Att våga måla...

Rosa ljus och alpklematis. Senhösten är här. Mörkt blött och kletigt men ljuset finns där i alla fall att fångas upp av kamerans sensor efter att det passerat flertalet slipade glaslinser i objektivet.
Har funderingar på att börja måla i olja igen. Men misstänker att jag är alldeles för otålig för det. Det var ju därför som jag började fotografera i stället; att göra bilder går blixtsnabbt. Och om jag skulle måla, vad skulle det vara för motiv? Något som jag inte ledsnar på under arbetets gång.
Men jag vet hur det skulle bli; jag skulle själv vara min värsta negativa kritiker som dömde ut innehållet innan det knappt nått duken. Det har varit så, för mig, det var därför jag slutade måla. Ingenting såg tillräckligt bra ut, med mina ögon sett i alla fall.
Så var det då för 25 år sedan och jag antar att det är ännu värre nu.
Och oljefärgerna är så förskräckligt dyra och duken är kostar även den mycket, så då gäller det att det blir rätt direkt, finns inte någon chans att testa mig fram, det måste bli bra direkt och då börjar de där kraven igen och jag vågar inte ens testa...
Tänk om det skulle finnas en sponsor till materialet så skapandet inte fick sådana enorma begränsningar.