Ett fanomenalfantastiskt fint nyår önskar jag alla som läser min blogg, och ser mina bilder naturligtvis. Det har blivit mer och mer att jag prioriterar bilderna, på bloggen, yrkesmässigt och privat. Bilderna är alltid där, vare sig jag vill Se eller inte.
Så ett Gott Nytt Bildår önskar jag Er alla; öppna era sinnen och Se vad som egentligen finns mitt framför era ögon!
Och så till sist till alla fyrverkeriälskare: tänk på våra fyrfota vänner som inte delar ert intresse för skarpa smällar; hundar, hästar i sina stall och kor som inte fattar vad som händer; inte så smart att smälla av fyrverkeri över stall och ladugårdar...
Is och blåst, blåst is och storm; vettlöst halt och ilsket blåsigt; vansinnigt idiothalt och ett evigt pustafrustande med blåsten. Usch!
Jag ogillar skarpt den här isiga halkan och den tjatiga blåsten! Vägrar gå ut och riskera att vrida om knäet igen. Tog sitt lilla tag innan knät fattade att det bara ska böjas åt ena hållet sedan förra gången och det är ännu inte riktigt som det ska så jag vägrar utsätta mig för den här idiotiska ishalkan. Och så blåsten. Får ont i huvudet och blir yr av ständig blåst.
Och vetskapen att det kan bli strömlöst och inget vatten gör att det blir ett stressmoment att tvätta håret; tänk att stå där med huvudet fullt med schamposkum och så kommer det inget vatten. Bäst att låta bli att tvätta håret...lika bra det för jag tycker lika mycket om att tvätta håret som att putsa fönstren...för att inte tala om att dammsuga, baka, laga mat, stryka, tvätta och byta däck på bilen...
Att strunta i att tvätta håret är enkelt! Det är bara att ta på en mössa så fixar det sig och så känner jag mig ju så modern(!) med mössa på inne. Vill jag hotta till det kan jag svepa en schal runt skallen, ett huckle som man kallade det förr i tiden.
Nä...blåst och ishalka tär på folk och fä.
Vågade mig ut på verandan och tog en bild. Blankis med vattenlokar på sjön. Blankis på byvägen. Och glashalt här på gården. Hästhagen har jag sandat där hästen brukar gå.
Kanske skulle jag knyta fast ett lakan som segel på sparken och ge mig ut på sjön och leka isjakt...man skulle kunna binda ihop två sparkar så blev det mer stadigt och så flyyyger man över isen med lurande vakar och annat skumt!
En fin och god jul önskar jag alla som läser den här bloggen!
Nu ska det dukas traditionell julmat på bordet i salen. Det är så mysigt att sitta här i lugn och ro och njuta av kakelugnens värme, se hur ljusen får mönstret i de gamla tapeterna från 1800-talet att dansa och den vackra takmålningen som flörtar njutningsfullt med julgranens strålglans.
Min favorit på julbordet är det gamla fatet på fot från 1800-talet. Jag tycker det är så vackert med sina snirkliga krusiduller och graverade mönster i glaset.
Jag ropade in det för några år sedan på en auktion där en helt unik intakt jämtlandsgård från 1800-talet gick under klubban. Inte en pinal fick vara kvar på den magnifika gården. Sånt tycker jag är tragiskt, husets historia/liv utplånas för att någon bara ser till värdet av pengar.
Nu står fatet i det här huset i stället och jag hoppas att det trivs här.
I skogen lurar samma som genom årtusenden. Hungriga...
hungriga efter pengar upplåter de sin mark och skiter i sina grannars liv.
Att vindindustrin byggs där det är bäst förutsättningar för vind är bara skitprat! De byggs där "rätt" markägare finns = någon som arrenderar ut sin mark närmaste decennium och sedan skiter i vad som händer. Vem ska montera ner vindkraftverken när de är uttjänta?
Ingen vet. Ingen bryr sig. Bolaget tar inget ansvar eftersom, i framtiden, vet bolaget att det inte längre finns kvar... och Markägaren överlåter detta kostsamma dilemma till sina närmast anhöriga (sina barn oftast)...för då finns inte markägaren längre kvar på denna jorden och behöver inte ta ansvar. Han har tjänat pengar under tiden och han är glad och upphetsad och tacksam över att VindkraftsBolag gett honom pengar i fickan.(!)
Och att grannar blir lidande och tvingas flytta...det skiter de också i för det finns pengar att tjäna...
Jag har skrivit om detta tidigare på min blogg eftersom det här även händer precis framför mitt fönster men i Fanbyn, Bräcke kommun.
En annan som upplever samma sak är Jonna Jinton, som genom sin blogg uppmärksammats av Media.
Här finns det att läsa: Jonna Jinton Blogg.
Jag fortsätter min strävan att fånga känslan av skog på bild. Måleriska bilder skapade i kameran med ICM tekniken, Intentional Camera Movement. Att man avsiktligt rör kameran under exponeringen för att skapa vissa effekter. Det är många parametrar som ska stämma för att få fram en bild man är nöjd med.
Den här bilden gjorde jag en morgon när solen precis gick upp och fick tallarnas toppar att glöda i bakgrunden, i förgrunden är det björkar.
Och så är det en härlig känsla när jag kan skapa bilderna i min egen skog.
1,0 sek, bländare 36, ISO 100, 55 mm.
Stjärnan låter sitt ljus strömma in i det mörka rummet. Tid och rum upphör att vara beroende av varandra och stjärnljuset faller tveklöst i kalla vinternatten. Jag står som åskådare och dokumenterar skeendet med kameran.
Det är första advent idag och stjärnan har funnit sin plats i fönstret.
