Silverarv och falurött...

Silverarven växer uppe på krönet av bäckens källa. Jag har hjälpt den tillbaka dit efter sorkhärjningarna i vintras då den helt försvann...utom en liten rugge som spritt sig ut i grusgången. Den lilla ruggen flyttade jag tillbaka till sin ursprunliga plats och nu växer den så fint. Det är tur att en del växter sprider sig och rymmer från sina platser och just grusgångar verkar vara den optimala växtplatsen för somliga. Att få växa inne i växthuset är för en del perenner inte alls lika attraktivt som att få bosätta sig på egen hand i gruset.

Jag vet många som inte tycker om silverarv men jag gillar den. De silvriga bladen lyser upp så fint och så är de vita blommorna så skira och fina.

Junimorgonens nyvakna sol färgar den stora ladans faluröda vägg ännu rödare.

Ladugårdens fönster kikar fram. Morgonljuset är härligt. Både ladan och ladugården är K-märkta.

Herr och Fru...

Rödstjärt har hittat till min hemliga trädgård. De har byggt bo på verandan och flyger runt och snappar åt sig kusar från mina blommor. Det är alldeles perfekt! Härliga vackra små fåglar som dessutom äter upp mina blommors fiender. Och att de valt verandan som boplats är underbart. Här på bilden är det herr Rödstjärt som sitter i hagtornsträdet och spanar efter småkryp.

Det här är fru Rödstjärt. De senaste dagarna har hon varit lite osynlig så jag misstänker att hon ligger och ruvar på äggen i boet uppe bland snickarglädjen på verandan.

Herr Rödstjärt flyger in och ut i boet med ätbara kryp i näbben. Här sitter han på verandastolpen i det underbara eftermiddagsljuset.

De är snabba de här små fåglarna. Honan flyger iväg lika snabbt som hon alldeles nyss satte sig på kvisten.

Ella är en riktig fågelhund. Hon är så fascinerad av fåglar och är en ständig följeslagare när matte tar fram kameran för att fånga fågel på bild. Hon sitter bredvid mig, alldeles stilla, och studerar de spännande bevingande varelserna, hur de pilsnabbt flyger hit och dit och kors och tvärs här i trädgården.

Midsommarafton!

Midsommarafton! Och så är det någon som har vridit på kranen för fulla muggar uppe bland alla gråa moln och står och duschar hela tiden där uppe i himlen, med kranen på allt vad det går!!! Vem det än är så sparas det inte på vattnet. Det hällregnar här och har börjat blåsa... kanske blåser regnet bort om ett tag. Jag tror faktiskt det för under tiden som jag gjort det här blogginlägget så har det blivit ljusare ute.
Här hos oss ska vi antagligen sitta i växthuset och äta. Jag ska gå ut dit nu och göra plats bland alla blommor och annat som trängs där inne.
Med de här bilderna önskar jag alla mina bloggläsare en riktigt fin Midsommar!

Nu kikar solen fram lite grand!! Ja, det kan bli fint idag!!

Solen vill inte gå och lägga sig...

Den här tiden på året är den allra bästa! Det är ljust dygnet runt och solen vill aldrig gå och lägga sig och det vill inte jag heller. Det finns så mycket att se och uppleva och sommartiden springer iväg så snabbt. De här bilderna tog jag sent igår, natt.
Mellan två björkstammar ser jag solen dansa på vattenytan.

Timmen är sen, enligt klockan, men det är inget att bry sig om. Det gäller att leva i nuet och uppleva det man har mitt framför ögonen, även fast de är aningen sömniga...

Vi människor måste ju sova några timmar per dygn, även fast det den här årstiden känns som om det är ett slöseri med tid, så jag lämnar den dansande solen och allt annat som fanns där ute i skogen, och beger mig hemåt. I morgon är det Midsommar och då gäller det att hålla sig vaken när natten faller så att man inte missar den mest magiska tiden under hela året.

Dunbollarna... och aningslöst spionage!

Klockan hade passerat tre på morgonen och solen lekte alldeles nyfödd, för den här dagen, med försommarens skira grönska. Jag begav mig ut i omgivningen och gick en sväng efter vägen upp till bygdegården. Maskrosens dunbollar och det speciella ljuset gjorde att jag hukade med kameran i dikeskanten och fotograferade. Reste mig upp, gick några steg och hukade mig ner. Så där höll jag på ett tag...hmmm.. glömsk av omgivningen och hur mitt beteende kanske såg ut med andras ögon...

Ljuset lekte med hundkäxen, studsade runt och tände vissa blommor och släkte andra. Jag var så fascinerad av ljusspelet att jag först inte reagerade när ljudet av en dörr som smälldes igen med en skarp knall hördes...

Dunbollen ser så mjuk ut. Det var alldeles vindstilla så här tidigt på morgonen men jag hade gärna sett att vinden gripit tag i några frön och fått dem att dansa iväg. Det skulle säkert blivit en bra bild.
Plötsligt hör jag en bil starta, på samma ställe som dörren precis innan slagits igen, och iväg vrålar bilen.
"Oj oj", tänkte jag, "nu har grannen här nedanför sett när jag hukat upp och ner i gräset under hela den här tiden!!" En bit nedanför vägen ligger hus och jag hade inte haft en tanke på att någon, kanske, skulle få för sig att jag hukade i diket och fotade mot deras hus! Jag såg ju bara dunbollarna...och ljuset.

Bilens vrålande tystnade lika tvärt som det började. Den hade bara kört iväg med en hast till en annan grannfastighet i den mycket arla morgonstunden. Fantasin började genast jobba och jag undrade om det var jag och mitt smygande med kameran som påkallat detta dörrsmällande och ivägkörande den korta biten...eller om det var någonting helt annat... Jag har ingen aning och jag lär aldrig få veta det heller.  Man kan få vara med om mycket spännande så pass tidigt när alla tror att alla andra sover....

Min romantiska rosa Akleja

Den romantiska rosa aklejan, en pastellakleja, blommar för fullt under det gamla äppelträdet. Den har verligen tagit fart i år, antagligen för att den har fått större område att växa på och slipper trängas nu när kaprifolen frös ihjäl i vintras... man mister något och får annat i stället, sånt är naturens lag.
En humla svirrar runt och smaskar belåtet. Solens varma strålar smeker de skira blommorna.

Jag tycker om aklejor och de passar verligen i den här trädgården.

Runt de rosa aklejorna växer det förgätmigej. Det är en mycket lyckad kombination.

Det är så mycket i trädgården som riktigt skriker efter att bli fotograferat! Men jag hinner inte fånga alla som vill vara med på bild, det är fullt upp med andra jobb i trädgården och jag känner att fotograferandet kommer på efterkälken. Tänk om man skulle kunna dela sig i två..så att man hann med, en Wictoria som lade sin tid i trädgården och en Wictoria som fotograferade!

Visst finns det "ogräs" i mina rabatter. En del ogräs är vackra och jag låter dem vara. Här är det en rödblära, i bakgrunden, som sällskapar med aklejorna. Värre är det med kvickrötterna som helt tagit över en av rabatterna...så går det när man, som jag gjorde, tog skottkärran ut på lägdan för att hämta jord...billigt blev det men knappast prisvärt eftersom den rabatten nu är helt förstörd.

Jag fick frågan vad de rosa-vita lupinerna i det förra inlägget hette; jag har ingen aning, jag har grävt upp dem i ett vägdike så de är vilda.

Vad gjorde jag egentligen förut?

Tanken slog mig: vad gjorde jag egentligen förut, då när jag inte hade någon trädgård?? Förut hade jag inte något speciellt utvecklat trädgårdsintresse heller. Det kom "som ett brev på posten" när vi köpte den här gården. Det är faktiskt konstigt, för det fanns ju ingen trädgård här när vi köpte. Området där den gamla trädgården en gång hade legat skrämde antagligen bort en hel del köpare....så det var ju tur, för oss. Jag tror att det var utmaningen och kombinationen med min konstnärliga kreativitet som gjorde att trädgårdsintresset väcktes. Nu när jag till stora delar skapat trädgården så har jag börjat fotografera. Hela tiden ser jag bilder, överallt.
Blommorna i trädgården är tidiga i år. Här är det trädgårdsnattviolen som står och sträcker på sig. Den doftar underbart!!

Orkidéerna vid dammkanten blommar. I urnan finns det sommarblommor nu.

Lupinerna blommar. Jag tycker bäst om de rosa.

Lupiner är tacksamma att ha i trädgården. De sprider sig lätt och så är de vackra. De är också perfekta att plocka in och ha i olika arrangemang i vaser.

Det finns alltid olika val...

Vi har ett stort problem här i trädgården. Dammen...alltså att storskraken tvingar oss att ha ett nät över dammen för att inte koikarparna ska bli skrakmat. Skraken låter sig inte skrämmas av vare sig det ena eller det andra så det är nät som gäller ifall koikarparna ska få fortsätta leva och det vill jag naturligtvis. De ser olika ut allesammans och har olika personlighet och så har jag namn på dem.
Det här året kände jag att jag helt enkelt vägrade att gömma dammens vackra vattenyta under ett nät!!! Jag har tänkt fota det härliga vattnet i sommar och det är helt omöjligt med nät över dammen! Så vad gör man? Ger upp? Säljer koiarna? Näää, de är ju mina vänner. Låter naturen ha sin gång och fågeln skraken blir mätt och glad? Nej nej nej!!! Vägrar!!!! Men fiskarna måste ut från sin vinterförvaring...de längtar efter att busa runt i en stor damm, så igår beslutade jag och mannen tillsammans att vi skulle göra ett annat alternativ!

Vi ska gräva en damm till!!! Ja, ni läste rätt... vilket projekt, snacka om att kanske ta sig vatten över huvudet..fniss. Det blir den tredje dammen. Och placeringen är helt given. Platsen liksom ropade efter att bli tagen i bruk. Det kommer att bli bra...om det blir bra, och det måste det bli!

Tre dammar, det kräver sitt jobb att sköta också. Det är sådana här gånger som jag verkligen skulle vilja ha mitt trollspö!

En skata har flugit ur boet i den stora lärken. Men den flög inte så bra så nu hoppar den omkring i mina rabatter bland blommorna och piper på skatmamman. Hon har hittat ungen och de hoppar tillsammans i mina rabatter...men jag låter dem göra det; man måste välja sina strider och nu koncentrerar jag mig på att gräva och gräva och gräva och gräva.......

Min älskade hemliga trädgård - I love my Secret Garden

Ibland finns det tillfällen när trädgården verkligen är som en hemlig dold och mystisk trädgård. Ett sådant tillfälle dök upp precis när ett åskoväder frustade fram på himlen. Innan regnet och blixtarna gjorde allvar av sina kraftuppvisningar var jag ute i trädgården med kameran och försökte fånga känslan jag hade av den suggestiva trädgården. Mystik och magi och en sagovärld. Bilderna for till slut in i kameran och resultatet blev vad jag kände där ute i trädgården, vid just det tillfället.
Här visar jag några bilder på fågelbadet. Eller...kanske hellre ska säga; när fågelbadet upphör att bara vara ett fågelbad och blir någonting mer, en suggestiv bild.

Jag gillar ju det där fågelbadet...

Här kommer vinden farande ner från himlen och har åskan och regnet med sig. Tulpanerna fladdrar vilt. Fotograferingen upphörde, för den här gången.
Och så kan jag berätta att ett av mina två fotografier som just varit på utställningen på Ahlbergshallen i Östersund har blivit sålt! Det var Östersunds Konstklubb som köpte det. Och vad de ska ha det till har jag ingen aning om..men roligt är det!!

Tulpaner i min trädgård - Tulips in my garden

Tulpanerna i trädgården står just nu och myser i sommarvärmen! Och jag med, efter jag gjort det här inlägget ska jag gå ut och plantera sommarblommor i alla urnor och krukor som jag kan leta fram. Jag skriver inte vad tulpanderna har för namn eftersom jag inte riktigt vet på vilket "säkert ställe" jag lade namnlapparna...och jag vill inte vara inne och leta i det här underbara vädret. Ni får kika på bilderna och kanske är namnen välkända ändå.

Den här godingen är härlig! Mörk och vilken vacker lyster.

En grupp med olika lila tulpaner.

En till variant.

De här är också härliga och blir väldigt höga.

Den här ser ut som en godis. Det hade precis regnat och dropparna var som pärlor.

Den här tycker jag också om, gillar det gröna upp på kronbladen.

En underbar rosa tulpan!

I bakgrunden (det är viktigt med bakgrunden) syns ett av uthusen.

De här oranga med strimmorna på kronbladen gillar jag också. Deras blad är gråblå och buktiga.

Igår hade vi avslutning på fotokursen och det var verkligen dubbla känslor; jag hade kunnat fortsätta den där kursen mycket längre, det har varit SÅ roligt och inspirerande!!! Och så är jag SÅ glad; jag har fått betyget 5, MVG, i ALLT!! :) rakt av, alla fotouppgifter och hela teoriprovet!! Yes, det satt bra!!!!

Åska - Thunder...

Vilket otroligt åskväder! Det dundrade och mullrade hela tiden utan uppehåll...och jag stod på verandan och tänkte: "stackars byar där det här passerar, det måste blixtra hela tiden!!" Och så vände vinden på något mystiskt sätt och åskvädret kom glidande emot mig. Jag greppade kameran och gick ut, det hade inte börjat regna ännu, och ställde mig under det stora lärkträdet...jag vet, man ska inte stå under träd...men jag skulle ju bara försöka få en bild på en blixt..hmm.
Jag använde mitt tele, på blixtbilden är inställningarna 70mm, 1/100 sek slutartid, bländare 5, ISO 100 och handhållen. Det var precision, kan man lätt säga, att fånga blixten på en hundradels sekund slutartid..
Alldeles efter det här kom regnet...och vilket regn! Jag sprang in. (ville ju inte att linsen på objektivet skulle få regnprickar på sig)

Till slut drog åskan över och det var ett av de värre åskväder som jag någonsin varit med om. Här träffar de sista regndropparna dammen och statyn står, som alltid, till synes oberörd.

Molnen lättar och dimman stryker längs bergstopparna. En fiskmås flyger förbi precis när jag fyrar av kameran.

Hoppas att det dröjer länge innan jag måste vara med om ett sådant intensivt åskväder igen. Mycket man måste hålla koll på; dra ur sladdar och modem och tv och kylskåp och frys och dator och flippa proppar i proppskåpet och kolla hästen och hålla reda på hundarna... och sig själv förstås.

Vernissage!

Nu är två av mina foton med på utställningen som vi som gått fotokursen har. Igår var det vernissage på galleri Ahlbergshallen i Östersund. Det var så roligt att se folk gå omkring och titta på alla tavlor, foton. När de närmade sig mina så försökte jag att spetsa öronen och höra vad de sa...men det var svårt att höra. Man skulle varit en liten fluga på väggen, det skulle vara så spännande att höra alla kommentarer!!
Temat på utställningen är Frihet & Förändring och pågår nu till den 12 juni.
Det här fotot, där jag inspirerats av de gamla målarmästarna, heter Historisk och hänger just nu på galleriet.

Det här är det andra fotot som jag ställer ut. Det har titeln Förändring.

Det är en sån otroligt vacker lokal! Rena fröjden att vandra runt i de här rummen. Ljust och fint och en enorm takhöjd!

Här står de och ser på min målning...hmm foto menar jag. Jag blev riktigt fascinerad av fönstren i galleriet. De påminner starkt om fönstret på fotot... Skulle kunna sitta där länge och bara se ljuset och skuggspelet som bildas av de gamla glasen och så faller det så vackert på de djupa fönsternicherna.