Faller...

Faller för det övergivna, igen.
Så vacker snickarglädje! Och dörren i ockragult med fönsterljus, så fint. Och hela stället var så mysigt och riktigt fräscht och fint...men det är öde och övergivet.

Bilden tagen på hösten.

Vackert kök

Ett gammalt kök i ett hus i skogen.
Gillar den turkosa färgen och hela känslan i det lilla huset.

Vackra fönster

Så vackra fönster på ett vackert ensamt hus.

Tapeter!

Ett rum i ett ödehus. Vilka häftiga tapeter! Jag gillar dem. Gör ni?

Ett rum i ett ödehus 1.

Dragningskraft

Det är någonting med gamla byggnader och dess anda som lockar mig. Gamla slitna ofta smutsiga miljöer som ändå är vackra, i alla fall i mina ögon. Kombinationen mellan förfall och skönhet, motsatserna, väcker känslor och får historien att speglas i betraktarens ögon, mörker och ljus, nutid och dåtid, möts i ett ögonblick av stillastående sekundvisare.
Om ett tag kommer det här huset åter att vara levande träd som växer i skogen och forna människors anda, som ännu kan anas ifall jag kikar bredvid, kommer att bli hemlösa. Vart ska de ta vägen då? Kanske blir de ljus som tas upp i min kameras lins och försvinner in i bilden för att alltid kunna stanna kvar.

Dragningskraft...

Alla dessa ensamma hus med sina allseende ögon och sitt dunkla innehåll innebär en stor lockelse för mig. Det är som om jag redan varit inne i rummen, vet hur det ser ut, fast jag aldrig varit innanför dörrarna. Speciellt ett hus har en enorm stor dragningskraft på mig. Återvänder till det gång på gång och ser hur tiden nafsar allt mer intensivt på huskroppen, och dess själ.
Att kika genom husets ögon, olika årstider, ger ett varierande uttryck i bilden fast motivet i stort är det samma. Men en längtan finns alltid där, både från mig och huset...

Det finns ett ödehus...

Jag är så fascinerad av det här ödehuset. Det har ett så vackert rum. Tre sådana här underbara fönster, mot öster söder och väster, släpper in det härliga ljuset. Ett gammalt orört hus där tiden stått stilla och under golvet bor en grävling. Tyvärr har någon vandal har slagit sönder rutorna i fönstret mot väster. Glassplitter ligger över hela golvet.

Jag skulle vilja äga det här lilla huset. Bara för det här rummets skull. Jag skulle sopa golvet och torka rent det som hehövs men sedan skulle allt få vara som det är. De gamla tapeterna som är trasiga skulle få vara precis så. För att behålla den där känslan av att tiden står stilla, nutid och dåtid flyter ihop. Men jag känner på mig att någon har köpt det här huset nu, bara för skogens skull, för virket.

Snart kommer det nog upp ett hänglås på dörren och någon kommer säkerligen att riva ner tapeterna och måla eller nåt. Måste hit och fota, dokumentera, innan det händer... 

Gamla dörrar...

Jag tycker att gamla dörrar kan vara riktigt fascinerande. Den här gamla dörren fotade jag i helgen. Utsmyckningarna runt dörren är så vackra. Det är ett litet hus men man har ändå gjort såna här vackra detaljer.

Gamla dörrar som varit stängda länge kan vara mycket svåra att öppna. Det tar sin tid att komma igenom dem speciellt när man varit tvungen att själv stänga dem och lämna dem stängda i över 20 år. Dörren har liksom blivit ett med väggen och det är svårt att komma igenom väggar. Men med lite fantasi, envishet, inbillning och kanske ett uns av verklighetsflykt (och talang?) kan det kanske vara fullt möjligt. Att försöka göra om verkligheten till vad man egentligen vill att den ska vara, forma sitt eget liv, ge sig själv en chans...eller två(?) är något man borde tillåta sig att göra, för man lever ju bara en gång, kanske..  

Utanför...

Utanför är titeln på den här bilden, fotot, som jag har på utställningen Husligheter. Den här bilden är nog den, vad jag fått höra, som de flesta fastnade för.

Utanför, ja så kan man känna sig ibland, i det här fallet får betraktaren själv leka med ordet.

Och vad föreställer bilden (?) kanske någon undrar: två fönster och en termometer.

(bilden gjord i kameran, naturligt ljus)  

Till Salu...!

Ibland händer det saker som får en att känna en plötslig längtan efter ett näst intill bohemiskt leverne. En lust att leva som förr i en gammal fäbod... 

En sådan känsla fick jag när jag upptäckte det här stället. Upptäckte det när jag tog en sväng runt sjön här där jag bor. Till salu stod det på skylten så jag... 

gick över ängen i det underbara kvällsljuset och närmade mig timmerstugan. Skorstenen har rasat ner. 

Solens kvällsstrålar förgyllde omgivningen och jag började fantisera: här kan man göra det, där kan man göra så, här skulle det kunna bli fint med och tänkt vad mysigt att... men det är ju bara fantasier från min sida. Det här stället väntar på en ny ägare som kan ta sig an det. 

Inredning...en motvikt!

Det känns som det behövs en motvikt. En motvikt till allt det vackra. Allt det vackra som visas på inredningsbloggar och livsstilsbloggar. Så fint, vackert och nuttiplutt. Just idag, känner jag, att det behövs något helt annat.

Och vad ska vi sätta för etikett på den här bilden? Inredningsfotograf? Husfotograf? Livsstilsfotograf?

Alla dessa etiketter och klassificeringar i samhället kan ta knäcken på den starkaste. Allt och alla ska delas in i grupper: hudfärg, land, stad, landsbygd, jobbtitel, vilka skolor, vikt, kön, gatufotograf, naturfotograf, mm.

Varför ska människan göra det så svårt för sig själv? Alltid måste dela in saker och ting (och sig själva) i grupper och klass!!

Näää jag är less! Less på denna klassificering som pågår dygnet runt i samhället. Människor döms ut av andra människor som tycker sig mer värda...av nån anledning, vilken kan man fråga sig... 

Vart kommer sådant ifrån?

Generna? Uppväxten? Brist på sunt förnuft?

Det sunda förnuftet verkar vara en stor bristvara i dagens samhälle.

Jag visar den här bilden idag, en inredningsbild, en bild från ett kök i ytterligare ett av alla dessa ödehus som finns runtomkring oss.

En gång bodde folk här. Det gör det nu också!! Emellanåt. Men de räknas inte in i samhället..... 

En bild...

En bild från verandan på ett ödetorp som jag hittade i somras. Det svarvade träet ger ett sådant gracilt och luftigt intryck. Ett torp som någon älskade en gång i tiden och var stolt över. Nu står det tomt och förfallet...men de svarvade verandapinnarna är fortfarande vackra.

Ett ödehus...

Ett övergivet gammalt hus som ser sina sista år finns i en grannby. Ligger vackert på en höjd med en sjö och ett berg som utsikt. Men ingen har bott här på väldigt länge. En grävling bor under huset och vad som bor inne i huset vet jag inte...

Lådan - The box...

Lådan stod i ljuset från fönstret och utstrålade en magisk kraft. Ljuset föll in i rummet i det gamla ödehuset och fick tingen att se onaturliga ut. Jag har varit och smygit runt ännu ett ödehus.

Ödehus har en sällsam dragningskraft på mig.

Där står lådan igen och en spännande trave böcker fångar ljuset.

Förr bodde någon här. Känslan av närvaro är stark, även genom fönsterglaset.

Magiska bilder...

När fotografier blir målningar i kameran!
Ibland far bilderna in i min kamera när jag minst anar det. Eller så kände jag på mig det när jag närmade mig huset. Att det skulle bli fotografier som jag tycker om. Magiska bilder, konst. Jag kämpade ett tag att få bättre skärpa när jag fotade genom glaset men det blev ingen bra skärpa. Men det är det som gör bilderna så bra.  (får man säga så om sina egna bilder..?)
Så här blev det, i det här ljuset, genom de fönsterglasen och med mitt favoritobjektiv!!
Jag är kär i de här bilderna! :)
Att fånga ljuset... magi!

Jag skulle så gärna vilja ställa ut på ett galleri....

Hoppas att fler än jag gillar dem.