Lördagskväll i växthuset

En helt vanlig lördagskväll i växthuset...

Solen i solrosen

Solrosor har jag börjat gilla först nu på senare år. De är positivt livsbejakande och passar så bra i den nya delen av trädgården där de möter morgonsolens gyllene strålar i sina ständigt leende ansikten. Solrosor har ett kärleksfullt förhållande med solen. Just den här solrosen på bilden fångar den uppgående morgonsolen och de smälter samman i en gyllene varm omfamning. Ett tecken på att dagen kommer att bli vacker, på alla sätt och vis.
Nu behöver man inte masa sig ur sängen lika tidigt på morgonen längre för att möta den uppgående solen.

Den nya dammen!

En bild från den nya dammen. Det här har fått bli fiskarnas nya hem. De japanska koikarparna verkar trivas. Labradoren Ella ligger på stenhällen och spanar. Den här nya delen av trädgården har mycket gult i färgskalan. Det har bara blivit så. Kanske är det medvetet omedvetet på något sätt eftersom det är på den här sidan som solen går upp på morgonen, den gula solen från öster. I den här delen av trädgården sitter vi ofta och äter frukost tillsammans med fiskarna. De smaskar sin mat i dammen och vi äter vår på torra land i solens värmande guld.
Nu måste jag skynda mig för nu kommer snart ett gäng trädgårdsbesökare!

Pia fyller 1 år!

Idag fyller Pia ett år! Oj vad tiden rusat, nyss var hon en liten busig svart labbevalp och nu är hon en stor busig labbetjej, min älskade "lilla" Pia! Hon är verkligen stor, större än alla mina andra labradorer. Och snabb, hon springer ifatt dem alla. Jag älskar när de är busiga, labradorerna, det som är så bra med dem är att de har en "av-och-på-knapp", de busar ju inte hela tiden utan de är som folk är mest..eller som folk borde, kunde, vara om de var lika trevliga som labradorer är. Jag älskar den här rasen! Smarta glada busiga lättlärda badglada matglada förståndiga intelligenta hundar som det går att prata med och få vettiga svar.
Här på bilden är hon ett år, så vacker!

Här på bilden har hon nyss kommit hem till mig och är 8 veckor. Vilken otroligt söt valp!!!

Hon fick sova i min säng från allra första dagen. Och det gör hon fortfarande. :)

Här är jag och Pia ute i naturen en tidig morgon. Bara hon och jag. När man har flera hundar så är det viktigt att den yngsta någon gång får vara själv ute, utan de andra hundarna, för att hitta sin personlighet, bli trygg i sig själv och inte bli alltför beroende av flocken för att känna trygghet.

Fängslad!

Morgonljuset är det allra bästa när man ska fotografera. Armeringsnätet med sin strikta form ger ett mervärde till bilden, det är det som gör att den blir fängslande så att säga. Det geometriska mönstret.

Apropå fängslande så kommer jag att tänka på han som satt i arbetsintervju för ett riktigt flashigt jobb som skulle ge honom en fet lön och riktigt komma in i gräddsmeten i samhället. Han hade under intervjun känt att chefen som höll arbetsintervjun kändes riktigt bekant men han kunde inte riktigt placera honom. Till sist kunde han inte hålla sig längre utan frågade chefen: "Jag känner så väl igen dig! Men jag skäms att jag inte riktigt kommer ihåg, men det känns att vi har träffats förut många gånger men jag kan inte placera dig."
"Ja, precis så känner jag det också!!" svarade chefen aningen ivrigt och bekräftande.
De båda herrarna satt tysta och iakttog varandra, som för att se vem som först skulle komma ihåg vart de träffats.
Då frågar lite försiktigt han som söker platsen: "Har du också suttit inne??"
Han fick inte jobbet...

En liten röd

En liten röd backnejlika kikar upp omgiven av främmande blad från någon annan kraftigare växt. Den står där med sin utmärkande röda färg bland den kontrasterande grönskan. En liten tuffing, helt klart, eller så vet nejlikan helt enkelt inte bättre, eller så gör den det men växer där ändå, trots att den blir nedtryckt. Det kan vara så enkelt att den en gång blev planterad där (av mig) och nu har växtförhållandena på stället gjort att ogräsen börjat ta över. Och det har sin upprinnelse i sorkinvasionen vintern för två år sedan.
Men den lilla röda nejlikan verkar inte bry sig om sådant. Den kikar upp mot ljuset och trotsar verkligheten.
Det är som samhället i stort, helt enkelt...

Boije Gallery

Visar några bilder från mitt galleri, Boije Gallery, som finns här på gården. Den lokala tidningen Östersundsposten skrev om det i fredagstidningen. Galleriet är inne i den gamla stora bryggstugan och angränsande rum och byggnaden är helt bevarad som den var en gång i tiden. Det enda jag gjort är att jag målat golvet för att få ljust i rummen och så har vi satt upp belysning.
Humlen slingrar sig glatt mot den gamla timmerväggen.
För någon dag sedan hade jag långväga besök från Skåne av trevliga Eva från Lyngby Prästgård. Hon har en helt underbar trädgård och en blogg som heter Bakom Häcken.

Här är en bild från rummet med utställningen Fönster genom verkligheten. Bilderna är, som vanligt, gjorda direkt i kameran med naturligt ljus, en exponering, ingen lek i datorn och inga multiexponeringar.
Många tror att jag klistrat ihop olika bilder när de ser de här tavlorna med det har jag inte gjort! Det är konstigt det där...att många inte tror att man kan göra såna här bilder utan att, som jag ser det, fuska. Men, egentligen, när många tror att det är fejk så är det ju högsta betyg på min fotokonst! När de TROR att det är HELT OMÖJLIGT att åstadkomma något sånt här på annat sätt.
Jag skapar magin direkt i kameran, det är så jag jobbar, kameran är min pensel och allt är precis vad det är: original skapade där direkt på plats och med naturligt ljus. Sedan gäller det förstås att Se bilden och få den att hoppa in i kameran.

Här är galleriet, jag och mina fotografiska bilder i tidningen igen i Östersundsposten.
Utställningen pågår under hela augusti och september. Mer info finns på trädgårdens hemsida www.secretgarden.se