30 mars 2010

Påskbilder

Idag visar jag lite påskbilder. Den gula färgen på påskliljorna kan vara lite motsträvig att fotografera. Det märkte jag efter ett tag och då var det bara att börja om från början. Snön ligger kvar på backen ute och reflekterar ljuset så bra. Fotograferade vid fönstret för att få optimalt med ljus.
En liten påsklilja


Påskharen, eller kaninen i det här fallet, sitter och ser in i kameran.
På sommaren brukar han sitta och spana ner mot dammen.


Ett litet fågelbo ligger under de små påskliljorna.


Ett stort fång färggranna tulpaner hör påsken till.
Man blir riktigt glad av de här färgerna!


Idag är det en lite speciell dag för mig. Det är min födelsedag. Ibland känner jag mig äldre än vad jag är och ibland känner jag mig yngre. Sanningen ligger antagligen någonstans däremellan, i alla fall om man ska räkna i tid. Men det är ju hur man känner sig som räknas, inte åren.


En skir, lite fladdrig, tulpan ligger och ruvar ovanpå de dekorerade äggen.





Ojsan! En koikarp som balanserar ett litet fågelbo på huvudet! Ett lite originellt påskpynt. Koien brukar också vara i trädgården på sommaren. Jag tar ofta in trädgårdspyntet i huset och dekorerar med det inne i rummen under vintern.


Och så har jag fått en Award av Lilith med bloggen skogsdoft-havsbris.blogspot.com. Tusen tack, jag blev så glad!
Awarden går ut på att berätta vad som gör en glad. Det kan vara mycket det men tar några saker. Jag blir glad av: -doften av vår. -att sitta vid dammkanten och mata koikarparna. -mina tre busiga labradorer. -gräva rabatter. -rensa det första ogräset på våren. -designa min trädgård. -plantera nyköpta perenner. -sitta på en brygga och se ljuslekarna på vattenytan. -en svart skogstjärn med vita näckrosor. -en god middag när man är jättehungrig. -leka med mina fotografier. -gå i en mossig gammal storskog.
Jag skickar vidare den här Awarden till alla er som läser detta och känner att ni också vill berätta lite vad som gläder er i tillvaron.

27 mars 2010

Pelargonfest

Efter den långa vita årstiden känns behovet efter färg extra stort. Färg och grönska, just den kombinationen får de slumrande livsandarna att vädra morgonluft. Jag har fått tillökning hemma i huset av några rara blomster.

En ljuvlig rosa tulpanpelargon.


Det var en sådan lockande annons i dagstidningen. "Pelargonfest, stod det, ett hundratal olika sorter av unika och sällsynta pelargoner." Jag åkte naturligtvis dit, till Sörvalla Blommor. Efter att ha lämnat stora vägen som går genom samhället och åkt en liten bit ut på landet anade jag redan när jag närmade mig att jag var sent ute. Fast egentligen inte. De hade bara haft öppet i 15 minuter men parkeringen var redan knökfull av bilar!


När jag klev in genom dörren var jag nära att vända igen. Det var otroligt mycket folk. Behovet av pelargoner tycks enormt här uppe i norr. Man kan faktiskt kalla det för en riktig pelargonfrossa! Jag tog ett djupt andetag och gick in i alla fall. Kön till kassan tycktes ringla fram i flera kilometer, nja inte riktigt men nästan. Jag tog några bilder, men försökte att inte få med några personer. Vet av erfarenhet att det finns individer som inte gillar att bli fotograferade och det får man respektera.


Några pelargoner följde med mig hem. Den här tulpanpelargonen heter Emma av Bengtsbo. Den är så skir och fin i sitt uttryck. Jag har aldrig haft en tulpanpelargon förut så det ska bli spännande att se hur den utvecklar sig.


Här är en pelargon med stora vackra blommor. Vad den heter vet jag inte för lappen hade ramlat bort när jag packade upp den här hemma.


En ståtlig och kraftfull pelargon.


Här står de och väntar på att hitta sina boplatser i huset.

25 mars 2010

Våren smyger i trädgården

Man kan ana den nu. Den smyger runt så smått i min trädgård, riktigt tassar fram på mjuka fötter. Den är lite blyg ännu och just idag har den dragit sig tillbaka litet. Men våren är på gång! Den här årstiden, vårvintern, tycker jag så mycket om. Det är då man kan sitta ute i solen och fundera på vad man ska göra i trädgården när sommaren kommer. Planera, fantisera och tillåta sig att drömma.

Verandastolpen ser ut som en fjälltopp.
Droppar av den smälta snön glittrar i solen.


Plask! Snön smälter på hustaken och vatten rinner genom stuprören.


Vid foten av lärkträdet har gyllene barr tinat fram.


En staty sitter på verandan och ser mot solen.


Hon har suttit där hela vintern och längtat efter sommaren.
Halsbandet har hon haft på sig länge, hon säger att hon tycker om det.


En kudde har smitit ut till smidesgungan.


Ella ligger och gottar sig i solen. "Kom matte och sätt dig du med!"


När solstrålarna letar sig in genom fönstren stiger även värmen inomhus. Det är härligt att varmare tider är på gång. Livsandarna vaknar och jag funderar så smått på vad jag ska sätta för frön i år.

23 mars 2010

Det handlar om läget...

En sak som är mycket betydelsefull i vår tillvaro är läget. Det kan vara läget på våra hus, placeringen av fabriker och kanske vart man väljer att parkera sin bil. Jag lastade in mina tre labradorer i min lilla bil och körde ut till skogen. Att lösa parkeringsfrågan kan vara "lite" besvärlig. Till slut hittade jag en bra väg, men då fick jag syn på den här skylten... Eftersom jag inte ville bli skjuten så funderade jag ett tag på att åka därifrån. Men vid närmare eftertanke så valde jag att parkera bilen i alla fall, där mitt i skogen, eftersom jag tror att vi fortfarande har allemansrätt i skogarna i Sverige och att vi inte har licensjakt på människor. I alla fall inte nu på vintern.


Efter en stunds pulsande i snön efter ett gammalt skoterspår kom vi fram till en skogstjärn. Det höga branta berget med sin täta svarta skog fick mig att fundera på den där skylten igen. Det kändes inte riktigt avslappnande, kan man kanske säga.


Vi bestämde oss ganska snart för att åka hem. På vägen tillbaka till bilen började mina hundar vädra i luften och se vaksamma ut. Läget kändes spänt. Var det någon som retat upp sig för att jag dristat mig till att parkera, trots skylten, där mitt i skogen? Var det någon som smög på oss?


Vi kom fram till bilen utan att någon skjutit efter oss och fortfarande vid liv. Jag började fundera lite på detta med att det så oftar handlar om läget. Åkte igenom ett samhälle som ligger nära mig och tog några kort. Bilder som får visa lite på vad det är viktigt med läget när det gäller hus. Något man som köpare av hus alltid måste komma ihåg att tänka på är läget på huset. Det är någonting som inte går att ändra på. Utsikten. Läget. Omgivningen.

Det här huset hade en gång en mycket vacker utsikt över sjön och bergen. Men någon gång har några bestämt att det var läge, just där, att bygga en skola. Inte så trevligt kanske för dem som bodde i huset, med tanke på att det vackra läget försvann, utsikten blev rakt mot skolan. Fastigheten sjönk med all säkerhet i värde också, ifall de hade velat sälja. (bilderna går att klicka på så de blir större)


Den här bilden är från samma samhälle. Läget på det här vackra huset är inte så tilltalande. Rakt i söder nere vid sjön ligger en fabrik!


Ett vackert och lite ovanligt hus. Säkert många som skulle vilja bo i det. Sitta där på verandan och njuta av utsikten mot söder ner mot sjön.


Utsikten...det här är utsikten! Huset syns lite till höger i bilden och rakt nedanför, otroligt nära också, ligger det här... Skulle någon vilja sitta på den verandan, vara i den trädgården? Och vad har hänt med fastighetsvärdet, ifall de som bor där inte skulle stå ut längre och måste flytta? Ja det kan man fundera på...


Bredvid det gula huset ligget det här röda huset. Vackert! Men med samma läge.


Det handlar om läget. Vart man anser att en placering är lämplig eller inte. På Vestas hemsida, Vestas är ett stort multinationellt bolag som tillverkar vindkraftverk, kan man hitta den här bilden. Tydligen ett lämpligt läge för placering av vindkraftverk.. eftersom de själva har bilden på sin egen sida. "Vindkraft är konkurrenskraftig" står det att läsa.


Jag tittade runt på internet och hittade många horribla sanningar om detta med läget. Utsikten. En bild från Kanada. Säga vad man vill om vindkraftverk, men att tvingas bo i detta industribuller.. För vindkraftverken låter, högt och långa sträckor. Ljudet klassificeras som det inom industrin.


Ännu en bild från Kanada. Lämplig placering?


Spanien.


Sverige, skärgården. Vill någon bo där nu, eller ha ett sommarställe..
Går det att sälja och flytta, tja... Det handlar ju om läget...

Bild lånad från internet.

Visst kan vindkraft vara bra men jag säger återigen; det handlar om läget. Placeringen.
Hur ljudvolymen är på den här gården och inne i huset, vågar jag knappt tänka på! Om husägarna inte står ut med bullret längre, går huset att sälja? Skulle inte tro det.
Bild från USA.


Det kan vara svårt att riktigt förstå hur stora de är. Gigantiska!
Bild från USA. Det handlar om läget...

Lägg märke till husen längst ner!

20 mars 2010

Sommarbilder från trädgården

Idag är det vårdagjämning, enligt almanackan. Här hos mig är det dimma och att dagen och natten är lika långa just det här dygnet kommer inte att märkas så mycket. Dimman gör att skymningen kommer tidigt. Så jag tänkte visa några ljusa sommarbilder från min trädgård.

Här kikar huset fram över blommorna. Snickarglädjen och fönstren på verandan syns. Invid huset blommar ett gammalt äppelträd.


Malva och strandveronika. I bakgrunden skymtar lärkträdet.


Malva, ryskt martorn, pärleterneller och röd rölleka.
I bakgrunden syns sjön.


Malvan sträcker sig upp mot himlen.


Flörtar med solen, badar i dess ljuva strålar.
Rosa, grönt och blått i ljusa nyanser, det är riktiga sommarfärger.


Irisarna sträcker på sig och spanar över sjön. Limegröna blommor av jättedaggkåpa och praktbetonika ger fin kontrast.


Sommar i norr. Ljusa dagar och nätter.


Under äppelträdet står ett fågelbad i vandrande skugga. I vattnet ligger en stor kristallkula. Jag har alltid velat haft påfåglar, men nu blir det spåfåglar i stället...


Och så har jag fått en personligt utvald Award som jag är mycket glad för! Det är från Peter med bloggen Oumberligating, http://oumberligating.blogspot.com/ , en mycket intressant blogg som ger både fnissiga skratt och djupare funderingar. Det är en Lusitano, en av mina favorithästraser.
Foto Gabriele Boiselle
Related Posts with Thumbnails