Nyårskortet!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla som tittar in hit till min lilla del av världen! Det här kortet gjorde jag igår för att använda här på bloggen som en nyårshälsning till alla besökare. Ni ska veta att Ni är viktiga för mig, jag uppskattar era besök och kommentarer jättemycket!
En liten trädgårdsälva med sina fjärilar, det är en liten glasbit som jag fotograferade i naturligt ljus här inne igår. Bakgrunden är julgransglitter som fångar solens sista svaga strålar innan mörkret föll.
Glasgrejen med älvan fick jag i julklapp och jag tycker mycket om den.
Ett år har gått, fortare än vanligt, ingen vet vad som händer nästa år, inte heller jag.  

Ljus och mörker...

Ibland kan det vara bra på ett sätt när det händer saker som får oss att inse vad bra vi egentligen har det! De mest självklara saker uppskattas till fullo efter att vi levt utan dem ett tag... men jag måste erkänna att det faktiskt var en trevlig upplevelse också. I alla fall för mig som uppskattar samspelet mellan ljus och mörker och att prova på att leva som man gjorde förr.
Vi har varit utan elström i tre dygn! Och utan fast telefon och mobiltelefon. Utan kontakt med omvärlden. Ingen tv, dator, telefon, ellampor, vatten i kranarna, elvärme...
Det värsta var vattnet, men som tur är har gården en gammal grävd stensatt brunn 9 meter djup och vi har en bränsledriven vattenpump som vi använde för att få upp vatten. Hade vi inte haft pumpen eller om det hade varit riktigt kallt... nu inser jag att det vore bra om vi gjorde nån anordning så att man kan hinka upp vatten från brunnen utan att vara beroende av nån apparat.
Värmen var inget problem, kakelugnarna och vedspisen i köket, som vanligt alltså. Duscha gick bra med en liten campingdusch. Läsa böcker i skenet av stearinljus och maten hade vi ute i växthuset så att inte räven skulle smaska i sig julskinkan.

Jag som inte tittar på vädret på tv hade ingen aning om att stormen skulle komma! Men på juldagsnatten strax före klockan två vaknade jag och hörde stormen ryta. Vi gick upp och fyllde stora kastrullen med vatten och precis efter att den var fylld gick strömmen!!!
Ett annat problem var att fiskarnas syrepump stannade. Det löste vi genom att hinka vatten så att syre tillsattes. Men det blev kallt inne hos fiskarna, hade det varit kallare så hade de inte klarat det... kanske skulle jag kunnat värma stenar på vedspisen och placerat ut i fiskrummet i ladugården...
Summeringen är att man verkligen uppskattar det man tar för givet när det upphör att fungera.
Men, jag måste erkänna, jag tycker att det skulle vara både bättre och skönare ifall den moderna tekniken inte alls fanns....

Julafton!

Julafton, morgon, det är tyst i huset och tystnaden känns så där förväntansfull och magisk som den bara kan göra en julaftonsmorgon. Det knastrar hemtrevligt i vedspisen i köket, risgrynsgröten är uppäten av människor och hundar, kaffet urdrucket och tomten ska snart få sin gröt.

Nu ska jag tända upp i kakelugnen i salen och umgås med julgranen ett tag. 

Jag önskar alla Er som tittar in här en riktigt God Jul och en lugn, rolig och mysig dag!!

Helt galen morgon!

Vaknade av en duns och konstiga ljud i morse. I sovrummet! Det skrapade mot tapeten, klöste och rev och springande steg på golvet och mot väggarna!
Jag trevade efter sänglampan, tände, och såg mig omkring. Det är inte roligt att vakna så där hastigt och höra konstiga ljud inne i sovrummet kan jag lova. Och dessutom ser jag väldigt dåligt utan glasögon. Ljudet fortsatte och en mus springer fram under sängbordet! I en hiskelig fart! Och efter musen kommer en vit sak, en spökråtta!! Alltså det är liksom första reaktionen när jag ser den, det lilla jag ser, nåt vitt som rusar efter musen.
"Vad är det som händer!!??" tänker jag. Spökråttan försvann in under klädskåpet och dök upp igen och rusade in i badrummet, som ligger alldeles intill sovrummet. Jag sprang upp ur sängen och stängde badrumsdörren och hundarna var helvilda.
Jag satte genast på mig glasögonen och gläntade på badrumsdörren, smög in, stängde dörren och trevade efter lysknappen.
Och då såg jag vad det var. En hermelin!! En vit hermelin med svart spets på svansen. Eller om det var en småvessla. En hermelin/småvessla hade jagat en mus inne i sovrummet! Helcrazy!!!
Wow! Helgalet!! En sån där grej som ingen skulle tro på om man berättade det!

Hermelin/vesslan satt och tryckte under tvättmaskinen och mannen låg på golvet och försökte få fram den. Jag stod redo med en hink som jag skulle försöka fånga den i, sätta upp och ner över spökråttan. Men den ville inte alls komma fram och väste och fräste när mannen försökte fösa fram den. Gav upp och släckte ljuset och stände dörren till badrummet för att på så sätt låta den komma fram när den lugnat sig. Mannen gick ut och skulle hämta några burfällor till musen, som gömt sig någonstans i sovrummet.

Jag gick och la mig igen och började läsa samtidigt som jag lyssnade...!

Plötsligt börjar det plaska inne i badrummet!

Jag kastar mig upp och rusar in och tänder lampan i badrummet och får se att hermelin/vesslan har ramlat i badkaret och simmar och skvätter runt i panik!! (hade inte tömt badkaret efter kvällsbadet...)

"Jävlars den kommer att drunkna!!!" tänker jag i panik. (och hur hade den kommit ner i badkaret som är fristående på golvet!?)

Jag tar hinken, räddar hermelinen ur badkaret, vräker in hinken (med en panikslagen hermelin i) in i duschkabinen, (duschkabinen är ju tät så den kan inte smita ut därifrån och blir lätt att fånga) kollar så att det bara är en skvätt vatten i hinken så att den inte ska kunna drunkna, den hoppar och springer runt på botten och kastar sig nästan över kanten på hinken! "Jag måste ha ett lock till hinken när jag bär ut den!" tänker jag. 

Jag stänger dörrarna till kabinen och tätar springan längst ner med en handduk. Så blir jag lite osäker..."det var väl inte för mycket vatten i hinken?..." gläntar på duschdörren och kikar, "nej då, ingen fara."

Jag rusar in i sovrummet och slänger på mig kläderna. Vill inte att grannarna ska se mig springa omkring naken ute med en hermelin i en hink....det skulle säkert bli ett stort samtalsämne runt julborden..hmm..

Rusar tillbaka in i badrummet gläntar på duschdörren och ......hermelinen/vesslan ligger alldeles stilla på sidan!!!!! "Neeej faaaan!!! Den kan inte ha drunknat!!!!" tänker jag samtidigt som jag rycker i duschdörren, vilken har fastnat i handduken, jag tar i och vräker upp dörrjäkeln och hermelinen ligger så stilla..så stilla..

Jag tar den och håller den uppochner och knackar med fingrarna på hermelinens bröstkorg för att få igång hjärtat och andningen...håller på ett tag och så kommer mannen in i badrummet och jag sitter på golvet med hermelinen hängande som en trasa...

"Den är död", säger han.

"Nej, det kan den inte vara", säger jag... 

...men det är den.

Så nu är sorkarna i trädgården glada när deras fiende dött här inne i huset...

Musen i sovrummet lever och frodas någonstans...kanske i sängen...

Och dörren till duschkabinen är trasig...

Någon kikar in...

Det är någon som kikar in! Han har klättrat upp och kikar in i ett fönster här på gården. Vem som sitter där inne vid det tända ljuset vet han, tomten, men jag har ingen aning för det brukar inte vara någon där inne...
Jag undrar lite vad han kikar efter, julgröten dröjer ännu ett tag. Kanske kikar han efter om det finns några snälla människor här i byn...

Utbildningen jag har gått är slut och jag saknar den redan. Tror faktiskt att jag skulle kunna gå i skola och lära mig saker hela mitt liv. Som det känns nu i alla fall. Kan man gå i skola hela livet, får man det..tillslut kanske det känns konstigt när man själv bara blir äldre och alla andra ter sig yngre och yngre.
Det är roligt att lära sig saker och ju mer man kan desto mer vill man lära sig.
Har funderat på universitet, men den utbildning jag är intresserad av är så långt borta (Göteborg) och flytta vill jag inte. Det handlar ju om 3-5 år och det är nog väl lång tid att vara borta från gården och mannen och alla djuren och trädgården...

En kakelugn...

Solen letar sig in i salen och leker på tapeten. Solen står så lågt nu att den letar sig in i alla skrymslen den annars aldrig hittar. Jag älskar det här rummet, den nedre salen, med sin kakelugn, takmålning, tapet och trägolv. Allt i original från 1800-talet.

Lite inredning...

En bild som visar lite av inredningen från växthuset. Just den här hörnan går i rosa nyanser. Här brukar vi sitta och äta frukost under sommaren. Just idag känns det extra härligt att se den här bilden för här hemma hos mig både blåser det och snöar samtidigt.
Tänk om det såg ut så här i växthuset nu också, som en annan värld där det alltid var sommar och så kunde man gå in dit när man ville känna den där härliga sommarkänslan, värmen och alla ljuvliga dofter av både lavendel och luktärtor.

Ett ödehus...

Ett övergivet gammalt hus som ser sina sista år finns i en grannby. Ligger vackert på en höjd med en sjö och ett berg som utsikt. Men ingen har bott här på väldigt länge. En grävling bor under huset och vad som bor inne i huset vet jag inte...

Doft av lila...

Håller på att gå igenom mitt fotoarkiv den här dagen samtidigt som jag sitter och gör läxan, på samma gång så att säga. Timmarna har runnit iväg och jag har knappt sett dagsljuset idag. Den här bilden dök upp, riktigt känner doften när jag ser den. Nepeta, lavendel och i bakgrunden praktbetonika.

Bildarkiv...

Jag håller på att gå igenom delar av mitt bildarkiv. Många bilder har det blivit och jag har inget riktigt vettigt system. Minnet är inte riktigt att lita på när det gäller siffror...datum, filnummer, mappnummer, bildnummer mm bland alla dessa tusentals bilder!
Den här bilden tog jag i våras en tidig morgon vid ån i skogen precis när solen smög fram och förgyllde dimman. När jag ser bilden kommer känslan av den där speciella stämningen tillbaka.

Interiör...vad tror ni?

Inredning...interiör...kanske ska jag ta lite såna bilder nu när trädgården sussar vinter? Interiör och inredning här från huset. Kan det vara intressant?

De här bilderna tog jag i förbifarten liksom, vevade till med kameran för att jag varit på auktion och ropat in några glaskaraffer och...

ett gammalt jättestort och snirkligt underbart skrivbord!

jag älskar ju gamla möbler och den inredningen som var då...

och även moderna saker. Som den här Howard fåtöljen med det där urläckra hippie-mönstret!!

En stilkrock som heter duga och som jag gillar sååå mycket.

Hmm..ska jag ta lite fler inredningsbilder nu i vinter...hmmmm.......

Tiden går...

Tiden går så rasande fort! Idag är det första advent och här hos mig har ännu inga stjärnor kommit upp i fönstren. Adventsstaken ligger i sin låda och väntar. Ska nog ta tag i det där sedan jag gjort det här inlägget. Sitter samtidigt och håller på med min läxa. Så det här är ju en prioriteringsfråga...

Igår såg det ut så här vid dammen, idag har snön kommit.

Novemberfärg...

Det finns vackra färger även i November...

Svart...

Nu har markägaren fått bygglov för vindkraftverk i Fanbyn. Tvärs över den lilla sjön högst upp på berget, i byns samlade utsikt rakt i söderläge! Mitt i ansiktet i söderläge för hela byn. Bräcke Kommun har sagt ja!
I kommunens översiktsplan för byggnation av vindkraft, står det att läsa:
"Etableringar som innebär att en hel bys samlade utblickar i söderläge blir väsentligt påverkade bör undvikas. Där sådan etablering blir aktuell skall särskild kompensation för intrång i livsmiljön aktualiseras. Även ersättning till enskilda fastighetsägare kan komma i fråga."

Trots detta har de godkänt bygglov i byns samlade utblickar i söderläge!
Men ingen kompensation eller ersättning.

Vidare på kommunens översiktsplan om revidering av strandskydd (Bräcke kommun brottas med att folk väljer att flytta från kommunen och att folk inte vill flytta hit) står att läsa:
"Den nordvästra delen av kommunen, som omfattas av de sjörika områdena kring Pilgrimstad och Gällö, bedöms extra intressanta pga sin närhet till Östersund och belägenhet intill E14 och järnvägen. Här finns också ett flertal större arbetsplatser. Byarna och bebyggelsestråken ligger ofta vackert på sluttningar mot sjöarna och är omgivna av skogsklädda höjder.

Denna landskapsbild är attraktiv och bedöms tillsammans med det strategiska läget, kunna attrahera till inflyttning av permanentboende, särskilt om ett strandnära byggande är möjligt. För att bibehålla dessa områdens attraktivitet avser kommunen inta en försiktigt restriktiv inställning till vindkraftsutbyggnad i området Pilgrimstad-Gällö. Detta gäller främst sådana etableringar av vindkraft som bedöms negativt påverka de strandnära områdenas kvalitet och attraktionskraft. Kommunen anser att en ökad inflyttning av boende skapar ett större långsiktigt mervärde för kommunen än enstaka eller mindre grupper med vindkraft."

Trots detta har kommunen sagt ja till byggnation av vindkraftsindustri i Fanbyn, rakt i söderläge, mitt i ansiktet för byn som är känd långt utanför länsgränsen för sitt vackra läge!!!!
Och ljudet..bullret...dygnet runt året runt.
Han är nog glad idag, markägaren, som själv sagt på vindkraftsmötet att han gör detta för pengarnas skull...
 och andra har fått sitt livsprojekt förstört.

Ett träd på savannen...

Gick längs med skogsbilvägen med hundarna och plötsligt ville kameran fota ett träd på den afrikanska savannen! Ja...i alla fall så känner jag den känslan när jag ser bilden som blev. Ett träd på savannen.
(men egentligen är det en fröställning av någon växt som har fått frost på sig)

Nu är jag så trött och sömnig så jag ska faktiskt gå och lägga mig. Har blivit så trött och orkeslös sista tiden. En bok skulle sitta fint, men jag har läst ut alla böcker jag har i bokhyllorna (och det är en hel del...) de är lästa minst tre gånger, i brist på nya fräscha.
Vill säga välkommen och så roligt att Ni har hittat hit, till alla nya besökare.

Original...

Har i läxa att skriva hur man tar fram original inför tryck. Och jag som gillar bilder kan ju inte låta bli att göra en framsida till läxan... så jag slängde mig ut med kameran och fångade min fantasibild på...just det, på bild i kameran! :)
Här kommer ett original fram!
(det är bara att hoppas att läraren har både humor och fantasi.....)
Hur man tar fram ett Original...!

Att se men inte synas...

Jag tittar aldrig på väderleksrapporten. Råkar jag sitta framför tv:n nån gång då den sänds så flyger mina tankar iväg till annat och vips så har vädret varit och jag har ingen aning om vad vädermänniskan sagt. Jag lever med vädret för stunden. Men det kan vara ganska knepigt det där, för vädret som är idag känns, för mig, som om det kommer att vara så framöver... och så är det ju inte. Därför har jag också en förmåga att skjuta upp saker! Att samla frö... jag sparade de vita malvornas frökapslar för de hängde så tryggt en bit över grusgången på sorksäkert avstånd...men nu är det nån gnagare som smaskat i sig dem ändå! Jättesorken from Hell??
Guldaklejans fröställningar har jag varit och samlat frö av.

Klippståndsets fröställningar fångar novemberljuset med sitt fluffiga hår.

Novemberljuset är vackert, speciellt på morgonen.
Och jag, som tror att allt kommer att vara i morgon precis som det är idag, inbillar mig att snön inte kommer...än i alla fall.

Jag fångar Ellas blick med kameran. Hon vet inte att jag fotograferar henne. Jag tar bilden tvärs igenom några buskar. Ett djurs personlighet fångar man på bild när djuret inte vet att det är iakttaget. Samma sak gäller människor.

Att tappa skärpan och bli Galen!

En underlig tid. Det ser ut som på natten, men bilden är tagen på dagen.
Dimman gjorde ljuset så spännande.

Det är vackert med dimma. Fågelns vingar fångar ljuset.

Och så kan jag berätta att det skiter sig med skärpan på mina foton!! Antingen är det kameran, eller objektivet... som har börjat Jävlas! Antingen blir det ingen skärpa alls eller så slår den fel och hamnar på helt fel ställe. Mitt älskade objektiv, 70-200, fasar för ifall det är det som felar.

Av nära hundra bilder så är det bara ca fem som är som de ska... eller är det jag som inbillar mig?? Men, ska ett sånt här objektiv inte ge riktigt bra skärpa? jooo!
Den här bilden på Ella blev bra, skärpan sitter där jag satt den.

Den här bilden på Ella är hyfsad, men skärpan har hoppat fram till nosen och inte är den skarp heller. (på de här små bilderna på bloggen är det svårt att se)
De andra fotona är bedrövliga! Ett enda sudd och lurv!!!!
Och så vill inte kameran/objektivet lägga skärpan på mina svarta hundar. Den "hittar dem" liksom inte! Jag blir snart galen! Eller så är jag det redan och det är det som är felet!
Frustrerande är det i alla fall.
(säljer kamerajävlen??!!)

Utsikt...

Utsikt över grannbyn Samsta.
En disig dag gick jag och hundarna upp på berget för att njuta av den här vackra utsikten. Jag tycker att det är så vackert med de skogsklädda buktande bergen i fjärran.

Den här gården i Samsta har ett underbart läge. Och skogarna är så där djupa och gamla, som skogar ska vara när de är som bäst.

Dimman smyger längs svarta vatten. Solen nafsar granars toppar.

Svarta vattnets lugna yta bryts av andens silverglitter.

Det gyllene...

Det gyllene ljuset är underbart!
Men, jag kan riktigt känna hur trädgården står och darrar inför det oundvikliga. Den riktiga kölden har ännu inte kommit för att stanna och växterna njuter för var sekund de har kvar. Luktärtorna njuter av solens varma strålar och tinar långsamt upp efter nattens kalla famntag.

Morgonljuset är det allra bästa. Nu på hösten tittar solen fram senare och senare och man behöver inte vara uppe jättetidigt för att möta den.

Man måste passa på att njuta av var sekund nu.

Statyn står och speglar sig i dammen.

Till Er som undrat kan jag berätta att vi har inte täckt in henne någon vinter och det har fungerat bra.

"Ny Tidning"...

En uppgift på kursen som jag går löd så här: "Gör en löpsedel till en ny nationell månadstidning som ska heta Innovation och innehåller reportage om och från olika mässor, vetenskapliga träffar och konferenser som ska genomföras och har genomförts runt om i landet.
Så här blev mitt resultat.
Det är mina foton i bakgrunden och så fantiserade jag hejvilt med rubrikerna! :) Att vara Innovativ! Så skoj!

Jag fick en tidig Julklapp i brevlådan från redaktionen på Allt i Hemmet. Det är den här tidningen. Så skoj att få den så där plötsligt! :) Sååå...jag gör ett undantag och kör reklam nu:
"Den som vill kan prenumerera på 3 nummer av Allt i Hemmet för enbart 69:-, och samtidigt som introduktionsgåva få Julspecialen utan extra kostnad (begränsat antal)! Den som är intresserad av erbjudandet mailar bara namn och adress till: red(a)aih.bonnier.se och anger "Julspecial" i ämnesraden."

Källvatten och vattenfall...

Invid trappstenen i trädgården har jag gjort en vattenlek. Jag älskar ju att leka med vatten. Det porlar ständigt vatten ner i glaset från en hemlig källa som kommer fram vid stenen. Extra effektfullt blir det när solens strålar letar sig ner genom dimman.
Idag har vattenlekarna plockats in för att räddas undan isen och kylan.

I den stora dammen finns det två vattenfall. Den här helgen är nog den sista som vi får njuta av det. Det är dags att stänga både vattenfallen och bäcken inför vintern. Men jag VILL INTE!!

Fattar inte att det är vinter snart. Idag har jag samlat fröer och gonat mig i solen.
(tänk om det bara var vinter i max en månad!)

Lådan - The box...

Lådan stod i ljuset från fönstret och utstrålade en magisk kraft. Ljuset föll in i rummet i det gamla ödehuset och fick tingen att se onaturliga ut. Jag har varit och smygit runt ännu ett ödehus.

Ödehus har en sällsam dragningskraft på mig.

Där står lådan igen och en spännande trave böcker fångar ljuset.

Förr bodde någon här. Känslan av närvaro är stark, även genom fönsterglaset.

Roadtrip en lördag...

Vaknade till en underbar morgon!
Dimma! Och solen som ville bryta igenom. Satte mig i bilen tillsammans med mina labbar och åkte en sväng. Börjar med att visa ett fönster, även fast det nästan var den sista bilden under roadtripen. Ett kyrkfönster. Jag hamnar ofta vid någon kyrka när jag är ute och åker, av någon anledning.. Älskar fönster. Det glimmande, magiska och känslan av andra världar.

Morgonen började med dimma. Trädgården låg inbäddad i ett ljuvligt fluff.

Den sista guldaklejan blommar sin sista blomma.

Isen har börjat lägga sig över fiskarnas damm. Den nya dammen.
Det är dags att låta koiarna få komma in till sitt vinterbo.

Åkte upp till berget med utsikten. Tar några kort på omgivningen. Åt det här hållet ser man fjällen.
Precis där jag står, har mina fötter, vill folk i byn Fanbyn sätta upp vindkraftverk.....för pengarnas skull.

Jag väntar på att dimman ska lätta för att kunna se mitt hus, gården där jag bor. Under tiden jag väntar tar jag några kort på blåbärsriset som glöder i solen. En av labbarna stryker förbi.

Dimman lättar och jag ser huset. Jag är 175 centimeter. Vindkraftverken är 150 Meter höga!!
Alltså de är gigantiska och sååå nära byn!!! Rakt i söderläge högst upp på berget.

Jag och labbarna åker vidare och av någon anledning hamnar vi vid Bräcke kyrka. Jag tycker att de är så vackra de här järnstaketen som finns runt vissa gravar.

Efter ett tag inser jag att bilarna som är parkerade vid kyrkan är där för att det varit en begravning. Men det är inga människor på kyrkogården, de sitter i ett hus flera hundra meter bort, men jag känner ändå att jag ska åka därifrån. Jag kan ju alltid, kanske, komma tillbaka en annan gång.

Tillbaka hemma igen. Går in i trädgården och möts av det här ljuset.
En härlig dag, en dag som innehållit massor men ändå ingenting.
En roadtrip en Lördag.