Bräcke - en ort i Sverige...

Fortsätter mitt spontan-fotograferande en regnig dag i samhället Bräcke. Så här ser Bräcke ut den dagen.
En annan dag kommer andra motiv in i kameran. Kanske vackrare? Alla tar till sig bilder på olika sätt.

Bräcke kommunhus. Antagligen en helt annorlunda bild än vad som är vanligt.

En turist släpar en husvagn över våt asfalt.

Gräset växer när det regnar...och måste klippas.

Bilen tycks inte se klipparen, men det gick bra ändå.

Det finns gamla fina hus i Bräcke.

Det här huset är ett av de finare.

(Alla bilder är gjorda direkt i kameran, som vanligt.) 

Gällö - en ort i Sverige...

Ett samhälle, en ort, kan skildras på många sätt. Fotografer ger en bild av hur någonting ser ut att vara, de styr hur andra ska se på saker och ting och platser. Vem skulle inte vilja bo här?
Den här dagen ser Gällö ut på det här sättet... en annan dag ser Gällö ut på ett annat sätt.

Välkommen till min värld!

Vad roligt att så många av er tog sig tid och svarade på min fråga i det förra inlägget! Vilken respons och så kul att läsa! Tack för det! Men jag tror att många inte läste texten fullt ut, alltså att det var blandningen mellan traditionella bilder och avancerade fatasifulla bilder som var själva grejen. Jag tror ju starkt på det!
Kan avslöja att när jag gjorde min trädgård, (de som följt mig vet hur det såg ut innan...ett katastrofområde, går att hitta under länken anläggning) så slutade jag att titta i trädgårdstidningarna! Totalt! Det var bara samma och samma hela tiden i tidningarna och det gav mig ingenting. Samma typ av bilder i oändlighet. Om och om och om igen. Ingenting lämnades åt fantasin. Det var just den där blandningen mellan verklighet och det mer suggestiva som jag hade haft behov av, men för att det skulle bli någon variation i dessa tidningar, någonting lite mer annorlunda, kreativt och inspirerande, så kunde man hålla tidningen upp och ner framför en spegel...lite på avstånd. Då kunde det hända grejer! :)
Den här trädgården har kommit till genom fantasin. Hade jag inte haft min fantasi så hade det inte varit någon trädgård nu heller.
Trädgården är uppdelad mellan olika rum, som det så modernt heter. Just det här rummet är en av mina favoritställen. Trappstenen. På 1800-talet har någon huggit ut trappsteg ur stenen. Här inne är det som en annan värld. 

Jag säger välkommen till min värld!

En liten duva sitter och kurar i den dunkla grönskan uppe på stenen. 

Drakarna avtecknar sig mot bladverkets solbelysta grönska. Det är ett gammalt pynt från en öppenspis.

Dunklet uppe på stenen gör att ljuset där ute i verkligheten ter sig mer lockande.

Det snirkliga järnbordet passar in i omgivningen.
Ett gammalt vindspel hänger på en gren.

Ljuslyktorna står och väntar på att få lysa upp sensommarens mörka kvällar.

Jag har en fråga - en undran!!

En av glaskulorna står och fångar ljuset. Jag gillar att leka med ljus och mörker i trädgården och även i mina bilder. Det mystiska och suggestiva, att låta bilderna bli något mer än bara avbildande fotografier. Som en sagovärld i verkligheten. En Secret Garden!

Men jag vet ju inte hur andra uppfattar mina bilder, egentligen. Kanske vill de flesta andra se fotografier där det syns tvärsigenom hela bilden klart och tydligt? Kanske är det inte så många som gillar de här lurviga skimrande bakgrunderna? ...som jag är så fantastiskt förtjust i.

När fotografierna ser ut som målningar. När fotografen har satt sin egen prägel på bilden och man nästan kan känna personligheten bakom. Ett personligt fotograferande, där fotografens fingeravtryck är påtagligt.

Min fråga är varför det så ytterst sällan finns såna här bilder i Trädgårdstidningarna och andra Magazin?? Vill folk inte se dem? Vill inte tidningarna ha dem? Och i så fall varför? Är de svåra att trycka i tidningen? Anses de fula??

Eller finns det någon annan anledning?

Jag har ingen aning!

Vad tror ni?? Ni kanske till och med vet hur det förhåller sig? Berätta gärna!!

Jag står i startgroparna att göra reportage och skicka till tidningarna...inte BARA med såna här bilder, det kommer att vara "vanliga" också... men om folk inte gillar såna här måleriska bilder så är det ju ingen idé att trycka dem i tidningar heller...

Vad tror ni??

Uppdatering: Det skulle naturligtvis, som jag även skrev, också vara helhetsbilder, alltså en blandning av de olika bildtyperna.

Ljuvliga luktärtor!

Jag har många luktärtor i den här trädgården. De slingrar sig upp i rosenbågar, väller upp ur urnor, forsar fram ur hemmasnickrade lådor, klänger kärvänligt runt verandastolparna och  kränger sig storstilat upp ur gamla papperskorgar! Kort sagt, det mesta som kan innehålla jord har jag använt för att kunna placera ut de ljuvliga luktärtorna överallt i trädgården.

Det är inte bara jag som gillar luktärtorna och sniffar på dem och gullar med dem. Humlor brummar runt och bin svirrar fram och de fantastiska fjärilarna fladdrar lyckligt mot de lockande blomstren.

Det är inte konstigt att vi gillar luktärtor. Doften är ljuvlig och så är de underbart vackra. Finns i en mängd färger. Jag gillar deras sätt att växa också, de klänger sig fast och kämpar storstilat mot vinden. 

Luktärtorna väller upp mot växthuset. De har alla blivit otroligt höga och kraftiga i år.

Jag hör ödehuset ropa efter mig!!!

En gång för länge sedan, det var innan jag flyttade till gården där jag bor nu, hittade jag ett ödehus som bet sig fast i mitt minne, i mitt inre. Ett annorlunda trähus som var helt övergivet. Igår åkte jag dit igen och hälsade på.
Genom glasrutorna syns ett lockande skimmer.

Fönster. De är så vackra med sin blanka reflekterande yta. Vatten och fönster är två kära ting för mig. På sitt sätt liknar de också varandra. Den blanka ytan som speglar omgivningen, genomskinlig fast ibland inte.

Ett härligt grått ödehus med sina träpelare, kolonner, där uppe vid taket. Så fint!

Jag är så förtjust i den här silvriga grå färgen! Hade jag det här huset så skulle jag vilja bevara det grå. Mycket av det som är så speciellt med det här huset skulle nog försvinna om det målades tror jag.

Det har så fina utsmyckningar överallt, så fina detaljer.

Hör ni hur huset lockar!?? Jag riktigt känner hur det skulle vara att smyga runt där inne. Gå omkring och känna hur det var en gång i tiden i sina glansdagar.

Jag kikar in genom ett fönster. En dubbeldörr leder in i huset.

Här pratar vi äkta vara. Det gamla slitna, den äkta patinan. Så vackert att se på, att fotografera!! Spåren av det förflutna och så...ljuset...detta varma kvällsljus som dansade in i rummet. Jag älskar den här bilden med slitaget på dörren och revan i tapeten. Tycker att jag känner husets själ i bilden.

Här kikar jag in genom ett annat fönster. Trappen upp till övervåningen skymtar. Skulle vara så intressant och roligt att gå upp där!! Att få gå upp och möta det orangerosa kvällsljusets sista skimmer i de gamla rummen.

Det är dags att åka därifrån och jag vänder mig om och hela tiden hör jag huset ropa efter mig! När jag först kom ropade det glatt som om det visste att jag skulle ta hand om det, sedan när det inser att jag tänker åka och lämna det till sitt öde så ropar det så sorgset att jag får tårar i ögonen.... 

Jag vände ryggen till huset och gick tillbaka till bilen, hela tiden med ljudet av husets röst i mina öron.

TV -Trädgårdstoppen- har varit här och filmat!

Det har varit TV-inspelning i min trädgård hela dagen igår! Det är programmet Trädgårdstoppen som spelas in. Så roligt, och spännande, när bilarna körde upp på gården!!!

Programledaren Peter Englander och producenten Tina.

När de kom på morgonen hade det regnat hela natten och en del blommor var hängiga av allt regn. Här står vi vid rosenbågen, vilken är full med luktärtor, och jag ser att trädgården är blöt och tråkig. Står och funderar på hur det ska bli bra tv av det här. Typiskt att det skulle vara regn just nu när det varit vackert väder i flera veckor!

Plötsligt så kommer solen fram och trädgården börjar visa sig från sin rätta sida. Här står fotografen och spanar vem som tände lampan helt plötsligt. Det kan vara lite besvärligt att filma i solljus så han hade helst sett att det grå vädret fortsatt. Men jag blev glad i alla fall! :)

Här sitter Peter med producenten och går igenom sitt manus.

Några scener spelades in i växthuset.

Här sitter hela gänget på verandatrappen. Jag sitter och spanar på ett åskmoln som plötsligt smygit sig fram på himlen. Vilken härlig dag det var! En spännande dag. När de åkt kändes det tomt. Det var så roligt att jag gärna skulle vilja vara med om såna här grejer fler gånger! Vem vet, kanske väntar nya saker i framtiden.

Guldakleja

I trädgården finns en så vacker Guldakleja. Jag är egentligen inte så förtjust i gula blommor i min trädgård men just den här skira skimrande gula nyansen fungerar faktiskt bra på platsen där den står. Den har spritt sig så nu finns den i den lilla våtmarken också. Jag låter den få bo kvar där. Trivs den med att alltid ha sina rötter i vatten så måste den ju få bo kvar där. Den har säkert blivit kompis med Jungfru marie nycklar och Brudsporren och Missnen och Kabbelekan och Myrgräset som också bor där.
Tidigt i morse tog jag de här bilderna.

Den gyllene färgen mot den mörka bakgrunden ger en trolsk känsla.

Här böjer de sig fram och tittar åt samma håll alla tre. Knopparnas form får mig att tänka på drakar.