Tulpaner...

Några tulpaner från min trädgård. Har försökt fota så att man kan ana tulpanernas själ...eller nåt sånt. Låg platt på grusgången när jag tog bilderna och kämpade för att orka hålla den tunga kamerautrustningen någorlunda stadigt i den vansinniga arbetsställningen.  

En färgklick... och så till något helt annorlunda...

Våra närmaste grannar ska sälja huset och flytta. Det ligger ute på Hemnet nu.

http://www.hemnet.se/bostad/villa-3rum-fanbyn-sundsjon-bracke-kommun-fanbyn-177-3886333

Ska bli spännande att se vilka de nya grannarna blir! Undra om de också är "rädda" för solen...tänker på alla markiserna på huset som alltid åker ner så fort solen visat sitt milda ansikte. Själv är jag bara glad när solen lyser in i mitt hus, det är ju inte så länge man har det privilegiet här uppe i norr.

Att fotografera en doft...

Att fotografera en doft är inte så lätt. Önskar att jag kunde göra det för häggen doftar så unerbart nu. Dess vita blommor fångar ljusglimtarna inne i den vilda delen av trädgården. Grenarna böjer sig som en portal över grusgången. Det är så mysigt att gå där och höra gruset knastra under fötterna och svepas in i den underbara doften.

Jag älskar den här årstiden, mellan hägg och syren. 

En härlig tid...

Det är en härlig tid nu. Helt underbar! Jag älskar den här skira ljusgröna grönskan på försommaren. Häggen blommar och doftar ljuvligt. I bakgrunden syns bryggstun här på gården. Jag ska hitta på någonting där inne det här året. Blir det som jag tänkt så ska jag börja fixa nu i helgen. Men...jag är en tidsoptimist har jag fått höra. Men det riktigt kliar i fingrarna på mig och min fantasi är det absolut inget fel på! :)  

Nationaldagen!

Nationaldagen firas i maskrosens tecken här idag. De är fina maskrosorna, men man får se upp med de fluffiga fröna. De svävar fint i vinden och landar i mina perennrabatter och det är ju inte så roligt.

Maskros och förgätmigej, det blir nästan som svenska flaggan med färgerna.

Ha en fin dag idag allihopa!

Till Salu...!

Ibland händer det saker som får en att känna en plötslig längtan efter ett näst intill bohemiskt leverne. En lust att leva som förr i en gammal fäbod... 

En sådan känsla fick jag när jag upptäckte det här stället. Upptäckte det när jag tog en sväng runt sjön här där jag bor. Till salu stod det på skylten så jag... 

gick över ängen i det underbara kvällsljuset och närmade mig timmerstugan. Skorstenen har rasat ner. 

Solens kvällsstrålar förgyllde omgivningen och jag började fantisera: här kan man göra det, där kan man göra så, här skulle det kunna bli fint med och tänkt vad mysigt att... men det är ju bara fantasier från min sida. Det här stället väntar på en ny ägare som kan ta sig an det. 

Björnar...

Det finns tydligen några näst intill halvtama björnar som dykt upp här vid byn. Läser i tidningarna att folk vallfärdar, slänger sig i bilarna och åker och tittar på dem. Kanske sitter de där, i tryggheten inne i bilen, och slänger ut mat genom bilfönstren för att locka björnarna närmare...

Det här är ju rena vansinnet!!! Låt björnarna vara, vilda som naturen skapat dem. Jag tror inte att någon vill ha halvtama björnar strykande inne på gårdarna vid husen, bland barn och andra djur.

Folk åker dit med sina kameror och vill ha "en bild på en björn".

Jag skulle också vilja fota björn, göra en bra bild, men låter bli för att inte påverka negativt. 

Precis på det där stället som björnarna håller till nu, där var jag och mina labbar för några dagar sedan. Jag har koll på mina hundar, de är dresserade, springer inte efter några djur även om de skulle rusa upp framför nosen på dem...men någon halvtam björn vill vi inte möta så här ensamma i skogen.

Så, alla Ni som åker dit bara för att kolla. Låt bli. Att sitta i bilen i en folksamling och stirra på några björnar...då kan man lika gärna se på tv. 

Sundsjö kyrkoruin...

En liten vit blomma står och sträcker sig efter solens sista ljusstrålar. Den växer på en gammal mur...

..på Sundsjö Kyrkoruin. Kyrkan byggdes någon gång alldeles i början av 1200-talet. Det här är ett jättehärligt ställe med fantastiskt läge alldeles intill sjön. Här brukar jag smyga runt med kameran ibland. Det är en alldeles speciell känsla på det här stället, det känns inte som om man är ensam...

Det händer ofta...

När jag håller på att vattna i min trädgård händer det ofta att jag helt plötsligt får avbryta vattningen för att gå in och hämta kameran. Jag vattnar oftast på eftermiddagen och helt plötsligt kan jag se att ljuset är precis det rätta. Så var det med den här tulpanen. Den sträcker sig upp med sin nästan färdiga knopp mot det underbara härliga skimrande ljuset. 

Här är en annan tulpan. Jag samsades med vattenslangen på backen när jag fotograferade. Det är ingen idé att vattna klart först och vänta med att fotografera, nej då har ljuset hunnit ändra sig och motivet är borta. 

Bäverland...

Sent igår kväll var jag och mina labbar på plats vid min favorit å. Vi var mitt inne i bäverland och jag hoppades att någon av dem skulle vara vänlig att visa sig. Och se: där kommer en simmande! Tyst gled den genom vattnet rakt emot mig.  

Bävrar är vattnets verkliga mästare. Deras platta paddelsvans är fenomenal att styra med. Svansens rörelser bildar förtrollande vattenvirvlar.  

På andra sidan ån satt en annan bäver och kikade på mig. När den förstod att den var upptäckt dök den ner i vattnet. Den hade suttit där hela tiden som jag fotograferade och jag hade inte märkt den. Undrar vad den funderade på? 

Här trivs bävrarna. Jag kan förstå dem, jag gillar också den här ån. Ljuset började avta och jag lämnade bäverland åt dess rättmätiga ägare: bävrarna. 

Äntligen kom värmen...

Så kom då äntligen värmen! Den härliga värmen! Löven har spruttit ut på bara några timmar känns det som. Det är så underbart och fantastiskt och jag går och tittar och njuter av den skira grönskan. Ogräset frodas också men jag blundar för det, ogräs är också vackert ljusgröna den här årstiden. 

Men jag måste också ta mig tid att sitta inne vid datorn, det är foton som ska skickas iväg tillsammans med en text. Ibland önskar jag att jag kunde dela mig i två.  

Blommor vid elden...

Blommorna myser i värmen från vedspisen inne i växthuset i den tidiga morgonstunden. 

På spisen har jag bränt lite torr lavendel för att kunna njuta av den underbara lavendeldoften. 

I växthuset hänger en kristallkrona och bakom den döljer sig vedspisens rökrör. 

En härlig syn...

Äntligen har vedspisen i växthuset fått sitt rökrör! Våren är fortfarande kall så jag eldar morgon och kväll. Det är en härlig känsla att sitta i växthuset och dricka te och pyssla med mina blommor.

Det har blivit nåt knas med Blogger när jag ska göra nytt inlägg. Hoppas att det går till sig.

Avverkning...

Tog en sväng med bilen och åkte runt sjön. Det här såg jag i en grannby. Timmer hade dragits fram ur skogen rakt över marken intill en ödegård. Alltså det här är djupa kratrar det är frågan om, alldeles intill ladan. Det är en stor skogsskövlingsmaskin som varit i farten.

Hade jag ägt det här stället och kom och fick se det här så hade jag nog nästan svimmat av ilska!

Hur kan nån bara få för sig att köra på det här sättet?! 

Där ligger skörden...en liten samling. Och så har man kört sönder så in i h-vete...! 

I tidningen...!

Titta vad statyn står och håller på sin arm! En trädgårdstidning, Hus&Hem Trädgård. Kan berätta att precis när jag fotat den här bilden så ramlade tidningen ner i dammen!!! Men det gjorde inget för jag hade en till tidning som dykt upp i brevlådan idag. 

Faktiskt en bra, snygg, lättsam OCH informativ tidning. Det finns ju en uppsjö av trädgårdstidningar nu för tiden och man kan lätt bli blasé, men den här är faktiskt riktigt intressant. 

Och se där!! Här dyker några bloggare upp och skickar några vykort till läsarna. Det är jag längst till vänster.  

Roligt att bli uppmärksammad på det här sättet. Det trodde jag aldrig när jag började blogga, men ingenting är omöjligt! :) 

De vita...

Tidigt i morse tog jag de här bilderna. Vitsipporna har på något mystiskt sätt dykt upp vid bäcken i trädgården. Antagligen har de följt med mossa som jag hämtat i skogen. Det är bara de här men jag hoppas att de ska bli fler.  

De passar så bra där de har valt att bosätta sig. Med mörkret i ryggen ser de längtansfullt mot ljuset. En gran har också dykt upp. Kanske följde det med ett granfrö i samma mossa som vitsipporna. 

Vitsipporna avtecknar sig tydligt mot den mörka bakgrunden. Det är viktigt att låta något hörn av trädgården få ha kvar den där svärtan, det mörka, skuggan. Det är samspelet mellan ljuset och mörkret som gör att det blir djup i trädgården, att trädgården blir mer spännande.

Och så har jag hört det ryktas att jag och min blogg är med i en Trädgårdstidning :) Får se om tidningen dyker upp i brevlådan idag. 

De ljuvliga...

De underbara blåsipporna trivs så bra i den vilda delen av trädgården. Jag är så glad över att de finns där! När jag ser på mina foton av dem så fantiserar jag om hur det skulle kännas att gå omkring bland blåsipporna, ifall jag var lika liten som dem. Vilken annorlunda känsla det skulle vara och tänk att få uppleva den där härliga blålila färgen så nära. Ska man få rätt känsla av de små blåsipporna får man helt enkelt lägga sig ner på marken. 

Har man turen att ha blåsippor någonstans i sin trädgård ska man inte hålla på att städa och ta bort de gamla löven. Marken ska få vara som den är annars är risken stor att de små ljuvliga inte längre trivs. 

Vilken färg är sommaren - vilken färg är våren?

Vilken färg är sommaren? Och vilken färg är våren? För mig är våren ljusgrön och gul. Knopparna som sväller på trädens grenar och ut smyger en skir grönska som både doftar och andas vår. Färgen är ljusgrön. Solen med sina värmande strålar tinar upp landet ur dess kylslagna blå vinter och solens strålar är varma och gyllene. För mig är vårens färger ljusgröna och gyllene gula.  

För mig är sommaren mer rosaskimrande med ljusblå himlar och grönska. Sommaren är inte gul, gult tillhör våren och möjligen Påsken. Sensommaren är mer violett med lila nyanser och inslag av silver och mörkare rosa, kanske lite orange därtill och mörkare grönska.

Vad tycker ni? Vilken färg är sommaren för Er?

Hade ett samtal på telefon idag som jag tyckte var viktigt och jag var ganska så nervös, eller spänd kanske är det rätta ordet. Satt och väntade på att det skulle ringa för tid hade avtalats. Jag är inte bra på att prata i telefon, så är det bara. Ibland längtar jag tillbaka till tider när telefonen inte fanns... Och så blev det som det blev. När jag var liten satt jag mest tyst när jag hamnade i en obekant situation. Nu när jag är äldre har jag kommit på mig själv med att babbla, ja säga saker som jag inte alls planerat att säga, saker som inte hör till och saker som kan missförstås! Helt plötsligt hör jag själv vad jag säger och så tänker jag: vad är det jag säger egentligen?

Hoppas människan jag talade med idag inte tog vid sig, om den gula färgen bla...

Men men...från att vara den tysta osynliga till att vara den babblande tokan...det kanske bara är en förbättring, vad vet jag? 

Jag och Howard!

Ibland ramlar jag dit direkt! Jag känner en lockelse som inte riktigt går att förklara. Ett begär biter sig fast och går inte att släppa. Även om jag ger det lite tid och hoppas att det ska gå över så är det att ljuga för sig själv. För jag känner ju att jag vill ha honom! Måste ha honom, annars kommer jag att ångra mig. Det där mörka mot det ljusa och den där känslan av hippie! Yes!  

Howard...så här ser han ut.

Älskar det där slingrande mönstret och de små hjulen. Mannen på det gamla porträttet har egentligen ingenting med Howard fåtöljen att göra. Men jag tyckte att det blev en bra bakgrund där han kikar fram vid armstödet. 

Jag ångrar mig inte nu heller att jag föll för frestelsen. Det har gått mer än tre år sedan Howard flyttade in. Han har fått byta rum två gånger. Nu står han här vid fönstret i Röda Rummet och har placerat sina små hjul så försiktigt på trägolvet. Halsduken som ligger lite nonchalant slängd över fåtöljen kontrastrerar fint med sin kulör mot det svarta. Det bildas en mönsterkrock men en härlig sådan i mitt tycke. 

Vikten av ett stativ...

Är man lat och bekväm så får man skylla sig själv! Att släpa med ett stativ när man fotograferar känns inte så bekvämt alla gånger. Det är bökigt, tungt och allmänt krångligt. Men ibland ångrar man sig som en tok att man var så lat och lät det ligga hemma. Det här är en sån gång. Jag fotade och höll kameran på frihand. Hade bilden med stort B på gång kände jag...och svor för mig själv att jag låtit latmasken lämna stativet hemma. Det här är en detalj från den där bilden som skulle blivit suverän. Men men...nästa gång ska stativet med! Det knepiga då är att ljuset kommer att vara annorlunda. Tänk om man kunde spola tiden tillbaka!

Som en återkoppling till det förra inlägget så vill jag tacka för alla peppande ord. Ni är så fina! 

Kan jag...eller inte?

Att tro på sig själv inför sig själv är en sak, att tro på sig själv inför andra det är en helt annan sak. Det blir dessutom mycket svårare om man under ett helt liv fått jantelagen stämplad i pannan av andra. Det är svårt att förklara för det där lilla barnet (som man innerst inne fortfarande är) att det duger, att alla andra inte alltid är bättre på allt. Men det är svårt, även som vuxen.

Jag fick höra av en som håller på med fotografi att han tyckte att jag skulle "komma bort från min komfortzon" och jag förstår precis hur han menade. Jag fotograferar min egen trädgård (för det mesta) kan den utan och innan. Det jag vill göra är att komma ut och fotografera andras trädgårdar! Att göra trädgårdsreportage till tidningar. Men då ställer jag mig genast frågan: kan jag? Och så infinner sig osäkerheten...barnet (och den vuxne) som alltid fått inpräntat att det inte är lika bra som alla andra.

Det jag skulle behöva är att komma till en främmande trädgård och öva mig...kanske till och med öva mig på att misslyckas. Eller så blir bilderna bra, vad vet jag?

Frågan är vart jag hittar dessa trädgårdar. Självklart finns de, det är bara frågan om vart jag egentligen är välkommen med min kamera, vem jag törs fråga och vem som jag borde förstå att jag inte ens har rätt att fråga.

Ibland känns det som om jag har en törnekrona lindad runt huvudet. Frågan är om jag bundit den själv eller fått "hjälp" av andra... En törnekrona som heter jantelagen.

De här bilderna tog jag nu på morgonen. 

Jaha...?

Äntligen helg och så mycket att göra! Vaknar och vad ser jag? Jo, ett rejält bakslag, det snöar, är kallt och snön ligger kvar. I växthuset har späda blomster tittat upp och rökröret till vedspisen är fortfarande inte uppsatt...(!) det är till att använda element för att rädda blombäbisarna. Och så denna Härjeåns Nät som levererar elen, alltså äger ledningarna som elen kommer i...inte bra, inte bra alls. Bara för någon dag sedan var det samma visa igen; det blåste litet och strömmen kom och gick hela tiden. Blir det strömavbrott inatt så går det åt h-vete med de älskade invånarna i växthuset!

Ska se om jag kan jaga ut mannen och ordna det där rökröret när han kommer hem...det är verkligen dags nu!

Eller ska jag kanske ta in hästen i växthuset över natten....och hoppas på att hans kroppsvärme är tillräcklig för att värma växthuset. Men då kissar han väl så det rinner ner bland plattorna och tänk om han blir rädd och försöker bryta sig ut...

Den där vedspisen var/är ju lösningen på dessa bekymmer. 

Damm Två...

Visar några anläggningsbilder från dammprojekt nummer två. Det är en alldeles ny damm som fylldes med vatten förra året. Det är en del pyssel när man gör dammar. Den här är lite enklare än den stora dammen för här lutar det nästan inte alls. Så här ser det ut mot söder. Mina tre labradorer, Gina, Maja och Ella har matte placerat där för att man ska få en uppfattning om storleken. Den här dammen är mindre än den "rätta" dammen. 

Så här ser det ut i öster där solen går upp. Vi har sjöutsikt där med. Sjön går i vinkel öster-söder och vår gård ligger längst upp på höjden så det är en riktigt härlig utsikt. Här ser man en del av hästhagen också. Och varför jag inte använt mig av en del av hästhagen här för att utvidga trädgården är för att avloppsbrunnen ligger där i kanten. Man kan se den längst till höger i bild. Och jag vägrar att ha en avloppsbrunn i min trädgård! När den ska tömmas så kommer folk och släpar en gigantisk slang drypande av folkskit och annat äckel...

Den där jordhögen är jord från när vi grävde dammen. Jag ska göra nåt av den. Har mina idéer. 

Så här ser det ut mot norr. Det här är det andra huset på gården. Min bil står där och är alldeles otvättad, som vanligt. Jag har aldrig bytt bil, har inte haft nån anledning så länge den funkar och tar mig dit jag ska. Snart är den 22 år.

Jag gillar när huset speglar sig i dammen. Så är det också med huset vi bor i, det gula, och det är planerat att vara så; att fånga speglingen.

Det gröna som flyter på vattnet är andmat, emna, som övervintrat infrusen i isen. Nu hjälper den till att rena vattnet innan filtret kommer igång. Det är i den här dammen som fiskarna ska få sitt nya hem.