Nyårskortet!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla som tittar in hit till min lilla del av världen! Det här kortet gjorde jag igår för att använda här på bloggen som en nyårshälsning till alla besökare. Ni ska veta att Ni är viktiga för mig, jag uppskattar era besök och kommentarer jättemycket!
En liten trädgårdsälva med sina fjärilar, det är en liten glasbit som jag fotograferade i naturligt ljus här inne igår. Bakgrunden är julgransglitter som fångar solens sista svaga strålar innan mörkret föll.
Glasgrejen med älvan fick jag i julklapp och jag tycker mycket om den.
Ett år har gått, fortare än vanligt, ingen vet vad som händer nästa år, inte heller jag.  

Ljus och mörker...

Ibland kan det vara bra på ett sätt när det händer saker som får oss att inse vad bra vi egentligen har det! De mest självklara saker uppskattas till fullo efter att vi levt utan dem ett tag... men jag måste erkänna att det faktiskt var en trevlig upplevelse också. I alla fall för mig som uppskattar samspelet mellan ljus och mörker och att prova på att leva som man gjorde förr.
Vi har varit utan elström i tre dygn! Och utan fast telefon och mobiltelefon. Utan kontakt med omvärlden. Ingen tv, dator, telefon, ellampor, vatten i kranarna, elvärme...
Det värsta var vattnet, men som tur är har gården en gammal grävd stensatt brunn 9 meter djup och vi har en bränsledriven vattenpump som vi använde för att få upp vatten. Hade vi inte haft pumpen eller om det hade varit riktigt kallt... nu inser jag att det vore bra om vi gjorde nån anordning så att man kan hinka upp vatten från brunnen utan att vara beroende av nån apparat.
Värmen var inget problem, kakelugnarna och vedspisen i köket, som vanligt alltså. Duscha gick bra med en liten campingdusch. Läsa böcker i skenet av stearinljus och maten hade vi ute i växthuset så att inte räven skulle smaska i sig julskinkan.

Jag som inte tittar på vädret på tv hade ingen aning om att stormen skulle komma! Men på juldagsnatten strax före klockan två vaknade jag och hörde stormen ryta. Vi gick upp och fyllde stora kastrullen med vatten och precis efter att den var fylld gick strömmen!!!
Ett annat problem var att fiskarnas syrepump stannade. Det löste vi genom att hinka vatten så att syre tillsattes. Men det blev kallt inne hos fiskarna, hade det varit kallare så hade de inte klarat det... kanske skulle jag kunnat värma stenar på vedspisen och placerat ut i fiskrummet i ladugården...
Summeringen är att man verkligen uppskattar det man tar för givet när det upphör att fungera.
Men, jag måste erkänna, jag tycker att det skulle vara både bättre och skönare ifall den moderna tekniken inte alls fanns....

Julafton!

Julafton, morgon, det är tyst i huset och tystnaden känns så där förväntansfull och magisk som den bara kan göra en julaftonsmorgon. Det knastrar hemtrevligt i vedspisen i köket, risgrynsgröten är uppäten av människor och hundar, kaffet urdrucket och tomten ska snart få sin gröt.

Nu ska jag tända upp i kakelugnen i salen och umgås med julgranen ett tag. 

Jag önskar alla Er som tittar in här en riktigt God Jul och en lugn, rolig och mysig dag!!

Helt galen morgon!

Vaknade av en duns och konstiga ljud i morse. I sovrummet! Det skrapade mot tapeten, klöste och rev och springande steg på golvet och mot väggarna!
Jag trevade efter sänglampan, tände, och såg mig omkring. Det är inte roligt att vakna så där hastigt och höra konstiga ljud inne i sovrummet kan jag lova. Och dessutom ser jag väldigt dåligt utan glasögon. Ljudet fortsatte och en mus springer fram under sängbordet! I en hiskelig fart! Och efter musen kommer en vit sak, en spökråtta!! Alltså det är liksom första reaktionen när jag ser den, det lilla jag ser, nåt vitt som rusar efter musen.
"Vad är det som händer!!??" tänker jag. Spökråttan försvann in under klädskåpet och dök upp igen och rusade in i badrummet, som ligger alldeles intill sovrummet. Jag sprang upp ur sängen och stängde badrumsdörren och hundarna var helvilda.
Jag satte genast på mig glasögonen och gläntade på badrumsdörren, smög in, stängde dörren och trevade efter lysknappen.
Och då såg jag vad det var. En hermelin!! En vit hermelin med svart spets på svansen. Eller om det var en småvessla. En hermelin/småvessla hade jagat en mus inne i sovrummet! Helcrazy!!!
Wow! Helgalet!! En sån där grej som ingen skulle tro på om man berättade det!

Hermelin/vesslan satt och tryckte under tvättmaskinen och mannen låg på golvet och försökte få fram den. Jag stod redo med en hink som jag skulle försöka fånga den i, sätta upp och ner över spökråttan. Men den ville inte alls komma fram och väste och fräste när mannen försökte fösa fram den. Gav upp och släckte ljuset och stände dörren till badrummet för att på så sätt låta den komma fram när den lugnat sig. Mannen gick ut och skulle hämta några burfällor till musen, som gömt sig någonstans i sovrummet.

Jag gick och la mig igen och började läsa samtidigt som jag lyssnade...!

Plötsligt börjar det plaska inne i badrummet!

Jag kastar mig upp och rusar in och tänder lampan i badrummet och får se att hermelin/vesslan har ramlat i badkaret och simmar och skvätter runt i panik!! (hade inte tömt badkaret efter kvällsbadet...)

"Jävlars den kommer att drunkna!!!" tänker jag i panik. (och hur hade den kommit ner i badkaret som är fristående på golvet!?)

Jag tar hinken, räddar hermelinen ur badkaret, vräker in hinken (med en panikslagen hermelin i) in i duschkabinen, (duschkabinen är ju tät så den kan inte smita ut därifrån och blir lätt att fånga) kollar så att det bara är en skvätt vatten i hinken så att den inte ska kunna drunkna, den hoppar och springer runt på botten och kastar sig nästan över kanten på hinken! "Jag måste ha ett lock till hinken när jag bär ut den!" tänker jag. 

Jag stänger dörrarna till kabinen och tätar springan längst ner med en handduk. Så blir jag lite osäker..."det var väl inte för mycket vatten i hinken?..." gläntar på duschdörren och kikar, "nej då, ingen fara."

Jag rusar in i sovrummet och slänger på mig kläderna. Vill inte att grannarna ska se mig springa omkring naken ute med en hermelin i en hink....det skulle säkert bli ett stort samtalsämne runt julborden..hmm..

Rusar tillbaka in i badrummet gläntar på duschdörren och ......hermelinen/vesslan ligger alldeles stilla på sidan!!!!! "Neeej faaaan!!! Den kan inte ha drunknat!!!!" tänker jag samtidigt som jag rycker i duschdörren, vilken har fastnat i handduken, jag tar i och vräker upp dörrjäkeln och hermelinen ligger så stilla..så stilla..

Jag tar den och håller den uppochner och knackar med fingrarna på hermelinens bröstkorg för att få igång hjärtat och andningen...håller på ett tag och så kommer mannen in i badrummet och jag sitter på golvet med hermelinen hängande som en trasa...

"Den är död", säger han.

"Nej, det kan den inte vara", säger jag... 

...men det är den.

Så nu är sorkarna i trädgården glada när deras fiende dött här inne i huset...

Musen i sovrummet lever och frodas någonstans...kanske i sängen...

Och dörren till duschkabinen är trasig...

Någon kikar in...

Det är någon som kikar in! Han har klättrat upp och kikar in i ett fönster här på gården. Vem som sitter där inne vid det tända ljuset vet han, tomten, men jag har ingen aning för det brukar inte vara någon där inne...
Jag undrar lite vad han kikar efter, julgröten dröjer ännu ett tag. Kanske kikar han efter om det finns några snälla människor här i byn...

Utbildningen jag har gått är slut och jag saknar den redan. Tror faktiskt att jag skulle kunna gå i skola och lära mig saker hela mitt liv. Som det känns nu i alla fall. Kan man gå i skola hela livet, får man det..tillslut kanske det känns konstigt när man själv bara blir äldre och alla andra ter sig yngre och yngre.
Det är roligt att lära sig saker och ju mer man kan desto mer vill man lära sig.
Har funderat på universitet, men den utbildning jag är intresserad av är så långt borta (Göteborg) och flytta vill jag inte. Det handlar ju om 3-5 år och det är nog väl lång tid att vara borta från gården och mannen och alla djuren och trädgården...

En kakelugn...

Solen letar sig in i salen och leker på tapeten. Solen står så lågt nu att den letar sig in i alla skrymslen den annars aldrig hittar. Jag älskar det här rummet, den nedre salen, med sin kakelugn, takmålning, tapet och trägolv. Allt i original från 1800-talet.

Lite inredning...

En bild som visar lite av inredningen från växthuset. Just den här hörnan går i rosa nyanser. Här brukar vi sitta och äta frukost under sommaren. Just idag känns det extra härligt att se den här bilden för här hemma hos mig både blåser det och snöar samtidigt.
Tänk om det såg ut så här i växthuset nu också, som en annan värld där det alltid var sommar och så kunde man gå in dit när man ville känna den där härliga sommarkänslan, värmen och alla ljuvliga dofter av både lavendel och luktärtor.

Ett ödehus...

Ett övergivet gammalt hus som ser sina sista år finns i en grannby. Ligger vackert på en höjd med en sjö och ett berg som utsikt. Men ingen har bott här på väldigt länge. En grävling bor under huset och vad som bor inne i huset vet jag inte...

Doft av lila...

Håller på att gå igenom mitt fotoarkiv den här dagen samtidigt som jag sitter och gör läxan, på samma gång så att säga. Timmarna har runnit iväg och jag har knappt sett dagsljuset idag. Den här bilden dök upp, riktigt känner doften när jag ser den. Nepeta, lavendel och i bakgrunden praktbetonika.

Bildarkiv...

Jag håller på att gå igenom delar av mitt bildarkiv. Många bilder har det blivit och jag har inget riktigt vettigt system. Minnet är inte riktigt att lita på när det gäller siffror...datum, filnummer, mappnummer, bildnummer mm bland alla dessa tusentals bilder!
Den här bilden tog jag i våras en tidig morgon vid ån i skogen precis när solen smög fram och förgyllde dimman. När jag ser bilden kommer känslan av den där speciella stämningen tillbaka.