På bilden syns Sundsjö kyrka som jag fotat med teleobjektiv tvärs över sjön. De rosa tonerna var helt underbara när jag stod där i morgonljuset.
Och Gina finns fortfarande kvar! Åldern är ju bara en siffra och hon beter sig inte som 15 år, och när hon är så pigg och skuttar och leker med de andra hundarna när hon vill och hon hoppar in i bilen och hoppar upp i säng och soffa, så kändes det inte rätt att låta en jäkla tand ta död på henne. Och hon vill fortsätta leva, det sa hon klart och tydligt. Så nu har jag tagit tanden under behandling. Men vem vet vad som händer framöver, man är aldrig beredd när det väl händer även fast man inser fakta.
2 kommentarer:
Vilken vacker syn att mötas av när man vaknar. Vilka fina fotografier du tar.
Jag har precis läst ditt förra inlägg och gråtit en skvätt! Det är ju så enormt jobbigt när ens hundar börjar bli till åren och man vet att det kan hända något tråkigt när som helst - och man är ALDRIG beredd. Spelar ingen roll hur gamla dom är!
Min första hund Chico blev 19, vår strävhåriga tax Brasse blev 18 och Penny blev 16,5. Nu tänker jag ibland på att stackars Santos kanske inte blir så gammal beroende på hans urinblåsstenproblem, man vet ju faktiskt inte hur det har påverkat resten av hans lilla kropp. Men jag hoppas att han åtminstone ska bli minst 15!
Du gör dock helt rätt att låta Gina leva vidare, är hon glad och hyfsat pigg så ska man väl inte ta bort dom bara för att dom är gamla!? Du kommer ju förstå när det inte funkar längre!!
Skicka en kommentar