Köket

När vi flyttade hit var taket och väggarna i köket målade, annars fanns ingenting. Vedspisen och spiskåpan fanns, men inga skåp, bänkar, elspis, eller kyl&frys och golvet var bedrövligt. Avlopp från köket fattades och vattnet fanns bakom väggen, på toaletten. Det har alltid burit mig emot att köpa dyra köksskåp, förstår faktiskt inte vad det är som kostar så mycket. Jag menar det är ju bara en låda i princip, med dörrar eller lådfronter. Borde inte behöva vara så vansinnigt kostsamt, men det är ofta det. Knepigt nog.

Så här ser köket ut idag


Jag hittade originalskåpet som funnits inne huset ute i ladugården...utrivet och smutsigt. Lite tvätt och målarfärg gjorde susen! Det nedre bänkskåpet kommer från ett torp, även den bänken utriven och övergiven i en ladugård i väntan på att brännas... Ganska mycket tvätt, slipande och knaprande av muslort gjorde stor skillnad och med färg blev det riktigt bra. Och så var det gratis, vilket inte är helt fel! :-)

Vita tjocka marmorskivor från Italien sprang jag på när en optikerbutik i staden där jag bor skulle renovera. Endast 150:- för bredd som en bänk och 168cm långa...JISSES!!! Jag köpte några stycken direkt, eftersom jag vet vad de kostar annars...Det var innan vi ens visste att gården var till salu, men jag kände på mig att vi skulle få användning för dem! De var ju till med billigare än en limträskiva! :-)

Här håller vi på att fixa en del av köksbänken. Jag älskar vita sinkar, diskhoar i porslin, och äntligen hittade jag en till rimligt pris.

Detta var kärlek vid första ögonkastet! :-) En köksblandare från Herbeau i Frankrike.

Polerad mässing med porslinshandtag

De är så läckra!

http://www.herbeau.com/Products.aspx?Section=KitchenFaucets

Bord

För en tid sedan dök jag in på en loppis/antikhandel. Jag var ute efter ett bord till biblioteket. Hade hållit ögonen öppna efter ett bord ett tag och tänkte att jag skulle kika in på det stället. Ett ljust bord, gärna i ljusgrått. Annars så hade jag tänkt måla det...i grått eller vitt. Jag hade inte mer än kommin in genom dörren innan jag kände: "här är jag!" Det var bordet, naturligtvis, som bara ville att jag skulle ta med det därifrån. Alltså jag fick en sån där vill-ha-känsla! Men, bordet var långt ifrån ljust, det var mörkbrunt.

Det visade sig att jag inte kunde förmå mig till att måla bordet. Så nu står det där, brunt, långt ifrån gustavianskt grått, och är tydligen mycket nöjd över att ha sluppit bli målad :) Det är alltid så där, jag har en vision om hur det ska se ut, sedan är det liksom som om huset självt väljer hur möbleringen ska se ut. Knepigt. Eller så är det jag som är alldeles för feg...och inte törs måla.



Det finns två iläggsskivor också så det kan bli riktigt stort


Det har rikligt med kurviga detaljer

En fint utskuren kotte

Kan man förmå sig att måla ett sånt bord?

Kan berätta att kamera-helvetet!!! har lagt av!!! Skärpan har gett upp och jag blev så förbannad! Det är bara två år sedan vi köpte den. Måste ju ha en kamera. Skulle ta bilder på ett spegelbord som är helt gjort i spegelglas...och det var då kameran kajakde ihop rejält. Tror jag ska hoppa på den...måste ha en ny!!!

Besök

Vi hade satt oss i kökssoffan och skulle precis doppa en skorpa i kaffet. Maja satt bredvid och lutade sig så där förtroendefullt emot mig. Och så plötsligt lät hon: mroff! Och igen:MroFF! Mycket riktigt; en tiondels sekund senare knackade det på dörren. Det visade sig att det var en släkting till mig som kom på besök. Någon som jag aldrig träffat föut. Han berättade att han hört talas om att vi köpt det här huset och var så intresserad av att få kika litet. Tydligen har våra strapatser i trädgården blivit kända lite runt om och så har det ju varit ett reportage i en tidning för ett år sedan. Men det var då det. Och tiden går fort.
Släktingen visade sig vara mycket trevlig, naturligtvis vi är ju släkt:) och vi gjorde en rundtur och berättade lite om gården och dess historia. Jag tycker faktiskt om när det dyker upp intresserade människor. Jag är själv sådan. Kan vara ute och åka och så får jag syn på något intressant, oftast något pampigt hus för jag är sådan, och så svänger jag ner och kikar. :)

Jag föll pladask för det här tyget och lät klä en Howardfåtölj. Lite hippie liksom.

Och lila är ju så snyggt!

Och så några bilder från trädgården som jag tog för några dagar sedan på morgonen innan daggen släppt sitt grepp. Fänrikshjärta.

Fänrikshjärtan med daggdroppar

Vit löjtnantshjärta

Bada

Idag har det varit en otroligt vacker dag. Klar luft och varmt mitt på dagen. Jag passade på att putsa några fönster. Man tar lite då och då så är det inte så jobbigt. Det var riktig sommarvärme ett tag. På eftermiddagen blev det lite kyligare. Man hade vant sig vid värmen under dagen och det gjorde antagligen att det verkade kallare än vad det egentligen var. Jag gick upp i badrummet och tog ett bad efter middagen. Det är så härligt när man är lite frusen. Krypa ner i ett varmt bad och låta solens eftermiddagsstrålar leka med badvattnet. Det är tur att det är ett fönster i badrummet, precis bakom badkaret, jag tycker om när solen lyser in och gör reflexer i vattnet.

Badkarskranen är ny och gyllenskimrande med porslinsdetaljer.

Kranen kommer från London, B.C. Sanitan.

Den har riktigt läckra rattar i äldre stil.


Fönster i badrummet gör mycket för trevnaden.

Badkaret är i gjutjärn och emaljerat. Nytillverkat. Och stooort!

Riktigt maffiga tassar! Klor, står stadigt.


Det kan man kalla tassar!

http://www.bcsanitan.co.uk/

Salen, lite inredning

Hösten är här, nästan, snart, nu? Men man får roa sig bäst man kan. Jag tog några bilder nere i salen. Solen tittade fram då och då och det gäller att nyttja ljusglimtarna. Jag fotar alltid med naturligt ljus, använder tex aldrig blixt. Har bara en enkel liten digitalkamera som jag försöker att få att göra som jag vill, det vill säga ta bilder av hur det egentligen ser ut, men lätt är det inte.

Ljuset silas in genom gardinerna. Det är min mormors mor som är på det gamla fotografiet.

Jag blev överlycklig när jag lyckades lösa in en buffé i gustaviansk stil på auktion. Över buffén hänger en spegel i rokoko stil, även den löste jag på auktion, samma auktion, vilka fynd! Den ljust grå färgen passar så bra mot de gamla tapeterna. I taket syns en del av takmålningen.

Buffén

Här är min favoritlampa.

Krönet på kakelugnen i nedre salen.

Nedre Salen

Funderade över om jag skulle lägga in någon bild från trädgården eller fortsätta rundvandringen inne. Det blir inne, det har varit lite ruggit idag och då är det skönast att hålla till inne. Från biblioteket kommer man in genom dubbeldörrar till nedre salen. Salen har tre dörrar, varav de andra två leder till hallen och matrummet. Det är tre rum i fil. Huset är en så kallad salsbyggnad. Tapeterna i är i original från 1880 någongång och inte restaurerade på något sätt. De har hållit sig fina genom åren antagligen eftersom det brukliga förr var att salen bara användes vid högtidliga tillfällen. Kakelugnen är omsatt och vi har dragit ner rör till den. Det är bara att elda i den nu till jul tex, längtar nästan dit när jag tänker på det! Jag tycker att den är så vacker med sitt pampiga krön.

Detalj från kakelugnen. Bilden har varit med i en lokal tidning. Statyn i förgrunden står och väntar på att få komma ut i trädgården (det var vinter när jag tog bilden) och änglarna funderade jag att ha på trappräckena till verandan, vilka jag hittat, men där sitter nu ett par kaniner...

Detalj från pappspänd takmålning i nedre salen. Helt i original, men som ny!

Originaltapet i nedre salen. Jag gillar den skarpt! Både färgen och de slingrande blommorna.

Biblioteket

Från Röda Rummet kommer man in till biblioteket. Jag kallar rummet för det eftersom jag har mina böcker där och några läsfåtöljer. Rummet hade gärna kunnat få vara lite större men man får skylla sig själv när man möblerar. Den ena möbeln ger den andra på något vis. Det har varit så hela tiden, man har nästan ramlat på saker och ting och bara inte kunnat motstå dem. Och vips så är rummen inte så stora längre.
Här nedanför ses en pappspänd takmålning. Jag antar att den är restaurerad men jag är inte säker, den kan lika gärna vara precis så fräsch som den en gång var; fortfarande. Kakelugnen är omsatt och det är bara att börja att elda nu till hösten. Det ska bli så mysigt att sitta vid den och läsa. Vi har dragit ner rör till den här kakelugnen också.

Takmålning bibliotek

Kakelugn bibliotek

Detalj kakelugn

Snart är det dax att plocka fram lite lila lyktor igen. Den här gillar jag verkligen.

Röda Rummet

Jag tänkte visa några bilder från ett av rummen i huset. Jag kan tänka mig att alla som förälskat sig i den nu så länge moderna vita stilen kommer att ramla av stolen! :-) Jag tycker också att vitt är fint, absolut, men det finns andra färger som tilltalar också och när väggarna redan var fixade till detta resultat när vi köpte så vill man inte göra om. Absolut inte när man även gillar resultatet, skarpt!

Men smaken, eller vad det nu kan vara, är fruktansvärt olika! En bekant till mig, en kollega på ett företag där jag tidigare arbetade, hon sade det inte bara så att jag hörde, det var många som stillatigande hörde på, hon sa till mig: "Men har du inte sett att Simon och Tomas ska ha ett nytt program! Det heter Sveriges fulaste hem. Då kan ju DU anmäla dig! Du med ditt hus!!"
http://www.tv3.se/story/fulaste-hemmen-inredningssaneras#comment-13921

Tapeterna är handtryckta efter originalet. De gamla gick tydligen inte att behålla alls, antagligen var de alldeles för tilltygade. Men det finns stora bitar av originaltapeterna kvar. På dem är den röda färgen ännu djupare, användes kanske kadmium? Mönstret är i guld. Panelerna är även de efter originalpanelerna, handmålade av Per Halvarsson. Det finns originalpaneler kvar, som man kanske kan göra någonting utav, bara ställa någonstans kanske. Mer bilder från de andra rummen kommer senare.



Här är kakelugnen i Röda Rummet. Den var nyligen omsatt när vi köpte men vi har dragit ner rör i skorstenarna. Det känns säkrast så. Huset är gammalt och man vet aldrig när de blir otäta.


Här är jag i full fart att slipa golvet. Det är det enda golvet som jag slipat. Det var riktigt risigt, inget annat att göra. Sedan såpade jag in det och så har det fått var så.

I nattens värme

I går kväll satt jag ute i trädgården i mörkret. Släckte utebelysningen och satt i mörkret. Det var så varmt. En riktig indiansommarkväll. Höstens mörker som mötte sommarens smekande värme. Efter en stund tände jag stearinljusen i två av lyktorna och satt och insöp känslan av...ja vad? Jag gick in och hämtade ännu ett stearinljus som jag placerade på andra sidan dammen, vid en staty. Ljuset fick statyn att verka levande, det var som om man plötsligt befann sig i ett annat århundrade, framåt eller bakåt i tiden, vem vet.

Jag läste en bok för länge sedan, jag läser ganska så mycket, boken hette "Kaktusen blommar om natten" skriven av Shani Mootoo. Det som mest fångat mitt minne, eftersom jag fortfarande så lätt minns det, är lukten av blomman. En gigantisk kaktus som hade klättrat, pressat sig, mot den ena husväggen. Faktiskt tagit halva sidan av huset i besittning. Det var just lukten, doften, av den som bet sig fast. Den luktade så intensivt, gott, underbart, ljuvligt så att det inte fanns någon beskrivning som kunde göra den rättvisa. Men den blommade bara under en natt. Jag kommer inte ihåg om det var en natt per år eller en natt under hela dess livstid. Men jag kommer ihåg lukten, doften, av den, den underbara lukten.

Min vita lilja har precis slagit ut. Det kanske är lite sent, men så är det här i norr, i alla fall i min trädgård och när det gäller den liljan. Den luktar, doftar, så otroligt gott och får mig att tänka på kaktusen i boken. Stjärnhimlen talade sitt eget språk ovan mitt huvud och fick mig som vanligt att känna mig liten och betydelselös. En skön känsla; att vi alla är fullkomligt betydelselösa, att ingenting egentligen spelar någon som helst roll och att alla försvinner utan att lämna några spår efter sig. Ganska skrämmande, men visst är det skönt att veta det?

Dessa varma nätter får mig att tänkta på trakterna runt New Orleans, med sin varma fuktiga svarta värme. Mossan som hänger lååångt ner från trädens grenar och de gamla träpalatsen som fortfarande fått behålla sina hemligheter från obehöriga. De står där tomma, till synes övergivna, kämpandes mot fukt och röta, som ett stilleben över förgänglighetens skönhet. Nu ska jag snart gå och se "True Blood" på tv. Men jag gillar inte riktigt den. Den är mest ett slags modernt effektsökeri för kommersiellt lättköpta individer. Tycker jag. De är inte alls som "mina" vampyrer...

Nattlilja vid bäcken

Riksdagsmannagården Trädgård

Jag tänkte berätta lite hur det var när vi köpte den här gården. Det tog hela 7 månader (!!!) innan vi fick veta att det var vi som fick köpa. Från augusti till början av mars...Det var fruktansvärt slitsamma 7 månader! Vi hade ingen aning, om gården hade blivit såld eller inte, och vårt bud låg kvar men ingen respons. När julen kom körde vi förbi och tittade om någon hade hängt upp julpynt exemplevis en julstjärna i fönstren...då hade vi vetat att det blivit sålt. Känslan när vi närmade oss gården för att kolla är obeskrivlig, i alla fall för mig. När vi såg att det fortfarande var alldeles tomt och mörkt så väcktes hoppet på nytt. Jag visste att jag inte skulle ge upp, hur lång tid det än tog, men min man hade nog redan gett upp...så jag fick hålla hoppet uppe för oss båda och det tog på krafterna. Jag visste att en sådan här chans kommer antagligen aldrig mer än en gång i livet.

Gården byggdes 1880 av dåvarande riksdagsmannen Per Olof Eriksson. Det är 14 byggnader på gården och då är allt från lekstuga, mangårdsbyggnad, ett äldre hus byggt 1840?, stor lada och alla andra byggnader och lador medräknade, såsom stall och ladugård mm. Inne i stora huset finns det 7 kakelugnar bevarade vilka alla är i funktion och 2 ypperligt fungerande vedspisar. Det är 5 takmålningar, de i övre och nedre salen är helt i original och de övriga är restaurerade av Per Halvarsson. Tapeter i övre och nedre salen är även de helt i original. En tapet i ett annat rum, Röda Rummet, är ny och handtryckt helt överensstämmande med originalet. Badrummet uppe är helkaklat och har handmålat porslin från Sanitan i London...även den lilla toaletten på nedre plan! Hela huset var till stora delar restaurerat till ursprunligt skick! Det enda som var kvar att göra inne var köket och golvet i Röda Rummet som jag tyvärr måste slipa. (det var verkligen illa tilltygat)

När jag kom på visningen och såg allt detta ramlade jag nästan baklänges...:-) ojojoj! Vilket fantastiskt ställe! Det var som om tiden hade stannat och jag kände att gården hade valt mig till "ägare" och jag kunde ge %&¤"#&¤%¨~¤ för att få äga det. Så kändes det. Men det visade sig att vi hade verkligen kapitalstarka konkurrenter...och därför var hoppet det enda som vi hade gott om. I alla fall jag. Jag bara kände att där SKULLE jag bo, hur lång tid det än tog! Och så blev det. Till sist. Kapitalet segrade inte denna gång utan något fantastiskt hände, vi fick köpa gården. Vilken om himlastormande lycka!!!

Trädgården är ett helt kapitel för sig. Vi har fått oss berättat att inget gjorts åt trädgården på cirka 50 år...(!!!) alltså det var ingenting kvar. Inte ens gräs! Träd, sly, förväxta buskar (jag kallade dem för djävulsbuskar...det blödde i händerna innan de var upprivna, trots handskar och skavsårstejp.) Jag har gjort allting för hand, grävt, sågat, hackat, hämtat jord på lägdan. Min man fick använda motorsågen på de grövsta träden och vi var tvugna att anlita en grävmaskin till dammen (den är på ca 40 kubik) men annars är allt gjort för hand. Ingen traktor och ingen jordfräs och dylikt. Vi har inga sådana redskap och faktum är att det känns skönt att göra allt själv, speciellt efter att man har väntat så länge på att få köpa stället. Jag har ingen utbildning om trädgårdsanläggning och dylikt och vilka växter som passar här och där och vad som anses generellt godtagbart eller inte...jag har bara kört mitt eget race. Haft en inre syn om hur det SKULLE kunna bli och gjort så gott jag kunnat. Det som är ledsamt är att det inte går att anlägga formklippta buxbomshäckar här där jag bor och inte heller fungerar det med murgröna... för att inte tala om vad somrarna är korta. Det är inte lång tid som man har på sig för att pyssla i trädgården i Norrland. Jag måste berätta att det finns fortfarande inget gräs i trädgården på den södra sidan...:-) Det blir så mycket enklare då! Men på norra sidan är det gräsmatta, som hundarna får leka som de vill på och så har vi en liten damm där med. Den grävde jag för hand i väntan på att grävaren skulle komma...det dröjde ju så länge. Jag kan vara litet otålig ibland och vill att saker ska hända direkt.

Före.
Så här såg "trädgården" ut tidigt på våren precis när vi köpte gården. Någon hade slängt ut gamla bänkar som ligger och gungar uppe på djävulsbuskarna...och sjön syns inte. Bilden är tagen rakt mot söder från verandan.

Efter.

Bilden tagen från samma plats fyra somrar senare. Ett åskväder har precis passerat.

Det fanns stora stenar under buskarna, visade det sig. Jag anlade en bäck med vattenfall som rinner ut i dammen.

Renässansdelen av trädgården. Fontän, lavandel och en våtmark med orkidéer och missne bla.


Renässansdelen.

En del av kanten mot bäcken.

Hängmatta uppe på en stor sten, vilken har trappsteg uthuggna gjort på 1800-talet.