Min första...!

Jag har fotograferat min första älg! Det blev...en bild på en älg, helt enkelt. Rätt upp och ner liksom, ingen snygg eller annorlunda eller vacker eller dramatisk eller nån bild som jag känner att jag gillar så där jättemycket. En älg. En bild. Bara en bild... Och varför drog jag inte iväg fler exponeringar? Kanske man undrar?!!

1. Ett Ufo kom och löste upp älgen i atomer?

2. En helikopter landade och lyfte upp älgen i ett snömoln?

3: Jag flippade ur och ramlade omkull på ändan?

4. Älgen sa åt mig att ge fan i att fota...?

5. Rävjägar´n dök upp...och var galen som en marshare??

6. Autofokusen på kameran valde att jävlas rejält...?

Hmmm...antar att gissa rätt svar, kanske, inte är så där helt lätt!! För dem som följt min blogg och andra som känner mig vet att det kan hända de märkligaste saker när jag befinner mig i närheten.

Men den här gången var det den opålitliga tekniken, alltså Autofokusen som löpte amok.

En bild. Min första älgbild! :)

Döden kom snabbt...??

Jag var ute och fotograferade igår. Såg spår av älg och tänkte att om jag fortsatte längs vägen kanske jag skulle få syn på den. Jag var i en av grannbyarna och hade ställt bilen efter vägen. Gick i backen upp till backkrönet och tittade efter motiv att fotografera och sträckte på huvudet och kikade över en snödriva...

och det var då jag fick syn på dem...!!! De döda rävarna. De sju döda rävarna!!! Sju! 7!!

De hängde där och det var som ett slag i ansiktet på mig!

De hänger där på rad (det kanske finns fler, vad vet jag) och blodet har runnit längs med väggen, säkert under åratal efter andra rävar före dem, och gjort att träet svartnat av gammalt blod.

Varför gör någon så här?

Vad får de ut av det?

Hur kan man ha ihjäl 7 rävar på ett vettigt sätt?

Kan det verkligen finnas så många rävar på ett ställe?

Hur jagar man räv?

Har de skjutit med kula och suttit på pass, eller är det fälla??

fattar inte att man kan få ihop så många rävar...

Är det nån som känner sig duktig för att haft ihjäl alla de här rävarna på löpande band?

Bröstkorgen är uppsliten och revbenen är är brutna och sticker ut....

Kom döden snabbt?

Och varför måste alla de här rävarna dö?????

Jag tar snabbt några bilder. Hinner knappt ställa in kameran. Känner att jag vill härifrån och det illa kvickt. Hela området känns osunt och jag känner att det bästa är om ingen får syn på mig.......

Allt som glittrar är inte Guld...

All that glitters ain't gold....
Nej, ja, precis så är det. Det är det man väljer att se som är det man ser...
Idag har jag varit ute och fotograferat...och mådde inte alls bra efteråt.
Jag blev skakis...och fick en liten chock faktiskt...jag var inte alls beredd på vad jag skulle få se när jag klev över den där snöhögen....
Har precis hämtat mig och jag mådde faktiskt illa....både fysiskt och psykiskt illa.
Jag visar bilderna i morgon.
Till dess kan ni lyssna på den här musiken, det är PRINCE. Det var Prince som fick mig att börja lyssna på musik!! Då, en gång för länge sedan, var det han och den han är och den härliga musiken han gör som fick mig att börja lyssna på all slags musik.
Sååå... Prince, den här låten passar precis, både till hur det är nu och till det förra inlägget om det glittrande änglaljuset...

PRINCE "Gold"

There's a mountain and it's mighty high U cannot see the top unless U fly And there's a molehill of proven ground There ain't no where 2 go if U hang around Everybody wants 2 sell what's already been sold Everybody wants 2 tell what's already been told What's the use of money if U ain't gonna break the mold? Even at the center of fire there is cold All that glitters ain't gold All that glitters ain't gold, mmm There's an ocean of despair There are people livin' there They're unhappy each and every day But hell is not fashion so what U tryin' 2 say? Everybody wants 2 sell what's already been sold Everybody wants 2 tell what's already been told What's the use of money if U ain't gonna break the mold? Even at the center of fire there is cold All that glitters ain't gold, no no All that glitters ain't gold, no no There's a lady, 99 years old If she led a good life, heaven takes her soul Now that's a theory and if U don't wanna know Step aside and make a way 4 those who want 2 go Everybody wants 2 sell what's already been sold (Sold) Everybody wants 2 tell what's already been told (Told) What's the use of bein' young if U ain't gonna get old? (Old) Even at the center of fire there is cold (Cold) All that glitters (glitters) ain't gold, no no no no no All that glitters ain't gold Alright All that glitters, all that glitters, all that glitters.. ain't gold

En Ängel som landar?

Det ser faktiskt nästan ut som om en ängel landar! Det där förtrollande glittret.

Man kan faktiskt förstå att förr när det inte var lika vanligt att människor var insatt i vetenskapen så var folktron den vetskap man trodde på.

Det var riktigt kallt ute och miljarder små iskristaller dansade i luften. De fångade ljuset och ett otroligt vackert vinterglitter blev resultatet. Jag lyckades fånga trolleriglittret på bild.

En värld av diamanter...eller en ängel som tänker visa sig...?

Det bildades en snöbåge av de tusentals iskristallerna. Den syns tydligt på det här fotot ner mot sjön med bergen i bakgrunden.

Hur många bilder måste jag sälja...?

När jag tänker efter så har jag inte visat några "riktiga" vinterbiler här på bloggen. Alla vinterbilder har haft sjungande färger i guld och rosa...inte sånt som man riktigt förknippar med vinter. Jag gillar ju vintern på sitt sätt, när den klär djupa skogens höga granar med sin ljusa vinterkappa.

Den lilla granen står i tryggt förvar mellan de stora giganterna.

Huset i skogen ligger där på bergssluttningen inbäddat bland snötyngda träd i vinterskymningen.

Och så fantiserar jag, funderar jag...

...hur många bilder måste jag sälja för att...

...för att ha råd med en sån här kamera, en Hasselblad??!!

Åhhh, mina fingrar sjunger och mitt hjärta gråter efter att få greppa den här kameran och ge mig ut i min egen Värld av Bilder!!!!!

(bilden på kameran från nätet)

Surrealistiskt stuprör...

Isdropparna klänger fast vid stupröret. Och jag ligger i djupsnön och försöker hindra snön från att komma i kontakt med linsen på objektivet. De här bilderna tog jag strax efter "helikopterattacken". (som jag skrev om i förra inlägget.)

Får en lätt surrealistisk känsla när jag ser den här bilden. Inte heller kan man så där på direkten avgöra om det är målat eller fotograferat. Det är så som jag vill ha det, ofta i alla fall. Fast det beror förstås på vad man har för avsikter med bilden.

När man ligger så här platt i snön bredvid huset så kan till och med ett stuprör bli spännande! Det är bakgrunden som gör hela bilden. 

Sedan ska man inte heller bry sig om vad grannarna kan tänkas tycka, säga, skvallra etc, gjorde man det skulle man inte kunna göra en sådan här bild, när det kräver sådan konstig kroppsställning...mitt på blanka dan dessutom!

Har låtit andra människor hindra mig tillräckligt länge i livet. Jantelagen är fast rotad och många gör ofta allt för att den ska få fortsätta att frodas. 

De är ute efter mig!!

Jag satt inne vid datorn och så lyfte jag blicken och råkade genom fönstret se att mina gamla övergivna luktärtor hade isdroppar på sig. Det hade tydligen varit tö för någon dag sedan och nu såg de riktigt intressanta ut!
Jag greppade kameran och gick längs gaveln i djupsnön in till den södra sidan, där trädgården är. Pulsade fram längs husväggen och tryckte upp mig i hörnet där verandan börjar, för att få stöd mot väggen när jag fotograferade. Jag stod riktigt bra där inne i hörnet och jag behövde ju inte tänka på att det kanske såg egendomligt ut....hopkrupen som ett ljusskyggt troll...
Just DÅ när jag verkligen kommit igång med att ta några bilder och jagade efter bästa ljus i kameran...då hörde jag något...
Bruuum bruuum flapp flapp flaaappp flappflappflapp FLAPP FLAAAPPPP

Och så dök den upp! En helikopter! Som från ingenstans... Flög målmedvetet mot vår gård, in på låg höjd rakt över hästen!! och in mot huset och rakt över huset...och där mot väggen står jag och trycker med kameran i handen!

Jag tog bilder, naturligtvis, de såg mig inte, och det satt fyra personer och störtglodde!!!!!

Och så flappade den iväg, tog en sväng ut över lägdan och kom tillbaka på lika låg höjd, över hästen och över huset och över mig som stod där som värdens papparazzi och fotade dem som var så intresserade av min gård!! Och varför var de så intresserade?? Vad var de ute efter? Det var bara här de flög så där.  

En TREDJE GÅNG flappade de över huset och det var först då som de såg mig, jag som stod där tryckt mot husväggen och fotograferade dem! Här på bilden har de just upptäckt mig och den ena av dem pekar rakt på mig:

"Titta, faaan kolla, det står ju nån jävel där och fotograferar!!"

"Va faan??! Ja de gör de ju!!"

"Kör härifrån fort som faan!! Hon står ju och lurar där vid husväggen! Hon visste att vi skulle komma!!! Hur faan kunde hon veta det??"

"Nu är vi upptäckta! Det här var inte bra!!"

"Faaan å så har hon bilder på oss också...."

Det underbara ljuset!

Vinterns eftermiddagar har sådana underbara färger ibland. Orange-rosa-lila, det ser ut att vara varmt men så är det inte. Snön avslöjar att det egentligen är kallt. Det är underbart med dessa färger! 

Diset i luften fångar ljuset så bra.

Här står den äldsta labben, Gina, och njuter av ljuset. Hon har precis vänt på huvudet för att se att matte fortfarande är kvar på samma ställe. Hon är min skugga, vill inte lämna mig en enda minut...både hon och jag vet att vi inte har så lång tid kvar tillsammans. Hon sover tillsammans med mig i sängen också. 

Gina och Ella i det underbara ljuset! 

Några tulpaner till Er!

En bukett tulpaner till alla mina läsare, både Er som följt bloggen länge och Er som nyss hittat hit. Det är ju alla besökare som gör det så roligt att blogga! Att få respons på både det jag skriver och på bilderna.
Ni är Guld värda ska ni veta!! :)
Tulpanerna står och sträcker sina huvuden efter soljuset. Ljus och mörker. Fanns inte mörkret skulle vi inte ha förmågan att uppskatta ljuset, och tvärt om.
Ett ordspråk från min lilla almanacka: "Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör."

Finns det isbjörnar i Jämtland??

Och när vet man att man är en bra fotograf???!!
Joo, visst, jag har fått frågor, faktiskt seriösa sådana, om det finns isbjörnar i Jämtland.
Men vad har då de här två frågorna för samband...kan man undra. Är det lika troligt att det finns bra fotografer i Jämtland som om det skulle finnas isbjörnar där??
Hmmm...och att vara kvinna och inte alls vara så där skitsnygg som man ser att "alla" kvinnor är i tidningarna...och så fotograferar man...bilder som är vad, hmm..bra?? eller inte?
Gick ju en fotokurs för ett tag sedan, för att få inspiration och leka litet. En av alla skriftliga kommentarer (ja det är suveränt bra att få kommentarer, oavsett vad de säger!) löd: "den där bilden är så jäkla bra att jag saknar ord, saknar kommentarer! Skulle varit mycket nöjd om jag fotat den själv!!"
När vi i kursen skulle ha fotoutställning kom läraren och menade att affischen skulle ha våra porträtt....det var då jag protesterade rejält. Kändes inte som jag hade en seriös chans att visa mina bilder om jag skulle bli tvungen att ha mitt skitfula ansikte på affischen. Alla ÄR inte unga och vackra!

Finns det isbjörnar i jämtland?
Kan en ful kvinna ta bra bilder?

Och nu har jag måste fota mig själv för att ha möjlighet att visa några av mina bilder i en tidning. Där det är vackra smala lyckade karriärkvinnor till allra största delen. Jag, som vill bli sedd och "bedömd" genom bilderna jag gör, inte efter hur jag ser ut. Denna utseendefixering i samhället är riktig...jaa vad? 

På en arbetsplats som jag hade för ett tag sedan sa en kvinna: " jaaa...JAG skulle ALDRIG köpa någon
större storlek på byxorna!!! Skulle jag aaaaaldrig gööööra! Näää! fyy! Å jag fatta inte vaför folk gör det! Dom kan väl ut å springa eller nåt!!!!"
Hon var en bit över 40 med 4+1 barn!!! Och bredvid henne satt andra medarbetare som både var kraftiga till att vara mulliga och magra, ja, en blandning helt enkelt och hon frustade på och halvskrek vad feta människor var äckliga. Och de andra höll med.....????
Ja, de höll med!!! Helt otroligt!!
Jag sa: "jaha då kanske du får gå med rumpan bar en dag då!!!!"
Och hon blängde på mig som om hon tänkte döda mig och började prata om vad hon hade köpt på IKEA!!

Jag sysslar med Trollkonst!

Javisst! Nu har det gått så långt att jag måste ta till riktigt magiska krafter! Jag måste försöka locka fram de slumrande generna och göra det riktigt omöjliga!

Uhumm....kanske några tänker och tror sig veta att jag tillsist drabbats av mycket mer än tomtar på loftet..:)

Men det är faktiskt sant, jag måste bli häxa, magiker, och väcka till liv den gamla kraften.

Haha...jag har verkligen fått en fotografisk utmaning som heter duga!!!! Upphöjt till 1000 minst!

Nu, den här årstiden, januari i Jämtland, ska jag fotografera mig själv ute...och det ska liksom se ut som om det var på våren..! (och jag behöver kanske inte tillägga att jag nog är en av dem i Sverige som är den mest skygga för att fångas på bild..)

Mmmm....det är 1 meter djupsnö ute och fryskallt! Och detta ska jag få att bli till vår....och själv vara med på bilden, samtidigt som det är jag som fotograferar... ahhhh....

Fick det här uppdraget i går, låg helt sömnlös hela natten....och NU, tror jag faktiskt att jag har satt den, bilden!! Javisst!! Jag känner att den sitter...hoppas bara att den duger. ;)

(det har att göra med en bra tidning...annars så har jog nog inte lagt ner så mycket energi på den här bilden...och så tycker jag om utmaningar, när kreativititen ställs på sin spets!)

Bilden visar jag framöver.

Här är en bild på balkongdörren i den övre salen. Vi har ingen värme på däruppe.

En mycket billig, prisvärd, "kristallkrona" från stora möbelaffären i Sundsvall. Den fungerar, lampan alltså, men annars så har jag faktiskt inte så mycket till över för den där affären....

Sommaren är underbar!

Tänk att det verkligen kan vara så här underbart på sommaren! Och att det måste till en kall och mörk vinter för att man verkligen ska uppskatta hur härlig den svenska sommaren är.

Det har börjat klia i mina fingrar, i hela min själ faktiskt, efter de här ljusgröna skimrande bladen och de skira färgerna på blommorna. Men det dröjer lääänge ännu, i början av maj försvinner snön här och det är bara att inse att det kommer att ta tid. I väntan på våren kan man alltid titta på sina egna fotografier och inse att det faktiskt kan se ut på det här sättet...även fast det är svårt att inse nu med all snön.

Vinterfärger...

Vintern har en hel mängd olika färger. Den vita snön är sällan (aldrig) helt vit. Ljuset ändras under dagen och på eftermiddagen är färgspelet riktigt fascinerande att iaktta. Det ändras så snabbt!
Här på bilderna samsas de blå skuggorna med ljusets gyllene guldskimmer. Solen går kvällen till mötes och det är som om färgerna riktigt exploderar alldeles innan de börjar mattas och anta andra kulörer.
Ett gammalt vindspel hänger mitt i guldljuset.

Statyn har fått en huva och halsduk av snö.

Varning - genom mitt fönster!

Varning varning!!! Här är två bilder som jag tycker om...! :)
Jag vet att det är många trädgårdsintresserade och inredningsintresserade som följer mig blogg och det är så härligt tycker jag, men nu vill jag varna Er; de här bilderna är way out of!
Men det är så här jag är, egentligen, i alla fall en stor del av mig. Det abstrakt/realistiska.
Jag har tidigare berättat att jag blivit lite blasé, kännt mig lite uttråkad med mitt fotograferande. Idag greppade jag kameran och gick runt i huset...och det var, återigen, fönstren som drog mig till sig. Till deras fantastiska magiska skimrande fantasyvärld. Jag förstod inte direkt vad som hände...det mesta kändes lite tråkigt när jag fotade...men, här är de, några av bilderna som jag fick in i kameran.
Fotona är tagna genom de gamla munblåsta fönsterglasen här i salen i huset.
Jag har sagt det förut, till vissa, och säger det igen. Jag fotograferar LJUSET.
Ljuset med skepnader i. Med mönster och strukturer. Det är då jag är lycklig!
(men jag fotar ju mycket annat, interiör, trädgård, porträtt...men lycka är dessa konstverk.)
((och till er som inte gillar dessa bilder...det går ju att stänga bloggen..))
Ingen lek i photoshop, jag fotar direkt!

Tänk att kunna fotografera som jag målar...och inte behöver jag vänta på att färgen ska torka heller!

Det här är fotografier som jag gärna skulle vilja se riktigt stooora!

Något mycket ovanligt!

Nu har det hänt något mycket ovanligt! Jag har fotograferat mig själv! Jag känner mig mycket obekväm framför kameran. Alltså, mer än mycket, faktiskt nästan så att jag mår dåligt.. Men det har också resulterat i att jag faktiskt knappt har några bilder på mig själv. Det har ju varit enkelt att slippa undan kameran också efter som det är jag själv som står bakom kameran. Enklast så, bekvämt och tryggt och så har jag full koll.
Men, nu dök det upp (som på beställning) en grej som gjorde att jag satte mig ner och letade bilder på mig själv i fotoarkivet...knappt någon fanns. Så jag stålsatte mig och gjorde det otäcka...men för mig själv.
Jag har själv fotograferat, mig själv. Stativ till kameran och en spegel. Spegeln kunde inte stå alldeles bakom kameran och därför blev det svårt med positionen och skärpan var inte heller det enklaste.
Här är en av bilderna. Naturligt ljus.
Det var faktiskt inte så otäckt som det varit alla andra gånger... jag ensam med kameran, det känns tryggt. :)
Porträttet fungerar, idag, får se hur jag känner det i morgon...

Det finns ett hus...

Det finns ett hus som jag skulle kunna byta till. Ifall jag hade möjligheten att byta till det här huset mot mitt älskade hus som jag bor i nu, så skulle jag nog göra det. Faktiskt. Jag har haft ögonen på det här huset i flera decennier...och fascinerats av de där pelarasparna och tornet på taket. Här på bilden ser man huset från baksidan, den norra sidan. Den södra kanske jag visar framöver. Den är sååå underbar!! I söder ligger en sjö mellan huset och bergen man ser i bakgrunden i bilden.
Det här är faktiskt den allra bästa och genuinaste pärlan av hus i hela Jämtland...men det är inte många som riktigt förstår det. Och ägarna har haft förståndet att behålla det som det en gång var... bara det är värt en eloge!
Mmm... det känns faktiskt som om det där huset och gården ropar efter mig!!! :)
Som om vi är ämnade för varandra.
Det är min stil, utvändigt, för att inte tala om invändigt!!! Skulle inte göra någonting, bara låta det vara, med ett milt underhåll, allteftersom tidens tand gnagde!

Bara en bild...

Ett nypon sträcker på huvudet mot dagens sista glödande ljus. En bild från trädgården, en bild som är mer åt det grafiska hållet. Och vad ska jag skriva mer? Vet inte. Är inne i en svacka med fotograferingen just nu. Skulle behöva lite utmaningar, uppdrag, fotografiska uppgifter att genomföra. Fotokursen var bra på det sättet; utmaningen att ta tag i uppgifterna och göra något annat, mer, av dem. Jag saknar det.

Behöver lite hjälp...

Jag har aldrig beställt fröer från någon frökatalog...! Är helt novis på det här området. Så nu skulle jag behöva Er hjälp! Tips om olika Frökataloger och vart man får tag på dem!! Skulle bli jätteglad om Ni vill berätta för mig.
Visst har jag satt fröer förut men dem har jag köpt på plantskolor och nu känner jag att jag vill ha större utbud att välja bland.
Och så en frögrej till: jag skulle gärna vilja hitta en katalog som även hade kulturintressanta fröer, som exempelvis spikklubba och belladonna och liknande som snart antagligen har försvunnit.
Jag har tagit frö från mina purpurvindor som växte sig gigantiska i växthuset. Hoppas att det bara är att pilla ned dem i jord och driva upp dem till våren. Eller är det så att de ska ha varit utsatta för kyla, fröna, för att gro? Läste nånstans att vissa frön vill ha det på det sättet men har ingen aning om vilka.
Jag är en riktig nybörjare när det gäller det här med frökataloger.... :)
Tips tas tacksamt emot!
Här är en bild på ett bord jag köpte på loppis för att ha som planteringsbord...men det använder jag till att ha fika på i stället. Planteringsbordet jag använder i stället består endast av två pallbockar och en mycket trasig plywoodskiva och bättre kan man nog inte ha. Behöver inte vara ett dugg aktsam om det.

I bakgrunden syns väggen med purpurvinda och i förgrunden en grej som jag köpte på Rusta för många år sedan. Det är egentligen ett litet växthus men jag använder den som blomurna. Rosenvialen har brutit sig ut och det riktigt väller ut blommor överallt.

Åhh...vad jag längtar till sommaren.

Nyårskortet!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla som tittar in hit till min lilla del av världen! Det här kortet gjorde jag igår för att använda här på bloggen som en nyårshälsning till alla besökare. Ni ska veta att Ni är viktiga för mig, jag uppskattar era besök och kommentarer jättemycket!
En liten trädgårdsälva med sina fjärilar, det är en liten glasbit som jag fotograferade i naturligt ljus här inne igår. Bakgrunden är julgransglitter som fångar solens sista svaga strålar innan mörkret föll.
Glasgrejen med älvan fick jag i julklapp och jag tycker mycket om den.
Ett år har gått, fortare än vanligt, ingen vet vad som händer nästa år, inte heller jag.  

Ljus och mörker...

Ibland kan det vara bra på ett sätt när det händer saker som får oss att inse vad bra vi egentligen har det! De mest självklara saker uppskattas till fullo efter att vi levt utan dem ett tag... men jag måste erkänna att det faktiskt var en trevlig upplevelse också. I alla fall för mig som uppskattar samspelet mellan ljus och mörker och att prova på att leva som man gjorde förr.
Vi har varit utan elström i tre dygn! Och utan fast telefon och mobiltelefon. Utan kontakt med omvärlden. Ingen tv, dator, telefon, ellampor, vatten i kranarna, elvärme...
Det värsta var vattnet, men som tur är har gården en gammal grävd stensatt brunn 9 meter djup och vi har en bränsledriven vattenpump som vi använde för att få upp vatten. Hade vi inte haft pumpen eller om det hade varit riktigt kallt... nu inser jag att det vore bra om vi gjorde nån anordning så att man kan hinka upp vatten från brunnen utan att vara beroende av nån apparat.
Värmen var inget problem, kakelugnarna och vedspisen i köket, som vanligt alltså. Duscha gick bra med en liten campingdusch. Läsa böcker i skenet av stearinljus och maten hade vi ute i växthuset så att inte räven skulle smaska i sig julskinkan.

Jag som inte tittar på vädret på tv hade ingen aning om att stormen skulle komma! Men på juldagsnatten strax före klockan två vaknade jag och hörde stormen ryta. Vi gick upp och fyllde stora kastrullen med vatten och precis efter att den var fylld gick strömmen!!!
Ett annat problem var att fiskarnas syrepump stannade. Det löste vi genom att hinka vatten så att syre tillsattes. Men det blev kallt inne hos fiskarna, hade det varit kallare så hade de inte klarat det... kanske skulle jag kunnat värma stenar på vedspisen och placerat ut i fiskrummet i ladugården...
Summeringen är att man verkligen uppskattar det man tar för givet när det upphör att fungera.
Men, jag måste erkänna, jag tycker att det skulle vara både bättre och skönare ifall den moderna tekniken inte alls fanns....

Julafton!

Julafton, morgon, det är tyst i huset och tystnaden känns så där förväntansfull och magisk som den bara kan göra en julaftonsmorgon. Det knastrar hemtrevligt i vedspisen i köket, risgrynsgröten är uppäten av människor och hundar, kaffet urdrucket och tomten ska snart få sin gröt.

Nu ska jag tända upp i kakelugnen i salen och umgås med julgranen ett tag. 

Jag önskar alla Er som tittar in här en riktigt God Jul och en lugn, rolig och mysig dag!!

Helt galen morgon!

Vaknade av en duns och konstiga ljud i morse. I sovrummet! Det skrapade mot tapeten, klöste och rev och springande steg på golvet och mot väggarna!
Jag trevade efter sänglampan, tände, och såg mig omkring. Det är inte roligt att vakna så där hastigt och höra konstiga ljud inne i sovrummet kan jag lova. Och dessutom ser jag väldigt dåligt utan glasögon. Ljudet fortsatte och en mus springer fram under sängbordet! I en hiskelig fart! Och efter musen kommer en vit sak, en spökråtta!! Alltså det är liksom första reaktionen när jag ser den, det lilla jag ser, nåt vitt som rusar efter musen.
"Vad är det som händer!!??" tänker jag. Spökråttan försvann in under klädskåpet och dök upp igen och rusade in i badrummet, som ligger alldeles intill sovrummet. Jag sprang upp ur sängen och stängde badrumsdörren och hundarna var helvilda.
Jag satte genast på mig glasögonen och gläntade på badrumsdörren, smög in, stängde dörren och trevade efter lysknappen.
Och då såg jag vad det var. En hermelin!! En vit hermelin med svart spets på svansen. Eller om det var en småvessla. En hermelin/småvessla hade jagat en mus inne i sovrummet! Helcrazy!!!
Wow! Helgalet!! En sån där grej som ingen skulle tro på om man berättade det!

Hermelin/vesslan satt och tryckte under tvättmaskinen och mannen låg på golvet och försökte få fram den. Jag stod redo med en hink som jag skulle försöka fånga den i, sätta upp och ner över spökråttan. Men den ville inte alls komma fram och väste och fräste när mannen försökte fösa fram den. Gav upp och släckte ljuset och stände dörren till badrummet för att på så sätt låta den komma fram när den lugnat sig. Mannen gick ut och skulle hämta några burfällor till musen, som gömt sig någonstans i sovrummet.

Jag gick och la mig igen och började läsa samtidigt som jag lyssnade...!

Plötsligt börjar det plaska inne i badrummet!

Jag kastar mig upp och rusar in och tänder lampan i badrummet och får se att hermelin/vesslan har ramlat i badkaret och simmar och skvätter runt i panik!! (hade inte tömt badkaret efter kvällsbadet...)

"Jävlars den kommer att drunkna!!!" tänker jag i panik. (och hur hade den kommit ner i badkaret som är fristående på golvet!?)

Jag tar hinken, räddar hermelinen ur badkaret, vräker in hinken (med en panikslagen hermelin i) in i duschkabinen, (duschkabinen är ju tät så den kan inte smita ut därifrån och blir lätt att fånga) kollar så att det bara är en skvätt vatten i hinken så att den inte ska kunna drunkna, den hoppar och springer runt på botten och kastar sig nästan över kanten på hinken! "Jag måste ha ett lock till hinken när jag bär ut den!" tänker jag. 

Jag stänger dörrarna till kabinen och tätar springan längst ner med en handduk. Så blir jag lite osäker..."det var väl inte för mycket vatten i hinken?..." gläntar på duschdörren och kikar, "nej då, ingen fara."

Jag rusar in i sovrummet och slänger på mig kläderna. Vill inte att grannarna ska se mig springa omkring naken ute med en hermelin i en hink....det skulle säkert bli ett stort samtalsämne runt julborden..hmm..

Rusar tillbaka in i badrummet gläntar på duschdörren och ......hermelinen/vesslan ligger alldeles stilla på sidan!!!!! "Neeej faaaan!!! Den kan inte ha drunknat!!!!" tänker jag samtidigt som jag rycker i duschdörren, vilken har fastnat i handduken, jag tar i och vräker upp dörrjäkeln och hermelinen ligger så stilla..så stilla..

Jag tar den och håller den uppochner och knackar med fingrarna på hermelinens bröstkorg för att få igång hjärtat och andningen...håller på ett tag och så kommer mannen in i badrummet och jag sitter på golvet med hermelinen hängande som en trasa...

"Den är död", säger han.

"Nej, det kan den inte vara", säger jag... 

...men det är den.

Så nu är sorkarna i trädgården glada när deras fiende dött här inne i huset...

Musen i sovrummet lever och frodas någonstans...kanske i sängen...

Och dörren till duschkabinen är trasig...

Någon kikar in...

Det är någon som kikar in! Han har klättrat upp och kikar in i ett fönster här på gården. Vem som sitter där inne vid det tända ljuset vet han, tomten, men jag har ingen aning för det brukar inte vara någon där inne...
Jag undrar lite vad han kikar efter, julgröten dröjer ännu ett tag. Kanske kikar han efter om det finns några snälla människor här i byn...

Utbildningen jag har gått är slut och jag saknar den redan. Tror faktiskt att jag skulle kunna gå i skola och lära mig saker hela mitt liv. Som det känns nu i alla fall. Kan man gå i skola hela livet, får man det..tillslut kanske det känns konstigt när man själv bara blir äldre och alla andra ter sig yngre och yngre.
Det är roligt att lära sig saker och ju mer man kan desto mer vill man lära sig.
Har funderat på universitet, men den utbildning jag är intresserad av är så långt borta (Göteborg) och flytta vill jag inte. Det handlar ju om 3-5 år och det är nog väl lång tid att vara borta från gården och mannen och alla djuren och trädgården...

En kakelugn...

Solen letar sig in i salen och leker på tapeten. Solen står så lågt nu att den letar sig in i alla skrymslen den annars aldrig hittar. Jag älskar det här rummet, den nedre salen, med sin kakelugn, takmålning, tapet och trägolv. Allt i original från 1800-talet.

Lite inredning...

En bild som visar lite av inredningen från växthuset. Just den här hörnan går i rosa nyanser. Här brukar vi sitta och äta frukost under sommaren. Just idag känns det extra härligt att se den här bilden för här hemma hos mig både blåser det och snöar samtidigt.
Tänk om det såg ut så här i växthuset nu också, som en annan värld där det alltid var sommar och så kunde man gå in dit när man ville känna den där härliga sommarkänslan, värmen och alla ljuvliga dofter av både lavendel och luktärtor.