16 april 2014

Å fan - tapetsering!

Påskhelgen ska ägnas åt tapetsering! YES! Jihaaayaey!!
Vi flyttade in här för 10 år sedan och har inte behövt nya tapeter, förrän NU, enligt mig. Det finns 2 rum som faktiskt behöver nya tapeter, de andra är så bra de någonsin kan bli.
Köket är på G att få nytt på väggen! Det började med att jag åkte på utförsäljning i Bräcke Järnhandel som sålde ut allt för halva priset när affären ska upphöra. Jag gick in, hade inget speciellt som jag letade efter. PLÖTSLIGT drogs jag till en hylla med tapetrullar. Några rullar låg och lockade på mig, JA, kände jag, de där ska jag absolut ha! (men visste då inte vart de skulle passa.) Kollade vad det var senare när jag kom hem vad jag köpt, det var engelska SANDERSON Peony Tree midnight blue! Som jag betalat 40 kr per rulle för!!! (kostar normalt ungefär runt 780-850 kr per rulle! och affären sålde för halva priset...tror bestämt inte att de visste vad de hade..)
När jag kom hem drog tapeterna mig in i köket och JA där ska de vara! MEN när jag var där på bygghandeln i Bräcke så skrek en tapetkatalog på min uppmärksamhet. Tittade jäkligt snabbt i den och föll handlöst på en tapet från PIP COLLECTION!
Dagen efter åkte jag in till stan, Östersund och bygghandeln Fresks, och se på attan DÄR hade de exakt den tapeten! liggande på en hylla så det var bara att plocka rullarna jag behövde.
Så NU blir det först Pip Collection i köket, som ett slags befriande fräscht vårskrik i glada färger! och senare, i sommar/höst, när köket är utbyggt (!!), blir det Sandersons mörka tapeter på väggen.
Min man tror jag faktiskt blev lite chockad. Först att jag köpte de första tapeterna, där höll han sig lugn som inget hänt, men när jag dessutom kom hem med de andra som ska sättas upp först som ett slags 'revolution' så sa han: "Men...vad är det för fel på tapeterna som sitter i köket nu? De fungerar ju."
Och jag svarade, lugnt: "Men, vi har ju aldrig tapetserat ALLS någonstans i det här huset sedan vi köpte det för 10 år sedan...och ja visst, tapeterna i köket fungerar ju, de sitter ju kvar på väggen och har ännu inte ramlat ner, men se, jag vill nåt MER jag vill ha friska vindar färg och glädje och livskraft och då är det bra att våga börja med nya tapeter..."

11 april 2014

Artikel i Allt om Trädgård

I det senaste numret, nr 6, av trädgårdstidningen Allt om Trädgård finns en artikel på några sidor med foto, text och styling som jag gjort. Bilderna är från växthuset.


02 april 2014

Gina är död

Min älskade labrador Gina finns inte längre!
Jag har gjort någonting fruktansvärt: den 1 april bad jag min man ringa veterinären och beställa en avlivning, själv klarade jag inte av att prata i telefonen och yttra de hemska orden.
Fyra timmar senare var hon död.

Gina och jag gick en promenad i skogen innan det var dags att åka. Och en sväng in i trädgården...Gina stannade bakom mig, jag vände mig om och såg hur hon vände på huvudet och såg sig omkring i trädgården för sista gången. Hon tittade på mig och det syntes att hon visste vad som var på gång att hända...
När vi var framme vid veterinären öppnade jag bildörren och när hon förstod att hon måste kliva ut gnällde hon förtvivlat och nästan skrek...av rädsla och som om hon visste vad som skulle hända och hon inte alls ville vara med på det som skulle ske...jag lyfte ut henne ur bilen. Hon gick bredvid mig och tryckte sig mot mitt ben så hårt hon kunde.
Inne på rummet hos veterinären blev vi lämnade ensamma en stund. Gina fick syn på en dörr som ledde ut och hon tryckte nosen mot dörren och pep förtvivlat och riktigt bad mig om att vi skulle gå därifrån.
Veterinären kom in och gav henne en lugnande spruta, som de brukar göra. Vi lämnades en stund. Sedan kom veterinären tillbaka och frågade mig: "är du beredd?" Och vad skulle jag svara på det??! Jag kan aldrig vara beredd på en sån sak, men jag måste. När den dödande vätskan sprutades in och Ginas sista sekunder innan döden så verkade det som om hon kämpade emot, hon ville inte dö! hon ville stanna kvar med mig...och så gav hon upp.
Jag satt kvar med henne en stund: fattade inte att hon var död, hon såg ut som om hon sov! Tänk om hon skulle vakna!
Till slut reste jag mig upp, gick runt i rummet och tittade på henne en sista gång, öppnade den där dörren som hon ville gå ut genom bara för några minuter sedan...och så gick jag därifrån. Jag höll upp dörren en stund och sa till Gina: "Kom nu min älskade vän så åker vi hem!"
Gina blev 15 1/2 år! Hon föddes 1998-09-13. Död 2014-04-01.
Och med Gina dog även en stor del av mig själv....











27 mars 2014

Produktfoto

Jag har fått ett spännande och utmanande fotouppdrag! Produktfoto som ska tas inne i en del av en gigantisk gammal tegelugn där tegel brändes förr i tiden. Idag var jag dit, in i ugnen, och kollade hur det ser ut. Ingen el finns och bara naturligt ljus.
Det är flera stora tunga häftiga och snygga prylar som ska placeras tillsammans så att det ser snyggt ut, helt enkelt. Svårt och roligt samtidigt. Och så enskilda bilder på grejerna var för sig.
Miljön är helt underbar men "lite" svårjobbad kan man verkligen säga.


24 mars 2014

Solkatten

Där satt den, solkatten, på en sten bland asparna och kikade i vårvintermorgonens gyllene ljus. Den satt stilla länge, det var bara öronen som skvallrade om att det var en katt. Det skulle lika gärna kunnat vara en av stenarna.


22 mars 2014

Iskuken

Organet blottade sig över forsens iskalla skummande vattenyta. Lemmen hängde helt naturligt över det brusande iskalla vattnet till synes helt oberörd av vare sig isvatten eller fotografens häpna blick. Kanske var det helt enkelt så att fallosen hade fullt upp med att beundra sin egen spegelbild och var totalt omedveten om att en beskådare förevigade skeendet. Kanske var det Kung Vinter som blottade sig för ett sista bad i det svalkande vintervattnet innan vårens värme får honom att smälta.


20 mars 2014

Dragningskraft

Det är någonting med gamla byggnader och dess anda som lockar mig. Gamla slitna ofta smutsiga miljöer som ändå är vackra, i alla fall i mina ögon. Kombinationen mellan förfall och skönhet, motsatserna, väcker känslor och får historien att speglas i betraktarens ögon, mörker och ljus, nutid och dåtid, möts i ett ögonblick av stillastående sekundvisare.
Om ett tag kommer det här huset åter att vara levande träd som växer i skogen och forna människors anda, som ännu kan anas ifall jag kikar bredvid, kommer att bli hemlösa. Vart ska de ta vägen då? Kanske blir de ljus som tas upp i min kameras lins och försvinner in i bilden för att alltid kunna stanna kvar.


17 mars 2014

The water

Vatten. Lockande fascinerande och magiskt. Vatten är som en magnet för mig.
Jag fotograferade vid ån, vattnet busade och jag försökte fånga dess väsen, men det mörknade hastigt och jag blev tvungen att vända hemåt i vårvinterkvällen.
Att bilderna ändå är så ljusa beror på att jag använt längre slutartid för att få vattnet att fortsätta se ut som vatten på bilderna. Hur vattnet "ska" se ut är en smaksak, det är upp till fotografen att bestämma hur mycket sudd vattnet får, en del personer vill ha ännu mer sudd och andra mindre, en del vill inte ha suddigt vatten alls. Det beror också mycket på tillfället och förutsättningarna.




13 mars 2014

Skapat

Jag är glad att vara med i den här broschyren som alldeles nyligen har publicerats.
-"En guide till länets slöjdare, konstnärer och konsthantverkare. Bakom skriften står konst- och hemslöjdskonsulenterna i Jämtland och Härjedalen. I skriften finns korta beskrivningar av och kontaktuppgifter till hela 165 företagare inom konst, slöjd och konsthantverk i Jämtland och Härjedalen."-
Här finns mer att läsa: ÖstersundsPosten  Länstidningen


11 mars 2014

The Crow

Kråkan flyger och spanar. Ser vad som händer och vad som ligger vart och är ätbart.
Kråkan är fin och fet, flyger tungt men spanar ändå, efter vad, vem vet?
För kråkan är livet mat, att flyga är helt normalt. För mig på marken kan jag bara ana hur det vore att se allt från ovan. Det vore säkert skoj att flyga som en kråka, ett tag, men kroppen skulle säkert längta hem till jorden.


10 mars 2014

Välgödda

Rådjuren sover alldeles utanför min trädgård. Fina trinda välgödda rådjur som traskar omkring i byn och äter vad de vill. Här ligger en av dem och spanar upp mot trädgården och väntar på att snön ska försvinna så att de spröda delikata perennerna i trädgården kikar fram. Att tulpanerna ska avslöja sina huvuden ovan mark.


Det här är mamma rådjur som ligger och smaskar.


Jag tjoar och viftar med armarna. ”Tjoho!!! Hallå!!! Rör på påkarna, upp och hoppa!!”
Då dyker även pappa rådjur upp och undrar vad som är på gång. Familjen på tre börjar sävligt röra på sig bort till grannens hus..


09 mars 2014

En prick i mitten

En prick i mitten blir resultatet när fotografen har 'fel' objektiv på kameran och ändå lockas av strömstarens ystra lekar vid åkanten en helt underbar vårvinterdag.
Vem kan motstå en strömstare?
Dagen gick i djurens tecken. Rådjur sov vid trädgården mätta och belåtna...övergödd kråka spanande efter mer smask, gräsandshona som plaskade ner i ån bredvid strömstaren, spindel på hallgolvet, sömnig fluga i sovrummet, ivrigt spejande draghundar, fladdrande skator, pipande sorkar, hötuggande hästar, torrskällande jämthund bakom galler och spår efter katt.
1/250 sek, bländare 6, ISO 100, 200 mm.




06 mars 2014

De eteriska

Väna varelser som vippar med sina flyktiga tyllkjolar i vinden. Vallmo är ett blomsläkte som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag har en rabatt i min trädgård helt fylld av olika sorters vallmo.
Riktigt ögongodis för en trädgårdsälskare.


05 mars 2014

Ett decennium...

Ja så är det! Nu har jag bott på den här gården i 10 år. Helt otroligt vad tiden försvinner! Vi köpte gården 4 mars 2004, det är ett datum som jag aldrig glömmer. Vi hade väntat på beslut om vem som skulle få köpa i hela 7 månader! Mannen hade gett upp hoppet, inte jag. Jag vägrade ge upp. Glömmer aldrig känslan när säljaren till slut valde oss.
När jag fick nycklarna i min hand…
Det har hänt mycket under de här 10 åren. Bra saker och jobbiga saker. Som det är för alla, antar jag. Jag har gjort en trädgård, från ingenting och utan egentliga kunskaper, som blivit en besöksträdgård och varit med på TV i Trädgårdstoppen och reportage i magasin. Det har varit besökare i trädgården som berättat en del av husets historia, det har varit tv-folk, professorer och annat kändisfolk här på besök.
Roliga situationer har uppkommit då jag först inte känt igen dem.
Jag har haft otrolig tur på auktioner med att finna möbler till huset i stil som jag älskar och som passar huset. Vi har blivit erbjudna att låta göra biotopskydd av en del av vår skog och få pengar för värdet av träden samtidigt som de får stå kvar, underbart!
   Och det har hänt saker som man inte rår på.
Första kontakten med byfolket fick jag veta att det var en ”bygdens son” som velat köpt gården, att vi var ”fel” ägare! (Den här byn är känd för sin fina sammanhållning..)
Efter fem år lade företaget som mannen då jobbade på igen, han blev utan jobb /nu har han ju jobb igen/ Fyra månader efter mannen var det min ”tur” att bli arbetslös. Företaget jag jobbat på i 18 år flyttade all sin verksamhet till Stockholm. Min första dag som arbetslös fyllde jag 40 (ingen från min tidigare arbetsplats hörde av sig.)
En vecka senare blev min älskade islandshäst sjuk i fång och jag fick rådet att låta döda honom…/men det vägrade jag och behandlade honom själv och nu är han frisk/ Några dagar efter det sa en trädgårdsbesökare elakt (tror hon var från byn men hon presenterade sig inte) att hon hade en planta som jag kunde få, en ”tokgubbe”, för det passade en sån som mig…
Några veckor senare blev det känt att en bybo planerade vindkraftsindustri rakt framför byn!
Jag hittar tillbaka till konsten och börjar fotografera, går utbildningar
 och startar eget företag, Boije Photography.
Ja, det har hänt en del det här decenniet.


02 mars 2014

Arbete...

Ett jobb som har fått vänta alldeles för länge, enligt mig, har jag som största prioritet det här året. Husets västra gavel och köksingång måste få en rejäl arbetsinsats. Köksingången har satt sig så den har släppt från husväggen, den måste höjas och läggas golv och isoleras och göras inredning och så ska det skrapas och målas och kanske måste någon panel på huset bytas. Allt sånt här som jag inte alls är bra på…det skulle vara att måla då men mina knän är inte att lita på efter den här vintern så att skutta runt på någon ställning är omöjligt för mig.
Visionen jag har är att låta det nuvarande köket fortsätta in i köksingången.
Tänk om ett Byggnadsvårdsläger kände sig utmanade och kom hit och gjorde huset en välgärning!


28 februari 2014

Ny lampa i salen!

Äntligen har jag snubblat över en kristallkrona till salen. Förut har jag bara haft en ljuskrona som jag själv gjort och jag kände att salen (och jag) ville ha något pampigare och vackrare. Den här ljuskronan köpte jag på auktion för några veckor sedan. Det är en ny i empirestil och den är stor och härlig 90 x 70 cm. Så stora kristallkronor kräver att rummet har volym. Salen är från 1880-talet och jag älskar de härliga snirkliga tapeterna, takrosetten och kakelugnen.
Egentligen ville jag ha en oscariansk ljuskrona men de är svåra att hitta. Finner man någon passande är det långt i södra Sverige där utbudet på spännande antika föremål är så mycket större, men då måste man åka dit och hämta på plats, säljarna vill ogärna packa ner dem för frakt. Och det förstår jag, med alla ömtåliga prismor. Så här ser den ut, kristallkronan i nedre salen.


26 februari 2014

Ella fyller 8 år!

Min älskade lilla Ella fyller 8 år idag. Hon är en av labradorerna i flocken av fyra stycken och smart snäll intelligent och mjuk är ord som stämmer bra in på henne.
Jag får ibland frågan om vilken av dessa fyra som är flockledaren och sanningen är att jag inte vet det. De är så finstämt samspelta så det märks inte och det är aldrig något bråk dem emellan, däremot så busar de riktigt rejält och det kan säkert lura en del människor att tro det är allvar. Men plötsligt stannar den vilda leken, någon av dem ruskar på sig så att öronen fladdrar och det är slutsignalen "nu vill jag sluta leka den här leken" och då upphör genast de andra också.
Sötnosen, mattes lilla Ella!


Här ser man när Ella viskar något åt den yngsta labben Pia.
Undrar vad hon säger?


Och så helt plötsligt brakar det stora buset loss!




24 februari 2014

Bara så där...

Ja bara så där, huxflux, visar jag en bild på studentnejlika idag. Egentligen är jag inte riktigt förtjust i den där skarpa orangeröda färgen men på rätt ställe kan de verkligen komma till sin rätt. Jag valde bilden på måfå, öppnade bara en bildmapp på min dator, utan att titta, och klickade fram en bild utan att kika vad det var och så blev det den här bilden. Passar faktiskt bra, tycker jag, känns som det behövs färg och ljus efter förra inläggets dystra verklighetsdokumentärrealism.


23 februari 2014

OS...

Nu kan jag inte hålla mig längre!
Allt jävelskap som finns och vem bryr sig?!!
Nej, jag har inte tittat på OS på tv! däremot har jag informerat mig om vad som pågått under uppbyggnaden av detta stora sportevenemang.
Jag ska vara helt ärlig nu, OM det hade varit mig det gällt, att jag tränat inför OS och allt vad det innebär så...hade jag valt att
inte åka dit och tävla!
Ja, så är det! Jag hade skitit i det, jag hade stannat hemma!!!
Hade Jag åkt och fått en guldmedalj (eller annat) så hade jag mått illa senare, efteråt, när jag sett på den där guldmedaljen. Jag skulle må illa när jag vet vad som hände omkring spelen och att jag ändå åkte dit. Guldmedaljen skulle tappa i glans, den skulle liksom vara ett kvitto på att jag sålt min själ...för det jag vet är rätt och fel.
Jag skulle stannat hemma!! Och efter ett tag så skulle jag må bättre och bättre för att jag valde att göra det!
400 miljarder!!! (officiella 400 miljarder) har det kostat!!! Och vad skulle de pengarna kunnat användas till annars än vad som skedde????
Vill någon ha ytterligare information så finns den på internet, Uppdrag Granskning bla.
Väljer en bild idag som jag hittat på internet. Den får beskriva känslan av hopplöshet.
(den här bilden har fastnat i mig och det känns faktiskt som att jag valt fel yrke...jag skulle nog bäst jobba med något som hindrar sånt här att hända.....)

I found this image of a puppy named Angel on the internet… She was chained to the wall, abandoned and allowed to starve to DEATH under the harsh cold weather. If you take a look at the picture closely, you can see that she wasn’t even allowed to lay her head on the ground. Her frail body had to withstand the snow under her feet and falling onto her tiny body…

Ån

Fotografer återvänder ofta till samma ställe och fotograferar under olika tider på året och dygnet. Motivet blir alltid sitt eget även fast platsen är densamma. Att vårt land har olika årstider är helt underbart för en fotograf, motiven ändras i det oändliga och det nordliga ljuset är en källa till lycka. Ljuset är ett levande väsen, precis som det svarta vattnet som lurar under den tunna ishinnan i ån.
Ett av mina favoritställen här i trakten där jag bor.


19 februari 2014

Solon

Solon frá Vik väljer att kika in på bloggen en aning idag. Han är en islandshäst och har fyllt 26 år och är en av familjemedlemmarna här på gården. En stor liten häst med mod som en riddarhingst och ett hjärta av guld. Jag har haft honom sedan han var åtta år.
Det här är en häst som fortfarande kan överraska med sitt temperament; snäll som ett plychdjur mesta tiden men han har sina andra sidor ibland också, men nu visar de sig sällan. Han klarar samma moment som polishästarna, bara matte är ryttaren.
En smart tuffing med stor integritet. Jag älskar honom!
Men vart har alla år tagit vägen?..


16 februari 2014

Sidensvans och OS

Sidensvansen sitter i hagtornsbusken och myser i det rosa vinterljuset. En lugn och avslappnad bild.
Jag har fått frågan om jag inte ser på OS? Nej, det gör jag inte, är inte det minsta intresserad. Tävlade själv i längdåkning när jag var ”liten” och det var bland det värsta jag visste… blev bla uttagen och tävlade Ungdoms-SM.
Däremot såg jag Uppdrag Granskning på TV när de hade reportage om hur det gick till inför OS i Sotji, DET var djävulskt intressant!


14 februari 2014

Alla hjärtan...

Det är Alla Hjärtans Dag. Behövs den? Kanske för att uppmärksamma dem/sånt man älskar här i livet, varenda dag, utan att man visar det. Det är så lätt att ta saker för givna och så, vips, förändras allt på en sekund.
Jag kan även ha känslor för icke levande ting; det här huset älskar jag och min trädgård, och jag har tillochmed känslor för den där lampan som jag köpte på auktion förra helgen. Jag har känslor för molnen på himlen, skuggan som blir av solens varma strålar, skogens viskande hemligheter, utsikten från min gård och blommors underbara doft.
Satt en stund och letade vilken bild jag skulle visa här på bloggen idag.
(Jag har tusentals bilder som aldrig någon ser.)
Till slut blev det en bild på vänderot, valeriana.
Undrar vad för slags bilder ni helst vill se?


Related Posts with Thumbnails