Glatt Frukostbord

Här kommer fortsättningen på fotouppgiften på kursen som jag går. Att fotografera det Glada Frukostbordet. Så här blev det. Det är en bild i linje med den förra, det sorgsna frukostbordet som jag visade i förra inlägget, men nu har jag fångat ljuset ännu mera och miljön är vackrare. Men nu har jag ett litet problem! Kanske ni som läser kan hjälpa mig med det? Jag vet inte vilken av de här tre bilderna som jag ska välja. Och jag måste välja för det är bara en bild som ska redovisas.
Roligt att läsa alla kommentarer jag fått på den förra bilden, och så ser jag att jag fått många nya besökare och Ni är alla så välkomna hit:)

Bild ett.

Den här bilden får jag associationer till. Känns som om jag sett den förut, tror att den kanske liknar någon gammal målning. Ett annat bord som var dukat för mycket länge sedan..
Bild två

De här bilderna har jag tagit i den övre salen här i huset. Tapeterna är gamla, original från 1800-talet. Sedan kan jag avslöja att jag satte mig aldrig ner vid det där bordet och åt upp den där frukosten, jag hann inte, var för ivrig att se resultatet av fotograferingen.

Vilken bild gillar Ni bäst?

Bild tre

Sorgset Frukostbord

Vill ni höra något roligt?! Jag har börjat en fotokurs! Tänkte att jag skulle lära mig att fotografera. Det är alltid roligt att lära sig saker och ting och något nytt lär man sig alltid. Och det är så roligt och riktigt inspirerande att få uppgifter att genomföra. En av de första uppgifterna var att ta en bild av ett Sorgset Frukostbord och en bild av ett Glatt Frukostbord.
Så här blev min bild på det sorgsna frukostbordet. Jag tycker faktiskt att det är roligare att göra det sorgsna än att göra det glada... Kanske för att jag direkt såg bilden framför mig och så gillar jag ju att jobba med svärta och ljusdagrar, som gamla målningar.
Det ligger ju en aning tankeverksamhet bakom bilden. Fönstret blir ett kors, tidningen berättar om parasitförgiftat vatten, nån har blivit förbannad eller ledsen och knölat ihop tidningen. Frukosten är mager, en kopp rykande vätska, ett ägg, en bit hårdbröd och alkoholhaltiga drycker. Misstänker att han/hon som satt där vid bordet tyckte att det var bättre att dricka sprit än att dricka vatten...ägget symboliserar även pånyttfödelse.

I morgon hade jag tänkt fota det glada frukostbordet. Men det beror förstås på hur ljuset blir den dagen.

Sorgset Frukostbord

En titt på omgivningen tillsammans med månen

Snön ligger som ett tjockt täcke över den täta granhäcken. Månens runda ansikte kikar fram precis i nedbuktningen i snön. Formerna passar varandra så bra.

Grinden står öppen året om, dygnet runt för besökare. Jag går ut genom grinden.

Alldeles utanför ligger det här huset. Månen ruvar bland grenarna. Himlen har en sådan vacker färg.

Det här huset får mig alltid att tänka på USA. Formen och den där amerika-verandan gör sitt till. Huset ligger där ensamt, det är ingen som bor i det. Det är alldeles tomt.. Ett gulligt hus! Alldeles tätt intill,  mitt emot i söder, ligger en kyrka... som skuggar huset och döljer den annars vackra utsikten.

Nu har månen trasslat in sig i björkars grenar.

Vilka otroliga färger!

Jag var ut en sväng i går eftermiddag. Det började skymma och det var dimma över sjön. Det var fullmåne och så såg jag det: det var så otroligt vackra färger!! Hade inget stativ med mig men kompenserade det bäst jag kunde med inställningrna på kameran. Nu vet jag ju inte om ni ser samma färger på era skärmar, men blandningen mellan rosa-lila och turkos-blått var enastående!

En liten ö där ute på sjön kikar fram.

Vilken härlig färgkombination!

Dimman som sveper över den snöiga isen.

Inom bara några sekunder förändrades allt och det blev sedan alldeles för mörkt att fota utan stativ.
Ljuset förändras så snabbt, med ljusets hastighet.

Del 2. Spiken i botten!

Här kommer fortsättningen på det förra inlägget.
Jag körde snabbt iväg från både kyrkan, Ödesfågeln och det läbbiga lilla huset med sina kvarlevor... och så kom jag fram till grannbyn. Pelarasparna med sina ljusslingor buktade och kråmade sig. Allt virvlade runt och såg ut som en tavla av van Gogh.

Jag började fundera på vad det var som verkligen höll på att hända och ville hem så snabbt som möjligt. Tog kurvan med en fyrhjulssladd och passerade den vackra bygdegården. Ja, det är en vacker bygdegård, i grannbyn!!

Kom fram till korsningen där Stora vägen går genom länet. En skum bil passerade i en väldans fart. Precis som om den var jagad, eller kanske jagade något.

Det visade sig att det var Polisen som var på jakt! Jag saktade hastigt ner och tänkte att de kanske hade fått in rapport om den jättestora Ödesfågeln som var ute efter människorov. Javisst, så måste det vara!
Jag saktade ner för att berätta om fågeln för dem...

...men så får jag höra det här!!! Ojojoj, jag insåg genast att jag låg riktigt Risigt till!
Riktigt RISIGT!

Jag tog fart och körde förbi som en riktig dåre och kikade samtidigt ner på golvet i min bil. Barr, kvistar och snö låg där fullt synligt. Och kameran låg på sätet bredvid. Och snö hade jag över hela skorna och mer därtill. Jag var alltså skyldig! Skyldig, skyldig, skyldig!!!
Jag hade ju varit ute och smygit i skogen med kameran. Ajabaja!!!
Spiken i botten igen alltså. Jag måste köra ifrån Polisen!!

Vinden ven runt de nedisade rutorna på bilen. Jag kom fram till sjön och såg hembyn på andra sidan.

Svängde in på byvägen med en attans sladd och rattade för fullt! Här ska ingen polis köra ikapp mig inte, bara för att jag varit ute med kameran!

Mörkret hade sänkt sig över byn och gatlamporna var tända.

Sista rakan på byvägen. Passerar grannen.

Och upp genom grindarna. Hemma! Jag hade kört ifrån dem! Puh!

Jag släppte ut hundarna när jag hade lugnat ner mig ett tag. Men helt plötsligt började Ella spana ner på vägen.. tänk om de hade spårat mig. Hur ska man bevisa att barren inte kom från en julgran?! Hopplöst fall!
"Matte, matte..", sa Ella. "Du skulle haft mig med! Du vet väl att Polisen aldrig stoppar bilar med svarta labradorer i!! Det vet ju alla!!!"
Ja just det, så är det ju, och det hade jag alldeles glömt. Jag kramade om Ella och sa: "javisst ja, jag hade totalt glömt det. Nästa gång får du följa med så att allt blir normalt igen."
Ella tittade på mig och hennes ögon sa tydligt: Matte, du är ju helt knäpp!!

Spiken i botten!!!

Det var en eftermiddag som jag  var ute ensam med kameran. Min bil hade precis blivit reparerad efter att bromsarna inte längre ville vara med, men nu var bilen pigg igen. Stannade vid en väg långt inne i skogen för att himlen var så vacker.
Sedan körde jag vidare...

...tills jag stannade igen. Det hade blivit kväll och månen var så stor! Det gamla ödehuset låg och ruvade och den gamla ladugården hade rasat ihop totalt. Det kändes så ödsligt. Plötsligt dök en fågel upp, en enorm jättestor Ödesfågel!! Den stirrade på mig och kom flygade emot mig med enorma vingslag! Jag tyckte att det kändes hotfullt så jag fyrade av en sista bild och drog mig snabbt tillbaka till bilen.
Det sista jag hörde innan jag drog igen bildörren var fågeln som besviket skrek!

Spiken i botten!!! Tänkte jag för mig själv. Den lilla bilen rusade iväg bäst den kunde och jag rattade i snön. Närmade mig kyrkan i grannbyn i ett huj!

Passerade hastigt kyrkan och närmade mig den enormt täta gamla granhäcken...

mitt i häcken öppnade sig en port in till kyrkogården. Snön låg tung på granarna...

Jag saktade in, tänkte inte låta en Ödesfågel jaga iväg mig på det där sättet längre.

Stannade till med bilen igång, för säkerhets skull, och tog en bild genom vindrutan.

Plötsligt fångades min blick av något otroligt! Över den lilla byggnaden invid kyrkan, där Läbbiga saker förvaras... kom en ENORM Jättefågel svepandes!!! En hiskelig tingest och den svepte över det lilla huset och skrek!! Och mitt hjärta hoppade säkert över flera slag och jag...

...slängde ner kameran, klöste efter växelspaken, tryckte gasen i botten och körde iväg i rena paniken!!

Bakom mig i backspegeln såg jag kyrkan som börjat anta konstiga former...
  FORTSÄTTNING FÖLJER.....

Lila sommarfärg

Jag sitter och gottar mig åt sommarbilder! De här bilderna hittade jag i bildmappen från juni, det finns mycket härligt i den. Midsommarblomster ger den där riktiga känslan av försommar, vilda midsommarblomster i många olika lila nyanser.

Att plocka in en bukett med vilda blommor och ställa på bordet en ljummen junikväll..åh vad jag längtar. Det är bra att ha saker att längta efter, det gör att man uppskattar dem desto mer när de inträffar. Och så är det med sommaren. Det är suveränt bra med olika årstider tycker jag för då hinner man inte ledsna på någon av dem. Tjaa, visst är vintern lite väl lång här i norr, men sommaren blir desto härligare sedan.

Egentligen är jag inte någon stor plockare av blommor. Jag tycker faktiskt lite synd om dem! Bli avknipsade eller avklippta och satta i en vas för att vissna ner... Jag njuter helst av dem på plats. Ibland får man lägga sig platt ner på backen för att verkligen se dem.

De lila midsommarblomstren gör sig bra mot den gråa husväggen.

Jag har fått några Awarder som jag är så glad åt. Den första kommer från ladybond.se och hon ger mig den med motiveringen: .."för bilderna läker alla sår i min själ.."
Tack för de orden, de gör gott att läsa! 

Den andra Awarden kommer från gelashemochtradgard.blogspot.com och med den Awarden följer en uppmaning att svara på några frågor, så då gör jag det.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4, vad står det där?
...till sin glädje såg hon att de var fulla med sprattlande fiskar.

Vad vad det senaste du såg på tv?
Debatt, handlade om facebook och kulturministern var där och debatterade om kulturarbetare.

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Elden som brinner i kakelugnen, annars är det tyst, jag gillar tystnaden.

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Var ut alldeles nyss och gav Solon, hästen, hö.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Fanny och Alexander av Ingmar Bergman här hemma på tv. (brukar se den vid juletid)

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Jag skulle kunna tänka mig att bo på flera ställen, men jag kommer aldrig att överge den här härliga gården.

Jag erkänner!

Jag måste erkänna! Nu känner också jag det; längtan efter grönt!! Ljusgrönt spirande gräs i juni. Blommande ängsblommor och varma solstrålar som leker över det gröna gräset. Vad otroligt härligt det skulle vara att sätta sig ner ett tag på den där bänken vid husknuten och mysa i solen! Eller hur?

Tänk att sätta sig där barfota och leka med tårna i det mjuka junigräset.

Den gamla träbänken står och lapar sol.

Gamla spikar och vitnat trä.

Den där bänken är också ett favoritställe för labradorerna. Ella  försöker att locka ner Maja med en knut.

Grålador

Här i länet har det en gång i tiden funnits många fäbodvallar. Det finns det fortfarande men de försvinner mer och mer. Jag tycker att de är så vackra de gamla timmerbyggnaderna. De har blivit gråa och ligger och ruvar på sina hemligheter över en försvunnen tid. Var ut en sväng och tog några bilder på ett ställe i närheten. Solen förgyllde berget i bakgrunden.

En sådan här lada kan överleva nästan hur länge som helst bara taket är helt.

Man väntar nästan på att en grå liten tomte ska kika fram bakom knuten, eller något annat väsen.

Här ligger det lilla huset i sin vintersömn.

Dasset är övergivet sedan länge.

Det är så vackert när timret har fått den här silvergrå färgen.