Inför advent

På söndag är det första advent. Och jag har ännu inte vågat närma mig stället där adventspyntet ligger gömt. Största anledningen till det är att jag antar, misstänker skarpt, att det sedvanliga trasslet och krånglet kommer att anfalla mig då. Sladdar som infiltrerat sig i varandra, stora härvor av sladd med knutar och annat djäkelskap. För att inte tala om alla dessa små lampor... Hur kan de gå sönder när de bara har legat helt stilla i säker förvaring? Samma sak varje år dessutom.

Min man frågade mig om jag var säker på att jag visste vart adventspyntet var undanstoppat. Jag förstår hans undran för förra året hade vår julgransfot förvunnit spårlöst. Den fanns absolut inte på den platsen där vi hade lagt undan den. Nu har jag en känsla av att adventspyntet har lärt sig av julgransfoten så att säga... Ska ta itu med detta i morgon. I kväll ska jag gotta mig i min favoritfåtölj i biblioteket med min absoluta favorittidning; Gods & Gårdar! Bläddra i den och förundras över hur vackra ställen det finns..och förundras över vad folk verkar ha välstädat hemma! Säger jag som har tre svarta labradorer som just nu släpper päls besinningslöst.

Får lite julkänsla av den här bilden och så tycker jag så mycket om färgerna.

Bolltistel och ryskt martorn skymtar, hänger på tork.

En gammal bibel ligger uppslagen.


Biblia, tryckt 1900. När den är skriven vete gudarna.


Tycker om det gamla typsnittet.

En glaskula försöker läsa meningen mellan raderna...

...men hur får man reda på om den lyckats?

Ljussättning

Jag skulle gärna vilja ha ett snack med den som har ljussatt denna novembermånad. Igår kväll gjorde jag iordning några av de mindre jularrangemangen och tänkte, glad i hågen, att jag skulle fotografera dem idag och lägga in några bilder på bloggen. När jag vaknade i morse kan man kanske inte säga att jag blev förvånad utan mera att jag faktiskt blev förbannad. Den här dagen är nog den mörkaste som jag varit med om. Molnen ligger och släpar sig fram nere vid marken och det regnar.

Jaha, tänkte jag, typiskt. Nu är det hopplöst att få några vettiga bilder. Och att använda sig av blixt det vägrar jag, oavett vad det gäller. Blixt och jag går helt enkelt inte ihop, då får fotograferingen hellre vara. Satte fram blomrackaren i det lilla ljus som stretade för att ta sig in genom fönsterglaset och gav kameran order om att inte låtsas om den näst intill obefintliga tillgången på ljus. Sände några kraftiga tankar till min lilla ynkliga kamera att; nu jäklar skärper du dig för nu ska det vara ljus i vårt hus!

Så här blev första bilden. Inte illa! Min lilla kamera utförde det omöjliga, för ni ska veta att det var otroligt mörkt!
En liten cyklamen som sitter på renlav och torkade rönnbär. Skägglav hänger över kanten.


Den är så otroligt söt!


Jag har planterat slingor av linnea som jag hoppas ska hålla sig fram till våren. Här står gruppen på matsalsbordet, matrummets kakelugn syns i bakgrunden och det gamla porträttet föreställer min mormors mor. Och en kristallkula, det är ju aldrig fel att ha, men så gäller det att kunna använda den också..

En liten söt gran. Tog upp den från en dikeskant och har planterat den i jord. Till sommaren ska jag plantera ut mina smågranar.

Muggen kommer från Indiska.

Den här lilla granen kommer från samma dike.

Planterad i jord och satt i en kanna som kommer från en loppis.

Cyklamen

Julgransjakten

Igår när solen lyste, för första gången här i november, så begav jag mig ut på den årliga julgransjakten. Varje år försöker jag att leta reda på en vacker julgran innan snön kommer eftersom när snön ligger i skogen blir det alldeles för jobbigt att jaga granarna. Jag har som sport att leta efter Kalle Anka-granar, täta, fluffiga och med en jämn form. Det brukar vara svårt att hitta dem, men jag har lyckats nästan varje år. Ett år gjorde jag en alternativgran, en design-gran, visar bilder på den framöver december. Men det här året, nu när jag har en blogg, så känner jag pressen av att hitta en fenomenalfantastisk Kalle Anka-gran!

Packade in mina tre labradorer i bilen och begav mig iväg, till ett säkert ställe; det har varit julgranssäkert förut i alla fall. Men när jag började strosa runt så trodde jag knappt mina ögon! Vad hade hänt? Vad var det som var fel? Vart hade alla vackra granar tagit vägen?


Visst finns det konstiga granar i skogarna, det har jag sett förut, men i sådana mängder?


Började fnissa litet för mig själv. Kunde inte heller låta bli att fundera på om det var någon som drev med mig. Men hur; inte kunde det väl vara någon som satt hit alla dessa knepiga granar bara för att skoja med mig.

Labbarna hade fått ta med sig pipleksaken till skogen för första gången. De är så våldsamt busiga i början av skogspromenader att jag är rädd att de ska göra sig illa. Det verkar som om de inte har någon hejd på sig och inte blir de lugnare av att matte inte kan låta bli att skratta. Maja bar pipen hela tiden och det hela gick lite lugnare till, en stund i alla fall.

Se på granen! Vad är det för fel?!

Ser ganska häftig ut, men inte som julgran, inte i år!

Och den här! Vart jag vände mig så lurade det knepiga granar på mig. Började gå snabbare och blev svettig. Fnissade vid det här laget högt för mig själv. Måste sett ganska så knepigt ut, minst sagt.

Titta på granen! Allihop var helkonstiga på ett eller annat sätt. Hade de normala granarna sprungit iväg och gömt sig när jag kom? Jag började skratta högt. Skrattade mer och mer så att jag fick ont i magen.

Skrattade så att jag ramlade omkull bakom en gran! Helt upp och ner bakom en av alla dessa knepiga granar!


Och det var då jag fick syn på den! Ett strålande ljus från den nedgående solen stack mig i ögonen när jag låg där och asflabbade och fick mig att titta upp. Där var den! Kalle Anka-granen! Som en riktig uppenbarelse!

Den är så otroligt fin! Antagligen hade den inte hunnit undan att gömma sig som de andra eller så blev den nyfiken när jag skrattade och kom fram och kikade. Här kan man snacka om tät och jämn gran!! Och så började jag fundera; kan jag verkligen såga ner den här otroligt vackra individen? Jag fick nästan dåligt samvete bara jag tänkte på det...och granen står kvar; fortfarande i alla fall..

Vindspel

Jag tycker om att pynta i min trädgård. Faktiskt så är det mycket roligare än att pynta och inreda inne i huset. Antagligen känner jag det så för att det är en större utmaning ute, i alla fall att hitta saker som passar. Mycket beror det också på vart man bor, hur lätt eller svårt det är att hitta rätt grejor. Jag tycker att det kan vara mycket svårt här, där jag bor, eftersom det inte finns så mycket att välja på. Men då blir utmaningen desto större; att hitta saker eller att göra egna utsmyckningar.

Vindspel tycker jag är intressanta, både till utseende och rent ljudmässigt. Det är lätt att leklusten tar över även fast man är vuxen. Fast det är nog bara bra, man ska aldrig ta sig själv på för stort allvar.

Det här är mitt favoritvindspel. Ljudet är så vackert.

Min absoluta favoritmugg. Den är stor, vacker och lite annorlunda.

iittala, muggen heter Taika (betyder magi på finska) och är designad av Klaus Haapaniemi.

När vintern kommer är det livsavgörande med en kopp het vätska.

Malört

Vintern smyger i trädgården

Idag har den smygit sig in i trädgården. Vintern. Dammen har varit frusen ett tag nu och idag var det snö när jag vaknade. Ingen sol, bara ett vitt ljus och snöflingor i luften. De dansade runt och lade sig till ro på blad, grenar, trädgårdspynt och annat. Det är dags att plocka in lite saker från trädgården nu, hög tid. Det är alltid samma sak för mig, jag drar ut på tiden i det längsta med att plocka in saker och ting och när jag väl inser att det inte går att smita undan längre, innan föremålen fryser fast, ja då är det ännu otrevligare. Det är kallt om fingrarna och olustigt.

Rosenbågen får stå kvar ute. I år har jag haft luktärtor som slingrat sig upp på den. Jag tycker om den här portalen, gillar ju när det är snirkligt med buktor och bågar här och var.


Det här är min favoritstol i trädgården. Även den en snirklig sak som leker med både barock och rokoko och är lite ruff och tuff samtidigt. Jag tar in den och har den inne i huset på vintern, i biblioteket.


Här kan man sitta på sommaren och gotta sig i värmen.
Det är liksom högsätet i trädgården.


Den står alldeles nedanför det stora lärkträdet. Nästan som om den har kommit ut ur stammen. Det här lärkträdet är jättestort! Det var lärken som gjorde att jag hittade till gården en gång i tiden. Trädgården fanns inte då och huset syntes inte från vägen eftersom det låg gömt bland massa uppvuxen grönska, träd, buskar och sly, det var bara det stora lärkträdet som stack upp ur den gröna massan. Jag blev nyfiken, letade mig fram och fann huset. Det är nästan 18 år sedan nu. Jag blev så förälskad i huset men det skulle dröja 13 långa år innan jag och huset fann varandra igen.

Här sitter man fint till med utsikt över dammen.

Den här smideshammocken ramlade jag över vid ett stadsbesök härom året. Den bara ropade att jag skulle köpa den! Tyckte att den skulle passa precis i trädgården.

Lyktan i trädgården. Först ville jag ha en sådan där lykta som det är i landet Narnia, men jag hittade ingen till ett vettigt pris så det fick bli den här i stället. Och den fungerar bra den med, både till utseende och lysförmåga.

Ljuset i dörren

Här där jag bor har solen inte visat sig på över 12 dagar! Måste bara få berätta det. För mig så känns det jobbigt att aldrig få se ljuset. I går var det i alla fall lite bättre eftersom det var dimma. Jag är väldigt förtjust i dimma, allt blir så vackert då.

Här har rimfrosten bitit sig fast i en fönsterruta.
Man skymtar snickarglädjen på bron.


En ljusstrimma letar sig in under en dörr.
Solen gör allt för att utöva sin magi på mörka rum.


Ljuset. Detta livgivande vibrerande ljus. Vad jag saknar det.

Tittar man riktigt noga så kan man nästan inbilla sig att det fortfarande är sommar. Men då gäller det att se efter intensivt och låta en chimär ta plats i sitt medvetande. Det kan faktiskt vara riktigt hälsosamt med en rejäl synvilla i mörka novembertider.

Stora Lyktan

Förra julen fick jag hjälpa tomten en liten bit på vägen. Eller ganska långt för att vara exakt. Vi var på stan och gick, kollade lite efter någon julklapp som man eventuellt ramlade på och som man verkligen kände ett stort behov utav. Tomten är ju sådan; han kan behöva vägledning, på plats, så att säga.

Vi slank in i en butik och det var då jag såg den; lyktan. Den hängde långt uppe under taket så det fanns inte en chans, inte ens för mig som är lång, att nå den. Jätteknäppt att hänga saker så högt upp! Men kanske var det tur denna gång, för det fanns bara tre lyktor kvar, eller så var det ingen som ville köpa dem och det var därför som butiksnissarna hade gömt dem uppe under taket...eller så ville de ha dem själva.

Jag är så förtjust i denna otroliga lykta.


Jag gav tomten vissa, mycket, tydliga antydningar på att just detta var något som jag hjärtinnerligen kände att jag inte bara ville ha; utan måste ha. Trodde att jag hade nått fram, verkligen, det trodde jag.


När det var dags att åka hem så bara kände jag att det var på sin plats att gå tillbaka till affären. Helt enkelt för att kolla att det verkligen var någon som köpt en lykta. Jag inbillade ju mig att det var min tomte som varit framme då. Och mycket riktigt, nu var det färre lyktor, det var bara en kvar! Med en knepig känsla i magen skyndade jag tillbaka och frågade tomten rakt ut: "köpte du den där superläckra lyktan?" Men till min fasa svarade tomten: "njaää nä. Nej. Ville du verkligen ha den då?!" Jag tror att ni anar vad jag svarade. Berättade snabbt att då måste jag rusa och köpa den själv för det var bara en kvar, varvid min egen snälla tomte plötsligt insåg att tiden var knapp, inte bara till julen, utan också till frugans hetaste julönskning.

Den ser nästan ut som hämtad ur något Draculaslott.

Biblioteket har också sina draperier.

Ett skimrande tyg som liksom ändrar färg.

Vad kuligt!

Vad roligt! Jag har fått utmärkelsen Kreativ Blogger Award av Lisbeth som har bloggen Wabi Sabi Style. http://wabisabi-style.blogspot.com Med utmärkelsen följer uppmaningen att välja sju andra bloggar som man vill nominera. Och det gör jag nu; det blir er alla som känner sig manade för jag tycker att det är så svårt att bara välja sju stycken.

Det följer även med en utmaning i Awarden; nämligen att berätta sju saker om sig själv. Jag har redan gjort det en gång för inte så länge sedan men jag kör ett race igen.

Det snöar lätt här idag och jag fryser om fingarna när jag skriver så jag trycker på fel tangenter hela tiden.

Jag ser så dåligt i detta novembermörker, speciellt när det skymmer; och det gör det ju hela tiden i november; känns det som.

Jag kommer att måsta bli som Don Quijote snart, ni vet han som slogs mot väderkvarnarna. Men i mitt fall kommer det att bli vindkraftverk.

Det är inget som jag ser fram emot, känns enbart jobbigt, stressigt, förtvivlat och mycket mycket ledsamt..

Ni vet utsikten, den som syns på bilder från trädgården bla, utsikten över sjön, mot söder, över bergen...hela byn är känd för att läget är så otroligt vackert, med just denna utsikt. En gammal kulturbygd som firade 500 år i somras.

Jag är ju av åsikten att allt inte kan, eller bör, värderas i pengar jämt och ständigt. Men alla resonerar inte så; tydligen.

Privata markägare vill sätta upp gigantiska vindkraftverk rakt uppe på bergen, mitt i fejset på utsikten. Rakt över sjön, uppe på bergen i söderläge...

Det känns som om det bara är att ge upp-det som jag skulle önska med den här gården och trädgården. Allt som jag jobbat för, kämpat för, hoppats på, i alla fall.

Har varit på ett så kallat samrådsmöte. Fick slängt i ansiktet att det berodde på vilken åsikt man hade om vindkraft generellt som avgjorde ifall man gillade att de skulle sättas upp just där...och att det bara var att acceptera; de skulle upp!

Men det stämmer inte. Jag är av åsikten att vindkraft kan vara bra, men inte mitt i utsikten uppe på bergen över sjön i söderläge mitt i fejset på en gammal kulturbygd som är känd för sitt vackra läge. Jag har varit på vindkraftsplatser där integreringen i miljön har fungerat, där exploatörerna har lyckats med placeringen. Men den här placeringen kommer att bli katastrof.

Så vad gör man? Ska man bli som strutsen sägs göra och sticka huvudet i sanden och inte låtsas se det som är på gång?

Eller ska man bli en Don Quijote??

- That's all folks, for this time.-

En deltalj från renässanslandet i trädgården.

Molnen speglar sig.

Jag gillar att leka med speglar.

Lammöron tillhör mina favoriter.

Tråkmånaden November

Nu har tråkmånaden börjat. Första dagen på denna månad. Jag tycker inte om november. Det är en så dyster månad. Löven har fallit, trädgården är det bara att glömma och det är grått, kallt och fuktigt. Just i början på denna månad brukar jag försöka att göra det lite mysigare inne. Sätter upp tyger med mer kulör och mysiga kuddar och varma filtar i soffan.
Vi har varit ute i skogen mycket den här helgen. Plockat både renlav, det som i folkmun kallas för vitmossa, hänglav och olika sorters grön mossa. Det känns som om det är sista chansen nu innan den fryser fast och gömmer sig under något snölager.

Den här lilla keruben, har två stycken, är egentligen tänkt att sitta på grindstolparna in till min hemliga trädgård. Men eftersom grinden ännu inte är införskaffad så får de bo kvar inne i salen ännu ett tag.


Vi har köpt nya adventsljusstakar. Jag ska ta några bilder och visa senare. Hittade några lämpliga på Clas Ohlson och till ett mycket vettigt pris. Jag gillar ju det, när priset också är tilltalande, precis lika mycket som varan är vacker. En fin kombination, tycker jag.

Jag tycker att det här tyget är så vackert!
Använder det till draperier i salen.


Jag tycker så mycket om vackra tyger.



Det här är några av kuddarna som brukar ligga i soffan och dra sig. Jag byter kuddar efter årstider. Men några av dessa får antagligen även tjänstgöra den mörka säsongen. Det är så roligt med kuddar. Man kan aldrig få för många kuddar!

Halloween

På vår gård ligger ett gammalt hus, byggt antagligen på 1840-talet. Ingen renovering är utförd och ingen el är indragen heller. Därför blev jag förvånad, en natt när jag var ute och smög, när jag såg att det lyste uppe i vindsfönstret! Det borde inte kunna göra det eftersom det ju inte finns någon el. Det kunde vara ett stearinljus eller en fotogenlampa...men vem var det som i så fall var därinne? Den här veckan är det Halloween och det kan vara en del magiska krafter i rörelse då, sägs det.

Vi använder huset mest till förråd, man drar på sig en massa onödigt genom livet som man spar på eftersom man inbillar sig att det någon gång kommer till användning. Och när man har stora förrådsutrymmen blir det lätt att man även spar på skräp som bara ligger och är ivägen.

Ibland när man är inne i det gamla grå huset och letar efter någonting, som man ofast aldrig hittar för att det är så stökigt, så kommer en egendomlig känsla krypande. Det känns som om man inte är ensam. Man får stålsätta sig för att vara kvar där inne och inte genast springa ut. Skulle man springa ut så känns det som om man inte skulle hinna ut i alla fall. Ja något konstigt är det.

Ruskade av mig misstanken om att något var inne i huset och gick vidare till trädgården. Väntade mig nästan att upptäcka märkliga ting där med men det enda som jag såg var månen som blänkte i dammen.

När jag kom in, efter min nattliga utflykt, drog jag mig tillbaka in i biblioteket. Tände några nyligen införskaffade ljuslyktor och satte mig tillrätta i fåtöljen och drack lite te. Men den förunderliga stämningen ville inte släppa riktigt.

Men se där; är det en gammal vampyr som dricker sitt te..

Vattenlekar

Oj så många många fina kommentarer jag har fått när jag visade lite bilder från min trädgård! Tack alla! Det känns så roligt! Det är så inspirerande när man får respons och jag blir så glad! Tusen tack!!
Så jag lägger ut några bilder till, bla detaljer på dimman i bäcken. Nästa inlägg blir nog inifrån huset, vad vet jag inte, vi får se.

Här börjar bäcken.


Det svarta vattnet ser ut att komma sprunget ur en källa eller en gammal brunn med mossiga stenar. Dimman ligger över ytan, redo att rinna tillsammans med vattnet ner över det första fallet.


Vi har en apparat som tillverkar dimma.
Det blir även små vattendroppar som studsar upp. Det ser så läckert ut!


Här är en bild på några av mina koikarpar som glider runt i den stora dammen.Det ser nästan ut som om de simmar i himlen.Just de här koiarna på bilden heter: Riddarhingsten, Pussmun, Apelsin och Lingon.


Här är en bild på en av mina vattenlekar. Det är ett vattenfall som kommer fram under en blomurna. Jag är så fascinerad av vatten! Man skulle kanske kunna säga att min trädgård är en vattenträdgård. Det stora temat är just vatten.

Dammen och Bäcken

Den här söndagen är kall, har tråkigt väder och ingen utsikt eftersom det verkar som om molnen ligger från himlen ner till backen. Och då tänkte jag att det kanske skulle passa att visa lite bilder från min trädgård då det var sommar och varmt. I förra inlägget visade jag lite mer inifrån huset så då passar det att visa utemiljöer nu. Jag gillar ju att liksom inreda både inne och ute. Fast det är roligast att designa ute; man kan liksom ta ut svängarna mer då.

Här står jag uppe på verandan och tar ett kort strax innan ett åskväder kommer dundrande. De första tunga regndropparna har precis börjat falla.


Nu har åskovädret dragit över. Himlen har skiftat över till vackert rosa. Vår damm är stor. Formen är en oval och den ligger rakt framför huset mitt i söder. Jag ville ha det så för att liksom plocka upp sjön till trädgården och låta solen reflektera i dammen. Den är 10 meter lång, 6 meter bred och 2 meter djup.


Kortet är taget en sommarkväll. Ljuset var så vackert. På den här sidan av dammen har jag satt lite tuvull bla. De är så roliga med sina ulliga vita vippor. Jag tycker mycket om dem.

Här är det mitt på dagen, en varm sommardag. I högra hörnet skymtar den välvda bron som vi gjort. En del av alla grusgångar skymtar också. I den södra trädgården, den som jag kallar den hemliga trädgården, är det ingen gräsmatta alls. Bara grus, skiffer, blomrabatter, grus lagt i mönster, dammen, bäcken, stora trappstenen och en gång in till min vilda del av trädgården. Jag har planerat det så att det är en övergång från ganska stram design till det nästan totalt vilda. Det blir en så skön harmoni. Man blir aldrig uttråkad i min trädgård. Det finns så mycket att upptäcka!

Här ser vi en del av bäcken, vilken rinner ut i dammen i ett vattenfall. Jag ville ha så där vackra blanka fall på vattnet så jag gjöt fast svarta granitplattor för att åstadkomma detta. Naturen som möter designen på något sätt.

Längst upp i bäcken har vi en apparat som åstadkommer dimma. Det blir så effektfullt när man använder det på rätt sätt. Titta solljuset som filtreras genom dimman! Jag tycker att det är så vackert! Alla bilder går att klicka upp så ser man tydligare.

Det blir så vackert med dimman. Det ljusa och så det mörka i bakgrunden. Man kan sitta länge och titta på det här.

Här är bäcken en bit ner. Vattnet kommer både upp under roten, lite mystiskt liksom, och på fallet. Vattnet samlas upp i en stor håla för att sedan rinna vidare över skifferplattorna och blir till vattenfallet ner i dammen.

Varma färger

Nu är de på plats! Draperierna i den nedre salen. Har känt ett tag att det var dags att byta ut sommardraperierna mot dem som jag brukar ha vinterhalvåret. Det känns så mysigt med den varma mörkröda färgen. Det är ett sådant vackert tyg i dem, det skimrar. Nu när det är kallt känns det att man vill omge sig med varma färger. Och så är det skönt att variera sig; ljust på sommarhalvåret och varmt och mörkare på vintern. Jag tycker att den röda färgen passar så bra mot tapeterna i salen. Gustaviansk buffé som samsas med spegel i rokoko.

Här står jag mitt i salen och tar ett kort mot biblioteket. Till höger syns en bit av det vita gustavianska vitrinskåpet. Smideslampan, som av någon outgrundlig anledning hamnat mitt framför, brukar vanligtvis inte stå där. Längst inne i bilden, i biblioteket, skymtar ett vintrinskåp i rokoko.

Här kikar vi in i biblioteket. Där kör jag ett orientaliskt tema på inredningen vintertid. Gillar dessa varma färger. På golvet en persisk matta; Bakhtiari med trädgårdsmotiv.

Skogen

Idag har jag och mina hundar varit och strövat runt i skogen. En vacker dag, kylig, fräsch, klar och krispig. Jag gick på ett ställe där jag aldrig gått förut. Följde en stig, antaligen en djurstig, eftersom den försvann i tomma intet. Eller ja inte i intet utan i ett kärr. Jag är ju så facinerad av vatten så jag tog några kort. Skogen ger så bra inspiration till min trädgård.

Jag gick i djup koncentration och såg mig runt efter motiv att fotografera.

Plötsligt var det som om skogens ljud tystnade. Det blev en knepig stämning. Var det någonting som fanns där i skogen? Som gömde sig och iaktog oss, mig och hundarna?

Jag hade inte mer än tänk det så reagerade hundarna också. De spände upp sig, stirrade och lyssnade. Se bilden nedan. Spänt läge! Vad var det som var på gång?

Jag vet inte vad det var. Efter en liten stund så lugnade de ner sig och allt var som förut. Lugnt och fridfullt. Eller var det som vanligt?

Jag tyckte att skogen såg lite annorlunda ut. Lite mer, ja vad?

Väntade nästan att det skulle dyka upp någon...något..i alla fall.

Det här är den sista bilden jag tog innan jag bestämde mig för att vända hemåt. Tänk om jag fortsatt. Kanske var skogens värld inte alls så långt bort. Kanske bara ett litet steg till så hade jag varit där.

Dammen i höstskrud

Hösten kan vara bra fin ändå. Solen behöver inte lysa för att det ska kännas att det är någonting speciellt. Det har regnat från morgonen idag. Blöt, drypande, gnistrande höstfukt. Jag städar aldrig på hösten i min trädgård. Tror att det är bra för växterna att få möta kylan i fred och så är jag, om jag ska vara ärlig, lite less. Jag tycker att det är bra med årstidsväxlingarna. Det gör att allting kommer att kännas nytt och spännande igen till våren. Tror att många känner på det sättet.
En rostig blompinne som får stå kvar ute.

Dammen i höstskrud. Det finns risk, tror jag, att jag skulle kunna tråka ut er med mina bilder på dammen. Alltså det skulle kunna bli alldeles för många dammbilder så jag försöker att vara lite återhållsam med det. Jag älskar ju min stora damm! Men denna lägger jag ut, tog den alldeles nyss. Jag tycker att de där färgmässigt dämpade bilderna också kan vara vackra. Graderna i luften ligger på nivån att ishinnan på dammen har tinat.

Att sjön ligger så bra till så att man ser dammen och sjön samtidigt gör att det liksom blir en dubbel effekt av det hela. Och så bergen bortanför sjön är inte helt fel heller.

Lärkträdet håller på att fälla sina barr. En del hamnar i dammen. Det droppar av lärkträdsgrenarna efter regnet.Jag gillar verkligen de där vattenringarna. När jag gjorde dammen så ville jag förmedla uttrycket av en svart tjärn i skogen. Tycker jag har lyckats till stora delar.

Mysigt mörker

Jag har alltid gillat de där gamla konstnärerna som kan leka med ljuset så suveränt bra. Det är liksom mest mörkt runt omkring men så finns det en ljuskälla någonstans som letar sig fram i tavlan. Det är så vackert, det mörka, som bryts av ett skimrande ljus. En av alla dessa konstnärer är Rembrandt van Rijn. Han föddes i Nederländerna 1606 och antas ha dött 1669.

Pianot nere i salen.
Jag har speglar på väggarna så rummet avspeglas från olika vinklar.Det är jätteskoj att leka med speglar. Man kan tex stå längst inne i huset och se genom de olika rummen, runt hörn, ända fram till ytterdörren.
Bilden blev suddig men det går att klicka på den så blir den större
och kanske lite bättre, hoppas jag.


Ljuskronan som hänger nere i salen är den första jag gjorde.
En prototyp, kan man säga.


Man får en sådan energi när man sitter i detta rum och spelar. Det är som om fingrarna bara far av sig sjävla över tangenterna ibland. Någon gång har tanken slagit mig att det är någon annan som spelar, bara använder sig av mina fingrar liksom. Bakom pianot ligger en tavla som jag målat för några "hundra år" sedan.



Piano är mitt favoritinstrument. Harpa skulle också vara kul att leka med.

Här sitter jag i min favoritfåtölj i biblioteket. Har precis druckit te. Två av labbarna har krupit upp i fåtöljen och pressat sig ner. De får knappt plats utan ligger ovanpå varandra och mig. Lite tungt och obekvämt men vad gör väl det när det är så mysigt. Ella har somnat.

Snickarglädje - Älskade Hus

Igår var jag ute och fotade litet på huset. Det har sådan vacker snickarglädje. Vilket tålamod de hade förr i tiden, för att inte säga vad skickliga de var. Det fanns ju inga eldrivna sticksågar tex.
Här ser vi lärkträdet och sjön uppe från södra balkongen.



Skuggan av snickarglädjen bildar mönster på väggen.


Jag kan berätta att det tar tid att måla den också! Vi använder linoljefärg, vilket är smaskens för trähus. Lägg märke till de röda strecken. Ofta ser man att folk struntar i dem när de målar om nu för tiden. Jag förstår det för de är riktigt tålamodskrävande att måla. Men det blir så mycket vackrare och så var det ju så förut.


Här är huset sett från söder. Jag har dammen aldeles bakom ryggen.
Jag älskar detta hus! Det var förälskelse redan första gången jag såg det.


Här har det nog brutit ut för målaren (jag)
Tålamodet måste få ta rast och leklusten ta över.


Huset har sina gamla handblåsta fönster kvar.

Trappräckena som jag hittade under gammalt hö i ladugården.

Det sitter kaniner på stolparna.

Här är ett gammalt foto på huset som det såg ut 1880.

Nej, skämtar bara, tog det igår.

Men huset ser likadant ut nu som det gjorde då.

Lavendelstolen

Jag älskar lavendel. I ena delen av renässanslandet i trädgården har jag planterat lavendel. Det går bra, de övervintrar, även här i norr, hos mig i alla fall. Det är klart att någon stryker på foten över vintern, men det får man ta med i beräkningen. Jag har lavendel i kruka också. Tyckte så synd om den nu när det blev kallt så jag har tagit in den. Nu sitter den på en gammal stol uppe i den övre salen. Det är i det rummet jag sitter när jag bloggar.

Stolen är mycket gammal. Det var det enda i möblemang som fanns kvar när vi köpte gården.

Den stod ute uppe på balkongen, övergiven, trasig, nött.

Jag tycker att den är vacker!


Det finns en skönhet i att den är trasig, sliten och nött.

En naturlig skönhet.

Award

Jag har fått en Award av AnnCharlotte, som har bloggen Rosor, magnolia och mycket mer.

Med denna Award följer en utmaning; att skriva 7 saker om mig själv. Så nu kör jag så det ryker!

1 Namnet på min blogg, The Secret Garden, är inspirerat av boken med samma namn. Det är även ett passande namn på min trädgård, för den syns inte från vägen och inte heller när man kört upp på gården. Och det finns bara en väg in till trädgården.

2 Jag är en stor djurvän och har bra hand med djur.

3 Har en förmåga att se saker som andra inte ser. Så var även fallet med trädgården. Det fanns ingen trädgård när jag flyttade hit, men jag såg den.

4 Jag gillar att fotografera men har bara en liten kamera som tillråga på allt ibland bara lägger av!

5 Går ofta omkring i smutsiga och trasiga kläder i trädgården, vilket kan bli rent pinsamt när det kommer oväntade besök.

6 Är konstnärlig. Har sålt en tavla till dåvarande utbildningsministern för länge sedan.

7 Leker med mitt piano ibland, improviserar. Lyssnar på Prince och Stravinsky.

Bubbel

Idag blir det bubbel för fulla muggar.
Vårt filter till dammen ska tas in, slangar tömmas och tas in för vinterförvaringen. Dammen har nästan frusit helt nu. Våra koikarpar är i sitt bo inne i ladugården. Det är bäst så, så vet man att de har det bra. Bäcken och vattenfallet kommer att tystna, allt sitter ute och väntar på Kung Bore. Det är två vattenfall i dammen, ett från bäcken och ett från stora filtret.
De här korten tog jag igår. Det blev så vackra bubblor och färger.


Det är ett lärkträd i höstskrud som speglar sig i dammvattnet.


Påminner lite om den svenska flaggan.


Här är en del av dammen och lärkträdet. Det är jättestort!

Det blir så vackra färger. Ser nästan ut som en tavla.

Ytspänningen är fascinerande.

I ena hörnet speglas en staty.

Hon får bo kvar ute. Kanske fryser?
Men jag vill ju att hon ska få patina, kanske mossa!

Vedspis

Vi hade tänt upp i vedspisen och kokade kaffe. Värmen spred sig i köket. Det var riktigt härligt.
Jag tog dagstidningen och gick och satte mig i min fåtölj i biblioteket.
Mannen satt kvar i köket.
Kaffet svalnade i våra muggar.



Efter ett tag hörde jag ett välbekant ljud.
Jag hojtade så att det skulle höras in till köket:
- Var det mikrovågsugnen jag hörde?
- Nej.
- Vad var det då?
- Vet inte.
- Jo, men visst var det mikron!?
- Ja.
- Men vedspisen är ju varm!
- Uhum.
- Men jisses, varför använder du mikron när vedspisen är varm!?
- Vet inte!!
- Va?
- Det var lättare...

Vi blev tysta en liten stund och sedan skrattade vi!







Den här bilden såg jag för några år sedan i en tidning.
Åh vad jag skulle vilja ha den spisen!Det blev förälskelse direkt.
Den ser ut att komma från en saga eller så är det Magica de Hex som äger den.
Bilden hittade jag på internet.



Här är ännu en häftig vedspis! Skulle inte ha något emot den heller!
Bilden hittade jag på internet.
http://goodtimestove.com/

Matrummet

Vandringen genom huset fortsätter idag och nu har vi kommit till matrummet.
Tog lite bilder igår. Ljuset var det rätta så jag fick skynda mig att duka litet. Ljuset har en förmåga att ändras fruktansvärt snabbt, vilket är frustrerande när man ska fotografera.



Möblemanget är gustavianskt. Ljust pärlgrå.
Stolarna gustavianska Rosen. Köpta på auktion.


Här står jag med ryggen mot salen. Spegelväggen i matrummet syns.
Jag har satt upp speglar längs hela väggen för att göra rummet ännu större.
Det är tre rum i fil och så ser man dem en gång till i speglarna.
Det blir en otrolig djupverkan!

Ljuskronan som hänger över bordet har jag själv gjort.

Håller också på med en ännu större.

Här ser man också in i salen i bakgrunden.

Fönstren mot söder gör att det blir så ljust och vackert.

Utsikt mot sjön, dammen och trädgården.

Kakelugnen i matrummet.

Här ser vi också schablonmålningen i taket, utförd av Per Halvarsson.

Vattenhålet

Igår slog jag till igen! Droppade in på mitt vattenhål.
Där jag brukar förlusta mig över saker och ting.
Titta, glo, klämma, pilla och spekulera.



Mitt vattenhål är alltså den där loppis/antiken. Affären där jag hittade både det stora rokokobordet och rokokotoalettbordet. Åkte in en sväng där igår bara för att, liksom. Jag hade inte en sån där "känning" som om det var något som väntade på mig. Det var bara det att jag var nyfiken helt enkelt. Precis innan jag skulle till att gå tog jag en sväng in bland glasprylarna. De står och dräller på hyllor, redo att klänga fast vid en och göra så att man river ner alltsammans. Och så såg jag den; den lilla söta kaninglasgrunkan! Såå söt. Jag gillar ju kaniner så det var givet att denna lilla kanin skulle få följa med mig hem! Och priset var otroligt lågt!

Den är så söt!

Riktigt vacker! Glaset är svagt svagt blåtonat.

Det kändes som om det var en hantverksmässigt fin sak också.

När jag fotade dessa kort vände jag på lillakaninen och fick se denna gravering!

Kosta. Vad kul! Det hade jag inte sett innan.

I dammen har vi koikarpar så när jag fick syn på denna glasflaska så var det självklart att även den skulle få följa med hem. Även den var otroligt billig! Men vacker, tycker jag.

Här är mina senaste små fynd, på dammkanten.

En bit in på mitt vattenhål hittade jag detta fönster. Det har gamla bångliga skimrande glas. Och det är stort! Gammalt med spröjs. Helt. Jag kände en sån där bra-att-ha känsla. Men jag vet inte ännu vart jag skulle ha det, men känslan är definitivt där att jag borde köpa det. Det kostade 500 kronor, är det dyrt? Jag har faktiskt ingen aning, är dålig på fönster.

Stora bäcken i djupa skogen

Man kan faktiskt säga att jag är en riktig naturromantiker. Eller någonting åt det hållet. Jag vill så gärna att de ska finnas; alverna, älvorna, skogsfrun och näcken. Igår var jag ut i djupa skogen och insöp skogens fuktiga höstdofter. Hade kameran med, den lilla rackaren som ibland bara lägger av, har ju fortfarande den kvar... Till slut kom jag fram till till den stora bäcken. Den skuttade och frustade fram genom skogen med små fall här och där. Spanade mig omkring i tron att jag kanske skulle få syn på något, det kändes så. Tog lite kort.

Jag började komma i rätt stämning och fotade lite mer

Tiden förändrades och vattnet började rinna annorlunda,

vad var på väg att hända?

När jag tog den här bilden kändes det som om någon tittade på mig...

hade jag råkat ett skogsväsen trots allt?

Om man tittar i mitten på bilden syns ett ansikte.

(alla mina bilder går att klicka på så blir de lite större)

Ja, ja vem vet? Jag var i alla fall i en skön naturromantisk stämning när jag promenerade tillbaka genom skogen till bilen. Kom upp på vägen och en bro, vilken den stora bäcken rinner under. Tittade ner, vattnet virvlade. Villa ta några mer bilder och för att hålla kameran stadig så satte jag mig helt enkelt ner på vägkanten på bron. Lutade mig ut över räcket. Ljudet av vattnet var ganska högt...så att jag hörde inte bussen när den kom. Alltså en stor buss med en massa människor i! Där, där på den lilla vägen! Och där sitter alltså jag vid vägkanten och böjer mig ut över räcket på bron... Jag kan ju tänka mig hur det såg ut. De behövde nog inte ens fundera om det var en galning på vägen, det var ju klart som korvspad! Jag klev upp så att bussen kunde passera och låtsades som om jag inte såg den. För vad är väl en stor buss när man nyss har träffat näcken?!

Fynd

Jag lyckades rädda några blommor undan kylan ute. Nu står denna luktärt inne och tinar upp. För ett tag sedan körde jag förbi en loppis/antik. Jag brukar gå in där och kika ibland. Priserna kan vara rätt så saftiga, minst sagt, men ibland kan man verkligen fynda. Och det gjorde jag verkligen denna gång! Det kändes i luften liksom när jag passerade affären, så jag vände bilen och körde tillbaka. Klev ur, var riktigt ivrig faktiskt. Öppnade dörren och möttes av samma gamla vanliga syn; ett hav av möbler och prylar som trängdes nästan ilsket med varandra. Jag började fundera varför jag hade haft en sådan "känning" när det inte verkade vara något nytt som kommit in.

Jag pressade mig in i en lång trång gång och försökte undvika att riva ner någonting, vilket inte är så lätt på detta ställe... Och så såg jag det, och det såg mig; ett toalettbord i rokoko! Jag närmade mig bordet nästan andäktigt, nästan rädd att det skulle vara en hägring. Åh så vackert! Bakom mig kommer en kvinna, även hon en kund, och marscherar raskt fram till bordet! Åh nej! Hon vill ha det; mitt bord!! Jag flänger iväg till affärsinnehavaren, hinner precis fram, och säger att jag ska köpa toalettbordet. Kvinnan blänger ilsket och jag nästan darrar av lättnad av att ha hunnit bestämt mig i tid denna gång. En del gånger velar jag fram och tillbaka och går miste om saker och ting.

Det har välgjorda utskurna sniderier och smäckra ben

Sniderierna har en gång för länge sedan varit förgyllda!

Ett riktigt mästerligt hantverk

Efter att jag tingat bordet så gick jag ännu längre in i affären. Och vad får jag då se? Jo, en rokokosäng och två sängbord i samma stil som toalettbordet!! Ja, naturligtvis, de hörde ju ihop! Det visade sig att priset på toalettbordet inkluderade både rokokosängen och sängborden! Gissa vem som blev överlycklig?!

Detalj från rokokosängen.

Lilja från trädgården

Grinden

Jag har alltid tyckt om grindar. Speciellt gamla svarta smidesgrindar. Det är något speciellt med dem, nästan någonting mystiskt. Tänk att gå på en stig i skogen, en mossig stig som leder djupare och djupare in i okända dunkel. Och så plötsligt dyker en stor gammal svart grind upp. Den står där på glänt, inbjudande, men samtidigt känns det lite; ja vad? nästan kusligt liksom. Men man kan inte motstå att gå igenom öppningen och på andra sidan är det ett så mjukt och lockande ljus. Man har kommit in i en förtrollad värld!

Jag köpte en smidesgrind som vi har satt upp. Den är inte alls som mina "fantasigrindar" men den passar bra ändå.


Här sitter mina tre vaktisar.


Den har många snirkliga detaljer

Ett gediget hantverk

På södra sidan trädgården finns en stor sten som riksdagsman lät hugga ut trappsteg i på 1800-talet. Det är nästan en trolsk stämning att sitta där.

Den magiska grinden

Välkommen åter!

Första Oktober

Jag ska börja med att tacka för alla fina snälla kommentarer som jag har fått! Tack alla, jag blir så himla glad! Det värmer i hjärtat. Något som inte är varmt är luften ute. Det har varit jättekallt här i natt och nu har mina blommor frusit. Vita och rosa liljorna, höstanemonen, luktärtorna, fänrikshjärtan mm. Det känns ledsamt. Jag som hade tänkt plocka in några blommor men inte haft mage till det när de var så vackra ute. Får skylla mig själv...och liljorna som luktade så gott. Ja ja, det är bara att acceptera.

Vi håller på att göra iordning fiskboet inne i ladugården. Det är dags att ta upp alla koikarpar ur dammen nu inför vintern. Det är inte så lätt att få tag i dem. Dammen är på 40 kubik och 2 meter djup. Och karparna är snabba. Annat är det på sommaren när de kommer och vill ha mat och äter ur händerna. Nu när det har blivit kallt går de ner mot botten och är svåra att få tag på.

Alabasterhästen i bakgrunden släpade jag med från Grekland när jag var tonåring. Och den var hel när jag kom hem!

Formerna upprepas i det oändliga

Man skulle haft en labyrint i trädgården!

Det är tävling på gång på bloggen Lantlif.

Vinst är den här vackra boken!

Klicka på länken så kommer ni dit!

http://lantlif.blogspot.com/2009/09/utlottning.html

Köket

När vi flyttade hit var taket och väggarna i köket målade, annars fanns ingenting. Vedspisen och spiskåpan fanns, men inga skåp, bänkar, elspis, eller kyl&frys och golvet var bedrövligt. Avlopp från köket fattades och vattnet fanns bakom väggen, på toaletten. Det har alltid burit mig emot att köpa dyra köksskåp, förstår faktiskt inte vad det är som kostar så mycket. Jag menar det är ju bara en låda i princip, med dörrar eller lådfronter. Borde inte behöva vara så vansinnigt kostsamt, men det är ofta det. Knepigt nog.

Så här ser köket ut idag


Jag hittade originalskåpet som funnits inne huset ute i ladugården...utrivet och smutsigt. Lite tvätt och målarfärg gjorde susen! Det nedre bänkskåpet kommer från ett torp, även den bänken utriven och övergiven i en ladugård i väntan på att brännas... Ganska mycket tvätt, slipande och knaprande av muslort gjorde stor skillnad och med färg blev det riktigt bra. Och så var det gratis, vilket inte är helt fel! :-)

Vita tjocka marmorskivor från Italien sprang jag på när en optikerbutik i staden där jag bor skulle renovera. Endast 150:- för bredd som en bänk och 168cm långa...JISSES!!! Jag köpte några stycken direkt, eftersom jag vet vad de kostar annars...Det var innan vi ens visste att gården var till salu, men jag kände på mig att vi skulle få användning för dem! De var ju till med billigare än en limträskiva! :-)

Här håller vi på att fixa en del av köksbänken. Jag älskar vita sinkar, diskhoar i porslin, och äntligen hittade jag en till rimligt pris.

Detta var kärlek vid första ögonkastet! :-) En köksblandare från Herbeau i Frankrike.

Polerad mässing med porslinshandtag

De är så läckra!

http://www.herbeau.com/Products.aspx?Section=KitchenFaucets

Bord

För en tid sedan dök jag in på en loppis/antikhandel. Jag var ute efter ett bord till biblioteket. Hade hållit ögonen öppna efter ett bord ett tag och tänkte att jag skulle kika in på det stället. Ett ljust bord, gärna i ljusgrått. Annars så hade jag tänkt måla det...i grått eller vitt. Jag hade inte mer än kommin in genom dörren innan jag kände: "här är jag!" Det var bordet, naturligtvis, som bara ville att jag skulle ta med det därifrån. Alltså jag fick en sån där vill-ha-känsla! Men, bordet var långt ifrån ljust, det var mörkbrunt.

Det visade sig att jag inte kunde förmå mig till att måla bordet. Så nu står det där, brunt, långt ifrån gustavianskt grått, och är tydligen mycket nöjd över att ha sluppit bli målad :) Det är alltid så där, jag har en vision om hur det ska se ut, sedan är det liksom som om huset självt väljer hur möbleringen ska se ut. Knepigt. Eller så är det jag som är alldeles för feg...och inte törs måla.



Det finns två iläggsskivor också så det kan bli riktigt stort


Det har rikligt med kurviga detaljer

En fint utskuren kotte

Kan man förmå sig att måla ett sånt bord?

Kan berätta att kamera-helvetet!!! har lagt av!!! Skärpan har gett upp och jag blev så förbannad! Det är bara två år sedan vi köpte den. Måste ju ha en kamera. Skulle ta bilder på ett spegelbord som är helt gjort i spegelglas...och det var då kameran kajakde ihop rejält. Tror jag ska hoppa på den...måste ha en ny!!!

Besök

Vi hade satt oss i kökssoffan och skulle precis doppa en skorpa i kaffet. Maja satt bredvid och lutade sig så där förtroendefullt emot mig. Och så plötsligt lät hon: mroff! Och igen:MroFF! Mycket riktigt; en tiondels sekund senare knackade det på dörren. Det visade sig att det var en släkting till mig som kom på besök. Någon som jag aldrig träffat föut. Han berättade att han hört talas om att vi köpt det här huset och var så intresserad av att få kika litet. Tydligen har våra strapatser i trädgården blivit kända lite runt om och så har det ju varit ett reportage i en tidning för ett år sedan. Men det var då det. Och tiden går fort.
Släktingen visade sig vara mycket trevlig, naturligtvis vi är ju släkt:) och vi gjorde en rundtur och berättade lite om gården och dess historia. Jag tycker faktiskt om när det dyker upp intresserade människor. Jag är själv sådan. Kan vara ute och åka och så får jag syn på något intressant, oftast något pampigt hus för jag är sådan, och så svänger jag ner och kikar. :)

Jag föll pladask för det här tyget och lät klä en Howardfåtölj. Lite hippie liksom.

Och lila är ju så snyggt!

Och så några bilder från trädgården som jag tog för några dagar sedan på morgonen innan daggen släppt sitt grepp. Fänrikshjärta.

Fänrikshjärtan med daggdroppar

Vit löjtnantshjärta

Bada

Idag har det varit en otroligt vacker dag. Klar luft och varmt mitt på dagen. Jag passade på att putsa några fönster. Man tar lite då och då så är det inte så jobbigt. Det var riktig sommarvärme ett tag. På eftermiddagen blev det lite kyligare. Man hade vant sig vid värmen under dagen och det gjorde antagligen att det verkade kallare än vad det egentligen var. Jag gick upp i badrummet och tog ett bad efter middagen. Det är så härligt när man är lite frusen. Krypa ner i ett varmt bad och låta solens eftermiddagsstrålar leka med badvattnet. Det är tur att det är ett fönster i badrummet, precis bakom badkaret, jag tycker om när solen lyser in och gör reflexer i vattnet.

Badkarskranen är ny och gyllenskimrande med porslinsdetaljer.

Kranen kommer från London, B.C. Sanitan.

Den har riktigt läckra rattar i äldre stil.


Fönster i badrummet gör mycket för trevnaden.

Badkaret är i gjutjärn och emaljerat. Nytillverkat. Och stooort!

Riktigt maffiga tassar! Klor, står stadigt.


Det kan man kalla tassar!

http://www.bcsanitan.co.uk/