Röda Rummet

Jag tänkte visa några bilder från ett av rummen i huset. Jag kan tänka mig att alla som förälskat sig i den nu så länge moderna vita stilen kommer att ramla av stolen! :-) Jag tycker också att vitt är fint, absolut, men det finns andra färger som tilltalar också och när väggarna redan var fixade till detta resultat när vi köpte så vill man inte göra om. Absolut inte när man även gillar resultatet, skarpt!

Men smaken, eller vad det nu kan vara, är fruktansvärt olika! En bekant till mig, en kollega på ett företag där jag tidigare arbetade, hon sade det inte bara så att jag hörde, det var många som stillatigande hörde på, hon sa till mig: "Men har du inte sett att Simon och Tomas ska ha ett nytt program! Det heter Sveriges fulaste hem. Då kan ju DU anmäla dig! Du med ditt hus!!"
http://www.tv3.se/story/fulaste-hemmen-inredningssaneras#comment-13921

Tapeterna är handtryckta efter originalet. De gamla gick tydligen inte att behålla alls, antagligen var de alldeles för tilltygade. Men det finns stora bitar av originaltapeterna kvar. På dem är den röda färgen ännu djupare, användes kanske kadmium? Mönstret är i guld. Panelerna är även de efter originalpanelerna, handmålade av Per Halvarsson. Det finns originalpaneler kvar, som man kanske kan göra någonting utav, bara ställa någonstans kanske. Mer bilder från de andra rummen kommer senare.



Här är kakelugnen i Röda Rummet. Den var nyligen omsatt när vi köpte men vi har dragit ner rör i skorstenarna. Det känns säkrast så. Huset är gammalt och man vet aldrig när de blir otäta.


Här är jag i full fart att slipa golvet. Det är det enda golvet som jag slipat. Det var riktigt risigt, inget annat att göra. Sedan såpade jag in det och så har det fått var så.

I nattens värme

I går kväll satt jag ute i trädgården i mörkret. Släckte utebelysningen och satt i mörkret. Det var så varmt. En riktig indiansommarkväll. Höstens mörker som mötte sommarens smekande värme. Efter en stund tände jag stearinljusen i två av lyktorna och satt och insöp känslan av...ja vad? Jag gick in och hämtade ännu ett stearinljus som jag placerade på andra sidan dammen, vid en staty. Ljuset fick statyn att verka levande, det var som om man plötsligt befann sig i ett annat århundrade, framåt eller bakåt i tiden, vem vet.

Jag läste en bok för länge sedan, jag läser ganska så mycket, boken hette "Kaktusen blommar om natten" skriven av Shani Mootoo. Det som mest fångat mitt minne, eftersom jag fortfarande så lätt minns det, är lukten av blomman. En gigantisk kaktus som hade klättrat, pressat sig, mot den ena husväggen. Faktiskt tagit halva sidan av huset i besittning. Det var just lukten, doften, av den som bet sig fast. Den luktade så intensivt, gott, underbart, ljuvligt så att det inte fanns någon beskrivning som kunde göra den rättvisa. Men den blommade bara under en natt. Jag kommer inte ihåg om det var en natt per år eller en natt under hela dess livstid. Men jag kommer ihåg lukten, doften, av den, den underbara lukten.

Min vita lilja har precis slagit ut. Det kanske är lite sent, men så är det här i norr, i alla fall i min trädgård och när det gäller den liljan. Den luktar, doftar, så otroligt gott och får mig att tänka på kaktusen i boken. Stjärnhimlen talade sitt eget språk ovan mitt huvud och fick mig som vanligt att känna mig liten och betydelselös. En skön känsla; att vi alla är fullkomligt betydelselösa, att ingenting egentligen spelar någon som helst roll och att alla försvinner utan att lämna några spår efter sig. Ganska skrämmande, men visst är det skönt att veta det?

Dessa varma nätter får mig att tänkta på trakterna runt New Orleans, med sin varma fuktiga svarta värme. Mossan som hänger lååångt ner från trädens grenar och de gamla träpalatsen som fortfarande fått behålla sina hemligheter från obehöriga. De står där tomma, till synes övergivna, kämpandes mot fukt och röta, som ett stilleben över förgänglighetens skönhet. Nu ska jag snart gå och se "True Blood" på tv. Men jag gillar inte riktigt den. Den är mest ett slags modernt effektsökeri för kommersiellt lättköpta individer. Tycker jag. De är inte alls som "mina" vampyrer...

Nattlilja vid bäcken

Riksdagsmannagården Trädgård

Jag tänkte berätta lite hur det var när vi köpte den här gården. Det tog hela 7 månader (!!!) innan vi fick veta att det var vi som fick köpa. Från augusti till början av mars...Det var fruktansvärt slitsamma 7 månader! Vi hade ingen aning, om gården hade blivit såld eller inte, och vårt bud låg kvar men ingen respons. När julen kom körde vi förbi och tittade om någon hade hängt upp julpynt exemplevis en julstjärna i fönstren...då hade vi vetat att det blivit sålt. Känslan när vi närmade oss gården för att kolla är obeskrivlig, i alla fall för mig. När vi såg att det fortfarande var alldeles tomt och mörkt så väcktes hoppet på nytt. Jag visste att jag inte skulle ge upp, hur lång tid det än tog, men min man hade nog redan gett upp...så jag fick hålla hoppet uppe för oss båda och det tog på krafterna. Jag visste att en sådan här chans kommer antagligen aldrig mer än en gång i livet.

Gården byggdes 1880 av dåvarande riksdagsmannen Per Olof Eriksson. Det är 14 byggnader på gården och då är allt från lekstuga, mangårdsbyggnad, ett äldre hus byggt 1840?, stor lada och alla andra byggnader och lador medräknade, såsom stall och ladugård mm. Inne i stora huset finns det 7 kakelugnar bevarade vilka alla är i funktion och 2 ypperligt fungerande vedspisar. Det är 5 takmålningar, de i övre och nedre salen är helt i original och de övriga är restaurerade av Per Halvarsson. Tapeter i övre och nedre salen är även de helt i original. En tapet i ett annat rum, Röda Rummet, är ny och handtryckt helt överensstämmande med originalet. Badrummet uppe är helkaklat och har handmålat porslin från Sanitan i London...även den lilla toaletten på nedre plan! Hela huset var till stora delar restaurerat till ursprunligt skick! Det enda som var kvar att göra inne var köket och golvet i Röda Rummet som jag tyvärr måste slipa. (det var verkligen illa tilltygat)

När jag kom på visningen och såg allt detta ramlade jag nästan baklänges...:-) ojojoj! Vilket fantastiskt ställe! Det var som om tiden hade stannat och jag kände att gården hade valt mig till "ägare" och jag kunde ge %&¤"#&¤%¨~¤ för att få äga det. Så kändes det. Men det visade sig att vi hade verkligen kapitalstarka konkurrenter...och därför var hoppet det enda som vi hade gott om. I alla fall jag. Jag bara kände att där SKULLE jag bo, hur lång tid det än tog! Och så blev det. Till sist. Kapitalet segrade inte denna gång utan något fantastiskt hände, vi fick köpa gården. Vilken om himlastormande lycka!!!

Trädgården är ett helt kapitel för sig. Vi har fått oss berättat att inget gjorts åt trädgården på cirka 50 år...(!!!) alltså det var ingenting kvar. Inte ens gräs! Träd, sly, förväxta buskar (jag kallade dem för djävulsbuskar...det blödde i händerna innan de var upprivna, trots handskar och skavsårstejp.) Jag har gjort allting för hand, grävt, sågat, hackat, hämtat jord på lägdan. Min man fick använda motorsågen på de grövsta träden och vi var tvugna att anlita en grävmaskin till dammen (den är på ca 40 kubik) men annars är allt gjort för hand. Ingen traktor och ingen jordfräs och dylikt. Vi har inga sådana redskap och faktum är att det känns skönt att göra allt själv, speciellt efter att man har väntat så länge på att få köpa stället. Jag har ingen utbildning om trädgårdsanläggning och dylikt och vilka växter som passar här och där och vad som anses generellt godtagbart eller inte...jag har bara kört mitt eget race. Haft en inre syn om hur det SKULLE kunna bli och gjort så gott jag kunnat. Det som är ledsamt är att det inte går att anlägga formklippta buxbomshäckar här där jag bor och inte heller fungerar det med murgröna... för att inte tala om vad somrarna är korta. Det är inte lång tid som man har på sig för att pyssla i trädgården i Norrland. Jag måste berätta att det finns fortfarande inget gräs i trädgården på den södra sidan...:-) Det blir så mycket enklare då! Men på norra sidan är det gräsmatta, som hundarna får leka som de vill på och så har vi en liten damm där med. Den grävde jag för hand i väntan på att grävaren skulle komma...det dröjde ju så länge. Jag kan vara litet otålig ibland och vill att saker ska hända direkt.

Före.
Så här såg "trädgården" ut tidigt på våren precis när vi köpte gården. Någon hade slängt ut gamla bänkar som ligger och gungar uppe på djävulsbuskarna...och sjön syns inte. Bilden är tagen rakt mot söder från verandan.

Efter.

Bilden tagen från samma plats fyra somrar senare. Ett åskväder har precis passerat.

Det fanns stora stenar under buskarna, visade det sig. Jag anlade en bäck med vattenfall som rinner ut i dammen.

Renässansdelen av trädgården. Fontän, lavandel och en våtmark med orkidéer och missne bla.


Renässansdelen.

En del av kanten mot bäcken.

Hängmatta uppe på en stor sten, vilken har trappsteg uthuggna gjort på 1800-talet.

Födelsedag

Idag är det Ginas alldeles speciella dag. Hon fyller 11 år. Jag tycker att det är alldeles nyligen som hon kom till mig, men så är det ju inte. Tiden har flugit sin kos och alla blir vi äldre, på något konstigt sätt. Gina har jag aldrig behövt lära någon dressyr...hon kunde det redan, från födseln verkar det som. Vi har gått dressyrkurser ändå, bara för skojs skull, men vi behövde aldrig träna in något, vi bara körde på och hon gjorde direkt som man bad henne om. Ibland funderade jag på om hon verkligen var en riktig hund...:-)

Nu har tiden gått och det börjar att märkas att åren kommer ikapp. Ella, till höger i bilden nedanför, är släkt med Gina och även hon är mystiskt intelligent! Maja, längst till vänster, är lite mer envis och är den som sköter vakten här på gården.

Maja, Gina och Ella


Gina, Maja och Ella


Matte ge oss tårtan nån gång!!!


Smask!

Morgonrodnad

I morse när jag vaknade, för andra gången, en av labbarna ville ut jättetidigt i morse, så var det så vackert färgspel på himlen i öster. Solen går upp senare och senare nu, men det är sådant som man inte vill tänka på så då gör jag det inte heller. :-) Letade fram kameran och raderade några bilder för att få plats. Jag hade inte tömt minneskortet och då för man börja sovra bland de redan tagna korten.

Huset som vi bor i har de gamla handblåsta originalfönstren kvar, runt om i hela huset. De är så vackra. Det blir ett speciellt skimmer genom dem eftersom de är oregelbundna i glaset. Faktiskt så ser verkligheten vackrare ut genom fönsterrutorna än om man öppnar dem och ser som det ser ut i verkligheten, liksom. Fönstren är dubbla och fönstervadd och fönstertejp är det som gäller till vintern. Faktum är att de är minst lika värmebehållande som moderna fönster, eftersom det är luftspalten emellan fönstren som behåller värmen. De kunde förr i tiden. Det är lite pyssel förstås när fönstren ska putsas...men det får man ta. Och vem har sagt att man måste putsa ofta? :-) Det finns ju så mycket annat roligare att göra!

Utsikt från gästrummet en tidig morgon


Södra balkongen mot öster

Snickarglädje och transparenta gardiner. Södra balkongen.

Sommarvärmen är tillbaka

Det var ingen humla som läste tidningen tillsammans med mig i morse. Jag satt vid dammkanten och åt frukost, som vanligt när vädret är så vackert som denna morgon, och bläddrade i dagstidningen. Ella låg bredvid och spanade på koikarparna som var alldeles vid ytan. Vattnet reflekterade solen och det värmde riktigt ordentligt. Dagen skulle blivit het om det inte hade blåst rejält. Jag gillar inte när det blåser men idag var det skönt, det hade nog blivt för varmt annars. Ella lade upp ena tassen på en artikel i tidningen, alldeles som om hon ville påvisa sin egen åsikt. Att skogen inte tillhör någon egentligen, att alla ska få lov att finnas till, och jag håller med henne.

Ellas tassar

Sluta läs matte!

Guldakleja

Kulbord

Hösten närmar sig

Nu är snickarglädjen på verandan äntligen färdigmålad!

Jag hittade trappräckena till verandan på höskullen i ladugården under mängder med gammalt hö...Nu är de uppsatta och grundmålade. Målar huset i linoljefärg. Känns bra.

Här är vårt hus. Dammen ligger rakt framför exakt mot söder och har formen av en oval. Den är 10 meter lång, 6 meter bred och 2 meter djup. I dammen har vi 13 japanska koikarpar, 2 guldidar och 2 störar. Alla har sitt eget namn. På norra sidan har vi ytterligare en damm men den är mycket mindre. Där är det 2 koikarpar och 2 guldfiskar. På vintern tar vi in alla fiskarna i ladugården för att verkligen vara säker på att de ska klara övervintringen.

Att se

Det är alltid ganska krävande att fotografera sin egen trädgård. Man blir liksom "hemmablind" på något sätt. Man tar saker och ting för givna och ids inte ta kort. Ofta är det så att kameran är inne och latmasken, som gömmer sig någonstans långt inuti, säger att man inte orkar gå och hämta den. "-Går du och hämtar kameran så är det i alla fall för sent; ljuset kommer att ändras; du hinner inte..." säger latmasken. Ungefär så är det ofta. Ibland lyssnar jag på honom, latmasken, så att han får sin vilja igenom och jag slipper fotografera = gå och hämta kameran. Men ibland kämpar jag emot och följer min egen vilja; att försöka fånga det jag ser på bild.
Kanske skulle man ha kameran fastsatt på pannan så att den kan registrera det man ser, just när förhållandena är de rätta.

Dubbel jätteprästkrage


Missne Calla palustris

Ryskt marton

Alunrot och dvärgmalört


Hosta och lavendel

Reflexion av vårt hus

Och titta där! Vem som har haft mig under uppsikt när jag fotograferat.

HUgaligen!!! Och jag som nyss bollade runt med den blomman!!! Ojojoj!

Och STOR är den! Gigantisk!!!

Undra vad det kan vara för namn på den...kanske inte ens ska finnas här i norr?

Måndag morgon

Vilken underbar morgon. Helt magisk! Vaknade när solen gick upp och klev genast ur sängen och gick och tittade om det förhoppningsvis skulle vara någon dimma över sjön och bergen. Jag hade rätt i mina antaganden för när jag gick ut på balkongen var det som att kliva rätt ut i en förtrollad värld. Solen hade just brutit igenom och man kunde skönja bergen. Sjön låg blank med ett litet glitter som lekte med solen. Sådana tillfällen vet man inte riktigt i vilket århundrade man befinner sig, för att inte säga årtusende...

När jag satt vid dammkanten och åt frukost fick jag sällskap av en humla. Vi läste tidningen tillsammans. Humlan tyckte visst inte att det var så värst intressanta nyheter för den flög sin kos...

...för att äta frukost. Smaskens med pärleterneller!

Sedan var det dags för morgongymnastiken. Sträck uuut!

Efter det krävande töjandet och bändandet var det dags för mer frukost. Frukost som senare gick direkt över till lunch, det såg jag. :-)

Pärleterneller är riktigt smaskens, även för en blomfluga!

Den här dagen

Den här dagen är speciell. Det är vår bröllopsdag! Exakt två år sedan vi slog våra påsar ihop, som man säger. Jisses vad tiden har gått fort. Det måste nog betyda att vi trivs ihop!

Den här sommaren har varit extrem; den har rusat iväg snabbare än någonsin och jag har faktiskt ingen aning vart den har tagit vägen. Det känns som om den har gömt sig någonstans och det gäller bara att leta så kommer sommaren tillbaka; det blir juni igen.
Tänk om det vore så... :-)

Ännu en vacker dag

Det blir en lika varm och solig dag i dag som det var igår. Tidigt i morse låg sjön spegelblank men nu har luften börjat röra på sig så smått och sjön blänker och gnistrar av små vågor. Det är så vackert. Det är härligt att vara ute tidigt på morgonen. Luften är fräsch, det blåser inte och solen värmer så där alldeles lagom.
Igår var jag ute med kameran och tog några bilder. Lägger in några här nedanför.

Rödbladigt klippstånds. De har en sådan varm vibrerande orangegul ton. Gör sig bra mot skiffret. I ena hörnet anas dammen.

En del av dammen. Här stupar den tvärbrant ner till två meters djup. Min ena koikarp, Glitter, är och smaskar lite mat.

En blomma från en hosta, funkia.

Rosa balsaminer. Jag har fått frö från min faster som bor i Gävle. Balsaminerna trivs som fisken i vattnet här och blir jättehöga. Gör sig bra vid dammen.


Malva. Det är blommor som jag tycker mycket om. En vacker färg och ger ett skirt intryck.

Varm september

Vi har varit och badat med labbarna. De tycker att det är så otroligt roligt! De är som uttrar i vattnet. Labradorerna har simhud mellan tårna och en tjock svans, vilken de styr med i vattnet. Pälsen är kort, tjock, tät och vattenavvisande. Man står och skrattar högt när man ser hur de busar runt i vattnet. Det är tur att de har en matte som tycker precis lika mycket om att bada, allt vatten överhuvudtaget är intressant. Efter ett tag när man själv sätter sig ner kommer de och sätter sig bredvid. Det verkar som om de sitter och njuter av utsikten över sjön och vattnet, detta älskade vatten.

Här har Gina och Ella apporterat "bytet" samtidigt och hjälps åt att få det i land.

Maja och Ella (närmast kameran) sitter verkligen och njuter av utsikten!

Maja funderar

Gina på en klippa. Står och spanar.