Grattis Ella - 5 år!!!

Idag fyller mattes lilla bäbis, min lilla Snutt 5 år!! Jisses vad tiden flyger. Ella är en riktigt gosig hund och busig! Labradorer ska vara busiga, annars är det något som är fel. Men de har en "av och på knapp". De busar inte hela tiden, men ofta. Glada och snälla hundar. Ella är släkt med Gina, den älsta labben, och det märks. De är extra intelligenta. Faktiskt så att det nästan är skrämmande ibland. De kan läsa tankar också..
Här sitter hon och väntar på att matte ska fota klart så att hon...

...får äta den där smaskiga tårtan som ligger och frestas på bordet alldeles framför henne.

"Nä nu får du fota klart nån gång!! Hålla på och veva med den där kameran...det finns annat vettigare att göra...Jag vill äta tårtan nu!!! Jag vill inte sitta på den här lilla stolen längre!!" säger Ella.

"Ja ja, snart ska du få smaska. Sätt dig i soffan en liten stund bara. Jag ska bara ta några bilder till..." säger jag. Vi har tårtkalaset i växthuset, det som vi satte upp i höstas, och där jag tänker ha en Fotoutställning när det blir Trädgårdsvisning nu till sommaren. Det berättade jag om i det förra inlägget. 

Se så fint hon sitter!!

"Tårta Tårta Tårta!!! Och så vill jag ha min present också! Nu matte!!"

Här har hon fått sin present. Ligger och bollar med den helt uppochner.

Här är Ella som valp. Sååå söt! Hon sov ofta med kaninen Leo som kudde. Här ligger de i sängen och sover. Leo fyller snart 13 år...

Jag blir alldeles varm i hjärtat av de här bilderna!

Jag blir så ivrig!!!

Tidigt tidigt i morse så kom jag på en sån rolig grej!! Låg och funderade och fantiserade och jag blir så ivrig att jag vill sätta igång genast! Men snön... den ligger ju där den ligger. Och här i Norr så ligger den kvar en lååååång tid till. Jag ska ju ha ett par trädgårdsvisningar i sommar. Mycket som ska hinnas klart, bla ska ena husgaveln målas och köksingången (en tillbyggnad på den gaveln) rätas upp. Inga små saker, för att inte tala om hur det ser ut kring växthuset som vi satte upp i höstas... MYCKET jobb kvar!!!
Och så kom jag på det, det riktigt roliga!
Jag ska naturligtvis ha en FOTOUTSTÄLLNING!!! Javisst! Självklart! Att jag inte kommit på det tidigare! Men vart ska jag ha den? I växthuset naturligtvis!
Nu när jag har fått den här idén så är jag så ivrig och vill sätta igång genast! Kanske kan jag sälja några bilder? Men vill någon köpa?? Det är frågan det... och tänk om det är för fuktigt i växthuset så att färgen rinner av papperet?? Papperet löses upp i atomer..eller nåt?!

De här bilderna är tagna nu i somras med min gamla kompaktkanera. Det var en så härlig kombination på salvians lila färg tillsammans med ormbunkarnas gröna nyanser.
Det blir ett till inlägg idag!!! Om en helt annan rolig sak!!

Vägen hem..

På vägen hem efter fotokursen så kände jag ett sånt stort behov att fotografera. Och plötsligt så dök ett så otroligt härligt motiv upp! Flera motiv! Jag tog bilderna när jag satt i bilen. Det gäller att kunna Se det man faktiskt har mitt framför ögonen. Känner starkt att jag verkligen måste tro på mig själv och försöka att bevara det som jag tror på, känner är rätt. Att konst och fotografi någonstans kan mötas. För det är ju sån jag är. Det är jag. Jag tror att det gäller att inte tappa bort sig själv när man går såna här kurser. Skaparglädjen kan få sig sina törnar...men det gäller att våga vara sig själv.
Vägen hem... här är bilderna!

Jag gillar såna här bilder.

Kanske ska man ta fram penslarna och börja måla igen.
Alla bilderna är gjorda direkt i kameran.

Det går ett spöke genom salen...

Ibland tror man inte sina egna ögon. Men ibland kan man tycka sig se skymten av något som inte borde vara på den platsen, just då. Det är något suddigt som smiter iväg alldeles i utkanten av synfältet. Precis på gränsen till att man ska hinna se vad det var. Kameran däremot avbildar saker och ting så att man kan få se dem i verkligheten..eller som de kan tänkas vara. Allt är ju relativt!
En suddig figur dök upp i salen och skyndade sig genom rummet!

Han började stänga dörren in till biblioteket och...

...försvann plötsligt i tomma intet!!!

För att fånga det här på bild använde jag långa slutartider på kameran.

Något annat som också är roligt att leka med är korta, snabba, slutartider och vatten. Vatten är ju alltid roligt att leka med och kombinationen kamera och vatten blir extra skoj. Här har jag fångat vattendropparna precis när de slår sig fria från ytspänningen. Att göra såna här bilder kräver att man har lite tålamod och jag trodde att jag inte hade det, men bilden blev bra i alla fall.

Här har jag också använt en riktigt snabb slutartid. Ella kommer springande genom snön. Öronen flaxar rakt upp, hon slickar snön av nosen och frambenen är framme precis i ett jätteskutt. Hon är så härligt busig!

Swish swoosh och wroom!

Hej vad det går undan! Fart och fläkt! Hemläxa = Panorering. Ni vet, den där fotokursen jag går, nu har vi kommit till Panorering, bla. Och vad är då det..jo man följer ett objekt med kameran så att farten kommer fram i bilden. Objektet ska vara tydligt och resten lurvigt. Oftare lättare sagt än gjort. På den här bilden fick Mannen vara bytet som blev jagat genom salen några gånger. "Spring! Spring!! Fortare!!! Fortare!!!!" kommenderade jag (fotografen) allt medan jag försökte hänga med i den snabba rörelsen och vred kroppen som en mask för att fortfarande ha bytet kvar i fokus. (alltså man står själv kvar på samma ställe och följer bara med i rörelsen genom att svänga på kroppen) 
Jag tycker att bilden blev ganska läcker med fönstren i bakgrunden. Fönstren har smält samman, det ser inte alls ut så här i verkligheten.

En annan bild på en panorering. Den här tog jag genom vindrutan på bilen när jag var på väg hem efter fotolektionen. Det hade snöat rejält och det var en del trafikproblem. Långtradaren kom farande som ett jihu i kurvan och jag följde rörelsen med kameran. Här gick det undan vill jag lova! Dels tradaren som körde som besatt åt ett håll och så bilen som jag satt i som körde åt det andra.. Tycker att det blev en häftig bild, speciellt med den där balken på släpet som sticker upp i himlen. Balkarna följer skogens linje och tradaren är på väg ut ur bilden...eller kanske in i bilen, det kändes som om det var väldigt nära.

Genom mitt Fönster

Fönsterglas på gamla hus kan vara riktigt fascinerande! De gamla handblåsta glasrutorna förvränger världen och gör om den till sin egen. Jag älskar de gamla fönsterglasen på det här huset! Allt blir vackrare genom dem. Mer spännande, annorlunda. Det är tur att fönstren har fått vara ifred genom åren. Alla fönstren är original, som så mycket annat i det här huset. En riktig kulturskatt, tycker jag i alla fall. Att många andra bekanta och icke bekanta tycker något helt annat... det har jag berättat om tidigare.
Himlen hade en sådan vacker färg. Jag fotade genom rutan.

Det här äppelträdet är antagligen lika gammalt som huset. Jag har sett det på ett gammalt foto från den tiden. Men då var äppelträdet bara en liten bäbis.

Ljuset riktigt vibrerar in i trädets grenar och letar sig in genom fönsterglaset.

När ett foto upphör att bara vara en enkel avbildning av saker och ting och börjar få ett eget liv och bli något helt annorlunda...sånt gillar jag!!!

Så här spännande blev det genom de gamla fönsterglasen. Grafiskt. Måleriskt. Bilderna gjorda i kameran.

Verandastolpen gonar sig i det orange-rosa ljuset.

Kort och Långt -

Skärpedjup. Det är spännande hur man kan ändra bakgrunden och få den suddig och lurvig eller att framträda klarare, bara genom att ändra bländaren. Att ändra storleken på hålet som släpper in ljus i kameran. Här har jag använt en stor bländare, ett stort hål, för att få den här suddiga bakgrunden.
Kort skärpedjup.

Det här är samma motiv, fotat från exakt samma håll och vinkel och avstånd med objektivet inställt på samma sätt, men här ser man bakgrunden och... ojojoj hihi...det syns att jag fortfarande har adventsstaken kvar i fönstret!!
Långt skärpedjup.

Här är en bild på en glaskaraff som jag fyndat på en loppis. Gillar den där stora glasknoppen och det är skoj när man ser hela rummet avspegla sig i knoppen, men uppochner. Här har jag använt en stor bländare.
Kort skärpedjup.

Det här är samma motiv, samma avstånd men fotat med en liten bländare. Här syns bakgrunden och jag blir avslöjad ännu en gång...ett julpynt har bitit sig fast trots att julen är över för läänge sedan. En tomte sitter och gonar sig  i solskenet på den gustavianska byffén och en torr överblommad julhyacint kan man också se.

Långt skärpedjup.

Här har jag lekt med både bländare, slutare, ISO och väntat på att ljuset skulle bli det rätta, för att få till de här strålarna från glasföremålen.

Och så kan jag berätta att Maja blev så glad över alla grattisönskningar hon fick från Er! Hon tackar så mycket och tar stora glädjeskutt!! Såna där glädjeskutt som är så typiska för glada labradorer!!

Grattis Maja - 8 år!

Idag fyller Maja 8 år! Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen. Tycker att det var alldeles nyss som hon var valp och smaskade maskrosor. Oj vad hon älskade att busa och smaska maskrosor! Det gör hon än i dag. Det där ploppande ljudet som blir när man sprätter iväg blomman det går hon igång på direkt. Då ska det busas!
Här sitter hon och ska precis smaska tårta!

Hon fick en pip-boll i present. En boll som piper när nån biter i den. Men den piper inte alls så ofta för Maja bär sååå försiktigt. Jag slog in den i tidningspapper och hon var så ivrig att hon stuntade i att öppna paketet. De andra labbarna tar upp jakten och försöker att ta av henne bollen...men de lyckas inte!

Vi har busat i snön idag. Det har ju snöat och blåst drivor. Labradorer gillar snö. Det är så roligt att busa och hoppa i den.

"Maja, du ska få tårta när vi kommer in!" säger matte.

"Smask...då vill jag gå in nu genast!!" säger Maja och slickar sig runt munnen.

Så här söt var hon som valp!! Jag blir så varm i hjärtat när jag ser den här bilden. Och vilka stora tassar!

Här har jag bäddat ner tillsammans med Maja. Jag har alltid haft mina valpar i sängen när det är dags att sova natt. De blir tryggare då och så bildar man flock på ett naturligt sätt. Och så är det ju så mysigt att ha en liten labradorvalp på kudden!! Finns nog inget som är lika mysigt som det!!

Speglad Bild - Personlighet - Intresse

Visar några bilder från en annan uppgift på kursen. "Fotografera en speglad bild av dig själv, fotograferad av dig själv." Antingen gör man det lätt för sig eller så gör man något annat.. Jag gick upp på verandan här på huset. Tycker ju om de där bångliga gamla handblåsta fönsterglasen som leker så fint med ljuset och förvränger verkligheten på ett så spännande sätt. Här har jag fotat in genom fönsterrutan, genom rummet innanför och fångat mig själv och fönstret i spegeln där inne i rummet. Tycker att bilden blev spännande, man vet inte riktigt vart det ena börja och det andra slutar liksom. Det är en bild med många dimensioner! Det kan också se ut som om det är en multiexponering men det är det inte, det är fönsterglaset som ger den effekten. Fönstret i spegeln ser ut att vara en öppning, in till en annan värld kanske, men man vet inte riktigt vilken som är den verkliga världen och vilken som är en illusion. Kanske är det parallella världar som samexisterar.

"Fotografera en bild som beskriver ett intresse." Ja det var ju inte det lättaste! Mitt stora intresse är ju min trädgård och den ligger gömd under djup snö. Jag tog en bild av en urna som blivit kvar ute över vintern. Svansfjädergräset ser nästan ut som hår. Tycker också att den här bilden skulle fungera som porträtt! :)

"Fotografera en bild som beskriver din personlighet." Ja vad skulle man hitta på då? Kan ju vara svårt det där, man vill ju inte verka för knäpp heller. Och inte för tråkig. Så kom jag på det, min personlighet hade ju lämnat spår efter sig när jag målade huset! För att göra den tålamodsprövande målningen av snickarglädjen lite roligare flippade jag ur lite och lekte lite med mönstret på snickarglädjen. Så här ser det faktiskt ut! Alltid retar det nån..

Jag slängde med den här bilden också. Eftersom min trädgård är så viktig för mig så kände jag att jag måste ha en bild av den också. Jag har ju gjort trädgården själv, från ingenting. Här på bilden syns också Maja, en av mina tre svarta labradorer, de ligger mig också varmt om hjärtat.
Vad inspirerande att läsa alla kommentarer och tips i förra inlägget om vilken bild jag skulle välja, de där med frukostbordet. Jag valde den som man ser hela fönstret på. Den som är taget i rakt motljus. Den talar mest till mig. Det går liksom inte att värja sig mot den på något sätt. Det är ljuset som liksom drar mig in i bilden.
Tack allihop för era fina kommentarer!!! :)