Musus Rattacus

Tittut! Sitter fångad i buren, inlurad med solrosfrön och väntar på vad som nu ska hända.
Visst är jag söt, gullig där jag sitter i det rosa skimret? Släpp mig lös och jag ska skutta, jag lovar!

Ja precis så! Öppna luckan på buren och släpp mig fri!
Men, var är jag nu? Det här är ju inte hemma i trädgården...

Med stora skutt slänger jag mig in in i det okända.
Ska försöka hitta hem igen, det kan inte vara så långt dit.

Anemonerna dansar...

Höstanemonerna dansar i vinden. De gungar kastar slänger och kränger i septembervinden.
Det pustar och frustar ute i dag. Vinden rycker pockar och lockar löven att lämna sina sommartrygga grenar.
Hösten har parkerat i min trädgård.
Hösten sväljer den gröna färgen och gör guld. Hösten är en alkemist som löper bärsärk i naturen med alkemistiska formler, vevar med sin trollstav och får alla att bli annorlunda, samma men ändå så annorlunda.
Allt är atomer, även dessa septemberanemoner.

Gina fyller 15 år!

Idag fyller min älskade Gina 15 år! Mitt hjärta blir alldeles varmt av känslor när jag tänker på henne. Hon är väldigt intelligent och följer mig som en skugga vart jag går. 15 år är en lång tid men samtidigt känns det som om åren bara försvunnit någonstans och varken jag eller Gina förstår vart de tagit vägen.
Gina var 4 månader när jag hämtade hem henne och hon fick genast en otrolig kontakt med mig och så har det varit sedan dess.
Grattis älskade Gina!

Här är alla fyra samlade på verandan.
Ella 7 år, Gina 15 år, Maja 10 år och Pia 1 år.

Vallmon och jag

Jag är nästan löjligt förtjust i vallmo. De fluffiga luftiga dansande ballerinorna som dansar och leker med solen i vinden. Nackdelen är att de lätt dråsar omkull när det kommer ett häftigt regn. Ett tips är att låta dem växa upp genom ett galler, så håller de sig på fötter.
Tänk att kunna vara som en vallmo: man fladdrar runt och njuter av tillvaron för stunden och ser allt som en lek i ljumma sommarvindar och känner sig riktigt naivt positiv. Men så: vips så kommer överraskande en hård ovänlig regnskur så man slås omkull...likheten är faktiskt rätt så bra, vallmons tillvaro och ens egen är ganska likartad ibland.
Den rosa dubbla vallmon på bilden heter Shirley Double.

Parkering i pelarsalen

Den här tallskogen är som en pelarsal som fångar solens värme med sina skimrande barr och gyllenröda bark. Parkerade och satte mig mitt på vägen och åt medhavd lunch där tillsammans med labben Pia. (oftast brukar jag aldrig ha med mig nåt ätbart eftersom jag är för lat att ta med något) Men den där lunchen smakade underbart: kallt ris och kyckling med curry och vatten att dricka till. Efteråt promenerade jag och Pia iväg längs den gamla vägen och upptäckte direkt en stor björnskit! Färsk dessutom. Vi hade antagligen haft åskådare när vi åt...
Bilen på bilden är min gamla Golf -91. Den är inte att lita på längre! Rycker och vill tvärstanna när jag kör (oavsett hastighet) och nu har visaren över motortemperaturen lagt av och ibland vill den inte starta riktigt...alltså ingen bil att lita på mitt i skogen. Lägg därtill att jag oftast inte har mobiltelefon med mig (antagligen skulle den inte fungera heller.)
Tänk om någon bilfirma-bolag-tillverkare kunde sponsra mig med en ny bil!!! En fyrhjulsdriven som jag kunde få plats med hundarna i, en bil som jag kunde lita på. (Helst vill jag ha vanliga lås med nyckel och gamla pålitliga fönstervevar, inga elhissar till fönstren.)
Hallå!!! Här finns jag! Och jag behöver en NY BIL. Jag ska göra så bra reklam för er bil, bara så att ni vet!