igen!!! Rena vansinnet! Så jag lyfte upp henne och bar in henne, torkade och bäddade ner henne i sängen där hon somnade nästan direkt.
Matte, jag, fick nog allt en liten chock, hade jag bara kommit några sekunder senare så hade inte Allis funnits längre.
Så till alla som fortfarande hör av sig och vill komma och besöka trädgården kan jag berätta att trädgården antagligen ligger nere för resten av säsongen det här året. Jag har inte alls hunnit vara i trädgården och pyssla och kommer inte alls att hinna med det framöver heller. Och att visa trädgården under de förhållandena är lite som att ställa upp i Dakar-rallyt med en bil som inte är klar på verkstaden.

Men hon är underbar lilla Allis, helt enkelt underbar. Hon är ju naturligtvis lugn också mellan varven och sover och det är under de tillfällena som hon fastnar bäst på bild.


Flocken samlad på gräsmattan.


Allis sover i skuggan i gröngräset den alldeles underbara sommaren 2014. 


Related Posts with Thumbnails