Biotopskydd

Jag har varit på besök i den djupa skogen. Det här området ligger i en sluttning mot norr och blåsipporna har ännu inte börjat blomma. När de väl kommer igång blir det en blå matta i skogen. På den här delen av skogen har vi låtit bilda ett biotopskydd. Det innebär att skogen har så stora naturvärden att den aldrig får avverkas eller förstöras på annat sätt. Det tycker jag är suveränt bra. Ingen klåfingrig sniken individ kommer någonsin att få förstöra den här härliga skogen!

Egentligen är jag av den åsikten att ingen kan äga naturen. Lite samma inställning som Indianerna.

Jag och labbarna går i stiglöst land och ser oss omkring. En mossig sten ligger och slumrar.


Jag får för mig att klättra upp på den för att få bättre utsikt. Men den är brant och stor!

"Matte, matte, akta mossan!" säger Ella.


Stenen ser nästan ut som ett hus. Ett tak av mossa och någonstans där på gaveln finns det kanske en dold hemlig dörr.

Linnéan slingrar sig ut över kanten på stenen.

Jag älskar sådana här gamla skogar!

Mossiga gamla träd som någon gång har blåst omkull ligger och möter tidens gång. Ljuset silar ner genom öppningen som bildats där träden tidigare stod. Allt har fått vara ifred och lever sitt liv utan att störas av stora maskiner, stora avverkningsmonster. Hit kommer aldrig sådana hemskheter!

Ella sitter och spanar. Hon har sett en öppning i skogen lite längre fram.

Ljuset flödar in i den mörka skogen från en gammal betesmark. Jag är precis på väg att gå ut i ljuset på ängen när jag vänder mig om mot skogen igen...

...och får se ett ljussken hastigt avlägsna sig mellan träden! Hann precis rycka upp kameran innan det försvann in i den djupa skogen. Vad kunde det vara? Lockelsen att följa efter var stark men labbarna var redan ute på ängen och på väg hemåt så jag vände tillbaka och följde efter dem i stället.