Mysigt mörker

Jag har alltid gillat de där gamla konstnärerna som kan leka med ljuset så suveränt bra. Det är liksom mest mörkt runt omkring men så finns det en ljuskälla någonstans som letar sig fram i tavlan. Det är så vackert, det mörka, som bryts av ett skimrande ljus. En av alla dessa konstnärer är Rembrandt van Rijn. Han föddes i Nederländerna 1606 och antas ha dött 1669.

Pianot nere i salen.
Jag har speglar på väggarna så rummet avspeglas från olika vinklar.Det är jätteskoj att leka med speglar. Man kan tex stå längst inne i huset och se genom de olika rummen, runt hörn, ända fram till ytterdörren.
Bilden blev suddig men det går att klicka på den så blir den större
och kanske lite bättre, hoppas jag.


Ljuskronan som hänger nere i salen är den första jag gjorde.
En prototyp, kan man säga.


Man får en sådan energi när man sitter i detta rum och spelar. Det är som om fingrarna bara far av sig sjävla över tangenterna ibland. Någon gång har tanken slagit mig att det är någon annan som spelar, bara använder sig av mina fingrar liksom. Bakom pianot ligger en tavla som jag målat för några "hundra år" sedan.



Piano är mitt favoritinstrument. Harpa skulle också vara kul att leka med.

Här sitter jag i min favoritfåtölj i biblioteket. Har precis druckit te. Två av labbarna har krupit upp i fåtöljen och pressat sig ner. De får knappt plats utan ligger ovanpå varandra och mig. Lite tungt och obekvämt men vad gör väl det när det är så mysigt. Ella har somnat.