Del 2 Jämtlandsgård Auktion

Visar några till bilder från den där stora gårdsauktionen jag började visa i förra inlägget. Här är en bild från bryggstun. Jag ångrar att jag inte ropade in det här skåpet!!! Jag föll direkt för det, färgen och det där härligt nötta, nött på rätt sätt genom åratals slitage. Jag tycker att den har sån charm!! Så snyggt!! Vad tycker ni?

(alla bilderna är tagna med en enkel kompaktkamera) 

På gården fanns den mest underbara lekstuga! Helt otrolig! 

Väggmålningar och härliga fönster.

Alla möbler här inne var specialtillverkade för att passa barns storlek. Möblerna var identiska med stora möbler, det enda som skillde var storleken. Skickligt hantverk av högsta klass. 

Ljusinsläppet var underbart! Lekstugan var stor också, det ser man på personen till vänster i bild.

Tänk att haft nåt sånt när man var barn! :) 

Uthusen på gården var rena skattgömmorna! 

Till mangårdsbyggnaden hörde äng, åkermark, skog, badstrand och privat underbart badhus, vilka nu har fått nya ägare. Det ska bli spännande att se vad som händer med stället. 

Jämtlandsgård - Auktion del 1..!

I somras hände något mycket ovanligt! En hel Jämtlandsgård skulle säljas och allt lösöret auktioneras bort. Jag var på visningen, naturligtvis, och det var som att komma in i en annan värld! Allt var intakt!!! Jag tror att folket som bodde här en gång i tiden fortfarande var kvar, det kändes så.

Jag hade en liten kompaktkamera med mig och försökte ta bilder när inte någon spekulant var ivägen. Efter auktionen var rummen helt tomma...en overklig och mycket sorgsen känsla.

Det här är nedre salen i huset. 

Nedre salen.

Ett av sovrummen på övervåningen.

Vilken soffa! Original, naturligtvis...vem vill inte ha den???!

Och vem skulle inte vilja ha de här gamla kungamålningarna från 1700-talet??!

Om jag köpte dem..?? näää...plånboken jag hade med mig var inte tillräckligt fet!

Jag fortsätter att visa bilder från den här sällsamma stora auktionen i nästa inlägg...för det kommer mera, mycket mera.. när en av Jämtlands finaste gamla gårdar gick under klubban och allt spreds för vinden...

(tänk om man hade pengar, alltså multum, då skulle jag nog köpt gården, med hela lösöret intakt, och historien skulle få fortsätta som det en gång var tänkt.) 

Ella - 6år!

Idag fyller Ella 6 år! Oj vad tiden går snabbt, men både Ella och jag förstår inte det riktigt så vi tror fortfarande att vi är riktigt unga. Mattes lilla bäbis hihi. Ella är släkt med den äldsta labben Gina och det märks, de är så otroligt intelligenta att det inte går att förklara. De är inte som hundar vanligtvis är. Jag behöver väl inte berätta att jag älskar den här labben så otroligt mycket! :)

 En riktigt busig labbe, men hon har en "av- och på-knapp" som de flesta labbar har. När hon ser på mig med de där ögonen känns det som hon kan läsa vad jag tänker...och så är det säkert också. När matte sätter sig vid pianot så kommer hon snabbt springande och ställer sig upp med tassarna i mitt knä och tassar på tangenterna. Hon gillar bäst den ljusa, höga, glada delen av tangenterna.

Här han hon precis dykt rakt ner i vattnet, totalt försvunnen under ytan, och så ploppar hon upp igen. Bada är något av det roligaste labradorer vet!

Nu ska vi smaska tårta och hon ska få sin present, en plyschfågel. Ella är väldigt intresserad av fåglar.

Vindspel...det blåser idag

Det blåser idag. Vindspelet leker i vinden och ett sprött klingande änglalikt ljud smyger sig diskret in i öronen. Ett vindspel ska inte låta för mycket, oavsett hur stort det är. Ljudet ska inte vara påträngande, det ska smälta in i omgivningen så att det både hörs och inte hörs samtidigt...på nåt sätt. 

Jag gillar när det blir såna här diffusa och ogripbara bakgrunder.

Här bor jag..The House!

Här bor jag! Javisst! Och glad för det är jag, så otroligt glad och tacksam över att det här huset har fått undgå kreativa nybyggnationer och rekommendationer och klåfingriga blåögda modefantaster!!!

En tidigare ägare har gjort underverk, snacka om både snille och smak. Och jag fortsätter på den banan, av den enkla anledningen att jag gillar det här formspråket och stilen och modet som var på den tiden, den tiden på 1880-talet. Det var då som riksdagsman och hemmansägare Per-Olof Eriksson lät bygga huset. Det är sedan decennier tillbaka K-märkt, som det så populärt heter. Men länet, de historiskt kunniga som har det som yrke här i länet, skickade ut en nyligen utbildad 20-åring (då när vi nyss köpt och jag ville få hjälp och tips och veta vad...ja veta helt enkelt) men hon tyckte inte att huset var nåt att bry sig i!!! VA??? Står huset i fel län? Jämtland =  kultur och byggnadsvård och historia...hade jag fattat fel, att huset var ganska så ovanligt i all sin originalitet? 5 takmålningar, 2 original 3 restaurerade, 2 originaltapeter, 7 kakelugnar, alla fönster original, 2 vedspisar, allt inktakt inomhus utom några nya tapeter men även de i gammal stil, gamla trägolv, dubbeldörrar och alla dörrar original...alltså huset är som det en gång var! (utom kyl/frys/elspis/vattentoalett/duschkabin)

Och jag sa till den där nissan som var utskickad från museet eller vad det var: "uhum...då skulle man alltså kunna riva huset och bygga nytt??!!"

"Jaa dåå, det är ingen fara. Det är inga stora kulturhistoriska värden här. Det skulle bara gå bra, fast det är ju upp till var och en. Men som som svar på din fråga, visst kan du riva och bygga nytt!" 

Folk har skrikit, vrålat och slitit sitt hår och varit nästan desperata (jag överdriver lite språkmässigt men känslan de visade var sån) i sina översvallande anklagelser och tips och beordningar att vi måste renovera!! Måste byta alla fönstren, måla med rätt färg (plastfärg) sänka taken, måla över takmålningarna, renovera köket till 2000-tal, sätta upp gipsskivor och tapetsera om, renovera badrummet och ta bort det äckliga handmålade blommiga sanitetsporslinet som en tidigare ägare (så smakfullt enligt mig) köpt in från BC Sanitan London!!! För det var inte ORIGINAL???!! Va faan?? Och de där guldförgyllda kranarna skulle också rivas ut!!!

Näää...nu sitter jag och blir förbannad igen.. :) Jag ska tänka framåt, känna det som JAG känner och som huset och alla som (antagligen) fortfarande bor kvar här känner. Vi älskar det här huset och det kommer vi fortsätta att göra. Tiden ska få leva sitt eget liv och vi tillsammans med den!

Tittut...!

Talgoxen kikar ner på mig och ser lite lurig ut. Han funderar säkert vad som är så roligt så att den där människan står där och bligar upp i äppelträdet han sitter i. "Vad håller hon på med, människan??!!"

Söt är han där han sitter och kikar ner på mig. :)

Och så vill jag passa på att Gratulera Victoria och Daniel idag! Det är en stor dag för Er och hela landet.

Grattis! :)

Talgoxen gömmer sig bakom kvistarna. Men, se och häpna (!) autofokusen lyckas hitta honom bland allt virrvarret! Otroligt!
Tack för alla kommentarer om det här med bildstölden. Jag ska visa i de närmaste dagarna vilken bild det är och vad de har gjort med den...

Ny Kamera...!

Äntligen!

Jag har en ny kamera och nya objektiv!

Som jag längtat!!! Har lääänge kännt att mina bilder har mer att ge, som inte kommer fram med den kameran som jag hade. Jag saknade en "fullformatare" och nu, efter MYCKET funderande och övervägande av olika saker och bortförklaringar och skygglappar framför ögonen och ...sova på saken, och "allt går till sig" men det gjorde inte det: så nu har jag satsat på bättre utrustning.

Men...skärpan sitter inte som "en smäck" som jag hoppats på, men suuget, djupet, i bilderna finns där.

Kanske måste man lämna in utrustningen för att få den där knivskarpa skärpan??

Finns det några etablerade fotografer, som varit med ett tag, som kan, vill, berätta?

Och så till den där bildstölden...

Jag sover fortfarande på saken, hur jag ska göra, skicka räkning eller bara säga åt dem att ta bort fotot.

Det är den här siten: imikimi. com  som har mitt fotografi och delar ut det över Hela Världen!

(och jag blir så helvetetsförbannadsåattjagkanspyattnågontagitbortmittnamnochsattditsitteget)

Men jag måste lugna ner mig, tror inte att det är bra att bli så här arg.

(Har haft känning förut, konstig skarp hård intensiv plötslig huvudvärk som kommer som en blixt, helt yr så att jag snubblat omkull och så...näsblod helt plötsligt som forsat, ljusrött och tunnt... och efteråt har hjärnan liksom inte varit lika skarp som förr.)

Men men...lite konstiga saker måste man räkna med när man lever.

Och det är kanske därför som jag satsat på ny kamerautrustning. Satsat på mig själv. Just nu. Och inte sedan... 

Stulet Fotografi...!

Efter att ha fått tips, om hur man söker, på bloggen Bland Rosor och Tistlar, testade jag...och visst, foton här från min blogg dök upp på andra bloggar, utan att de berättade vart bilden kom ifrån. Och så får man inte göra, det vet "alla", borde veta i alla fall, som att man inte får gå ut från provhytten utan att betala för blusen...!!

MEN...

DET som fick mig att nästan RAMLA AV STOLEN som jag satt på var när jag efter lite mer avancerat forskande fann ett av mina fotografier, ett av dem som jag jobbat verkligen MYCKET med, var stulet!!!

Rakt av grov stöld!

Min bild är beskuren så att mitt namn och logga och ©-symbolen är borta och så har tjuven satt dit sitt eget namn=alias och uppger att hon har gjort bilden. Och MIN bild används på en STOR BILDDELNINGSSAJT och har används som VYKORT många många gånger!!

Jag vet inte tjuvens riktiga namn och bilddelningssajten frånsvär sig allt ansvar när man läser deras policy.

Alltså...det här handlar om mycket pengar...i alla fall för mig, som vanlig människa.

Vad gör jag?

Finns det nån, som läser min blogg, som kan tipsa mig om hur jag ska gå tillväga??!

Snälla hjälp!

Sååå....nu hädanefter kommer jag att märka mina bilder så här, med loggan tvärs över.

Känns inte bra, som bildmänniska vill jag visa mina bilder och med loggan på bilden på det här sättet så stör det bilden.

Men jag måste.

Övre salen...

Visar en bild från övre salen. Det vita vinterljuset flödar in genom de stora höga fönstren. Skrivbordet i förgrunden reflekterar ljuset. Takmålningen, tapeterna, fönsterglasen...ja allt (förutom en del av möblemanget) är original från 1800-talet.

Det gillar jag, att ingen har varit och petat eller målat någonstans.

På en loppis har jag fyndat sex sådana här stolar. Ett riktigt vrakpis vill jag lova! Om jag ska måla dem...???

Naturligtvis inte. De ska få fortsätta att vara naturliga, alltså så som de är gjorda en gång i tiden. 

Vintertallar och en utmaning!

Det här är en till bild som höll på att bli kastad när jag tittade som hastigast på den i kameran efter exponeringen. Men, som med bilden i förra inlägget, så efter beskärning kom bilden fram och fungerar. Jag tycker att den ger en känsla av oljemålning.

Och så har jag fått en utmaning...

Det är 10 frågor som går runt bland bloggarna och jag fick utmaningen av HwitBlogg. Spännande!
Då kör jag de tio frågorna:

1. Vad gjorde du för 10 år sedan? Då tog jag tjänstledigt och gick en utbildning under ett år.

2. Vad gjorde du för 1 år sedan? Då köpte jag min första digitala systemkamera.

3. Fem snacks du gillar? Chips, nötter, gröna kulor, likörkonfekt, salmiakpuckar.

4. Fem sånger du kan utantill? Kan ingen sång helt utantill, alltså heela sången med samtliga verser.

5. Fem saker du skulle vilja göra om du var mångmiljonär? Ha bostäder runt hela världen, köpa en svindyr och bra kamerautrustning, en ståtlig häst en Andalusier, en ny bil en HUMMER, ta flygcertifikat och köra min egen helikopter!

6. Fem dåliga vanor du har? Kan man läsa för många böcker.., kisar när jag egentligen måste byta till starkare glas i glasögonen, vägrar ge upp ibland när något är "omöjligt", kan fortfarande inte gångertabellen, dricker kallt kaffe ibland för jag ids inte värma det...

7. Fem saker du gillar att göra? Fotografera, gå i skogen, leka med hundarna, strosa runt i trädgården, läsa böcker.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa? Päls!! nätstrumpor, stilettklackade skor, byxor som hänger nedanför rumpan, stickiga polokragar.

9. Fem favoritsaker? Kameran, fågelbadet i trädgården, kristallkulan, en skulptur en alabasterhäst, alla kakelugnarna.

10. Och jag skickar vidare utmaningen till: ALLA som vill ha den! :)

Vinterljus...

Det rasade snö av den stora granen och ljuset silade genom diset av yrande snökristaller. Jag knäppte iväg en bild rakt mot ljuset för att försöka fånga det jag såg i mina ögon.

När jag sedan på väg hem tittade på bilden i kameran så tänkte jag ta bort den...men som tur var gjorde jag inte det för väl hemma växte bilden när jag såg den på dataskärmen. När jag sedan beskar bilden så tycker jag att den fungerar bra. Den fångar det där jag såg, just då, just där och under de ljusförhållanden som var då.

(Jag använder mig endast av helmanuella inställningar, alltså jag ställer in allt själv, men autofokus använder jag mig av.)

Alla hjärtans dag!

Ett porträtt på min man, Peter. 

Solon

Solon, min högt älskade härliga islandshäst. Han är en häst med päls, mycket päls nu på vintern. Päls som är som det ska vara...på ett levande varmt djur! En levande päls, allt annat går bort, fetbort. Modet som finns i den s.k. inredningsvärlden, "skin and bones", är bara skit tycker jag! Mina djur lever med sina pälsar i behåll. Oavsett vad som anses modernt eller inte så kommer jag aldrig att ha päls vare sig på mina kläder eller i inredningen...och inga ben heller!

Älskade Solon! Här följer några bilder. 

Maja - 9 år!

Fina svarta Maja fyller 9 år idag!! Maja har blivit äldre med siffror sett men hon gillar inte att räkna (precis som matte) så hon är fortfarande lilla busiga valpen. Och det är vi alla så glada över! Labradorer ska vara busiga. De ska också ha en av- och på-knapp och det har de.

Här på bilden har alla tre precis busat klart och Maja har satt sig och riktigt säger till om ett porträtt. Det händer inte ofta! Det är svårt att fotografera de här labbarna. Antingen är de inte stilla eller så ser de konstiga ut framför kameran. Men den här gången var det precis som om hon visste: "Jag fyller år och jag vill se snygg ut på bilden matte!"

Matte använde de få sekunder som Maja bjöd på och ett par bilder blev det.

Svart hund i skarpt solsken sittandes i vit snö...det är grejer det!! hihihi :)  

Maja har blivit mycket husses hund. Medan de andra två är matte-hundar. Maja är den som sköter vakten på gården, hon använder sig av kroppsspråk medan de andra två labradorerna använder sina hjärnor till mycket större grad. Maja är en bestämd dam, med andra ord. Men snäll och busig och gosig och visst är hon också mattes hund. :) 

"Maja, vill du ha tårta? Nu ska vi gå in och äta tårta!" utropar matte.

"Smask! Tårta tårta...och jag vet att jag ska få en present..jag såg när husse smusslade undan en plysch-and och gömde den högst uppe på kylskåpet!"

"Efter tårtan ska vi bosta tänderna och ta bort tandsten," säger matte.

Suck, tänker Maja men tycker att födelsedagen allt är bra härlig ändå med tårta och en rolig present.

Vedspis...

Visar en glimt från växthuset idag. Blommorna samsas med en gammal kaffepanna i emalj på vedspisen. Rökröret till vedspisen är inte inkopplat. Hoppas att det blir gjort nu till våren. Då behövs den där spisen så att inte de späda frösådderna ska frysa.

Jag gillar de där snirkliga utsmyckningarna och mässingsräcket.

Och så fantiserar jag, som vanligt, vad härligt det skulle vara att sitta i växthuset och koka te eller kaffe eller kanske en mustig god soppa på vespisen! :)

Ha en fin fredag allihopa.

...

Uppdatering!!!

På förekommen anledning:

Nej, det växer inte så här i växthuset idag, jag visar BILDEN från växthuset IDAG.

I topp...

Skatan sitter i granens topp. Sitter och spanar på saker som sker.

Skatan sitter i björkens topp. Sitter och ser.

Ser ner

på sin granne

Talgoxen. Sitter och kurar i busken med fluffig päls.

Sneglar på skatorna som ser sig 

som förmer.

Bygdens son....

Då, för 8 år sedan, var det tydligen en bygdens son som skulle/ville köpa den här gården.

(fick vi höra när vi precis köpt gården)

Nu har vi, jag och min man, bott här i 8 år och....

Nääääää.....känner att jag inte riktigt har modet att berätta ikväll, heller...

Det jag kan berätta är att fortfarande har ingen från byn hälsat på oss....annat än (misstänker jag) när jag haft trädgårdsvisning.....men de presenterade sig inte så jag vet inte om de kom här från byn eller från Stockholm eller Malmö eller Kiruna eller från faan vet vart...

En av dem hade en planta med sig, hon sa till mig: "Den här kan du få!!!"

"Jaha" sa jag och lät glad. "Vad är det för något då?"

"Det är en tokgubbe!!! Jag tyckte att den kunde passa dig!!!" (sagt med elak hatfull stämma)

/Jag kanske berättar mer nästa gång./

..........

Visar en bild jag gjorde idag, här på gården. (..där jag egentligen inte får bo..) det är taket på det andra huset och snön och himlen ...ja bilden blev lite speciell tycker jag.

Ja jisses...det kanske är där jag ska vara..uppe i det blå.... 

Inredning...en motvikt!

Det känns som det behövs en motvikt. En motvikt till allt det vackra. Allt det vackra som visas på inredningsbloggar och livsstilsbloggar. Så fint, vackert och nuttiplutt. Just idag, känner jag, att det behövs något helt annat.

Och vad ska vi sätta för etikett på den här bilden? Inredningsfotograf? Husfotograf? Livsstilsfotograf?

Alla dessa etiketter och klassificeringar i samhället kan ta knäcken på den starkaste. Allt och alla ska delas in i grupper: hudfärg, land, stad, landsbygd, jobbtitel, vilka skolor, vikt, kön, gatufotograf, naturfotograf, mm.

Varför ska människan göra det så svårt för sig själv? Alltid måste dela in saker och ting (och sig själva) i grupper och klass!!

Näää jag är less! Less på denna klassificering som pågår dygnet runt i samhället. Människor döms ut av andra människor som tycker sig mer värda...av nån anledning, vilken kan man fråga sig... 

Vart kommer sådant ifrån?

Generna? Uppväxten? Brist på sunt förnuft?

Det sunda förnuftet verkar vara en stor bristvara i dagens samhälle.

Jag visar den här bilden idag, en inredningsbild, en bild från ett kök i ytterligare ett av alla dessa ödehus som finns runtomkring oss.

En gång bodde folk här. Det gör det nu också!! Emellanåt. Men de räknas inte in i samhället..... 

Glad i dag!

Här hos mig är det -30 grader kallt just nu när jag skriver det här. Hästen har fått äta frukost inne (vattnet fryser snabbt i den här kylan).

Visar en bild jag tog i höstas, en som jag fortfarande gillar. Vattenspeglingar är underbara och att änderna simmar in i bilden i position gör sin sak till helheten.

Och så är jag så Glad i dag! :)

Jag har vunnit en fotobok, Årstiderna, av den suveränt bra fotografen Mats Andersson!!!

Tack Mats!!

Nu kan jag simma vidare i fotografiernas värld med förnyad inspiration! 

En bild...

En bild från verandan på ett ödetorp som jag hittade i somras. Det svarvade träet ger ett sådant gracilt och luftigt intryck. Ett torp som någon älskade en gång i tiden och var stolt över. Nu står det tomt och förfallet...men de svarvade verandapinnarna är fortfarande vackra.

Hem från Östersund...

På väg hem från Östersund kunde jag inte låta bli att stanna bilen och fotografera vinterfärgerna.

Genom telet såg jag att skatorna också satt och njöt av färgprakten.

En skata sitter och tittar ner...jag undrar vad den ser?

Man skulle haft chaufför :) när man sitter och upptäcker motiv helt plötsligt och måste vända bilen mitt i trafiken. Det gäller att inte tappa bort motivet när man måste umgås med den verkliga världen emellanåt. Säkert många som irriterade sig över den veliga bilföraren som såsade sig fram längs vägkanten.

Det är kallt, minus 19 grader på bilderna.

Bilderna är tagna i Ope med Marieby på andra sidan.