Ett svårt beslut...

Ibland, mycket sällan faktiskt, så funderar jag vad jag ska/kan skriva om här på bloggen. Egentligen spelar det ju ingen roll, vad jag skriver, för allt kommer i alla fall att bli ointressant lika snabbt som vädret i april! Så därför skriver jag det här nu. Jag har ett mycket svårt beslut att fatta. Så svårt att jag helt vill slippa undan.
Det är Gina.
Gina min älskade speciella äldsta labrador, nu 15 år.
Det börjar bli dags. Kanske i morgon?
Kanske inte...
Varför jag velar är därför att hon egentligen redan har dött...ja (!)...men jag fångade upp henne där på köksgolvet för tre år sedan när hon ramlade omkull och försvann och så, plötsligt så var hon tillbaka igen.
Svårt att förklara det här. Allt hände så snabbt. Det var som om jag handlade rent instinktivt, mina händer blev varma, det började sticka och pulsera bränna i händerna, speciellt i den ena, och jag greppade henne och höll henne fast och liksom föste kraft in i henne, och sedan...har hon levt tre år till, tills nu, när hon har fått varinfektion i en tand.
Det var knepigt även med kaninen, Leo, som blev 13 år. Han dog också, eller försvann eller vad man kan kalla det. Jag fick fatt i honom alldeles när det hände när han låg ner alldeles stel, när han var 9 år, och samma sak hände. Mina händer blev pirrande av nån slags värme som nästan brände och jag höll honom i ett hårt grepp. Sedan skuttade han iväg, i fyra år till, när jag till slut måste inse att jag måste låta honom gå...
Hästen, Solon, sade veterinären då för fyra år sedan, att det var totalt utan hopp, jag vägrade och nu har han hunnit bli 25 år...

Och nu är det Gina, igen, och jag vet inte om jag kan släppa greppet, om henne, älskar henne så!!!!!, och därför så vill jag att hon ska vara kvar med mig, men samtidigt så kan jag inte lägre kämpa mot tiden...eller kan/orkar jag, borde jag.........