Tomhylsor...

Vid ån, på samma ställe där jag såg uttern och där jag brukar ha mina bäverkontakter, så hittade jag tomhylsor liggande på marken nu när jag var dit i morse. De låg inte där när jag var dit i förrgår, då jag fotograferade uttern, som jag berättade om i det förra inlägget.

När jag tog de här bilderna hörde plötsligt Pia något bakom oss! Hon började morra och jag vände mig hastigt om men det som hon sett försvann i riset och det lät konstigt...det grymtade och snörvlade och lät inte riktigt friskt. Som ett djur skulle kunna låta om det var skadat på något sätt....

Utter!

Jag masade mig upp ur bädden klockan 5 i morse och tog en tur till skogen tillsammans med yngsta labben Pia, nu 8 månader. Det plaskade i ån och något djur såg ut att leka med sig själv. Ett busigt och nyfiket djur som var som en utter i vattnet...
Ja! Det visade sig vara en utter!
Pia och uttern tittade på varandra och jag tittade på uttern genom objektivet. Sedan försvann uttern ner i det svarta vattnet och in i guldljuset när den insåg att den var iakttagen.

Jag på Kultursidan i LT!

Det står om mina fotoutställningar på Länstidningens kultursidor idag! Kul och spännande att läsa om sig själv i tidningen på det här sättet. Och roligt att utställningarna uppmärksammas trots att de är på bibliotek långt ut i "obygden".
Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Fotoutställning!

Välkomna att komma och Se!

Min Hemsida Boije Photography!

Nu är den uppe, min hemsida!
Jag har inte stuckit ut näsan utanför dörren på hela helgen, har jobbat med utställningsbilderna, gjort hemsidan och printat ut visitkort. Arbetade 15 timmar på lördagen och 15 timmar på söndagen, i ett streck. Har klart 64 foton fördelat att visas digitalt på de tre olika utställningarna i Bräcke, Gällö och Kälarne.
Nu återstår titellista, numrering och informationsblad.
Vernissage på Bräcke bibliotek måndag 15 april klockan 18-19.
Klicka på bilden för att komma till hemsidan BOIJE PHOTOGRAPHY.

Bild till Utställningen!

Här är en av bilderna jag ska visa på Fotoutställningen.
Vernissage kommer att vara på Bräcke bibliotek kl 18-19 måndag 15 april.
Utställningen visas samtidigt på Bräcke, Gällö och Kälarne bibliotek med olika bildspel på varje ställe.
Efter ca tre veckor byts bildvisningen mellan orterna så att varje ort får nya bilder. Som en slags karusell alltså.
Så, ni som har vägarna förbi och kanske är nyfiken är välkomna! :)

För Innovativ för Bräcke kommun!

Jag ska ha Fotoutställning på biblioteken i Bräcke, Gällö och Kälarne. På stora digitala plattskärmar!!! Yes Jippie!!! Kan man tycka. Men...detta är Bräcke.
Skärmarna är liggande och jag har 25 stående foton...
Skärmarna kan enkelt vändas, på en halv minut max, med en skiftnyckel.
Men det är för innovativt för Bräcke Kommun.

"Skärmarna sitter som som de sitter och det går inte, dem får ni inte, ändra på!"

Det här är ju mycket lustigt (NOT!) speciellt när Bräcke Kommun precis haft en stor landsomfattande kulturkonferens om att "Kultur kan göra skillnad", även i små byar och att man ska välja att se saker på andra sätt, att inte bara acceptera utan att se Möjligheter.
Och jag vill ju bara vända en plattskärm från liggande till stående...men till och med DET är för mycket för Bräcke kommun!
För innovativt, för annorlunda, för nyskapande, för......du måste fatta att du ska vara som alla andra....!!!

Några länkar:
Bräcke sämst i landet på personlig utveckling
Folk från hela landet är här
Kulturliv i Bräcke Kommun
Hela Sverige ska leva i Bräcke
Bräcke by Night Fylla o Fight

Och varför skriver/berättar jag det här och visar länkarna från Nyhetstidningarna?? Jo för att det är viktigt, för att det hör samman, för att det här är en av alla saker som gör att folk har Bräcke Kommun som sista alternativ när de vill bosätta sig i Jämtland!
Att vända på en plattskärm......är för innovativt!
Så utställningen kommer att se ut på det här sättet!
(alltså om man vänder  på skärmen så blir det rätt som synes)

Skål och våga såga!

Glas med godisägg i ute i solen. Jag fyllde år igår; det är inte så roligt att göra det längre. Åren börjar nöta på kroppen.
Idag ska vi såga ner en jättestor björk som växer på gårdsplanen på den norra sidan och försöka få den att falla på rätt ställe och inte på något av husen...
Det är första steget till den nya trädgården!

Jag är en häxa!

Skärtorsdag, kvasten är nyvallad och jag lyfter vingarna för att flyga iväg...när jag kommer att tänkta på att jag vill BLOGGA! Lägga upp en visuell bild på när jag flyger på kvasten över byn!
Men så blev det problem: vem skulle fota?? Mannen sitter kvar på jobbet. Grannen kanske?? Den nya grannen?!
"Ja, jättebra!" tänkte jag...först och sedan tänkte jag lite mer och insåg att det nog kanske inte var så bra; för vad skulle grannarna tro, skulle de få för sig att jag var en häxa??
Hade sett allt framför mig: koppla släpvagnen till bilen vilken kör med en väldans fart och jag står på släpvagnen och är "dressed for success", alltså klädd som en riktig häxa, med vinden i håret och kvasten och kläderna fladdrar och allt sker i en väldans fart medan en annan bil kör bredvid och där sitter nån som fotar mig; alltså som man gör när man gör film.
Men vänta nu; om jag ska köra kvasten kan jag inte fota samtidigt, eller kan jag det??
Hmmm....kanske inte ska berätta om den här kalasidén för nya grannarna...utan jag får visa en annan helt vanlig ? bild i stället.
Ha en fin skärtorstag!
(bilden är behandlad)

Form...

Ett träd med spännande form. Det ser ut att kunna arta sig riktigt bra. Tyvärr så växer det under en kraftledningsgata så det kommer inte att få fortsätta leva så många år till. Skulle gärna gräva upp det och ta det med till trädgården men jag inser att det kommer att bli alltför stort grävjobb.

Korpen Flyger!

Jag fascineras av de här stora starkströmsmonstren som finns här och där över berg och dalar i hela landet. Kan inte låta bli att tilltalas av detta mönster, linjespel...
Var dit igår och såg korpen flyga med gyllene svarta vingar i solen. En underbar bild, tänkte jag, och åkte till samma ställe idag. Inga korpar där....de kände kanske på sig att någon sett dem och var på sin vakt (lägg märke till boet i stolpen).
Till alla bild- och fotointresserade kan jag säga att inställningarna i kameran är:
bl 8, 1/200 sek, ISO 100, 182 mm. Läge M (som alltid).
Och...till alla ytterligare foto- och bildintresserade: varsågod, sätt igång att räkna på tredjedelsreglen och Gyllene Snittet...:)
När jag gör mina bilder, vare sig det är i kameran eller annars, så händer det bara, "Gyllenesnittet" sitter där, utan att jag tänker på det. Det sitter inne i mig; antagligen är jag född med det, för jag har mestadels stött på personer som, just det, måste tänka fram det...eller till och med räkna (!) och då börjar det kännas riktigt märkligt, för mig, när personer som ska vara konstnärliga inte känner själv utan måste beräkna och räkna sig fram till detta....

Härligt!

En underbar morgon! Vårvintern är här och solen smyger fram sitt varma leende över bergen. Det kommer att bli en vacker dag, en underbar dag och livet är faktiskt fantastiskt. Det är så livsbejakande att till största delen kunna bestämma över sina egna dagar.
Kan berätta att jag sålt en artikel till ett magazin, text, foto och illustrationer av mig. Det känns så härligt att kunna skriva så. Det var inte så länge sedan jag satt och tittade i alla dessa underbara tidningar och kunde inte ana /eller kände jag på mig?/ att jag bara några år senare skulle ha mitt eget material i dem. En härlig känsla!
Nu ska jag dra ner rullgardinerna, mitt i ansiktet på solen, och fortsätta jobba med mina bilder.
Ha en fin dag allihopa!

Min dag och en förfrågan!

Min namnsdag idag. Firar den för mig själv genom att visa en bild på några blommor från mitt växthus. Ibland får jag frågan ifall bilderna här på bloggen är mina allihop, och ja så är det. Jag fotar allt själv och använder bara eget material. Sånt är viktigt för mig, för att inte säga värdefullt. Men, det förstås, det tar en massa tid och är egentligen ett riktigt arbete.
Har fått en förfrågan om att lägga hela min blogg, inklusive alla bilder, på ett annat ställe.
Hur ska man ställa sig till det?
(Och bilden är gjord i kameran, som vanligt.)

Kakelugnen och vilodagen...

I morse var det -24 grader kallt! Vintern visar att den kan bita rejält ännu ett tag här i Jämtland. Det kliar i fingrarna efter att börja pyssla i trädgården men det är bara att inse, det orättvisa i att bo i ett avlångt land. Läser på olika bloggar om folk som börjat vårpyssla ute men jag måste vänta ännu två månader. Men sedan tar det fart och det är då man skulle kunna "bränna ut sig" för då ska allt hinnas med på samma sekund nästan, det som de i nedre delen av Sverige haft flera månader på sig att göra och njuta av.
Det är det här som är nackdelen med att bo i norr. Man får helt enkelt ha lite mer jävlaranamma i sig eftersom man inte blev ivägsläppt tillsammans med det övriga startfältet utan fick börja springa först när de andra hade försvunnit i fjärran och samtidigt ska man prestera minst lika bra.
Det här kan vara mycket frustrerande!
I alla fall för mig som antagligen är lite av en tävlingsmänniska. (När jag var liten var jag med i ungdoms SM i längdåkning. Jag ledde efter 3 kilometer men efter det ramlade jag i en brant backe när det bara var 2 kilometer kvar och då sket det sig.)
Nu vet jag ju, naturligtvis, att trädgårdar inte är någon tävling, men i alla fall...
Jag får stanna inne och elda i den underbara kakelugnen i nedre salen och bida min tid tills våren verkligen är här och då...!

Ett tecken...

Ett av alla tecken på att våren är i antågande syns på snickarbodens tak. Isdropparna ser nästan arrangerade ut där de så väl utplacerade pryder takkanten.
Det är Internationella Kvinnodagen idag. Det är märkligt...att människor fortfarande, år 2013, ska bedömas efter vad de har mellan benen och inte efter vad de faktiskt tillför samhället. Att kvinnor fortfarande får lägre lön än männen för samma jobb gör mig skitförbannad!
Nån mer som känner så? 

Fy på mig!

Ja fy på mig! Man kan kalla det för riktigt visset. Jag har inte tagit bort fjolårets luktärtor! De slingrar fortfarande runt verandastolparna. Men vaför inte låta dem vara kvar över vintern? Det känns inte lika kalt och tråkigt då och färgen på de vissna bladen kan vara riktigt vacker.
Men, visst, nu längtar jag efter nya levande små luktärtsvarelser, som får gripa tag i stolparna och göra verandan så där riktigt mysig. Som verandor på 1800-talshus ska vara. 

Snömagi...

Det dröjer ännu ett tag innan våren verkligen får fäste och övervinner vintern. Det har kommit mer snö den senaste tiden och jag känner mig kluven inför det. Tänk om man kunde leva i två världar samtidigt, två årstider! Då skulle jag vilja ha vår i min trädgård nu så att jag skulle kunna sätta frö och riktigt njuta av allt som ska göras och låta skogen följa den rätta årstiden och ha kvar snön ännu ett tag. För det är härligt med snön också, det fluffiga snötäcket som ger känslan av snömagi.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara den där speciella känslan, men snömagi kanske är rätt ord.  

Tuja-skräcken!

Jag säger bara: Stackars tujan! Det är rådjuren som varit framme och vässat sina tänder på den stackars tujan. Se så den ser ut! Helt förstörd nedtill. En flock rådjur måste haft närgånget umgänge med tujan under de mörka timmarna. Och där har tujan stått utan att kunna komma undan och utan att jag hört den ropa på hjälp. Ett klart fall av misshandel!
Och jag drömmer svettiga mardrömmar om de illvilliga rådjuren om nätterna!
Det där vita som slingrar i toppen sitter så där konstigt för att det har blåst nåt så in i helskotta! 

För er som kanske inte vet: Så här ska en tuja se ut! När den klarat sig för de sluga rådjuren.
Och den vita odlingsväven fladdrar i vinden. Helst skulle det varit säckväv, men den var för dyr, så det fick bli den här kompromissen i stället. Men nu har den fladdrat lös. Väv, eller nåt, har man runt busken ifall man vill vara säker på att den ska överleva våren. Det är solens lockande strålar som sätter igång törsten hos tujan och när det fortfarande är tjäle i marken så är vattnet fruset och tujan törstar ihjäl. 

Ella fyller 7 år!

Min älskade labrador Ella fyller 7 år idag! Mattes lilla gullis är precis mitt i sitt hundliv, i medelåldern. Hon är så klok och smart den här hunden och livfull och busig emellanåt, precis som det ska vara alltså. En fin och vänlig liten hundtjej som är väldigt fäst víd sin matte, och jag vid henne. Hon vet att jag helst vill att hon ska sitta stilla när jag fotograferar henne.
"Blir det bra så här, matte?"
"Ja, det blir jättebra Ella, vad fin du är!" 

Här på bilden står Ella (till höger) bredvid den nya flockmedlemmen Pia. Pia har nyligen blivit 6 månader. Jag gillar den här bilden. De står nästan exakt likadant. Man ser verkligen att den lilla tar efter de vuxna hundarna. Ella står och vädrar, samlar information om vad som händer i omgivningen.
En annan sak som jag också gillar med den här bilden är skuggorna av hundarna i snön!
Skuggorna får mig att associera till Giacometti. 

Hundån...

En plats jag ofta besöker är Hundån. Den förändras ständigt och känslan på den här platsen är lockande. Det känns som en speciell plats. Ån drar fram genom skogen med sina kringelkrokar och bävrar, minkar, andra djur och fåglar håller till här. Säkert finns det också något skogsväsen här. Ibland simmar det svarta uttrar i vattnet... nej, någon riktig utter har jag ännu inte sett, men mina svarta labradorer gillar att bada här.
Det känns att våren är på gång. Livet sjuder under snön och doften och ljuden i skogen berättar om den efterlängtade årstiden.
En härlig tid väntar!

Rena Snurren!

Mitt på dan förra veckan i torsdags så försvann uppkopplingen till internet och telefonen och tv:n.
Popp!! Och det blev svart!
En svart ruta på tv:n, telefonen helt död och internet och mailen blev totalt livlösa. När man, som jag, är ganska beroende av internet och mailen (som nystartad företagare) blir man inte så glad. Det visade sig, syntes alltför klart, att det var något som rivit ner telefonledningen framför vår gård längs byvägen. Någon traktor som röjt snö hos någon granne, kanske? Vet inte vad som rivit ner ledningen, men att det var något stort och starkt och mäktigt är alldeles tydligt. Ledningen låg nerriven längs flera stolpar och trådarna var RENA SNURREN!
En jäkla härva, helt enkelt!
Vi ringde och anmälde och torsdagen passerade, fredagen och lördagen och söndagen och måndagen och tisdagen och på onsdagen, i dag alltså, så hade de lagat och uppkopplingen fungerade igen.

Och SE och häpna; ett intressant mail hade dykt upp just precis när jag inte kunde kolla mailen! Nåväl, det kom fram och fanns kvar i inboxen och det var ju tur. Berättar antagligen framöver vad som stod i mailet.
På bilden: för flera år sedan när jag skulle slänga en liten bit koppartråd knölade jag ihop den i handen...och såg sedan att det hade blivit en drake (eller liknande) och då kunde jag inte slänga den längre och nu har den här lilla figuren stått på ena kakelugnsfrisen i snart 10 år... på sommaren får den komma ut och lufta sig i trädgården ibland. Jag har väntat på att någon, när jag har mina trädgårdsvisningar, ska fråga vad det är förnågonting, men ännu har ingen gjort det. Kanske tror de att det är något skräp... :)

Kan trädgårdar vara Kultur?

"Är trädgårdar kultur? Teater, musik, konst, anses generellt sett som kultur, men hur är det med trädgårdar? Och i så fall: krävs det något speciellt av trädgården för att den ska kunna anses vara kultur? Och hur kommer det sig att inga trädgårdar uppmärksammas kulturellt här i Jämtland?"

Den frågan ställde jag till Jamtli här i Östersund. Hittade en länk: fråga Jamtli "Till Jamtlis experter kan du vända dig med frågor om arkeologi, om hur man tar hand om gamla hus, om konst och textilier eller om kulturhistoria mer allmänt. Vi kan hjälpa dig vidare med dina frågor. Målet är att du skall få svar från någon av Jamtlis medarbetare inom en vecka."

Min fråga slussades vidare till en sektionsledare inom jordbrukssektionen...dit trädgårdar tydligen anses höra. Jordbrukssektionen på Jamtli består av fyra medarbetare: en förman, två djurskötare och en vaktmästare (enligt hemsidan).

Och, iochförsig, när man läser på wikipedia så står det om ordet kultur: Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär 'bearbetning', 'odling' och 'bildning' och i sin tur härstammar från cultus 'odla'.

Min egen simpla åsikt i frågan är att trädgårdar visst kan anses vara kultur. Det behöver inte heller vara en trädgård som levt genom århundraden, det kan vara en helt ny trädgård också. För teater....anses som kultur även om teaterstycket är nyskrivet, detsamma gäller både musik och målning. Konstnären behöver inte måla ett plagiat av ett gammalt konstverk för att det ska anses att hen är kulturutövare...

Jag väntar med spänning vad Jamtlis kulturkunnige kommer att svara....

Jag ÄR galen!

Jag måste vara galen, eller kanske inte? Den här årstiden börjar det klia i fingrarna på mig, jag översköljs med en längtan efter att skapa och vill kasta mig ut i trädgården och släppa mina fantasier lösa. Och vad har jag nu kommit på?

Jo jag vill skapa en trädgård även på den andra sidan av huset! En till trädgård!!!

Jag får nästan freda mig mot mina egna fantasier, visioner, av hur den skulle kunna bli. Rättare sagt: jag ser den redan! Ser som det skulle kunna bli. Men genast stöter jag på hinder...marken lutar och det skapar problem. Jag tänker lägga igen den minsta dammen (har 3 dammar) och göra en stor cirkelrund fontän i stället. Och det är då problemet med markens lutning kommer in som ni förstår. Fontänen ska ligga rakt framför huset på den norra sidan så att när man öppnar ytterdörren på huset och verandadörrarna på den södra sidan så ser man rakt igenom huset och ser stora dammen i söder och fontänen i norr. Alltså en rak siktlinje, en rak söder-norr linje. Underbart! Vilket härligt perspektiv det ska bli!

Och så måste den stora björken tas ner, rötter grävas upp, hundhuset och hundgården flyttas, vart (?) rabatter grävas, gräs tas bort buskar jämnas med marken för att föryngras, förvandlas.

Det är jobbigt att ha såna här syner, fantasier, den här årstiden för jag måste vänta tills i MAJ när snön försvinner. 

Är jag galen? Jag kan inte stoppa mina visioner, de har mig i sitt våld och de ropar till min fantasi: Gör en till trädgård, anta utmaningen, skapa skapa skapa...!

Och jag måste erkänna: det är faktiskt skapandeprocessen som jag tycker är det allra roligaste när det gäller trädgårdslivet. Att göra något nytt, att designa, att göra det jag ser när jag blundar och att övervinna alla hinder och problem allt eftersom de dyker upp.

Rosen på fotot är en gammal poppius.  

Jag ligger risigt till!

Såg de här skyltarna på en affär som säljer bilar här i Östersund. Och insåg att jag ligger riktigt risigt till alltså! Jag som kör en 22 år gammal bil. ;-)
Det ironiska är att bilaffären säljer begagnade bilar...
När jag tog de här bilderna öppnades dörren och en försäljare kom ut och frågade om jag gillade skyltarna och ifall jag fotade för en tidning.

Jag älskar vinterns färger...

Jag älskar vinterns färger. Mornar och eftermiddagar bjuder på de härligaste paletter med färg. Eftersom den vita snön suger åt sig av omvarande kulörer så blir det en intensivare upplevelse. Andra årstider finns konkurrerande färger i miljön men så är det oftast inte på vintern, här i norr där vi har snö.

På bilden syns rosenbågen i trädgården. Det är morgon och himlen rodnar inför solens ankomst.

Ha en fin helg allihopa!