Födelsedag

Idag är det Ginas alldeles speciella dag. Hon fyller 11 år. Jag tycker att det är alldeles nyligen som hon kom till mig, men så är det ju inte. Tiden har flugit sin kos och alla blir vi äldre, på något konstigt sätt. Gina har jag aldrig behövt lära någon dressyr...hon kunde det redan, från födseln verkar det som. Vi har gått dressyrkurser ändå, bara för skojs skull, men vi behövde aldrig träna in något, vi bara körde på och hon gjorde direkt som man bad henne om. Ibland funderade jag på om hon verkligen var en riktig hund...:-)

Nu har tiden gått och det börjar att märkas att åren kommer ikapp. Ella, till höger i bilden nedanför, är släkt med Gina och även hon är mystiskt intelligent! Maja, längst till vänster, är lite mer envis och är den som sköter vakten här på gården.

Maja, Gina och Ella


Gina, Maja och Ella


Matte ge oss tårtan nån gång!!!


Smask!

Morgonrodnad

I morse när jag vaknade, för andra gången, en av labbarna ville ut jättetidigt i morse, så var det så vackert färgspel på himlen i öster. Solen går upp senare och senare nu, men det är sådant som man inte vill tänka på så då gör jag det inte heller. :-) Letade fram kameran och raderade några bilder för att få plats. Jag hade inte tömt minneskortet och då för man börja sovra bland de redan tagna korten.

Huset som vi bor i har de gamla handblåsta originalfönstren kvar, runt om i hela huset. De är så vackra. Det blir ett speciellt skimmer genom dem eftersom de är oregelbundna i glaset. Faktiskt så ser verkligheten vackrare ut genom fönsterrutorna än om man öppnar dem och ser som det ser ut i verkligheten, liksom. Fönstren är dubbla och fönstervadd och fönstertejp är det som gäller till vintern. Faktum är att de är minst lika värmebehållande som moderna fönster, eftersom det är luftspalten emellan fönstren som behåller värmen. De kunde förr i tiden. Det är lite pyssel förstås när fönstren ska putsas...men det får man ta. Och vem har sagt att man måste putsa ofta? :-) Det finns ju så mycket annat roligare att göra!

Utsikt från gästrummet en tidig morgon


Södra balkongen mot öster

Snickarglädje och transparenta gardiner. Södra balkongen.

Sommarvärmen är tillbaka

Det var ingen humla som läste tidningen tillsammans med mig i morse. Jag satt vid dammkanten och åt frukost, som vanligt när vädret är så vackert som denna morgon, och bläddrade i dagstidningen. Ella låg bredvid och spanade på koikarparna som var alldeles vid ytan. Vattnet reflekterade solen och det värmde riktigt ordentligt. Dagen skulle blivit het om det inte hade blåst rejält. Jag gillar inte när det blåser men idag var det skönt, det hade nog blivt för varmt annars. Ella lade upp ena tassen på en artikel i tidningen, alldeles som om hon ville påvisa sin egen åsikt. Att skogen inte tillhör någon egentligen, att alla ska få lov att finnas till, och jag håller med henne.

Ellas tassar

Sluta läs matte!

Guldakleja

Kulbord

Hösten närmar sig

Nu är snickarglädjen på verandan äntligen färdigmålad!

Jag hittade trappräckena till verandan på höskullen i ladugården under mängder med gammalt hö...Nu är de uppsatta och grundmålade. Målar huset i linoljefärg. Känns bra.

Här är vårt hus. Dammen ligger rakt framför exakt mot söder och har formen av en oval. Den är 10 meter lång, 6 meter bred och 2 meter djup. I dammen har vi 13 japanska koikarpar, 2 guldidar och 2 störar. Alla har sitt eget namn. På norra sidan har vi ytterligare en damm men den är mycket mindre. Där är det 2 koikarpar och 2 guldfiskar. På vintern tar vi in alla fiskarna i ladugården för att verkligen vara säker på att de ska klara övervintringen.

Att se

Det är alltid ganska krävande att fotografera sin egen trädgård. Man blir liksom "hemmablind" på något sätt. Man tar saker och ting för givna och ids inte ta kort. Ofta är det så att kameran är inne och latmasken, som gömmer sig någonstans långt inuti, säger att man inte orkar gå och hämta den. "-Går du och hämtar kameran så är det i alla fall för sent; ljuset kommer att ändras; du hinner inte..." säger latmasken. Ungefär så är det ofta. Ibland lyssnar jag på honom, latmasken, så att han får sin vilja igenom och jag slipper fotografera = gå och hämta kameran. Men ibland kämpar jag emot och följer min egen vilja; att försöka fånga det jag ser på bild.
Kanske skulle man ha kameran fastsatt på pannan så att den kan registrera det man ser, just när förhållandena är de rätta.

Dubbel jätteprästkrage


Missne Calla palustris

Ryskt marton

Alunrot och dvärgmalört


Hosta och lavendel

Reflexion av vårt hus

Och titta där! Vem som har haft mig under uppsikt när jag fotograferat.

HUgaligen!!! Och jag som nyss bollade runt med den blomman!!! Ojojoj!

Och STOR är den! Gigantisk!!!

Undra vad det kan vara för namn på den...kanske inte ens ska finnas här i norr?

Måndag morgon

Vilken underbar morgon. Helt magisk! Vaknade när solen gick upp och klev genast ur sängen och gick och tittade om det förhoppningsvis skulle vara någon dimma över sjön och bergen. Jag hade rätt i mina antaganden för när jag gick ut på balkongen var det som att kliva rätt ut i en förtrollad värld. Solen hade just brutit igenom och man kunde skönja bergen. Sjön låg blank med ett litet glitter som lekte med solen. Sådana tillfällen vet man inte riktigt i vilket århundrade man befinner sig, för att inte säga årtusende...

När jag satt vid dammkanten och åt frukost fick jag sällskap av en humla. Vi läste tidningen tillsammans. Humlan tyckte visst inte att det var så värst intressanta nyheter för den flög sin kos...

...för att äta frukost. Smaskens med pärleterneller!

Sedan var det dags för morgongymnastiken. Sträck uuut!

Efter det krävande töjandet och bändandet var det dags för mer frukost. Frukost som senare gick direkt över till lunch, det såg jag. :-)

Pärleterneller är riktigt smaskens, även för en blomfluga!

Den här dagen

Den här dagen är speciell. Det är vår bröllopsdag! Exakt två år sedan vi slog våra påsar ihop, som man säger. Jisses vad tiden har gått fort. Det måste nog betyda att vi trivs ihop!

Den här sommaren har varit extrem; den har rusat iväg snabbare än någonsin och jag har faktiskt ingen aning vart den har tagit vägen. Det känns som om den har gömt sig någonstans och det gäller bara att leta så kommer sommaren tillbaka; det blir juni igen.
Tänk om det vore så... :-)

Ännu en vacker dag

Det blir en lika varm och solig dag i dag som det var igår. Tidigt i morse låg sjön spegelblank men nu har luften börjat röra på sig så smått och sjön blänker och gnistrar av små vågor. Det är så vackert. Det är härligt att vara ute tidigt på morgonen. Luften är fräsch, det blåser inte och solen värmer så där alldeles lagom.
Igår var jag ute med kameran och tog några bilder. Lägger in några här nedanför.

Rödbladigt klippstånds. De har en sådan varm vibrerande orangegul ton. Gör sig bra mot skiffret. I ena hörnet anas dammen.

En del av dammen. Här stupar den tvärbrant ner till två meters djup. Min ena koikarp, Glitter, är och smaskar lite mat.

En blomma från en hosta, funkia.

Rosa balsaminer. Jag har fått frö från min faster som bor i Gävle. Balsaminerna trivs som fisken i vattnet här och blir jättehöga. Gör sig bra vid dammen.


Malva. Det är blommor som jag tycker mycket om. En vacker färg och ger ett skirt intryck.

Varm september

Vi har varit och badat med labbarna. De tycker att det är så otroligt roligt! De är som uttrar i vattnet. Labradorerna har simhud mellan tårna och en tjock svans, vilken de styr med i vattnet. Pälsen är kort, tjock, tät och vattenavvisande. Man står och skrattar högt när man ser hur de busar runt i vattnet. Det är tur att de har en matte som tycker precis lika mycket om att bada, allt vatten överhuvudtaget är intressant. Efter ett tag när man själv sätter sig ner kommer de och sätter sig bredvid. Det verkar som om de sitter och njuter av utsikten över sjön och vattnet, detta älskade vatten.

Här har Gina och Ella apporterat "bytet" samtidigt och hjälps åt att få det i land.

Maja och Ella (närmast kameran) sitter verkligen och njuter av utsikten!

Maja funderar

Gina på en klippa. Står och spanar.

Märkligt...

Det är märkligt. När man själv kämpar för en sak, som man vet inte är oöverkomlig, så är det alltid oftast någon, något, som hindrar de positiva energierna. Den positiva tanken, vilken gör det så svåra överkomligt, så att säga.

Nåväl...nu ska Solon få komma ut och bada litet. Ska hämta varmvatten i hinkar och bada honom, duscha. Det blir nog skönt. Det skulle jag tycka i alla fall. Om jag vore häst...så skulle jag faktiskt vilja ha mig själv som matte. Säkrast så. Så att det är någon som kämpar för en mot dem som vill se kött i disken på affären... Ett djur är ibland inte "bara ett djur".
För om alla tänker så...

Visst är det så att människor också är djur... "bara djur"...och behandlar vi människor på samma snabba sätt som djuren så fanns det nog snart inte många människor kvar!

Väntan

Jag sitter och väntar på att hovslagaren ska komma. Det är alltid svårt att ta i tu med att göra någonting annat när man har en tid att passa. Man hinner inte, helt enkelt. Det blir bara att man går och drar för att fördriva tiden. Jag är sådan att jag helst vill vara med när det är dags för hovslagare. Det är alltid det bästa och så får man veta om han har några kommentarer som man annars skulle missat. Det är inte alltid som jobb och tidpassning fungerar, men på något sätt försöker jag alltid att lösa det.

Solon är borstad och fin och svansen är nyborstad fluffig och glänser. Sedan går man in en sväng...och vad har då hänt? Jo då har han passat på att rulla sig i boxen och är alldeles full av spån! :-) Runt om, totalt! Det är nästan alltid så. Och då kommer hovslagaren, nästan alltid. Det gör ju naturligtvis ingenting, men lite retsamt är det allt.

Kataloger...

Jag vet många som går och väntar, ivrigt, på den nya Ikeakatalogen. Nu har den kommit. Till mig i alla fall och antagligen till alla dem som gått och väntat så ivrigt på denna nya fenomenalfantastiska händelse. Det märkliga är att de flesta av dem, som tillber denna katalog, anser sig ha en alldeles egen, individuell, inredningsstil som inte är en direkt kopia av andra. Alltså inte finns någon annanstans utan det ska tydligen spegla dem sjävla och deras personliget... Men hur kan man då gå och dräggla efter den katalogen?? Man kan väl inte säga att den är speciellt personlig, har en individuell inredningsstil?

Jag kräks på Ikeakatalogen. Jag kör mitt eget race och handlar där jag finner det...det som just är en personlig stil, mitt jag, och inte någonting som någon annan bestämt. Men det är klart, har man inte någon egen inredningsstil så kanske det är "säkert" att följa en mall, liksidighet, liktänkande. Man kanske blir accepterad på ett annat sätt, när man är som alla andra, även inom den moderna inredningen...?

En kommentar som jag en gång fick av en bekant, på besök hos mig, sagt rakt upp i ansiket, var: " ja inte skulle jag vilja ha det så här i alla fall!!!!" Antar att min inredningsstil inte höll mallen...inte var som katalogen = trist, tråkig och färglös...
"Färglösa" människor är nog rädda för både färg och personlig stil, antar jag, men de är nog så snabba att kritisera andra, som vågar följa sin egen stil och inte bara följer det som är modernt för tillfället.

Det knepiga är när de tex köpt soffan för ca 30.000 kr och sedan fyra-fem år senare slänger den...eftersom den har blivit omodern... Men, de sade ju tidigare att de köpte den eftersom den speglade deras personlighet så väl. Och märk väl, soffan slängs...i en container för att brännas...så att:"ja jag vill ju inte att någon annan ska få gratis det som vi har köpt...för den var ju sååå dyr ska du veta!!!"

Man upphör aldrig att förvånas. (för att inte säga hetta till rent temperamentsmässigt) Har många gånger tänkt att jag inte ska bli upprörd över saker och ting och sluta att bry mig...
men jag kan inte.

Röda tomater

Har just haft besök och fått en stor påse härligt röda tomater, saftigt söta och läckra. Ormbunkar följde också med, som på beställning...:-) så nu är det bara till att fortsätta med utgrävningen så att de hamnar på rätt ställe direkt. Annars är det ofta så att platsen dit blommorna ska inte är riktigt färdig och så sätter man dem någonannanstans "tills vidare" och så biter de sig fast på den temporära platsen.

Rödvinbären dignar från buskarna och ska snart plockas in. De är jättebra att ha till tex tårtor, den syrliga smaken lättar upp det söta. Annars är jag inte så förtjust i kaffebröd och liknande, men en marängtårta med glass och rödvinbär är riktigt smaskens!

Färger

Det är lustigt det där med färger. Hur kan man vara säker på att andra ser på samma sätt som man själv gör? Samma nynser, brytningar kulörer emellan. Det måste vara helt omöjligt att allas ögon registrerar färg på exakt samma sätt. Vissa färger passar inte alls ihop tycker en del medan andra gillar kombinationen. Det kanske inte alls, eller inte enbart, handlar om tycke och smak, det kan kanske även bero på att våra ögon inte är "kalibrerade" på samma sätt.

Jag hörde någonstans ifrån att det hade forskats på vilka kombinationer av blommor, alltså färger på blommor som inte alls gick ihop. Vilka färger man absolut inte borde kombinera i en blomrabatt. Ett totalfiasko, med andra ord. Färgkombinationen var orange tillsammans med lila. När jag hörde det tänkte jag: " aj, aj, oj, oj och jag som tycker att det passar så bra!" Nu är jag inte en sådan som bryr sig om dylika forskningar och lägger vikt vid dem, men jag kan alltså absolut inte hålla med. Lägger in en bild på en sådan "idiotkombination" så får ni döma själva. Det är kinesisk smörboll i förgrunden och praktbetonika i bakgrunden.

Här är en annan klatschig grann färgkombination. Praktbetonika i förgrunden och i bakgrunden jättedaggkåpans limegröna blommor.

Här är en annan variant som bygger på kontraster. Lammöron och lobelia.

Här är en bild på min vattentunna. Jag har vatten i en stor trätunna som jag kan ta vatten ifrån när urnor och annat ska vattnas. Det är bekvämt eftersom det är lättare att fylla tunnan med vatten än att hålla på att fylla vattenkannorna eftersom. Sedan kan man ju göra något av tunnan också. Här har jag blommor i krukor och ett vattenfall.

Drängkammaren

När man har många saker att göra blir det lätt att man hoppar från det ena till det andra. Ungefär som bläddrandet i tidningen. Man börjar på en sak och innan den har hunnit bli riktigt färdig så är man igång med något annat projekt... Känns det igen? För mig är det så att jag hinner bli lite less på det som jag håller på med och så får jag inspiration helt plötsligt någonstans ifrån till att göra någonting annat, som ter sig mycket roligare, intressantare.

Ett exempel är drängkammaren. På en gammal gård som den här fanns det förr i tiden åtminstone en dräng. Gården är ungefär 130 år gammal. Han fick husera på övervåningen i en byggnad på gården, som för övrigt är byggd i vinkel och innehåller både snickarbod med övervåning, stall, höskulle, vangslider, bakstuga, pigkammare...och så drängkammaren. Det riktigt kliade i fingrarna på mig att städa upp litet därinne. Tidigt på morgonen blir det ett så fantastiskt ljus uppe i rummet. Ibland sitter vi där på morgonen och dricker vårt kaffe och ljuset som flödar in riktigt vibrerar! Detta underbara ljus!

Drängkammaren

Friska vindar

Idag blåser det friskt vill jag lova! Det dunsar och smäller av okända saker som tydligen sitter lite löst ute...hinkar och diverse annat, som är i riskzonen att få en riktig blåsning och flyga all världens väg. Livsandarna vaknar riktigt i en, så pass mycket att de jagar mig inomhus. :-) Solen tittar fram mellan de jagande molnen emellanåt. Det är litet av en kamp på himlen. Vem ska vinna, molnen eller solskenet? Naturligtvis hade någon blomrackare blåst omkull! En rosa digitalis. Jag hade redan satt en pinne vid den men den hade tydligen slingrat sig loss. Antagligen hade den fått hjälp med det...av vinden.

Efter frukostteet satt jag en stund i läshörnan i favoritfåtöljen. Tittade i en av mina favorittidningar som kom i går. Det börjar med att jag tittar lite här och där och sedan vips...har jag bläddrat igenom den, ostrukturerat och hoppande. Det blir liksom så varje gång fast jag vill börja från början och ta mig långsamt fram mot slutet. Varenda gång blir det likadant och jag gillar det inte för tidningen räcker inte lika länge med detta hoppande förfarande.

Favoritfåtöljen i biblioteket.

Den har små mässingshjul

Draperi

Regn...

Nu kom det en sådan där häftig regnskur igen. Många blommor och annat som har fått kämpa denna sommar för att överhuvudtaget stå upprätt. Har flängt runt många gånger och bundit upp både det ena och det andra...

Men å andra sidan har dammen nästan inte behövts fyllas på. Under värmeböljor dunstar annars en del av vattnet.

Gräva

Jaha, så det slutade att regna, efter en rejäl rotblöta. Satt här vid datorn och glodde litet och sedan kallade grävningen. Jag håller på att utöka trädgården, vet liksom hur jag vill ha det så det är bara att fortsätta. Man måste kämpa emot latmasken som bor någonstans långt inne i en och följa sina visioner! :-)

"Latmasken" matar jag de japanska koikarparna med, så är den borta!

-Smask med mask-

Kan inte ens försöka räkna ut hur mycket jordmassor jag vid det här laget har grävt upp. För hand. Envist kämpande. Även om jag hade haft maskiner till hjälp, vilket jag inte har, så hade jag inte velat använda dem. Det är liksom mer sport, mer tillfredsställande för en själv, att göra det för hand. Själv, utan hjälp, utan förståsigpåare och utan tekniska "fusk"-hjälpmedel. Det är så lätt att "låta anlägga en trädgård"... men vem har då gjort det, vem kan säga att: "detta har jag gjort"? När folk har varit anlitade för och gjort stora delar av och ofta nästan hela projektet...?

Gräva...

...hacka...

...ruska!