Övre salen...

Visar en bild från övre salen. Det vita vinterljuset flödar in genom de stora höga fönstren. Skrivbordet i förgrunden reflekterar ljuset. Takmålningen, tapeterna, fönsterglasen...ja allt (förutom en del av möblemanget) är original från 1800-talet.

Det gillar jag, att ingen har varit och petat eller målat någonstans.

På en loppis har jag fyndat sex sådana här stolar. Ett riktigt vrakpis vill jag lova! Om jag ska måla dem...???

Naturligtvis inte. De ska få fortsätta att vara naturliga, alltså så som de är gjorda en gång i tiden. 

Vintertallar och en utmaning!

Det här är en till bild som höll på att bli kastad när jag tittade som hastigast på den i kameran efter exponeringen. Men, som med bilden i förra inlägget, så efter beskärning kom bilden fram och fungerar. Jag tycker att den ger en känsla av oljemålning.

Och så har jag fått en utmaning...

Det är 10 frågor som går runt bland bloggarna och jag fick utmaningen av HwitBlogg. Spännande!
Då kör jag de tio frågorna:

1. Vad gjorde du för 10 år sedan? Då tog jag tjänstledigt och gick en utbildning under ett år.

2. Vad gjorde du för 1 år sedan? Då köpte jag min första digitala systemkamera.

3. Fem snacks du gillar? Chips, nötter, gröna kulor, likörkonfekt, salmiakpuckar.

4. Fem sånger du kan utantill? Kan ingen sång helt utantill, alltså heela sången med samtliga verser.

5. Fem saker du skulle vilja göra om du var mångmiljonär? Ha bostäder runt hela världen, köpa en svindyr och bra kamerautrustning, en ståtlig häst en Andalusier, en ny bil en HUMMER, ta flygcertifikat och köra min egen helikopter!

6. Fem dåliga vanor du har? Kan man läsa för många böcker.., kisar när jag egentligen måste byta till starkare glas i glasögonen, vägrar ge upp ibland när något är "omöjligt", kan fortfarande inte gångertabellen, dricker kallt kaffe ibland för jag ids inte värma det...

7. Fem saker du gillar att göra? Fotografera, gå i skogen, leka med hundarna, strosa runt i trädgården, läsa böcker.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa? Päls!! nätstrumpor, stilettklackade skor, byxor som hänger nedanför rumpan, stickiga polokragar.

9. Fem favoritsaker? Kameran, fågelbadet i trädgården, kristallkulan, en skulptur en alabasterhäst, alla kakelugnarna.

10. Och jag skickar vidare utmaningen till: ALLA som vill ha den! :)

Vinterljus...

Det rasade snö av den stora granen och ljuset silade genom diset av yrande snökristaller. Jag knäppte iväg en bild rakt mot ljuset för att försöka fånga det jag såg i mina ögon.

När jag sedan på väg hem tittade på bilden i kameran så tänkte jag ta bort den...men som tur var gjorde jag inte det för väl hemma växte bilden när jag såg den på dataskärmen. När jag sedan beskar bilden så tycker jag att den fungerar bra. Den fångar det där jag såg, just då, just där och under de ljusförhållanden som var då.

(Jag använder mig endast av helmanuella inställningar, alltså jag ställer in allt själv, men autofokus använder jag mig av.)

Alla hjärtans dag!

Ett porträtt på min man, Peter. 

Solon

Solon, min högt älskade härliga islandshäst. Han är en häst med päls, mycket päls nu på vintern. Päls som är som det ska vara...på ett levande varmt djur! En levande päls, allt annat går bort, fetbort. Modet som finns i den s.k. inredningsvärlden, "skin and bones", är bara skit tycker jag! Mina djur lever med sina pälsar i behåll. Oavsett vad som anses modernt eller inte så kommer jag aldrig att ha päls vare sig på mina kläder eller i inredningen...och inga ben heller!

Älskade Solon! Här följer några bilder. 

Maja - 9 år!

Fina svarta Maja fyller 9 år idag!! Maja har blivit äldre med siffror sett men hon gillar inte att räkna (precis som matte) så hon är fortfarande lilla busiga valpen. Och det är vi alla så glada över! Labradorer ska vara busiga. De ska också ha en av- och på-knapp och det har de.

Här på bilden har alla tre precis busat klart och Maja har satt sig och riktigt säger till om ett porträtt. Det händer inte ofta! Det är svårt att fotografera de här labbarna. Antingen är de inte stilla eller så ser de konstiga ut framför kameran. Men den här gången var det precis som om hon visste: "Jag fyller år och jag vill se snygg ut på bilden matte!"

Matte använde de få sekunder som Maja bjöd på och ett par bilder blev det.

Svart hund i skarpt solsken sittandes i vit snö...det är grejer det!! hihihi :)  

Maja har blivit mycket husses hund. Medan de andra två är matte-hundar. Maja är den som sköter vakten på gården, hon använder sig av kroppsspråk medan de andra två labradorerna använder sina hjärnor till mycket större grad. Maja är en bestämd dam, med andra ord. Men snäll och busig och gosig och visst är hon också mattes hund. :) 

"Maja, vill du ha tårta? Nu ska vi gå in och äta tårta!" utropar matte.

"Smask! Tårta tårta...och jag vet att jag ska få en present..jag såg när husse smusslade undan en plysch-and och gömde den högst uppe på kylskåpet!"

"Efter tårtan ska vi bosta tänderna och ta bort tandsten," säger matte.

Suck, tänker Maja men tycker att födelsedagen allt är bra härlig ändå med tårta och en rolig present.

Vedspis...

Visar en glimt från växthuset idag. Blommorna samsas med en gammal kaffepanna i emalj på vedspisen. Rökröret till vedspisen är inte inkopplat. Hoppas att det blir gjort nu till våren. Då behövs den där spisen så att inte de späda frösådderna ska frysa.

Jag gillar de där snirkliga utsmyckningarna och mässingsräcket.

Och så fantiserar jag, som vanligt, vad härligt det skulle vara att sitta i växthuset och koka te eller kaffe eller kanske en mustig god soppa på vespisen! :)

Ha en fin fredag allihopa.

...

Uppdatering!!!

På förekommen anledning:

Nej, det växer inte så här i växthuset idag, jag visar BILDEN från växthuset IDAG.

I topp...

Skatan sitter i granens topp. Sitter och spanar på saker som sker.

Skatan sitter i björkens topp. Sitter och ser.

Ser ner

på sin granne

Talgoxen. Sitter och kurar i busken med fluffig päls.

Sneglar på skatorna som ser sig 

som förmer.

Bygdens son....

Då, för 8 år sedan, var det tydligen en bygdens son som skulle/ville köpa den här gården.

(fick vi höra när vi precis köpt gården)

Nu har vi, jag och min man, bott här i 8 år och....

Nääääää.....känner att jag inte riktigt har modet att berätta ikväll, heller...

Det jag kan berätta är att fortfarande har ingen från byn hälsat på oss....annat än (misstänker jag) när jag haft trädgårdsvisning.....men de presenterade sig inte så jag vet inte om de kom här från byn eller från Stockholm eller Malmö eller Kiruna eller från faan vet vart...

En av dem hade en planta med sig, hon sa till mig: "Den här kan du få!!!"

"Jaha" sa jag och lät glad. "Vad är det för något då?"

"Det är en tokgubbe!!! Jag tyckte att den kunde passa dig!!!" (sagt med elak hatfull stämma)

/Jag kanske berättar mer nästa gång./

..........

Visar en bild jag gjorde idag, här på gården. (..där jag egentligen inte får bo..) det är taket på det andra huset och snön och himlen ...ja bilden blev lite speciell tycker jag.

Ja jisses...det kanske är där jag ska vara..uppe i det blå.... 

Inredning...en motvikt!

Det känns som det behövs en motvikt. En motvikt till allt det vackra. Allt det vackra som visas på inredningsbloggar och livsstilsbloggar. Så fint, vackert och nuttiplutt. Just idag, känner jag, att det behövs något helt annat.

Och vad ska vi sätta för etikett på den här bilden? Inredningsfotograf? Husfotograf? Livsstilsfotograf?

Alla dessa etiketter och klassificeringar i samhället kan ta knäcken på den starkaste. Allt och alla ska delas in i grupper: hudfärg, land, stad, landsbygd, jobbtitel, vilka skolor, vikt, kön, gatufotograf, naturfotograf, mm.

Varför ska människan göra det så svårt för sig själv? Alltid måste dela in saker och ting (och sig själva) i grupper och klass!!

Näää jag är less! Less på denna klassificering som pågår dygnet runt i samhället. Människor döms ut av andra människor som tycker sig mer värda...av nån anledning, vilken kan man fråga sig... 

Vart kommer sådant ifrån?

Generna? Uppväxten? Brist på sunt förnuft?

Det sunda förnuftet verkar vara en stor bristvara i dagens samhälle.

Jag visar den här bilden idag, en inredningsbild, en bild från ett kök i ytterligare ett av alla dessa ödehus som finns runtomkring oss.

En gång bodde folk här. Det gör det nu också!! Emellanåt. Men de räknas inte in i samhället..... 

Glad i dag!

Här hos mig är det -30 grader kallt just nu när jag skriver det här. Hästen har fått äta frukost inne (vattnet fryser snabbt i den här kylan).

Visar en bild jag tog i höstas, en som jag fortfarande gillar. Vattenspeglingar är underbara och att änderna simmar in i bilden i position gör sin sak till helheten.

Och så är jag så Glad i dag! :)

Jag har vunnit en fotobok, Årstiderna, av den suveränt bra fotografen Mats Andersson!!!

Tack Mats!!

Nu kan jag simma vidare i fotografiernas värld med förnyad inspiration! 

En bild...

En bild från verandan på ett ödetorp som jag hittade i somras. Det svarvade träet ger ett sådant gracilt och luftigt intryck. Ett torp som någon älskade en gång i tiden och var stolt över. Nu står det tomt och förfallet...men de svarvade verandapinnarna är fortfarande vackra.

Hem från Östersund...

På väg hem från Östersund kunde jag inte låta bli att stanna bilen och fotografera vinterfärgerna.

Genom telet såg jag att skatorna också satt och njöt av färgprakten.

En skata sitter och tittar ner...jag undrar vad den ser?

Man skulle haft chaufför :) när man sitter och upptäcker motiv helt plötsligt och måste vända bilen mitt i trafiken. Det gäller att inte tappa bort motivet när man måste umgås med den verkliga världen emellanåt. Säkert många som irriterade sig över den veliga bilföraren som såsade sig fram längs vägkanten.

Det är kallt, minus 19 grader på bilderna.

Bilderna är tagna i Ope med Marieby på andra sidan.

Min första...!

Jag har fotograferat min första älg! Det blev...en bild på en älg, helt enkelt. Rätt upp och ner liksom, ingen snygg eller annorlunda eller vacker eller dramatisk eller nån bild som jag känner att jag gillar så där jättemycket. En älg. En bild. Bara en bild... Och varför drog jag inte iväg fler exponeringar? Kanske man undrar?!!

1. Ett Ufo kom och löste upp älgen i atomer?

2. En helikopter landade och lyfte upp älgen i ett snömoln?

3: Jag flippade ur och ramlade omkull på ändan?

4. Älgen sa åt mig att ge fan i att fota...?

5. Rävjägar´n dök upp...och var galen som en marshare??

6. Autofokusen på kameran valde att jävlas rejält...?

Hmmm...antar att gissa rätt svar, kanske, inte är så där helt lätt!! För dem som följt min blogg och andra som känner mig vet att det kan hända de märkligaste saker när jag befinner mig i närheten.

Men den här gången var det den opålitliga tekniken, alltså Autofokusen som löpte amok.

En bild. Min första älgbild! :)

Döden kom snabbt...??

Jag var ute och fotograferade igår. Såg spår av älg och tänkte att om jag fortsatte längs vägen kanske jag skulle få syn på den. Jag var i en av grannbyarna och hade ställt bilen efter vägen. Gick i backen upp till backkrönet och tittade efter motiv att fotografera och sträckte på huvudet och kikade över en snödriva...

och det var då jag fick syn på dem...!!! De döda rävarna. De sju döda rävarna!!! Sju! 7!!

De hängde där och det var som ett slag i ansiktet på mig!

De hänger där på rad (det kanske finns fler, vad vet jag) och blodet har runnit längs med väggen, säkert under åratal efter andra rävar före dem, och gjort att träet svartnat av gammalt blod.

Varför gör någon så här?

Vad får de ut av det?

Hur kan man ha ihjäl 7 rävar på ett vettigt sätt?

Kan det verkligen finnas så många rävar på ett ställe?

Hur jagar man räv?

Har de skjutit med kula och suttit på pass, eller är det fälla??

fattar inte att man kan få ihop så många rävar...

Är det nån som känner sig duktig för att haft ihjäl alla de här rävarna på löpande band?

Bröstkorgen är uppsliten och revbenen är är brutna och sticker ut....

Kom döden snabbt?

Och varför måste alla de här rävarna dö?????

Jag tar snabbt några bilder. Hinner knappt ställa in kameran. Känner att jag vill härifrån och det illa kvickt. Hela området känns osunt och jag känner att det bästa är om ingen får syn på mig.......

Allt som glittrar är inte Guld...

All that glitters ain't gold....
Nej, ja, precis så är det. Det är det man väljer att se som är det man ser...
Idag har jag varit ute och fotograferat...och mådde inte alls bra efteråt.
Jag blev skakis...och fick en liten chock faktiskt...jag var inte alls beredd på vad jag skulle få se när jag klev över den där snöhögen....
Har precis hämtat mig och jag mådde faktiskt illa....både fysiskt och psykiskt illa.
Jag visar bilderna i morgon.
Till dess kan ni lyssna på den här musiken, det är PRINCE. Det var Prince som fick mig att börja lyssna på musik!! Då, en gång för länge sedan, var det han och den han är och den härliga musiken han gör som fick mig att börja lyssna på all slags musik.
Sååå... Prince, den här låten passar precis, både till hur det är nu och till det förra inlägget om det glittrande änglaljuset...

PRINCE "Gold"

There's a mountain and it's mighty high U cannot see the top unless U fly And there's a molehill of proven ground There ain't no where 2 go if U hang around Everybody wants 2 sell what's already been sold Everybody wants 2 tell what's already been told What's the use of money if U ain't gonna break the mold? Even at the center of fire there is cold All that glitters ain't gold All that glitters ain't gold, mmm There's an ocean of despair There are people livin' there They're unhappy each and every day But hell is not fashion so what U tryin' 2 say? Everybody wants 2 sell what's already been sold Everybody wants 2 tell what's already been told What's the use of money if U ain't gonna break the mold? Even at the center of fire there is cold All that glitters ain't gold, no no All that glitters ain't gold, no no There's a lady, 99 years old If she led a good life, heaven takes her soul Now that's a theory and if U don't wanna know Step aside and make a way 4 those who want 2 go Everybody wants 2 sell what's already been sold (Sold) Everybody wants 2 tell what's already been told (Told) What's the use of bein' young if U ain't gonna get old? (Old) Even at the center of fire there is cold (Cold) All that glitters (glitters) ain't gold, no no no no no All that glitters ain't gold Alright All that glitters, all that glitters, all that glitters.. ain't gold

En Ängel som landar?

Det ser faktiskt nästan ut som om en ängel landar! Det där förtrollande glittret.

Man kan faktiskt förstå att förr när det inte var lika vanligt att människor var insatt i vetenskapen så var folktron den vetskap man trodde på.

Det var riktigt kallt ute och miljarder små iskristaller dansade i luften. De fångade ljuset och ett otroligt vackert vinterglitter blev resultatet. Jag lyckades fånga trolleriglittret på bild.

En värld av diamanter...eller en ängel som tänker visa sig...?

Det bildades en snöbåge av de tusentals iskristallerna. Den syns tydligt på det här fotot ner mot sjön med bergen i bakgrunden.

Hur många bilder måste jag sälja...?

När jag tänker efter så har jag inte visat några "riktiga" vinterbiler här på bloggen. Alla vinterbilder har haft sjungande färger i guld och rosa...inte sånt som man riktigt förknippar med vinter. Jag gillar ju vintern på sitt sätt, när den klär djupa skogens höga granar med sin ljusa vinterkappa.

Den lilla granen står i tryggt förvar mellan de stora giganterna.

Huset i skogen ligger där på bergssluttningen inbäddat bland snötyngda träd i vinterskymningen.

Och så fantiserar jag, funderar jag...

...hur många bilder måste jag sälja för att...

...för att ha råd med en sån här kamera, en Hasselblad??!!

Åhhh, mina fingrar sjunger och mitt hjärta gråter efter att få greppa den här kameran och ge mig ut i min egen Värld av Bilder!!!!!

(bilden på kameran från nätet)

Surrealistiskt stuprör...

Isdropparna klänger fast vid stupröret. Och jag ligger i djupsnön och försöker hindra snön från att komma i kontakt med linsen på objektivet. De här bilderna tog jag strax efter "helikopterattacken". (som jag skrev om i förra inlägget.)

Får en lätt surrealistisk känsla när jag ser den här bilden. Inte heller kan man så där på direkten avgöra om det är målat eller fotograferat. Det är så som jag vill ha det, ofta i alla fall. Fast det beror förstås på vad man har för avsikter med bilden.

När man ligger så här platt i snön bredvid huset så kan till och med ett stuprör bli spännande! Det är bakgrunden som gör hela bilden. 

Sedan ska man inte heller bry sig om vad grannarna kan tänkas tycka, säga, skvallra etc, gjorde man det skulle man inte kunna göra en sådan här bild, när det kräver sådan konstig kroppsställning...mitt på blanka dan dessutom!

Har låtit andra människor hindra mig tillräckligt länge i livet. Jantelagen är fast rotad och många gör ofta allt för att den ska få fortsätta att frodas. 

De är ute efter mig!!

Jag satt inne vid datorn och så lyfte jag blicken och råkade genom fönstret se att mina gamla övergivna luktärtor hade isdroppar på sig. Det hade tydligen varit tö för någon dag sedan och nu såg de riktigt intressanta ut!
Jag greppade kameran och gick längs gaveln i djupsnön in till den södra sidan, där trädgården är. Pulsade fram längs husväggen och tryckte upp mig i hörnet där verandan börjar, för att få stöd mot väggen när jag fotograferade. Jag stod riktigt bra där inne i hörnet och jag behövde ju inte tänka på att det kanske såg egendomligt ut....hopkrupen som ett ljusskyggt troll...
Just DÅ när jag verkligen kommit igång med att ta några bilder och jagade efter bästa ljus i kameran...då hörde jag något...
Bruuum bruuum flapp flapp flaaappp flappflappflapp FLAPP FLAAAPPPP

Och så dök den upp! En helikopter! Som från ingenstans... Flög målmedvetet mot vår gård, in på låg höjd rakt över hästen!! och in mot huset och rakt över huset...och där mot väggen står jag och trycker med kameran i handen!

Jag tog bilder, naturligtvis, de såg mig inte, och det satt fyra personer och störtglodde!!!!!

Och så flappade den iväg, tog en sväng ut över lägdan och kom tillbaka på lika låg höjd, över hästen och över huset och över mig som stod där som värdens papparazzi och fotade dem som var så intresserade av min gård!! Och varför var de så intresserade?? Vad var de ute efter? Det var bara här de flög så där.  

En TREDJE GÅNG flappade de över huset och det var först då som de såg mig, jag som stod där tryckt mot husväggen och fotograferade dem! Här på bilden har de just upptäckt mig och den ena av dem pekar rakt på mig:

"Titta, faaan kolla, det står ju nån jävel där och fotograferar!!"

"Va faan??! Ja de gör de ju!!"

"Kör härifrån fort som faan!! Hon står ju och lurar där vid husväggen! Hon visste att vi skulle komma!!! Hur faan kunde hon veta det??"

"Nu är vi upptäckta! Det här var inte bra!!"

"Faaan å så har hon bilder på oss också...."

Det underbara ljuset!

Vinterns eftermiddagar har sådana underbara färger ibland. Orange-rosa-lila, det ser ut att vara varmt men så är det inte. Snön avslöjar att det egentligen är kallt. Det är underbart med dessa färger! 

Diset i luften fångar ljuset så bra.

Här står den äldsta labben, Gina, och njuter av ljuset. Hon har precis vänt på huvudet för att se att matte fortfarande är kvar på samma ställe. Hon är min skugga, vill inte lämna mig en enda minut...både hon och jag vet att vi inte har så lång tid kvar tillsammans. Hon sover tillsammans med mig i sängen också. 

Gina och Ella i det underbara ljuset! 

Några tulpaner till Er!

En bukett tulpaner till alla mina läsare, både Er som följt bloggen länge och Er som nyss hittat hit. Det är ju alla besökare som gör det så roligt att blogga! Att få respons på både det jag skriver och på bilderna.
Ni är Guld värda ska ni veta!! :)
Tulpanerna står och sträcker sina huvuden efter soljuset. Ljus och mörker. Fanns inte mörkret skulle vi inte ha förmågan att uppskatta ljuset, och tvärt om.
Ett ordspråk från min lilla almanacka: "Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör."

Finns det isbjörnar i Jämtland??

Och när vet man att man är en bra fotograf???!!
Joo, visst, jag har fått frågor, faktiskt seriösa sådana, om det finns isbjörnar i Jämtland.
Men vad har då de här två frågorna för samband...kan man undra. Är det lika troligt att det finns bra fotografer i Jämtland som om det skulle finnas isbjörnar där??
Hmmm...och att vara kvinna och inte alls vara så där skitsnygg som man ser att "alla" kvinnor är i tidningarna...och så fotograferar man...bilder som är vad, hmm..bra?? eller inte?
Gick ju en fotokurs för ett tag sedan, för att få inspiration och leka litet. En av alla skriftliga kommentarer (ja det är suveränt bra att få kommentarer, oavsett vad de säger!) löd: "den där bilden är så jäkla bra att jag saknar ord, saknar kommentarer! Skulle varit mycket nöjd om jag fotat den själv!!"
När vi i kursen skulle ha fotoutställning kom läraren och menade att affischen skulle ha våra porträtt....det var då jag protesterade rejält. Kändes inte som jag hade en seriös chans att visa mina bilder om jag skulle bli tvungen att ha mitt skitfula ansikte på affischen. Alla ÄR inte unga och vackra!

Finns det isbjörnar i jämtland?
Kan en ful kvinna ta bra bilder?

Och nu har jag måste fota mig själv för att ha möjlighet att visa några av mina bilder i en tidning. Där det är vackra smala lyckade karriärkvinnor till allra största delen. Jag, som vill bli sedd och "bedömd" genom bilderna jag gör, inte efter hur jag ser ut. Denna utseendefixering i samhället är riktig...jaa vad? 

På en arbetsplats som jag hade för ett tag sedan sa en kvinna: " jaaa...JAG skulle ALDRIG köpa någon
större storlek på byxorna!!! Skulle jag aaaaaldrig gööööra! Näää! fyy! Å jag fatta inte vaför folk gör det! Dom kan väl ut å springa eller nåt!!!!"
Hon var en bit över 40 med 4+1 barn!!! Och bredvid henne satt andra medarbetare som både var kraftiga till att vara mulliga och magra, ja, en blandning helt enkelt och hon frustade på och halvskrek vad feta människor var äckliga. Och de andra höll med.....????
Ja, de höll med!!! Helt otroligt!!
Jag sa: "jaha då kanske du får gå med rumpan bar en dag då!!!!"
Och hon blängde på mig som om hon tänkte döda mig och började prata om vad hon hade köpt på IKEA!!

Jag sysslar med Trollkonst!

Javisst! Nu har det gått så långt att jag måste ta till riktigt magiska krafter! Jag måste försöka locka fram de slumrande generna och göra det riktigt omöjliga!

Uhumm....kanske några tänker och tror sig veta att jag tillsist drabbats av mycket mer än tomtar på loftet..:)

Men det är faktiskt sant, jag måste bli häxa, magiker, och väcka till liv den gamla kraften.

Haha...jag har verkligen fått en fotografisk utmaning som heter duga!!!! Upphöjt till 1000 minst!

Nu, den här årstiden, januari i Jämtland, ska jag fotografera mig själv ute...och det ska liksom se ut som om det var på våren..! (och jag behöver kanske inte tillägga att jag nog är en av dem i Sverige som är den mest skygga för att fångas på bild..)

Mmmm....det är 1 meter djupsnö ute och fryskallt! Och detta ska jag få att bli till vår....och själv vara med på bilden, samtidigt som det är jag som fotograferar... ahhhh....

Fick det här uppdraget i går, låg helt sömnlös hela natten....och NU, tror jag faktiskt att jag har satt den, bilden!! Javisst!! Jag känner att den sitter...hoppas bara att den duger. ;)

(det har att göra med en bra tidning...annars så har jog nog inte lagt ner så mycket energi på den här bilden...och så tycker jag om utmaningar, när kreativititen ställs på sin spets!)

Bilden visar jag framöver.

Här är en bild på balkongdörren i den övre salen. Vi har ingen värme på däruppe.

En mycket billig, prisvärd, "kristallkrona" från stora möbelaffären i Sundsvall. Den fungerar, lampan alltså, men annars så har jag faktiskt inte så mycket till över för den där affären....

Sommaren är underbar!

Tänk att det verkligen kan vara så här underbart på sommaren! Och att det måste till en kall och mörk vinter för att man verkligen ska uppskatta hur härlig den svenska sommaren är.

Det har börjat klia i mina fingrar, i hela min själ faktiskt, efter de här ljusgröna skimrande bladen och de skira färgerna på blommorna. Men det dröjer lääänge ännu, i början av maj försvinner snön här och det är bara att inse att det kommer att ta tid. I väntan på våren kan man alltid titta på sina egna fotografier och inse att det faktiskt kan se ut på det här sättet...även fast det är svårt att inse nu med all snön.