Halloween

På vår gård ligger ett gammalt hus, byggt antagligen på 1840-talet. Ingen renovering är utförd och ingen el är indragen heller. Därför blev jag förvånad, en natt när jag var ute och smög, när jag såg att det lyste uppe i vindsfönstret! Det borde inte kunna göra det eftersom det ju inte finns någon el. Det kunde vara ett stearinljus eller en fotogenlampa...men vem var det som i så fall var därinne? Den här veckan är det Halloween och det kan vara en del magiska krafter i rörelse då, sägs det.

Vi använder huset mest till förråd, man drar på sig en massa onödigt genom livet som man spar på eftersom man inbillar sig att det någon gång kommer till användning. Och när man har stora förrådsutrymmen blir det lätt att man även spar på skräp som bara ligger och är ivägen.

Ibland när man är inne i det gamla grå huset och letar efter någonting, som man ofast aldrig hittar för att det är så stökigt, så kommer en egendomlig känsla krypande. Det känns som om man inte är ensam. Man får stålsätta sig för att vara kvar där inne och inte genast springa ut. Skulle man springa ut så känns det som om man inte skulle hinna ut i alla fall. Ja något konstigt är det.

Ruskade av mig misstanken om att något var inne i huset och gick vidare till trädgården. Väntade mig nästan att upptäcka märkliga ting där med men det enda som jag såg var månen som blänkte i dammen.

När jag kom in, efter min nattliga utflykt, drog jag mig tillbaka in i biblioteket. Tände några nyligen införskaffade ljuslyktor och satte mig tillrätta i fåtöljen och drack lite te. Men den förunderliga stämningen ville inte släppa riktigt.

Men se där; är det en gammal vampyr som dricker sitt te..

Vattenlekar

Oj så många många fina kommentarer jag har fått när jag visade lite bilder från min trädgård! Tack alla! Det känns så roligt! Det är så inspirerande när man får respons och jag blir så glad! Tusen tack!!
Så jag lägger ut några bilder till, bla detaljer på dimman i bäcken. Nästa inlägg blir nog inifrån huset, vad vet jag inte, vi får se.

Här börjar bäcken.


Det svarta vattnet ser ut att komma sprunget ur en källa eller en gammal brunn med mossiga stenar. Dimman ligger över ytan, redo att rinna tillsammans med vattnet ner över det första fallet.


Vi har en apparat som tillverkar dimma.
Det blir även små vattendroppar som studsar upp. Det ser så läckert ut!


Här är en bild på några av mina koikarpar som glider runt i den stora dammen.Det ser nästan ut som om de simmar i himlen.Just de här koiarna på bilden heter: Riddarhingsten, Pussmun, Apelsin och Lingon.


Här är en bild på en av mina vattenlekar. Det är ett vattenfall som kommer fram under en blomurna. Jag är så fascinerad av vatten! Man skulle kanske kunna säga att min trädgård är en vattenträdgård. Det stora temat är just vatten.

Dammen och Bäcken

Den här söndagen är kall, har tråkigt väder och ingen utsikt eftersom det verkar som om molnen ligger från himlen ner till backen. Och då tänkte jag att det kanske skulle passa att visa lite bilder från min trädgård då det var sommar och varmt. I förra inlägget visade jag lite mer inifrån huset så då passar det att visa utemiljöer nu. Jag gillar ju att liksom inreda både inne och ute. Fast det är roligast att designa ute; man kan liksom ta ut svängarna mer då.

Här står jag uppe på verandan och tar ett kort strax innan ett åskväder kommer dundrande. De första tunga regndropparna har precis börjat falla.


Nu har åskovädret dragit över. Himlen har skiftat över till vackert rosa. Vår damm är stor. Formen är en oval och den ligger rakt framför huset mitt i söder. Jag ville ha det så för att liksom plocka upp sjön till trädgården och låta solen reflektera i dammen. Den är 10 meter lång, 6 meter bred och 2 meter djup.


Kortet är taget en sommarkväll. Ljuset var så vackert. På den här sidan av dammen har jag satt lite tuvull bla. De är så roliga med sina ulliga vita vippor. Jag tycker mycket om dem.

Här är det mitt på dagen, en varm sommardag. I högra hörnet skymtar den välvda bron som vi gjort. En del av alla grusgångar skymtar också. I den södra trädgården, den som jag kallar den hemliga trädgården, är det ingen gräsmatta alls. Bara grus, skiffer, blomrabatter, grus lagt i mönster, dammen, bäcken, stora trappstenen och en gång in till min vilda del av trädgården. Jag har planerat det så att det är en övergång från ganska stram design till det nästan totalt vilda. Det blir en så skön harmoni. Man blir aldrig uttråkad i min trädgård. Det finns så mycket att upptäcka!

Här ser vi en del av bäcken, vilken rinner ut i dammen i ett vattenfall. Jag ville ha så där vackra blanka fall på vattnet så jag gjöt fast svarta granitplattor för att åstadkomma detta. Naturen som möter designen på något sätt.

Längst upp i bäcken har vi en apparat som åstadkommer dimma. Det blir så effektfullt när man använder det på rätt sätt. Titta solljuset som filtreras genom dimman! Jag tycker att det är så vackert! Alla bilder går att klicka upp så ser man tydligare.

Det blir så vackert med dimman. Det ljusa och så det mörka i bakgrunden. Man kan sitta länge och titta på det här.

Här är bäcken en bit ner. Vattnet kommer både upp under roten, lite mystiskt liksom, och på fallet. Vattnet samlas upp i en stor håla för att sedan rinna vidare över skifferplattorna och blir till vattenfallet ner i dammen.

Varma färger

Nu är de på plats! Draperierna i den nedre salen. Har känt ett tag att det var dags att byta ut sommardraperierna mot dem som jag brukar ha vinterhalvåret. Det känns så mysigt med den varma mörkröda färgen. Det är ett sådant vackert tyg i dem, det skimrar. Nu när det är kallt känns det att man vill omge sig med varma färger. Och så är det skönt att variera sig; ljust på sommarhalvåret och varmt och mörkare på vintern. Jag tycker att den röda färgen passar så bra mot tapeterna i salen. Gustaviansk buffé som samsas med spegel i rokoko.

Här står jag mitt i salen och tar ett kort mot biblioteket. Till höger syns en bit av det vita gustavianska vitrinskåpet. Smideslampan, som av någon outgrundlig anledning hamnat mitt framför, brukar vanligtvis inte stå där. Längst inne i bilden, i biblioteket, skymtar ett vintrinskåp i rokoko.

Här kikar vi in i biblioteket. Där kör jag ett orientaliskt tema på inredningen vintertid. Gillar dessa varma färger. På golvet en persisk matta; Bakhtiari med trädgårdsmotiv.

Skogen

Idag har jag och mina hundar varit och strövat runt i skogen. En vacker dag, kylig, fräsch, klar och krispig. Jag gick på ett ställe där jag aldrig gått förut. Följde en stig, antaligen en djurstig, eftersom den försvann i tomma intet. Eller ja inte i intet utan i ett kärr. Jag är ju så facinerad av vatten så jag tog några kort. Skogen ger så bra inspiration till min trädgård.

Jag gick i djup koncentration och såg mig runt efter motiv att fotografera.

Plötsligt var det som om skogens ljud tystnade. Det blev en knepig stämning. Var det någonting som fanns där i skogen? Som gömde sig och iaktog oss, mig och hundarna?

Jag hade inte mer än tänk det så reagerade hundarna också. De spände upp sig, stirrade och lyssnade. Se bilden nedan. Spänt läge! Vad var det som var på gång?

Jag vet inte vad det var. Efter en liten stund så lugnade de ner sig och allt var som förut. Lugnt och fridfullt. Eller var det som vanligt?

Jag tyckte att skogen såg lite annorlunda ut. Lite mer, ja vad?

Väntade nästan att det skulle dyka upp någon...något..i alla fall.

Det här är den sista bilden jag tog innan jag bestämde mig för att vända hemåt. Tänk om jag fortsatt. Kanske var skogens värld inte alls så långt bort. Kanske bara ett litet steg till så hade jag varit där.

Dammen i höstskrud

Hösten kan vara bra fin ändå. Solen behöver inte lysa för att det ska kännas att det är någonting speciellt. Det har regnat från morgonen idag. Blöt, drypande, gnistrande höstfukt. Jag städar aldrig på hösten i min trädgård. Tror att det är bra för växterna att få möta kylan i fred och så är jag, om jag ska vara ärlig, lite less. Jag tycker att det är bra med årstidsväxlingarna. Det gör att allting kommer att kännas nytt och spännande igen till våren. Tror att många känner på det sättet.
En rostig blompinne som får stå kvar ute.

Dammen i höstskrud. Det finns risk, tror jag, att jag skulle kunna tråka ut er med mina bilder på dammen. Alltså det skulle kunna bli alldeles för många dammbilder så jag försöker att vara lite återhållsam med det. Jag älskar ju min stora damm! Men denna lägger jag ut, tog den alldeles nyss. Jag tycker att de där färgmässigt dämpade bilderna också kan vara vackra. Graderna i luften ligger på nivån att ishinnan på dammen har tinat.

Att sjön ligger så bra till så att man ser dammen och sjön samtidigt gör att det liksom blir en dubbel effekt av det hela. Och så bergen bortanför sjön är inte helt fel heller.

Lärkträdet håller på att fälla sina barr. En del hamnar i dammen. Det droppar av lärkträdsgrenarna efter regnet.Jag gillar verkligen de där vattenringarna. När jag gjorde dammen så ville jag förmedla uttrycket av en svart tjärn i skogen. Tycker jag har lyckats till stora delar.

Mysigt mörker

Jag har alltid gillat de där gamla konstnärerna som kan leka med ljuset så suveränt bra. Det är liksom mest mörkt runt omkring men så finns det en ljuskälla någonstans som letar sig fram i tavlan. Det är så vackert, det mörka, som bryts av ett skimrande ljus. En av alla dessa konstnärer är Rembrandt van Rijn. Han föddes i Nederländerna 1606 och antas ha dött 1669.

Pianot nere i salen.
Jag har speglar på väggarna så rummet avspeglas från olika vinklar.Det är jätteskoj att leka med speglar. Man kan tex stå längst inne i huset och se genom de olika rummen, runt hörn, ända fram till ytterdörren.
Bilden blev suddig men det går att klicka på den så blir den större
och kanske lite bättre, hoppas jag.


Ljuskronan som hänger nere i salen är den första jag gjorde.
En prototyp, kan man säga.


Man får en sådan energi när man sitter i detta rum och spelar. Det är som om fingrarna bara far av sig sjävla över tangenterna ibland. Någon gång har tanken slagit mig att det är någon annan som spelar, bara använder sig av mina fingrar liksom. Bakom pianot ligger en tavla som jag målat för några "hundra år" sedan.



Piano är mitt favoritinstrument. Harpa skulle också vara kul att leka med.

Här sitter jag i min favoritfåtölj i biblioteket. Har precis druckit te. Två av labbarna har krupit upp i fåtöljen och pressat sig ner. De får knappt plats utan ligger ovanpå varandra och mig. Lite tungt och obekvämt men vad gör väl det när det är så mysigt. Ella har somnat.

Snickarglädje - Älskade Hus

Igår var jag ute och fotade litet på huset. Det har sådan vacker snickarglädje. Vilket tålamod de hade förr i tiden, för att inte säga vad skickliga de var. Det fanns ju inga eldrivna sticksågar tex.
Här ser vi lärkträdet och sjön uppe från södra balkongen.



Skuggan av snickarglädjen bildar mönster på väggen.


Jag kan berätta att det tar tid att måla den också! Vi använder linoljefärg, vilket är smaskens för trähus. Lägg märke till de röda strecken. Ofta ser man att folk struntar i dem när de målar om nu för tiden. Jag förstår det för de är riktigt tålamodskrävande att måla. Men det blir så mycket vackrare och så var det ju så förut.


Här är huset sett från söder. Jag har dammen aldeles bakom ryggen.
Jag älskar detta hus! Det var förälskelse redan första gången jag såg det.


Här har det nog brutit ut för målaren (jag)
Tålamodet måste få ta rast och leklusten ta över.


Huset har sina gamla handblåsta fönster kvar.

Trappräckena som jag hittade under gammalt hö i ladugården.

Det sitter kaniner på stolparna.

Här är ett gammalt foto på huset som det såg ut 1880.

Nej, skämtar bara, tog det igår.

Men huset ser likadant ut nu som det gjorde då.

Lavendelstolen

Jag älskar lavendel. I ena delen av renässanslandet i trädgården har jag planterat lavendel. Det går bra, de övervintrar, även här i norr, hos mig i alla fall. Det är klart att någon stryker på foten över vintern, men det får man ta med i beräkningen. Jag har lavendel i kruka också. Tyckte så synd om den nu när det blev kallt så jag har tagit in den. Nu sitter den på en gammal stol uppe i den övre salen. Det är i det rummet jag sitter när jag bloggar.

Stolen är mycket gammal. Det var det enda i möblemang som fanns kvar när vi köpte gården.

Den stod ute uppe på balkongen, övergiven, trasig, nött.

Jag tycker att den är vacker!


Det finns en skönhet i att den är trasig, sliten och nött.

En naturlig skönhet.

Award

Jag har fått en Award av AnnCharlotte, som har bloggen Rosor, magnolia och mycket mer.

Med denna Award följer en utmaning; att skriva 7 saker om mig själv. Så nu kör jag så det ryker!

1 Namnet på min blogg, The Secret Garden, är inspirerat av boken med samma namn. Det är även ett passande namn på min trädgård, för den syns inte från vägen och inte heller när man kört upp på gården. Och det finns bara en väg in till trädgården.

2 Jag är en stor djurvän och har bra hand med djur.

3 Har en förmåga att se saker som andra inte ser. Så var även fallet med trädgården. Det fanns ingen trädgård när jag flyttade hit, men jag såg den.

4 Jag gillar att fotografera men har bara en liten kamera som tillråga på allt ibland bara lägger av!

5 Går ofta omkring i smutsiga och trasiga kläder i trädgården, vilket kan bli rent pinsamt när det kommer oväntade besök.

6 Är konstnärlig. Har sålt en tavla till dåvarande utbildningsministern för länge sedan.

7 Leker med mitt piano ibland, improviserar. Lyssnar på Prince och Stravinsky.