Ella fyller 7 år!

Min älskade labrador Ella fyller 7 år idag! Mattes lilla gullis är precis mitt i sitt hundliv, i medelåldern. Hon är så klok och smart den här hunden och livfull och busig emellanåt, precis som det ska vara alltså. En fin och vänlig liten hundtjej som är väldigt fäst víd sin matte, och jag vid henne. Hon vet att jag helst vill att hon ska sitta stilla när jag fotograferar henne.
"Blir det bra så här, matte?"
"Ja, det blir jättebra Ella, vad fin du är!" 

Här på bilden står Ella (till höger) bredvid den nya flockmedlemmen Pia. Pia har nyligen blivit 6 månader. Jag gillar den här bilden. De står nästan exakt likadant. Man ser verkligen att den lilla tar efter de vuxna hundarna. Ella står och vädrar, samlar information om vad som händer i omgivningen.
En annan sak som jag också gillar med den här bilden är skuggorna av hundarna i snön!
Skuggorna får mig att associera till Giacometti. 

Hundån...

En plats jag ofta besöker är Hundån. Den förändras ständigt och känslan på den här platsen är lockande. Det känns som en speciell plats. Ån drar fram genom skogen med sina kringelkrokar och bävrar, minkar, andra djur och fåglar håller till här. Säkert finns det också något skogsväsen här. Ibland simmar det svarta uttrar i vattnet... nej, någon riktig utter har jag ännu inte sett, men mina svarta labradorer gillar att bada här.
Det känns att våren är på gång. Livet sjuder under snön och doften och ljuden i skogen berättar om den efterlängtade årstiden.
En härlig tid väntar!

Rena Snurren!

Mitt på dan förra veckan i torsdags så försvann uppkopplingen till internet och telefonen och tv:n.
Popp!! Och det blev svart!
En svart ruta på tv:n, telefonen helt död och internet och mailen blev totalt livlösa. När man, som jag, är ganska beroende av internet och mailen (som nystartad företagare) blir man inte så glad. Det visade sig, syntes alltför klart, att det var något som rivit ner telefonledningen framför vår gård längs byvägen. Någon traktor som röjt snö hos någon granne, kanske? Vet inte vad som rivit ner ledningen, men att det var något stort och starkt och mäktigt är alldeles tydligt. Ledningen låg nerriven längs flera stolpar och trådarna var RENA SNURREN!
En jäkla härva, helt enkelt!
Vi ringde och anmälde och torsdagen passerade, fredagen och lördagen och söndagen och måndagen och tisdagen och på onsdagen, i dag alltså, så hade de lagat och uppkopplingen fungerade igen.

Och SE och häpna; ett intressant mail hade dykt upp just precis när jag inte kunde kolla mailen! Nåväl, det kom fram och fanns kvar i inboxen och det var ju tur. Berättar antagligen framöver vad som stod i mailet.
På bilden: för flera år sedan när jag skulle slänga en liten bit koppartråd knölade jag ihop den i handen...och såg sedan att det hade blivit en drake (eller liknande) och då kunde jag inte slänga den längre och nu har den här lilla figuren stått på ena kakelugnsfrisen i snart 10 år... på sommaren får den komma ut och lufta sig i trädgården ibland. Jag har väntat på att någon, när jag har mina trädgårdsvisningar, ska fråga vad det är förnågonting, men ännu har ingen gjort det. Kanske tror de att det är något skräp... :)

Kan trädgårdar vara Kultur?

"Är trädgårdar kultur? Teater, musik, konst, anses generellt sett som kultur, men hur är det med trädgårdar? Och i så fall: krävs det något speciellt av trädgården för att den ska kunna anses vara kultur? Och hur kommer det sig att inga trädgårdar uppmärksammas kulturellt här i Jämtland?"

Den frågan ställde jag till Jamtli här i Östersund. Hittade en länk: fråga Jamtli "Till Jamtlis experter kan du vända dig med frågor om arkeologi, om hur man tar hand om gamla hus, om konst och textilier eller om kulturhistoria mer allmänt. Vi kan hjälpa dig vidare med dina frågor. Målet är att du skall få svar från någon av Jamtlis medarbetare inom en vecka."

Min fråga slussades vidare till en sektionsledare inom jordbrukssektionen...dit trädgårdar tydligen anses höra. Jordbrukssektionen på Jamtli består av fyra medarbetare: en förman, två djurskötare och en vaktmästare (enligt hemsidan).

Och, iochförsig, när man läser på wikipedia så står det om ordet kultur: Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär 'bearbetning', 'odling' och 'bildning' och i sin tur härstammar från cultus 'odla'.

Min egen simpla åsikt i frågan är att trädgårdar visst kan anses vara kultur. Det behöver inte heller vara en trädgård som levt genom århundraden, det kan vara en helt ny trädgård också. För teater....anses som kultur även om teaterstycket är nyskrivet, detsamma gäller både musik och målning. Konstnären behöver inte måla ett plagiat av ett gammalt konstverk för att det ska anses att hen är kulturutövare...

Jag väntar med spänning vad Jamtlis kulturkunnige kommer att svara....

Jag ÄR galen!

Jag måste vara galen, eller kanske inte? Den här årstiden börjar det klia i fingrarna på mig, jag översköljs med en längtan efter att skapa och vill kasta mig ut i trädgården och släppa mina fantasier lösa. Och vad har jag nu kommit på?

Jo jag vill skapa en trädgård även på den andra sidan av huset! En till trädgård!!!

Jag får nästan freda mig mot mina egna fantasier, visioner, av hur den skulle kunna bli. Rättare sagt: jag ser den redan! Ser som det skulle kunna bli. Men genast stöter jag på hinder...marken lutar och det skapar problem. Jag tänker lägga igen den minsta dammen (har 3 dammar) och göra en stor cirkelrund fontän i stället. Och det är då problemet med markens lutning kommer in som ni förstår. Fontänen ska ligga rakt framför huset på den norra sidan så att när man öppnar ytterdörren på huset och verandadörrarna på den södra sidan så ser man rakt igenom huset och ser stora dammen i söder och fontänen i norr. Alltså en rak siktlinje, en rak söder-norr linje. Underbart! Vilket härligt perspektiv det ska bli!

Och så måste den stora björken tas ner, rötter grävas upp, hundhuset och hundgården flyttas, vart (?) rabatter grävas, gräs tas bort buskar jämnas med marken för att föryngras, förvandlas.

Det är jobbigt att ha såna här syner, fantasier, den här årstiden för jag måste vänta tills i MAJ när snön försvinner. 

Är jag galen? Jag kan inte stoppa mina visioner, de har mig i sitt våld och de ropar till min fantasi: Gör en till trädgård, anta utmaningen, skapa skapa skapa...!

Och jag måste erkänna: det är faktiskt skapandeprocessen som jag tycker är det allra roligaste när det gäller trädgårdslivet. Att göra något nytt, att designa, att göra det jag ser när jag blundar och att övervinna alla hinder och problem allt eftersom de dyker upp.

Rosen på fotot är en gammal poppius.  

Jag ligger risigt till!

Såg de här skyltarna på en affär som säljer bilar här i Östersund. Och insåg att jag ligger riktigt risigt till alltså! Jag som kör en 22 år gammal bil. ;-)
Det ironiska är att bilaffären säljer begagnade bilar...
När jag tog de här bilderna öppnades dörren och en försäljare kom ut och frågade om jag gillade skyltarna och ifall jag fotade för en tidning.

Jag älskar vinterns färger...

Jag älskar vinterns färger. Mornar och eftermiddagar bjuder på de härligaste paletter med färg. Eftersom den vita snön suger åt sig av omvarande kulörer så blir det en intensivare upplevelse. Andra årstider finns konkurrerande färger i miljön men så är det oftast inte på vintern, här i norr där vi har snö.

På bilden syns rosenbågen i trädgården. Det är morgon och himlen rodnar inför solens ankomst.

Ha en fin helg allihopa!