Så här såg...

Så här såg det ut i salen nu i jul. Granen på plats i i hörnet vid pianot, bordet i mitten av rummet med ljuskronan gnistrande ovanför och hundarna sovande i en varm mysig hög under bordet. Kakelugnen som sprider sin gyllene värme finns på motsatt sida, invid det främre draperiet.
Jag älskar det här rummet med sina gamla tapeter och den där speciella känslan som infinner sig i ett rum som får tiden att upphöra.

God Jul!

En fin och god jul önskar jag alla som läser den här bloggen!
Nu ska det dukas traditionell julmat på bordet i salen. Det är så mysigt att sitta här i lugn och ro och njuta av kakelugnens värme, se hur ljusen får mönstret i de gamla tapeterna från 1800-talet att dansa och den vackra takmålningen som flörtar njutningsfullt med julgranens strålglans.

Julgranen!

Julgranen står pyntad och klar i nedre salen. Det här året är det en mer hanterlig storlek på den. Ville ha det så det här året. Vis av tidigare erfarenhet har jag valt bort vackra stora "monstergranar" :)

Tapeten i bakgrunden är original från 1800-talet. Älskar den här tapeten, dess slingriga mönster och dova färg. Passar till allt och ger karaktär. Ingenting som man hittar hos alla andra. Och nej, jag tänker inte tapetsera om, även fast jag fått den uppmaningen av några som hälsat på mig tidigare... 

Årets Julgran

Det var -29 grader kallt när vi hämtade årets julgran dagen innan julafton. Ett mirakel att det var några grenar kvar på den, de bryts ju av så lätt i den extrema kylan. Det fick gå hur det ville med den saken för man kan inte vara ute så väldigt länge när det är så pass kallt.
Här i nedre salen står årets julgran.

Det tindrar så mysigt med alla ljus.

Så här ser det ut från biblioteket. Den här kakelugnen har blivit varm efter att jag eldat i den under dagen så den ska få vila sig till nästa dag.

Jag tog de här bilderna på julaftonsnatten.

Kakelugnen i salen är varm och go.

Julafton!

Nu är julen här! Den har smugit sig på, ganska sakta från början, för att nu helt plötsligt nästan utan förvarning infinna sig med självaste Julafton. Jag vill önska alla som läser min blogg den bästa av jular! Ni är så underbara, ni gör att det är så roligt att blogga och fotografera! Tack alla som tittar in här!

Där står den! Julgranen! Pyntad och klar prålar den i salens glans.

Det blev en stor Kalle Anka-gran det här året. Den är tät och fin och otroligt jämn. Det är en helt naturlig skogsgran, inte formklippt på något vis. Det är en vild gran, faktiskt i ordets rätta bemärkelse...

Jag tyckte faktiskt synd om den när vi sågade ner den. Den är ju så fin. En riktig gammaldags herrgårdsgran.

Takmålningen i salen gör sig bra mot granen.

Det här är min favoritkula. Det är bara tre kvar nu för när jag skulle vattna en julgran för många år sedan så lyckades jag välta den... Inte roligt, men det såg säker jätteskoj ut!

Här är granen på väg in. Det vill säga vi försöker att få in den! Men den är så stor att den fastnar mellan räckena på verandan. Den sitter säkert...kan man säga.

Så säkert att jag gick och hämtade kameran för att dokumentera händelsen. Den är inte bara stor och vacker, den är TUNG också.

Här sitter den fint, eller ska man säga att den sitter fast bra?! Funderade ett tag på vad jag gett mig in på och kom överens med mig själv att nästa år blir det en mindre gran!

Nu sitter en julklapp och ruvar på sin hemlighet i väntan på julklappsutdelningen. Den lutar sig förnöjt mot granen, vilken är så tät att man inte ser in i den. Det kan alltså vara vad som helst som gömmer sig där inne i dess dunkla grönska; en råtta eller en ekorre eller en älg??

GOD JUL allihopa!!!!

Älskade kakelugn

Jag har en stor förälskelse i mitt liv. Den är som störst när det är som kallast ute. Den värmer mig och så tycker jag att den är så vacker! Den både sköter sitt jobb och ser vacker ut samtidigt. Kan det bli bättre? Jag vill visa några bilder på kakelugnen i nedre salen. Nu står den pyntad och uppsnofsad inför julen. Den ståtar med rött glitter, krans och ängel. En liten lampa i Tiffanystil pryder ena hörnet och på det andra står en liten gran planterad i kruka, i väntan på våren då den får komma ut igen och frossa i den naturliga myllan.

Krönet på den här kakelugnen tycker jag är så fantastiskt! En drakfisk, eller är det en karp? Den passar precis för jag har ju karpar i min damm. Det blir en sådan fantastisk julkänsla när man sitter på mjuka kuddar framför kakelugnen och den sprakande lugna elden värmer och lyser upp tillvaron. En lugn och harmonisk känsla.

Här ser vi den i sin fulla prakt. De kunde förr i tiden. Funktion och samtidigt skönhet; tycker jag i alla fall. Tavlan till vänster har jag gjort någong gång när jag var ung och den till höger är en reproduktion, (vem skulle inte vilja ha originalet?) av Alexander Roslin, tavlan heter Damen med slöjan. Tapeterna i salen är original från 1800-talet och även målningen i taket och kakelugnen. Huset har sju kakelugnar.

Och här står den fantastiska Kalle Anka-granen och lutar sig mot husväggen i väntan på att få komma in. Jag berättade om den i ett tidigare inlägg, den är så otroligt tät fin. Ser nästan ut som om den skulle vara formklippt men den kommer från vår egen skog och är vild. Jag tyckte att det var synd om den och ville först inte ta den, men i år får den komma in, innan någon annan tar den...

Och så till mina älskade labradorer. Finns inget härligare! Jag brukar kalla dem för busråttor, och det är de verkligen, de fullkomligen sprutar av positiv livsenergi. Jag skrattar ofta högt för mig själv när jag ser hur de håller på att busa runt.

Julgransjakten

Igår när solen lyste, för första gången här i november, så begav jag mig ut på den årliga julgransjakten. Varje år försöker jag att leta reda på en vacker julgran innan snön kommer eftersom när snön ligger i skogen blir det alldeles för jobbigt att jaga granarna. Jag har som sport att leta efter Kalle Anka-granar, täta, fluffiga och med en jämn form. Det brukar vara svårt att hitta dem, men jag har lyckats nästan varje år. Ett år gjorde jag en alternativgran, en design-gran, visar bilder på den framöver december. Men det här året, nu när jag har en blogg, så känner jag pressen av att hitta en fenomenalfantastisk Kalle Anka-gran!

Packade in mina tre labradorer i bilen och begav mig iväg, till ett säkert ställe; det har varit julgranssäkert förut i alla fall. Men när jag började strosa runt så trodde jag knappt mina ögon! Vad hade hänt? Vad var det som var fel? Vart hade alla vackra granar tagit vägen?


Visst finns det konstiga granar i skogarna, det har jag sett förut, men i sådana mängder?


Började fnissa litet för mig själv. Kunde inte heller låta bli att fundera på om det var någon som drev med mig. Men hur; inte kunde det väl vara någon som satt hit alla dessa knepiga granar bara för att skoja med mig.

Labbarna hade fått ta med sig pipleksaken till skogen för första gången. De är så våldsamt busiga i början av skogspromenader att jag är rädd att de ska göra sig illa. Det verkar som om de inte har någon hejd på sig och inte blir de lugnare av att matte inte kan låta bli att skratta. Maja bar pipen hela tiden och det hela gick lite lugnare till, en stund i alla fall.

Se på granen! Vad är det för fel?!

Ser ganska häftig ut, men inte som julgran, inte i år!

Och den här! Vart jag vände mig så lurade det knepiga granar på mig. Började gå snabbare och blev svettig. Fnissade vid det här laget högt för mig själv. Måste sett ganska så knepigt ut, minst sagt.

Titta på granen! Allihop var helkonstiga på ett eller annat sätt. Hade de normala granarna sprungit iväg och gömt sig när jag kom? Jag började skratta högt. Skrattade mer och mer så att jag fick ont i magen.

Skrattade så att jag ramlade omkull bakom en gran! Helt upp och ner bakom en av alla dessa knepiga granar!


Och det var då jag fick syn på den! Ett strålande ljus från den nedgående solen stack mig i ögonen när jag låg där och asflabbade och fick mig att titta upp. Där var den! Kalle Anka-granen! Som en riktig uppenbarelse!

Den är så otroligt fin! Antagligen hade den inte hunnit undan att gömma sig som de andra eller så blev den nyfiken när jag skrattade och kom fram och kikade. Här kan man snacka om tät och jämn gran!! Och så började jag fundera; kan jag verkligen såga ner den här otroligt vackra individen? Jag fick nästan dåligt samvete bara jag tänkte på det...och granen står kvar; fortfarande i alla fall..