Morgondimma

Morgonen smög sig på. Det ljusnade ute men dimman gjorde alla konturer suddiga och diffusa. Man kunde ana att solen strålade någonstans ovanför dimman och det var bara en tidsfråga innan den skulle bryta igenom. Jag tycker om dimma. Det blir liksom en annan värld, en mjuk, suggestiv och ovanlig värld som ofta kan göra att de mest vardagliga ting känns lite obekanta.
Sjön och bergen ligger dolda i det vita, dammens vatten ligger spegelblankt.

Här står jag under det gamla äppelträdet och tar kortet. En del av renässanslandet syns och statyn vid dammen.

Dimman ligger som ett fluffigt täcke över trädgården.

Här håller solen på att vinna över dimman. I cirkeln i mitten syns den andra Gefle urnan. Jo, visst är det så... Jag åkte naturligtvis tillbaka till loppisen och köpte de två andra urnorna också. Nu bor de här alla tre! Och de trivs bra här och jag med dem. Den lilla statyn i bakgrunden sitter och betraktar vattnet.
Det har blivit lite vildvuxet i trädgården nu på eftersommaren... eller ska man kanske säga höst? Ja, kanske det, förhöst. Men just nu har vi så kallad indiansommar, det är rena sommarvärmen ute.

Nu har dimman gett upp för den här gången. Solens klara strålar skimrar i bladverket på ormbunken och svansfjädergräset.

Imorgon är det en lite speciell dag. Gina, den äldsta labben, fyller 12 år! Får se vad jag hittar på då. Här på kortet är hon lite yngre. Gina är den av mina tre labbar som inte riktigt gillar att vara med på bild. Precis som matte...