Kan jag...eller inte?

Att tro på sig själv inför sig själv är en sak, att tro på sig själv inför andra det är en helt annan sak. Det blir dessutom mycket svårare om man under ett helt liv fått jantelagen stämplad i pannan av andra. Det är svårt att förklara för det där lilla barnet (som man innerst inne fortfarande är) att det duger, att alla andra inte alltid är bättre på allt. Men det är svårt, även som vuxen.

Jag fick höra av en som håller på med fotografi att han tyckte att jag skulle "komma bort från min komfortzon" och jag förstår precis hur han menade. Jag fotograferar min egen trädgård (för det mesta) kan den utan och innan. Det jag vill göra är att komma ut och fotografera andras trädgårdar! Att göra trädgårdsreportage till tidningar. Men då ställer jag mig genast frågan: kan jag? Och så infinner sig osäkerheten...barnet (och den vuxne) som alltid fått inpräntat att det inte är lika bra som alla andra.

Det jag skulle behöva är att komma till en främmande trädgård och öva mig...kanske till och med öva mig på att misslyckas. Eller så blir bilderna bra, vad vet jag?

Frågan är vart jag hittar dessa trädgårdar. Självklart finns de, det är bara frågan om vart jag egentligen är välkommen med min kamera, vem jag törs fråga och vem som jag borde förstå att jag inte ens har rätt att fråga.

Ibland känns det som om jag har en törnekrona lindad runt huvudet. Frågan är om jag bundit den själv eller fått "hjälp" av andra... En törnekrona som heter jantelagen.

De här bilderna tog jag nu på morgonen. 

Jaha...?

Äntligen helg och så mycket att göra! Vaknar och vad ser jag? Jo, ett rejält bakslag, det snöar, är kallt och snön ligger kvar. I växthuset har späda blomster tittat upp och rökröret till vedspisen är fortfarande inte uppsatt...(!) det är till att använda element för att rädda blombäbisarna. Och så denna Härjeåns Nät som levererar elen, alltså äger ledningarna som elen kommer i...inte bra, inte bra alls. Bara för någon dag sedan var det samma visa igen; det blåste litet och strömmen kom och gick hela tiden. Blir det strömavbrott inatt så går det åt h-vete med de älskade invånarna i växthuset!

Ska se om jag kan jaga ut mannen och ordna det där rökröret när han kommer hem...det är verkligen dags nu!

Eller ska jag kanske ta in hästen i växthuset över natten....och hoppas på att hans kroppsvärme är tillräcklig för att värma växthuset. Men då kissar han väl så det rinner ner bland plattorna och tänk om han blir rädd och försöker bryta sig ut...

Den där vedspisen var/är ju lösningen på dessa bekymmer. 

Damm Två...

Visar några anläggningsbilder från dammprojekt nummer två. Det är en alldeles ny damm som fylldes med vatten förra året. Det är en del pyssel när man gör dammar. Den här är lite enklare än den stora dammen för här lutar det nästan inte alls. Så här ser det ut mot söder. Mina tre labradorer, Gina, Maja och Ella har matte placerat där för att man ska få en uppfattning om storleken. Den här dammen är mindre än den "rätta" dammen. 

Så här ser det ut i öster där solen går upp. Vi har sjöutsikt där med. Sjön går i vinkel öster-söder och vår gård ligger längst upp på höjden så det är en riktigt härlig utsikt. Här ser man en del av hästhagen också. Och varför jag inte använt mig av en del av hästhagen här för att utvidga trädgården är för att avloppsbrunnen ligger där i kanten. Man kan se den längst till höger i bild. Och jag vägrar att ha en avloppsbrunn i min trädgård! När den ska tömmas så kommer folk och släpar en gigantisk slang drypande av folkskit och annat äckel...

Den där jordhögen är jord från när vi grävde dammen. Jag ska göra nåt av den. Har mina idéer. 

Så här ser det ut mot norr. Det här är det andra huset på gården. Min bil står där och är alldeles otvättad, som vanligt. Jag har aldrig bytt bil, har inte haft nån anledning så länge den funkar och tar mig dit jag ska. Snart är den 22 år.

Jag gillar när huset speglar sig i dammen. Så är det också med huset vi bor i, det gula, och det är planerat att vara så; att fånga speglingen.

Det gröna som flyter på vattnet är andmat, emna, som övervintrat infrusen i isen. Nu hjälper den till att rena vattnet innan filtret kommer igång. Det är i den här dammen som fiskarna ska få sitt nya hem. 

Mitt planteringsbord...

Så här ser mitt planteringsbord ut! En stor trasig plywoodskiva och två enkla träbockar. Det bästa planteringsbord man kan ha. När man är klar plockar man undan det. 

Det är bara att slabba ner allt man kan. Spelar ingen roll hur skitigt det blir och det behöver inte städas efteråt. Enkelt och lättsamt, sånt gillar jag. Höjden på bordet är precis lagom. Skivan lutar så att vattnet från krukorna rinner av.

På ena sidan bordet har jag en säck med näringsrikare jord. Den jorden fyller jag nästan hela krukan med. På andra sidan bordet ligger en säck med såjord och den toppar jag med så att fröna kan gro lättare. På det här sättet så slipper man hålla på att kruka om plantorna, i alla fall om man redan från början har tillräckligt stora krukor. Det spar tid och arbete, som man kan lägga på annat.

Jag doppar ner hela krukorna i en hink med vatten så att de blir rejält genomblöta.  

Ner med hela krukorna, precis under vattenytan, och så snabbt upp igen. Jag håller inte på att vattna dem med kanna eller slang när jag ska blöta jorden innan sådd. Det här är det snabbaste och effektivaste sättet.  

Här står de färdiga krukorna med sina frön. Årets frösådder är klara. Nu ska de gro och spira...förhoppningsvis! :) 

Nötväcka...

En nötväcka klättrar nedåt på stolpen för att nå till fågelbordet. Det är solrosfröna som lockar. Det har varit så kallt så att kusarna som den egentligen vill äta den här tiden på året inte kommit igång ännu. Det här är en riktigt intressant fågel att iaktta. Den klättrar och hoppar med hjälp av sina kraftiga gripklor.

1/160 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 100, manuell inställning.

Här har den fångat ett solrosfrö.

1/160 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 100, manuell inställning. 

Jag får sån lust att låta den sitta på handen, men det vill den inte. Jag har använt telet när jag fotat de här bilderna. Antar att det går att få dem ganska tama, men jag ser ingen vits med det. Det är bättre att de får behålla sin naturliga vaksamhet mot främlingar.

1/320 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, manuell inställning. 

Ett möte...

De första blåsipporna har tittat fram i den vilda delen av trädgården. Jag älskar blåsippor. Små väna varelser som kikar upp ur den grå marken och vet inte vad de möter där uppe...

Jag var på ett möte igår, ett möte som jag faktiskt gruvat mig för. Men det gick bra. Tänk att det finns människor som förstår även på ställen där man inte tror att de ska finnas.

Bilderna på blåsipporna tog jag när jag senare kom hem. Man kan riktigt se på bilderna hur jag kände mig inför det där mötet...hoppas att det går bra för blåsipporna också.

1/200 sek, bländare 2.8, 200 mm, ISO 100, manuell inställning. 

Den där mossiga kvisten ser inte så snäll ut. Blåsipporna lutar sig förskräckta bakåt. Man kan undra vad som pågår?

1/320 sek, bländare 2.8, 200 mm, ISO 100, manuell inställning. 

Jag är så glad att jag har låtit den här delen av trädgården få vara som den är. Helt vild.

1/320 sek, bländare 2.8, 102 mm, ISO 100, manuell inställning. 

Helt underbara!

Ni är helt underbara!! :) Jag vill tacka för all respons jag fått över att jag var med i Trädgårdstoppen på TV. Så fina positiva kommentarer jag har fått! Jag blir så glad, jag blir så varm och lycklig i hjärtat.

Ni är Guld värda ska ni veta! Och så vill jag välkomna alla nya besökare som hittat hit. Hoppas att ni kommer att trivas.

Mitt hjärta är så fullt av känslor så jag visar en bild jag tog i somras, det vita löjtnantshjärtat fångar morgonens första solstrålar och ett av mina trädgårdspynt bildar den där lila cirkeln i bakgrunden. Lila, grönt och vitt, en färgkombination som fungerar bra tillsammans. 

Vi är på TV - Trädgårdstoppen!

Ikväll händer det! Jag, min man och min trädgård är på TV! Trädgårdstoppen på TV8 kl 19. Vet inte om jag törs se själv... Jag ska ha en stor kudde bredvid mig så att jag kan gömma mig bakom den om det blir för läskigt. :) Det hade störtregnat hela natten innan de skulle komma och jag var ute och försökte hjälpa de slokande blommorna. Från början när de filmade var det mörkt med tunga regnmoln och sedan på dagen kom solen fram ett litet tag.  

Det ska bli verkligt spännande att se vad de unga killarna i produktionsbolaget valt att filma här i trädgården. Kanske kommer jag själv se min trädgård med andra ögon efter tv-programmet i kväll. Något som är riktigt otäckt är att se sig själv på tv! Jag hade precis rusat in och slängt på mig en t-shirt som låg och drällde på en stol innan de kom. Blöt och frusen var jag efter att varit ute nästan hela natten... men, nog med ursäkter, "sanningens" minuter är här. 

Och så måste jag, och alla som ser, komma ihåg att för 6 somrar sedan såg "trädgården" ut så här!!.... 

Små söta...

De är så gulliga, blåmesarna, när de sitter och smaskar sina solrosfrön i busken. De flyger ner till fågelbordet och tar med sig fröet till tryggheten bland hagtornstaggarna. Lägg märke till taggarna alldeles intill fågeln. Vilka enorma och sylvassa taggar! Jag blir lite orolig för att fåglarna ska göra sig illa på dem. De flyger kors och tvärs bland de vassa kvistarna, totalt respektlöst för taggarna.

1/320 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, manuell inställning. 

Här har en liten sötnos landat på fågelbordet. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag se de där fluffiga gula dunen som spretar i vinden. Visst är de söta? :)

Och så vill jag varmt välkomna alla nya besökare till bloggen! Så roligt att ni hittat hit.

1/320 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, manuell inställning. 

Skogens ande...

På en del ställen i skogen kan man känna någonting speciellt. Men det går liksom inte att sätta fingret på vad det är för något som får en att känna den där speciella känslan. Det är svårt att sätta ord på vad och hur det känns. Så jag försöker att fotografera det i stället.

Vattenspegling av en del av skogen just på den platsen.

1/320 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 100, Manuell inställning.

Ytterligare en vattenspegling. Ibland funderar jag på vad som är den verkliga verkligheten liksom. Det som man ser i vattenspeglingen eller det som man ser direkt.

1/200 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning. 

Och så en bild direkt, utan vatten. Känslan är nästan densamma. Just på det här stället i skogen i alla fall.

1/320 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning. 

Kvistar...

I brist på annat så kan man fotografera några kvistar. Om jag ska vara ärlig (och det ska man ju) så är jag inte riktigt nöjd med någon av de här bilderna. Tycker att rundlarna framträder för mycket. En del, det finns säkert många, älskar när rundlarna framträder så här. Visst, det kan vara kul i början när man precis har kommit på knepet, men sedan vill man mer med bilden. I alla fall jag.

1/800 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning. 

Det har blivit på modet, bland trädgård och inredning, att låta fotografierna till stora delar krita ut i vitt...men då har man nog tappat greppet lite grand, enligt mig.

1/800 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning. 

Varför ligger jag på blandare 5.6 när jag kunde få mojjigare och snyggare bilder med större hål?? Joo...för jag använder största hålet på mitt objektiv...större bländare, när man ligger på 400 mm är svindyra!!!

1/500 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning. 

Trädgården idag...

Så här ser min trädgård ut idag. Finns liksom inget att visa... växtligheten har inte kommit igång ännu. Det är kallt, våren låter vänta på sig. Men jag tycker att den här tiden är härlig också, det är en paus mellan olika årstider nu innan allt tar fart. En tid att andas, sitta ner och bara glo och naturligtvis gå i skogen och fotografera. 

All snö har inte försvunnit ännu och isen ligger på dammen. Jag har inte sått några frön i växthuset än heller, det är alldeles för kallt på natten för det.  

Vattenträd...

Det blev skogen idag också för mig och min labrador Ella. Gick längs ån och spanade.

Livets träd och det livgivande vattnet. Och som grädde på moset: triangelformen. En bild för en mystiker.

1/200 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning.  

Livets träd. Den eviga formen. Just det här trädet får jag lite japan-känsla av.

1/200 sek, bländare 7.1, 115 mm, ISO 100, Manuell inställning.

Och varför visar jag inga trädgårdsbilder? kanske någon undrar. Det finns anledning till det, ska visa i morgon. 

Hjärtat i skogen...

Idag har jag varit i skogen. En underbar vårvinterdag. Lite kallt i luften men solen värmer med sina varma vårstrålar. Plötsligt såg jag ett hjärta på en björk. Hjärtat i skogen...

1/320 sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning. 

Hjärtat i skogen... ja det är Ella. Som följer mig vart jag går. En underbar labrador!

1/1000sek, bländare 5.6, 400 mm, ISO 200, Manuell inställning.

(här skulle jag ju gladeligen kunnat lagt ISO i 100 och dragit ner slutartiden, men hann inte) 

Fängslande...

Ett galler kan vara rätt så fängslande när man betraktar det genom flera av objektivets slipade linser. Ett enkelt nätgaller och motljus. Grannen, som såg mig nästan gå ner i spagat här ute för att fota ett galler, höll på att ramla genom fönsterrutan, antagligen. Skulle använt telet för att fånga utandningsimman på rutan...men jag är snäll :)

1/2000 sek, bländare 2.8, 180mm, ISO 100, manuell inställning.

(spännande hur skärpan lägger sig..)

1/1000 sek, bländare 2.8, 200mm, ISO 100, manuell inställning. 

1/1000 sek, bländare 2.8, 200mm, ISO 100, manuell inställning. 

Solon frá Vik

Idag visar jag bilder på min älskade islandshäst, Solon frá Vik. Han är född 1988 på Island. Åkte båt till Sverige och sedan lastbil till en tidigare ägare som använde honom som turridningshäst uppe i Gäddede. När Solon var 8 år kom han hem till mig som foderhäst över vintern. Jag kände nästan genast att jag inte ville lämna tillbaka honom. När våren kom så köpte jag solon av turridningsmannen. Och tur var väl det för bättre häst kan man inte ha. Och jag tror även att Solon har trivts med mig som matte.

Han är otroligt snäll, men samtidigt en liten vakthäst. Han står högt i rang och trivs med sig själv. Innerst inne så är han fortfarande den där vildhästen från Island. Blir aldrig riktigt tam i hjärtat och det är jag glad för. Men snäll är han, utom de gånger vildhästen i honom kommer fram. Men det är sällan det händer. Solon är en så kallad naturtöltare. Det innebär att han har väldigt lätt för tölten, en mjuk snabb säker tölt. Han töltar till och med hellre än han travar! Och det är ju guld värt för en islandshäst.

Älskade Solon! :) 

Hästars mular är sällsamt mysiga. 

En sista...

En sista bild med ägg för den här gången. Undra vad jag ska fotografera nu då? Gillar ju den där formen som äggen har. En busig form. Vi får se vad jag hittar på. Natur...kallt blåsigt ute, Trädgård...under snön, Hundarna...snarkar i soffan, Växthuset...huttrar i kylan, Huset...står och liksom håller andan och väntar på våren, Inredning...? vem vet. Vi får se.

Påskkortet - Glad Påsk!

Jag vill önska alla mina bloggbesökare en riktigt Glad Påsk! Jag ska passa på att vara ute så mycket jag kan den här helgen. Vill också säga varmt välkomna till alla nya som hittat till min blogg! :) Det är så roligt när jag vet att det finns folk som läser det jag skriver och ser på mina foton! Visar tre påskinspirerade foton idag och jag tror att jag själv tycker om de här bilderna bäst av alla påskbilder jag har visat den senaste tiden. Kombinationen natur och pynt var rolig att göra. Men...när jag hängt upp äggen på kvisten så skulle det naturligtvis börja blåsa...och äggen svängde hit och dit. Fick passa på när de var relativt stilla.

Ha en fin påsk allihopa!!!  

Gillar när en del av äggen blir transparenta och flyter ihop med bakgrunden. 

Det gäller att försöka hitta de naturliga ljusdagrarna som skymtar fram mellan grenar och kvistar. 

En bild från förr...

Skärtorsdag idag. Dagens Påskbild andas svunna tider. En gammal skolplansch får utgöra en stämningsfull bakgrund till korgen med ägg. Tänk att så mycket gammal kunskap har gått förlorad, och värre kommer det att bli. Vad håller de på med på planschen? Jo de håller på att bråka linet. Ett riktigt slitgöra att få bort växtdelarna så att de åtråvärda linfibrerna frigörs. Det har blivit på modet med lintyg och vem har inte respekt för den vita linneduken? Ojoj...att spilla på den vita linneduken!!! Då ligger man illa till!! :)

Kanske blir man inlåst i snickarboden och nån kastar bort nyckeln...typ nere i dasshålet. Och där vill ju ingen leta. Ingen populär arbetsuppgift förr att raka ut i dasset. 

Här på gården finns ett dass...ibland när andan fallit på (eller jag ska kanske hellre säga när jag hållit andan) så har jag fått för mig att använda innehållet till mina rabatter i trädgården...MEN det är inte så trevligt att rensa då!!! så skiten har fått vara kvar ännu så länge. Gammal avföring blir det ju jord av så småningom, men det är inte alls så trevligt med alla nya korvar som finns ovanpå...

Ha en fin skärtorsdag allihopa! 

Min fina Räv!

Jag har sett spår efter den och jag har stått inne i huset och kikat på den och hundarna har sniffat efter den: räven! :) Igår var den i trädgården och letade sork. Tassade så försiktigt i rabatterna och sniffade i snön. "Duktig räv!" tänkte jag och smög och hämtade kameran. Två skator följde rävens rörelser så man kunde se på skatorna vart räven tog vägen. Visst är den fin?!!!

Plötsligt kom en råbock spatserande. Det verkade nästan som rådjuret och räven hade sällskap med varandra. De gick liksom samtidigt till samma områden. Märkligt! Plötsligt lyssnade rådjuret och räven sprang raskt iväg. 

Då sprang rådjuret också. Vad är det som händer, varför blev de rädda? 

Jo, grannens hund, Wilma terrier, kom plötsligt springande och jagade rådjuret genom min hästhage. Räven hade snabbt glidit iväg när terriern kom. Och jag som hade tänkt gå in och hämta lite hundmat till räven!

Min fina räv! 

Påskägg...

Idag visar jag en äggbild i påsktema. Jag verkar ha snöat in på de här turkos-blå kulörerna. Och så är jag fascinerad över de där jämna prickarna på fjädrarna. 

Och så börjar jag fantisera om att ha en tam talgoxe som kunde posera ovanpå äggen med den här härliga färgen som bakgrund. Men jag kan vara glad om jag hinner knäppa ett kort på dem ute i buskarna, de är ena snabba rackare. :) 

Påsktulpaner och Trädgårdstoppen på TV

En bukett gyllene Påsktulpaner och en liten fjunig kyckling som sitter längst upp. Den där kyckligen har verkligen riktigt ystra dunfjun. Den gamla kristallvasen ropade jag in på auktion i somras. Vill passa på att tacka för alla fina hälsningar angående min födelsedag. Och så är det många som frågat mig och undrar när jag ska vara med på TV, Trädgårdstoppen...det är den 22 april...men jag vet nästan inte om jag vågar se det själv! Får kanske sitta med en kudde som jag kan gömma mig bakom, så där som man gjorde när man var liten och såg nåt pinsamt på TV.