Ja så är det visst. Stjärnorna lyser därför i fönstrens mörker och ett ensamt ljus är tänt i adventsstaken. Gardinerna i hallen är nu röda, fönstren oputsade men det betyder litet, det är egentligen helt oviktigt. Den mörka årstiden underlättar mycket onödigt städande.
Allt är fråga om prioriteringar. Tid finns inte till allt som "måste", dessa måsten är oftast dikterade av andra, andra som egentligen inte har med saken att göra.
Vi väljer själv vad vi anser viktigt.
Jag har valt att inte putsa fönstren, varken jag eller världen i övrigt går under för det; däremot vet jag inte om min Faster hade rena fönster eller ej, det spelade ingen som helst roll...hon dog i alla fall för två veckor sedan.
Var ute på gården med hundarna. Plötsligt såg jag den, bilden. Som måste fångas i kameran. Sekundsnabbt innan ljuset ändrades.
Sprang in efter kameran och jobbade fram bilden. Bilden liknar ett grafiskt tryck, en etsning, även fast det är ett foto av de vissna bladen sett genom frosten på glasfönstret i växthuset.
Det är många år sedan jag gjorde grafiska tryck, kopparstick, etsningar och mezzotinter.
Ett konstfoto från naturen.
När jag lade in fotografierna i datorn kom jag att tänka på tapetmönster så jag ändrade färgerna med datorns hjälp och bilden ändrade uttryck och blev en tapet i olika färgställningar.
Den översta bilden är den "rätta" och de undre är ändrade.
Vilken gillar ni bäst?
Blad1
Blad2
Blad3
Blad4
Höst, vinter, vinter, höst. Båda samtidigt och var för sig. De velar, ingen av dem har ännu bestämt sig riktigt, hur de vill göra; stanna eller gå. De bidar sin tid och samtidigt vet både hösten och vintern att de själva inte har något eget val. Det är förutbestämt hur tingens ordning ska falla.
Det är inte lätt! Det har nog ingen påstått heller. Att få vara en person som räknas lika bland andra människor. Känslan finns där; Vissheten; Vetskapen; När en del inte passar in. In i gemenskapen; som finns, oavsett vad som sägs.
Och vad som visas utåt.
Byn, där jag för tillfället i min vistelse i detta universum bor //för vem vet vart man hamnar sedan liksom....// har haft partaj för att samla in pengar till luftvärmepumpar till den gemensamma Bygdegården. Jättebra initiativ!
För detta ändamål anordnades en Auktion där folk lämnade in saker som såldes och pengarna för föremålen ska användas till värmepumparna. Sedan på kvällen fortsatte eventet med kulinariska rätter och musik bla.
Byns fb-sida, DevilsVillage som den heter på Facebook, har en egen grupp på just Facebook, gruppen är riktad till bybor /och andra som känner för att vara med/.
Jag är, som bekant, inte någon stor anhängare av mediet Facebook, men eftersom jag bor här i byn, sedan 10 år tillbaka, skickade jag en "vänförfrågan" om att få bli medlem i gruppen på nu 145 medlemmar i DevilsVillage-gruppen på Facebook...
Och.... Ja, jag är fortfarande inte med.
Och det här visste jag ju när jag till auktionen lämnade en stor photoprint, foto A2 storlek, som bidrag till kostnaden av luftvärmepumparna.Good will thinking.
På gruppens Facebooksida efter festen kan man bla läsa detta:
Måndag idag. Sitter i mörkret och skriver bländad av bildskärmens overkliga ljus. Utanför fönstret tassar rävar omkring i trädgården. De är halvtama. Igår var en räv alldeles utanför dörren mitt på dagen. Hundarna skällde men det struntade räven i. Labradorvalpen Allis hade varit ute alldeles innan...
Jag drog på mig stövlarna och gick ut, räven tassade in vid växthuset och stod och lurade när jag kom, då tittade den fram, på mig, helt orädd.
Och jag fick en overklighetskänsla, en krypande obehagskänsla.
Räven tassade vidare mot närmaste grannen, jag följde efter och så fick jag se att den satt, satt framför mig, och väntade på mig? väntade på vad? Kom att tänka på att jag inte hade några handskar på mig.
Jag klappade i händerna och tjoade, den satt kvar men vände sig makligt efter ett tag och tassade vidare in mot grannens.
Det är en rävflock här. Som är halvtam. Känns inte så bra när jag inser att valpen genast skulle följa efter räven in i skogen och där möter valpen även de andra rävarna....
Jag gillar rävar. Men gillar inte när en hel flock rävar blir halvtama och tappar det normala beteendet.
Åkte runt sjön, det var underbart dimmigt på vissa ställen. Stannade och så flög den här bilden in i kameran.
Jag blir lugn när jag ser den, nästan så att bilden är meditative.
