Ett gammalt skåp

Ibland kan turen infinna sig när man minst anar det och även där man minst anar det. Jag har ramlat över ett gammalt skåp. Det var på en loppis i en källare. En källare där det luktade gammalt avlopp och fukt kröp längs väggarna. Smög försiktigt in och tänkte nästan vända vid dörren på grund av avloppslukten. Men, nyfiken som jag är, så tog jag ett djupt andetag och skyndade mig in. När jag ändå var där tänkte jag i alla fall ta en snabb sväng runt hyllorna med prylar.

Precis när luften i mina lungor började ta slut och jag fick lite smått panik efter frisk luft så råkade jag snegla in i ett hörn. Trasiga kartonger var staplade på ett skåp. Skåpet stod med baksidan ut mot rummet så det syntes nästan inte. Smutsiga tallrikar och skitiga gamla mattor låg slängda över kartongerna. Det såg nästan ut som det var en skräphög på väg till tippen.

Men jag anade något, något under allt skräpet...vad var det för skåp? Jag blev riktigt ivrig, darrade nästan så smått. Lyfte ner äcklet som låg ovanpå och baxade runt skåpet. Och så fick jag se något mycket intressant! Längst upp på skåpet var något inristat. Vet inte om det kanske är en kombination av runor och ett gammalt bomärke. Vad tror ni?


Gamla gedigna handsmidda gångjärn.

Det ena gångjärnet är lagat för länge sedan.

Nyckeln satt i låset. Inte ofta som gamla skåp har sin nyckel kvar!

Här hemma ligger en gammal rana ovanpå skåpet.

Det är någon i min släkt som vävt den en gång i tiden.

Ett rejält beslag runt nyckelhålet.

Det här är låsmekanismen. Och så har någon i detta århundrade kletat dit en modern skruv. Aja baja!

Vad jag fick betala för skåpet? Mindre än en skohylla från Ikea!!

Så här ser skåpet ut på framsidan. Jag undrar hur gammalt det kan vara?

Detaljer

Någonting som jag tycker är spännande är detaljer. Det är ofta detaljerna som ögat drar sig till och sänder små signaler till hjärnan, vilken sedan, blixtsnabbt, avgör om vi kommer att tycka om det vi ser eller inte. Något som jag föll pladask för är mönstret på den här Howardfåtöljen. De slingrande buktorna och kontrasten mellan ljus och mörker tilltalade mitt estetiska sinne så pass mycket att det resulterade i, någonting för mig mycket ovanligt, ett impulsköp.

Nu står Howardfåtöljen hemma hos mig i biblioteket. Det vågade grafiska mönstret utgör en häftig kontrast till rummet. Det fungerar och det blir en egen stil och lite busigt samtidigt. Sånt gillar jag. Om jag ångrar mitt impulsköp? Inte det minsta!

Andra detaljer ser man inte vid den första anblicken. Jag fotade ljuset som studsade runt och sedan upptäckte jag att mitt öga syns i en av de små speglarna på klotet. Spännande.

Bakom spetsmönstret på ramen sitter spegelglas.

Det gustavianska vitrinskåpet återser ljuset efter den mörka årstiden.

Mönster från fönster. Ljuset silas in och ger spännande skuggor.

Den gustavianska buffén har fått ett spetsmönster av gardinen.

Några tofsar hänger på dörrhandtaget in till salen.

De har hängt där så länge att jag inte ser dem längre.


Den lilla kaninfamiljen sitter i sitt bo under ett bord i salen i väntan på att få komma ut i trädgården.

Spelet mellan ljus och mörker.

Gustavianska rosen. Väntade länge för att få tag på de här stolarna, till rätt pris.

Här ligger Gina och solar sig. Framför vedspisen i köket har vi gjutit en platta. Gina fick sätta sina tassavtryck och nu kommer de att finnas kvar under en mycket lång tid. Att sätta sina spår på saker och ting är något som är viktigt för många. Det är därför som inredning och trädgårdspyssel ger en sådan glädje.

Snart är vi där!

Javisst! Snart är vi där. Sommarens lata dagar i hängmattan. Solens gyllene varma strålar som får oss att sväva iväg på små lätta doftmoln bland trädgårdens fagra blommor.
Här hos mig så forsar snön från taken. Stuprören sprutar ut smältvattnet i samma fart som om det skulle vara regnvatten. Snön tinar så fort att jag nästan kan se det. Det är ett skeende som smyger sig på; pang, så är våren här!
Det där med lata dagar i hängmattan...det stämmer inte riktigt för mig. Den här mysiga hängmattan har jag bara legat i en gång. Den hänger där mest som en trädgårdsutsmyckning. Jag har fullt upp på sommaren. En massa saker som jag vill göra i trädgården. Visst latar jag mig också, men då sitter jag ofta och tittar på allt som ska göras och så får jag ingen riktig ro i kroppen.

Här hänger "trädgårdspyntet" i halvskugga under träden. Till höger i bilden kan man se mitt stora vindspel. Det är egentligen en lång klädhylla som var slängd i soporna. Jag hittade den i grovsopsinsamlingen här i byn på bygdegården. Den var slängd, vaför vet jag inte, men glad blev ju jag. Såg direkt att man kunde göra ett gigantiskt vindspel av rören. Det är ett par meter långt och hänger i den vilda delen av min trädgård. Vinden snuddar bara lätt i det någon gång ibland och det låter dovt och mystiskt.

För att komma till hängmattan går man upp på trappstenen.


Det här är en av mina favoritblommor, eller tistlar kanske jag ska säga. Ryskt martorn. Jag är jätteförtjust i dem. Hade jag ett växthus skulle jag driva upp drivor med dessa tistlar och plantera ut i stora grupper här och var i trädgården. Det är både utseendet och färgen jag gillar; silvrigt lila och stålblå nyanser.

Det här är min busiga oranga jättevallmo. På försommaren flödar den upp ur marken och kastar sig upp i luften med sina fladdrande skira oranga segel. Jag hittade den vid ett övergivet torp i skogen. Taket på torpet hade rasat in och det var helt övergivet sedan årtionden. Jag räddade en del av en planta vallmo och tog med mig den hem.

Den oranga färgen riktigt vibrerar i de sneda solstrålarna. Man blir riktigt glad av den här färgen. Känner sig lite busig.

Här busar vallmon mot den lila praktbetonikan. Jag tycker om den här färgkombinationen, så länge den varar, för vallmon blommar ju fort över. Till höger kan man se sjön och en del av den stora dammen.

Härlig färg, solens färg, en mycket levande färg.

Vad kan detta vara..?

Ibland kan man hitta spännande saker från förr. När vi köpte den här gården så fanns inga inventarier kvar. Allt var borta. Det hade varit auktion i hela två dagar och allt blev sålt. Så när vi flyttade in så fanns ingenting av det gamla lösöret kvar. Jag tycker att det är synd. Faktiskt i dubbel bemärkelse. Inte ens en spade i ladugården, eller en skottkärra eller ens ett trasigt lieorv! Allt var borta. Hela gårdens historia blev såld på den auktionen. Fruktansvärt! Jag tycker att på en gård så ska i alla fall spadar och redskap få vara kvar! Och att bryta loss gamla skåp som suttit fastspikade inne i snickarboden så att flisorna bröts upp från väggen...bara för att få ut varje korvöre på auktionen. Ett skåp som var byggt en gång i tiden för att sitta just där och ingen annan stans. Undrar vart det är nu?

Allt på den auktionen blev mycket dyrt. Uppköpare från andra länder satt bänkade och priserna blev därefter. En del uppköpare satt med armen diskret uppe hela tiden, oavsett vad priset slutade på... Jag kunde bara lösa in några saker. En av dem visar jag här, de andra kommer jag att visa framöver.


Vad kan det vara för föremål?


Ett skrin, en låda, av något slag.

Det har lite intarsia på locket.

Mitt på ovansidan sitter en glasbit...

Så här ser den ut.

En liten lapp sitter på undersidan.

Det är ett gammalt förstoringsglas! Ett lite avancerat sådant.

Här ställer man in lutningen så att det passar boken eller tidningen man vill läsa.

Eller vad det nu är som ska granskas lite närmare.

Här har en gammal bild hamnat under förstoringsglaset.

Det är en gammal handkolorerad linjeetsning. Det ser ut som om den ena kvinnan får hjälp med att klä sig inför sitt bröllop. Vackra klänningar och ett vackert rum i bakgrunden.

Jag tycker att det är fascinerande med alla dessa tusentals små små streck som tillsammans blir en bild. Vilket tålamod och vilken noggrannhet! Efter att plåten gått genom tryckpressen har någon suttit och färglagt bilden för hand. Det kan man kalla hantverk!

Övre salen

Jag har tagit några bilder bilder i den övre salen här i huset. Huset är byggt på 1800-talet och är kulturminnesmärkt. Många rum har både tapeter och takmålningar i original. Den övre salen, med sin vackra utsikt över trädgården, sjön och bergen, är intakt, alltså allt är precis som när det byggdes. Tapeter, golv, takmålning, kakelugn och fönster, allt är i original. Kanske inte så många hus som är sådana och fortfarande fungerar som modernt boende.

Detalj från takmålningen och en del av takrosetten


Här syns hela takrosetten


I taket takrosett och övre delen av kakelungnen syns.
Alla kakelugnar i huset fungerar. Det finns 7 kakelugnar!


Rosetten har blommor och pärlkant

Färgerna är milt gräddvit, rosa och svagt grönt

Akantusblad

Detalj från takmålningen

Vissa detaljer är målade med guld!

Här syns mer av takmålningen

Det är så ljust i det här rummet!

När man öppnar de dubbla dörrarna och går in i den övre salen ramlar man nästan baklänges av det otroliga ljuset! Genom de stora höga fönstren flödar ett sådant levande vibrerande ljus. Det är nästan som att gå in i en annan värld. Och utsikten från balkongen är enorm! Jag trivs så bra i det här rummet, fast jag trivs ju bra i alla rum i det här otroliga huset! Ser det som en förmån att få bo här och ta hand om det efter bästa förmåga.

I morgon, fredag, ska jag slå mig ner framför tv:n, det är filmen Marie Antoinette, regisserad av Sofia Coppola som visas. Jag har inte sett den ännu. Ska spela in den så att jag kan gotta mig åt miljöerna långt efteråt!

Ensamma Hus

Jag är ju väldigt intresserad av gamla hus. Brukar alltid hålla ögonen öppna, rent instinktivt, efter gamla övergivna hus. Gärna stora och vackra, spännande, eller en kombination av alltihop. I min närhet finns det hus som står där frysande och kalla nu på vintern. Det här ljusgula ligger högt upp på en sluttning med vacker utsikt över en sjö. Det är inte helt öde för gräset klipps emellanåt på sommaren. Den här sidan ligger mot söder med utsikt över sjön.

Det här är norra sidan.

Det har en sådan vacker veranda.

Sirlig snickarglädje som ger ett mycket vackert och luftigt intryck.

Originalglas i alla fönster.

Bara ett litet stenkast från det förra huset ligger det här. Stort och med synlig timmer. Falurött. Det ligger också högt upp på en slänt med vacker utsikt över en sjö. Originalglas i fönstren. Det skulle vara så roligt att få gå in och titta! Har aldrig sett en människa här, inte ens på sommaren...

Huset står där helt ensam och riktigt längtar efter lite värme.

Det här pampiga huset ligger alldeles nära en sjö med utsikt över bergen. Bara ett stenkast från sjön, ja inte ens det, man skulle kunna ha en kana från vänstra gavlens fönster rätt ut i sjön. Härligt på sommaren, vakna en tidig varm sommardag, öppna fönstret och hoppa rakt i sjön! Nu ligger det ensamt, befolkas någon vecka på sommaren, som hastigast. Läget på det här huset, med den extrema närheten till sjön är otroligt. Ligger mot söder och får in solen från sjön rakt in i huset och eftermiddagssolens gyllene strålar flödar in i rummen, reflekterade från vattnet. Helt enastående ljusskimmer inne i rummen. Det här huset liknar i mycket mitt eget men har inga verandor. Synd att de här vackra husen står ensamma.