Jag och Rödhaken...

Nu har färgerna börjat komma igång i naturen. Jag älskar de här granna höstfärgerna! Hösten är en härlig årstid. Luften är lätt att andas och solen värmer i den annars kalla luften. Alla årstider har sin egen tjusning. Jag har varit ute och fångat gyllene färger på bild.

En guldhöst.

Träden avtecknar sig skarpt mot en gyllene bakgrund.

Den varma glada färgen.

Jag och rödhaken har samma favoritplats här i trädgården. Vi sitter gärna på stolen frmför det stora lärkträdet invid dammen. Här sitter han på armstödet och spanar. Jag står uppe på balkongen när jag tar fotot.

Det här ger den rätta känslan av The Secret Garden!
Rödhaken som sitter på stolen med mönstret av slingrande rosor.

Att få tiden att räcka till...

Egentligen så hinner jag inte göra det här blogginlägget. Tiden finns inte, men jag tar mig tid i alla fall. Jag har börjat en utbildning, Grafisk design & kommunikation, och egentligen skulle jag sitta och göra läxan nu. Samtidigt så vill jag hålla bloggen levande och visa lite av mina fotografier. Hösten rinner iväg så snabbt! Det här året så blir inte de allra flesta lövträden så där vackert gula, de blir brunaktiga och så faller de. Någon gång skulle det vara roligt att få åka till södra Sverige och fota de granna höstfärgerna. Vad underbart det skulle vara! Skimrande lönnar och underbara bokskogar!

Jag smyger runt i min egen skog och umgås med det som finns där.

Ljusglimtar som silar ner genom den gamla skogens grenverk och blänker till här och där på marken.

En bild från trädgården med den välvda bron i förgrunden och statyn invid dammen och sjön och bergen i bakgrunden. Och det härliga morgonljuset!

Härligt!

Den här helgen har jag den mesta tiden varit ute i skogen. Det är så härligt i skogen den här årstiden. Luften är så klar och fräsch att andas och färgerna är så underbara. När jag är i skogen så känner jag mig hemma. Vatten har en speciell dragningskraft på mig så naturligtvis hamnade jag till sist vid en skogsbäck.

Vattnet är som flytande guld!

Egentligen skulle jag stannat hemma och grävt två nya perennrabatter...jag har köpt perenner på rea för länge sedan och de står i sina små krukor och mår dåligt. Men jag kunde inte låta bli att höra skogens lockrop.

Jag säger ofta att jag skulle vilja stanna tiden ibland. Den här årstiden, sådana här vackra dagar, skulle jag vilja göra det. Att få vara i skogen flera dagar i rad och verkligen hinna uppleva allt det härliga.

Gina 13 år!

Min älskade Gina fyller 13 år idag! Hon är min svarta skugga som följer mig vart jag går. Hon är alltid bredvid mig när hon kan. Går matte så följer hon efter, sätter sig matte lägger hon sig som en boll bredvid mina fötter. Gina och jag har en alldeles speciell kontakt. Det går inte att beskriva med ord. Det här är en hund som verkligen kan läsa tankar och sinnesstämningar. Det enda hon saknar är en mänsklig röst men det kompencerar hon med att uttrycka sig på nästintill telepatiskt sätt.

Grattis på födelsedagen Gina!!

Husse serverar en tårtbit vid dammkanten.

Jag vet att jag och Gina antaligen inte har så mycket tid kvar tillsammans. Åldern börjar komma ikapp henne. Hon ser lite dåligt med ena ögat och hörseln är inte vad den var. Men hon busar med de andra labbarna och är som en unghund flera gånger om dagen. Det är som om hon inte vill vara gammal, hon vill vara ung för alltid. Hon är mattes lilla bus-råtta!! En specialitet hon har är att hon "stjäl" armbandsklockor! Hon busar och skuttar runt och vips så har hon med ena hörntanden fått klockarmbandet att sprätta upp. En liten luring är hon allt!

Jag tycker det är svårt att fotografera mina hundar. Inte rent tekniskt, men känslomässigt. Svårigheten ligger i att fånga deras personlighet, deras själ, på bilden. Det är därför som jag inte visat så många bilder på dem. Jag har såna krav på mig själv att bilderna verkligen ska göra dem rättvisa. De här bilderna tog jag idag på förmiddagen. Det hade precis regnat och ljuset bröt fram mellan molnen.
Nästa år den här dagen hoppas jag få visa bilder från ytterligare en födelsedag för fina Gina.
Älskade Gina!

Sign O' the Times...

Tänkte bara berätta, för Er som inte känner mig, att mitt musiköra vaknade ganska sent i mitt liv. Den som fick liv i den slumrande musikaliska hörselnerven var Prince. Än idag går jag igång på Prince! Rytmen, musiken de underfundiga texterna; han är och förblir: ett musikgeni!!!
Men den här gången får sign, tecken...stå för skyltarna! Sååå...välkommen till:
Bräcke...en ort i Sverige del 2!!
Jaha...så har älgjakten börjat igen...och det känns sååååå trevligt att åka till skogen och parkera efter en skogsbilväg här i Jämtland!!! Eller???

Alltid är det bra och en riktig kämpaglöd att öppna nya affärer här i samhället.
Jag säger bara: Lycka till och väl kämpat!!

En del skyltar har bitit sig fast i cementen i fasaden...decennier efter att rörelsen upphört i bygden!...

Ser snyggt ut, speciellt när alla dessa "skyltar" ligger efter stora vägen, E14.....?

Känner ni det vattnas i munnen efter att smaska på några gourmé-rätter här? Hmm.....??
(Jag skulle kunna skriva mycket fyndiga texter som rimmar på gourmé... men låter bli de.)

När jag höll på att fota ett hus (som ligger bakom den här skylten) kom en kvinna och ställde sig bredvid mig. Hon sa inget. Jag sa inget. Och tillsist kände jag mig tvungen att säga nåt för det var så pinsamt tyst liksom, så jag sa: "Jaha?"
"Jaa...vi ska göra om skyltarna på den där skylten, snart!" sa hon tillsist.
"Ok" sa jag. "Men jag fotar huset bakom skylten" Då gick hon vidare, in till Turistbyrån.....
Och jag, som är nyfiken, fotade naturligtvis skylten som inom en snar framtid ska skyltas om..och väl hemma så är det ju jättespännande!! när jag kollar den "förbjudna skylten"..Ica Mix heter ju Supermarket sedan lääänge och FöreningsSparbanken heter ju Swedbank sedan läääääänge och så finns den inte längre? i Bräcke... och Posten finns inte heller i Bräcke längre....och  det som fanns längre ner på skylten kom inte med på fotot. Hmmm.

Men...Systembolaget finns. De har rustat upp affären så nu finns det självplock i fräscha lokaler...!

En skylt berättar att det anordnas tävlingar..(och jag kommer att tänka på den där första skylten, den där man inte fick parkera efter skogsbilvägen.)

Svåra frågor..får allt tänka lite grand!!??

Kan det här vara vinsten? Har ingen aning! Kan kanske vara bra att ha den där bärgaren efter den simmiga jaktlagstävlingen när det susar? i luvan och rattandet drar i diket...
Men det är ju min tolkning, som fotograf, just det här ögonblicket, när jag fotograferade.
Nästa gång blir det kanske andra bilder från det lilla samhället?

Bara några enkla torrkvistar...

Tänkte skriva något fyndigt till de här bilderna. Hade idén klar för mig sent igår kväll. Men blev sömnig och idag är idén inte lika fyndig och kul längre. Så jag struntar i den.
Torrkvistar kan faktiskt vara riktigt intressanta, som den här handen som plötsligt sträcks upp ur myren! Det ser nästan ut som om den där kvisten ger mig "fingret"!!

Det här är en intressant bild, tycker jag, riktigt vacker i sin enkelhet. Här har jag lurvat till bakgrunden extra mycket för att lyfta fram just den enkelheten och skönheten i den gamla torra pinnen.

Olika lavar har knaprat sig fast i det silvriga träet. En liten kvist dansar runt den stora i en evighetsdans.

"Se mig, se mig, titta så bra jag är!" tycks den  lilla ropa, medan den stora kvisten kanske inte ens bryr sig, vem vet? Eller så är den stora kvisten lite imponerad av den lilla kvisten ändå men har inte styrka nog att ge den ett erkännande.

Det här en en så kallad vänderkappaneftervinden-torrstam. Det ser ut som om det blåser på den från alla håll samtidigt och den försöker passa in sina kvistar i alla riktningar, samtidigt. För att vara alla tillags och aldrig erkänna för någon sina egna uppriktiga åsikter. Ser allt bra tokigt ut, som om den håller på med någon jazzdans eller kanske försöker hålla balansen innan den tippar helt omkull...

Den här är härlig! En enkel lite skir och spretig gren. Rinner ner i bilden med sina torra böljande kvistar. Påminner lite grand om mitt hår, som det brukar se ut efter ett intensivt skogsfotograferande...

(Alla bilder gjorda direkt i kameran.)

Besök i våtmarken

När helgen började tappa sitt ljus åkte jag ut till en tjärn här i närheten. Tänkte se om jag kunde få några bilder på vad jag upptäckt vid ett tidigare besök. Den gången var det gassande solsken och jag trodde att det kanske var den varma solen som lockat fram dem i sådana mängder.
Näckrosen har så vackra blad där de ligger och flyter på tjärnens svarta vatten.

Det ser nästan ut som ett grafiskt mönster. Ett naturens eget mönster.

Och längst ner ser jag ett monster... ett av dessa stora spindel-monster!

De är stora de här spindlarna!

Jag upptäckte dem förra gången då jag sträckte ner handen och skulle plocka lite vattenklöver att plantera hemma i dammen... det blev ingen vattenklöver...

Det är kärrspindlar, de är jaktspindlar. Här ser den rakt in i kameralinsen...

Här sitter kärrspindeln med tassarna nere på vattenytan och känner på vibrationerna i ytspänningen ifall något byte närmar sig. Jag närmar mig inte mera... de är snabba de här rackarna!

Här finns de, överallt. Det prasslar plötsligt bakom mig nere vid stövlarna, jag vänder mig om men ser ingenting... fattar snabbt beslutet att lämna våtmarken för den här gången.

Solrosen tippade omkull

En av mina solrosor svajade och tippade. Sedan låg den ner, böjde sig upp mot ljuset och fortsatte växa. Jag tog in den och satte den i en kanna. Den böjda formen gör sig bra på bordet.

Solrosor är härliga blommor! Levnadsglada med en enorm växtkraft!

I bakgrunden skymtar en skål som jag löste in på auktion. Det följde med andra saker från den auktionen också, bilder på det kommer senare.

De är höga de här solrosorna. Man får verkligen se upp för att se dem.

Som en dusch med solsken!
Nu funderar jag på att åka till en myr och se om jag kan fånga nåt riktigt läbbigt på bild!!! Frågan är om jag kan behärska mig...vill ju inte tappa kameran i nåt blöthål...!

Bloggen fyller 2 år!

Nu har jag haft den här bloggen i 2 år!! Känns nästan som det var igår jag satt och gjorde det första inlägget. Lite pirrigt; ska jag verkligen våga visa mina bilder...och så vidare. Nu har åren rusat iväg och det här med att blogga känns invant. Känslan av att bloggen börjar bli uttjatad infinner sig. Kanske är det dags att börja trappa ner... eller trappa upp!! :) Har haft funderingar på att starta en till blogg där jag koncentrerar mig på mitt fotograferande och låta den här bli en trädgårds- och inredningsblogg, eller nåt sånt. Men har jag engagemang till två bloggar? Det är tveksamt.
Så jag frågar Er: vad vill ni se för bilder? Vad vill ni att inläggen ska handla om? Fortsätta som nu att blanda hej vilt, precis som livet är. Eller är det bättre att inläggen bara behandlar ett ämne? Att bilderna ser likadana ut? Eller att bilderna varierar i uttryckssätt?

Ett snirkligt mönster sitter på dörren till växthuset.

En gammal flaska står på en hylla.

Körsbärstomaterna är mogna och smakar så sött och gott!

Fem små röda tomater i en ring..och en liten grön.
Som sagt; fortsätta som vanligt eller göra något annorlunda?