26 februari 2010

Ella

Idag fyller Ella 4 år! Hon är den yngsta i den lilla labradorflocken och naturligtvis mattes lilla bäbis, fortfarande. Min lilla Snutt! Här på bilden har hon nyss kommit hem till oss. Ser med förundrade och kloka ögon in i kameran. Kanske ser hon sig själv där i linsen.


Här sitter hon idag. På en stol i matrummet med en tårta framför sig. Hon har blivit stora damen nu. Konstigt vad tiden går fort.


Ella kikar fram mellan snickarglädjen på verandan. Hon är så liten så att hon nästan kan krypa emellan spjälorna. Så liten och så söt!


"Matte, matte jag tycker att vattnet ser så mysigt ut!" Hon står alldeles vid kanten på den djupa dammen. Men hon har redan lärt sig att hon inte får bada där. Det kan vara farligt för små valpar.


När Ella var bäbis så hade hon ibland kaninen Leo som huvudkudde. De trivs så bra med varandra. Fullkomlig tillit. När hon inte sov med Leo så var ofta matte kudde.


Ett litet gulligt busfrö!


Här ligger hon framför vedspisen och försöker att göra sig osynlig mot den svarta bakgrunden. Ser lite fundersam ut. Undra vad hon funderar på?


"Matte matte hjälp! Husse tänker plantera mig i blomurnan! Jag är väl ingen blomma heller!! Matte hjälp!"


Så liten och blir så stor. De stora damerna låter henne gnaga i fred. Labradorer är nog de snällaste hundar som finns...och de busigaste! Jag älskar dem!


Här gnabbas Ella med den äldsta labben, Gina. De är släkt. Och det märks. De är så intelligenta att det nästan är lite kusligt ibland.


Labradortassar...ser nästan ut som svarta noter.


Jag tycker att Ella är så vacker och ibland väntar jag mig att hon ska börja prata som en människa. Läser tankar kan hon också göra. En liten luring.


Här sitter alla tre labradordamerna på verandatrappen. Kikar och vädrar i vinden för att känna om det är något på gång. Som ska vaktas, eller sniffas på, eller kanske något annat spännande som smyger runt i den vintriga trädgården.

20 februari 2010

Inspiration Renässans - Barock

När man anlägger en trädgård är det bra ifall man har någon sorts vision. Att man för sitt inre öga, i fantasin, nästan redan ser trädgården hur den ser ut. Eller i alla fall kan komma att se ut, ifall visionerna är kompatibla med verkligheten. Jag visste vad jag ville göra och var också medveten om att jag skulle kunna genomföra det (även om folk i allmänt trodde annorlunda). Men jag blev efterhand tvungen att inse att min vision inte kunde genomföras till min fulla belåtenhet, varken klimatmässigt eller ekonomiskt. För mitt inre öga såg jag mönster inspirerade av barocken och renässansen! Så vackra och så spännande att göra.

En liten del av min hemliga trädgård är inspirerad av just renässans och barock.


Men de växter jag helst ville ha växer inte i mitt län och utrymmet var för litet för att dra på riktigt stort och så var det ju också den ekonomiska aspekten. För visst kunde jag dra iväg in i hästhagen...men det skulle kosta skjortan. (Men vad roligt det hade varit!!!)


Det gäller att ta ut riktningen. Att se det man vill och sedan kompromissa. Så tråkigt att alltid behöva kompromissa. Men riktningen var klar: rakt mot söder! Där lägger jag en gång med skifferplattor från verandan på huset fram till dammen. Jag har aldrig gillat att mäta utan jag kör mest med ögonmåttet, själva känslan. Och ibland måste man "mäta" fel för att det ska bli rätt, kännas rätt, när det är klart! Det är faktiskt sant! Ju längre sträckor desto mer fel måste man göra för att det ska kännas rätt. Ett ord för det är att leka med perspektiven.


Efter att för hand spadat upp området som skulle förvandlas, (jag har grävt hela trädgården själv för hand, allt utom dammen) var det dags att rikta upp. Otålig som jag är höll jag på med det mesta samtidigt. Som man inte ska göra, har jag hört.. Som syns på bilden har jag redan lagt grus i en del gångar medan andra inte ens är påbörjade. Planterat en del växter innan landen var klara mm. Lyktan, den vita, är utbytt. Jag tyckte inte om den, tyckte mest att den liknade en glass, en mjukglass..


Jag hade sett låga klippta buxbomshäckar i min fantasi. Men det fick jag glömma eftersom de inte växer här. Dags för en irriterande kompromiss...det fick bli sten. Inte billigt! Dags för kompromisser igen. Göra om ritningen i huvudet. Jag har inte haft någon ritning, allt bara i huvudet. Egentligen ville jag ha gatsten lagt i formationer inne i gångarna, men det skulle bara sett fjantigt ut eftersom området inte var tillräckligt stort. Det fick bli grus i stället.


Så här blev resultatet. Längst in en fontän, en naken kvinna sittande med vattensprutande karpar runt sig. (Även fontänen fick bli en kompromiss, den jag ville ha..just det den kostade skjortan.) I cirkeln i mitten har jag lagt grus i olika färger i cirkelmönster. Blomlanden på var sida är identiska, spegelvända mot varandra. Landet framför är torrmarken med lavendel och landet mitt emot är dess motsats; våtmarken. Längst fram praktbetonika, vilken fick ersätta en häck av buxbom.. Allt gjort på en ganska liten yta och för mitt inre öga ser jag ett stort område, skulle det verkligen ha kunnat bli bra, när perspektivet hade kunnat gripa tag i en på rätt sätt!


För att göra en våtmark behöver man material. Här på bilden står jag och gräver i en myr! Tung, stinkande kletjord. Luktade riktig äcklig skit! Och såg ut som skit eller kletig torv.


Den här stinkande geggan hällde jag också i dammen!!! Helt otroligt! Men jag hade en idé bakom det naturligtvis. Jag har aldrig sett en skogstjärn som har alger i sig. Så då måste det vara något med myrar och tjärnar som gör att alger vantrivs och man vill inte ha alger i dammen. Men jag kunde inte hälla i för mycket för då skulle den ekologiska balansen inte passa mina koikarpar. En kompromiss igen alltså, inte för lite klet för då kommer algerna och inte för mycket klet för då trivs inte koikarparna.


Här håller jag på med min våtmark. Har grävt ner en balja som ska låtsas vara ett vattenhål, en källa, när den blir klar. Har riktat den så att den är vågrät. Sedan har jag fyllt kletjorden med vatten...rena gyttjan. Och vad hände?! Jo baljan började flyta upp! Naturligtvis! Och det hade jag ju inte räknat med. Av med kläderna och hoppa i baljan för att med min tyngd pressa ner den igen! Och dit med vattenslangen från brunnen för att vattnets tyngd sedan skulle hålla den nere. Iskallt brunnsvatten, bara ben, skitig lera, det stinker skit! Och jag vägrade börja om från början med baljan. Kände mig som någon slags kryp när jag hoppade i baljan så att skitleran skvätte. En lortbagge!!


Lugnet återställt. Baljan ligger som den ska och är fylld med vatten.


Så här blev resultatet. En liten klockfontän med en stor vattendroppe av glas ovanpå. Mossa, myrgräs, missne och några orkidéer runt om.


Här står jag på balkongen och tar ett kort. Dammen är klar. Renässanslandet till vänster är påbörjat, gången med skifferplattor är påbörjad och bäcken, till höger, är också påbörjad. Och så målas huset delvis... Allt på samma gång och en massa annat också. Typiskt mig!


Så här blev resultatet. Kortet taget från balkongen.


Spegelklot. Spelet mellan ljus och mörker.


Lavendellandet.


Grusgång i renässanslandet. Jag kan inte låta bli att fantisera; tänk att någon gång ha obegränsat med material, bara att ta det jag behöver, ekonomiskt oberoende, klimatmässigt oberoende och få göra, anlägga, en hel park! En Slottspark!! Det vore något det, men drömma kan man ju...

16 februari 2010

Att hålla sig på Mattan - Trädgårdsmotiv

I Sverige finns det många ord och uttryck för att säga saker på ett dolt sätt. Negativa ord och förolämpande uttryck slängs hit och dit förtäckta till ord och meningar, som ifall man tolkar dem bokstavligt, inte alls är så farliga. Att hålla sig på mattan - är en sådan mening. Jag håller mig gärna på Mattan! I alla fall om jag själv får välja vilken matta jag ska hålla mig på, sitta på och titta på. Får jag presentera min favoritmatta: en Bakhtiari Saman med Trädgårdsmotiv, från Persien!


Den har små kaniner i mönstret! Jag gillar ju kaniner så det är liksom extra roligt med de där kaninerna.


Så här ser den ut på lite håll. Varje bild har ett eget motiv. Och så glänser den så vackert. Färgen skiftar med ljuset.


Och så kan jag avslöja att jag har fallit för en frestelse! Har sett de här ljusstakarna hos några bloggar och jag förälskade mig i dem direkt. Så nu har jag kommit till skott och gjort slag i saken och införskaffat mig ett par. Här står de på kakelugnen i salen.


Jag tycker att de är vackra. Extra roligt är det med spegelglaset, vilket får ljuset att reflekteras.


Två hjortdjur ligger och myser tillsammans invid en källa.


Två hjortar som leker lite tillsammans.


En påfågel.


En hjort som dricker vatten ur källan medan en fågel tittar på.


En fågel som sitter och njuter under en blomma.


Solstrålen vandrar på väggen i salen och smeker min tavla.


Jag är så förtjust i detta ljus! Här kommer det på besök in i biblioteket och glittrar på kakelugnen.

14 februari 2010

Alla Hjärtans Dag

Idag är det Alla Hjärtans Dag! Valentindagen eller Sankt Valentins dag är också namn på den här lilla högtiden. Kärt barn har många namn som bekant. Det här inlägget är till alla er där ute i internetrymden som besöker min blogg. Tack för alla fina och snälla kommentarer mina kära vänner! Det är så roligt att läsa, att se att det jag visar blir både sett och uppskattat av så pass många. För det är ju mycket tack vare Er som min blogg existerar.


Min hjärtask är ganska gammal men fin ändå. Locket har röd emalj.


Jag tycker så mycket om den . Har haft den sedan jag var riktigt liten.


Snirkliga detaljer.


Här har hjärtasken fått sällskap av en annan ask i form av ett hjärta.
För hjärtan vill ju ofta inte vara ensamma.


En stor pärla tittar fram, likt en pärla i en snäcka.


Ett gammalt pärlhalsband.


Det har så fina små välarbetade detaljer i guld.


Hjärtan på tråd, pärlor och vit spets.
Kan det bli mer romantiskt?


Skål för den mysiga helgen! Vi skålar i Sankt Valentins vin.


Jag får nästan en känsla av midsommar av den här bilden..


Mitt honungshjärta. Det ser i alla fall ut som gyllene honung.
Bärnsten har en sådan varm färg och känns så mjuk att ta på.
Hoppas att ni alla får några mysiga dagar. Jag har fått riktiga vårkänslor nu när solen vaknar tidigare på morgonen och går och lägger sig senare. Livsandarna vaknar och man börjar att fyllas med energi så smått igen. Härligt!!
Related Posts with Thumbnails