Underbart!

Häggen blommar i vita drivor och dess väldoft får mig nästan att sväva iväg buren på doftångorna. En underbar doft som ligger som en dimma i hela Fanbyn. Häggarna är i sitt esse nu och är alldeles vita av alla blommor. Sovrumsfönstret står öppet hela nätterna nu när det är så varmt och den underbara häggdoften smyger in i varje vrå.

Tänk om man kunde spara den här doften och släppa lös den för ett ögonblick under vintern!

Flytande guld...

Att göra en bild. När andan faller på och motivet lockar. Känslan kommer överraskande och motivet vill in i kameran, just då, just där och oavsett. Oavsett ifall resultatet blir bra eller inte.
Så var fallet den här gången. Det guldskimrande busiga vattnet i ån ville avbildas och jag kunde inte stå emot. Trots att jag inte hade något stativ med mig och visste att bilderna skulle bli suddiga. Så här, i litet format på dataskärmen, duger bilden, men inte till att förstora.

Kamerainställningar: 0.3 sekunder handhållet, bländare 16, 88 mm och ISO 100.

Boije grillar...

När vi kommer på att vi ska grilla är vi ofta så hungriga att vi inte kan hålla på med några avancerade grillövningar... Det blir helt enkelt mycket enkelt. Man börjar med att ta fram grillen från dess dammiga vinterförvaring och lägga i kolen. Sedan eldar man rent grillgallret, riktigt ordentligt så slipper man tvätta det! Grillen är av enklast och billigaste modell. Ser ingen anledning till alla dessa svindyra monster till utegrillar...inte här hos oss i alla fall! :)

När elden lugnat sig och kolen börjar bli mogna så lägger man på köttet. Smaksättningsfavoriten är grilloljan Chili. Den goda röksmaken kommer av sig själv vid den här typen av grillning. En vattenflaska är bra att ha till hands ifall det skulle hetta till för mycket. Den härligt smaskiga doften sprider sig. Svårigheten är att få pommesfriten som är i ugnen att bli klar samtidigt som köttet. 

När köttet är genomstekt tar man sin tallrik och går in och hämtar pommes och beasåsen. Tomaterna ligger på bordet och väntar. Sedan sätter man sig, vrålhungrig, och äter sig proppmätt framför den helt underbara utsikten. Sedan har jag märkt att man inte får säga ordet grilla! Så fort man nämner det ordet högt så kommer molnen smygande, varenda gång, det slår aldrig fel! Så vi har börjat säga gorilla i stället: "Ska vi gorilla?" Och det funkar, vädergudarna fattar inte det här ordbytet så de håller inne med molnanfallen.

Pia...

Visar några bilder på min älskling Pia idag. Hon har blivit 9 månader nu och är riktigt stor. Men man ska inte låta lura sig och tro att hon är vuxen, hon är fortfarande valp och kommer att vara så en tid till.
Visst är hon fin?! :)

Jag är glad att jag tagit så många bilder på henne under uppväxten för attans vad tiden rusar iväg!

Här hos mig är det varmt och regntungt ute och jag kan faktiskt nästan höra hur allt växer explosionsartat. Bilden av hundarna som springer över bron in i det underbara guldljuset tog jag nu i helgen som var. Det var en magisk kväll en av årets bästa.

Grävling och blåsippa!

Jag var vid ett ödetorp och fotograferade när jag plötsligt hörde det prassla och kvistar bröts.
"Vad är det som dyker upp nu då?" hann jag tänka och ändrade inställningarna i kameran för att kunna fota vad det nu var som skulle dyka upp. (Jag fotar ju alltid i läge M, där jag själv ställer in allt i kameran.)
Från skogskanten alldeles intill skymtade en grävling. Plötsligt, som om den vore radiostyrd, tvärvände den i rät vinkel mot mig! Snabbt marscherade den fram och jag satte mig på huk och fyrade av några bilder. Plötsligt kände jag att det kanske inte var läge att sitta alldeles tyst...jag menar grävlingen var på väg rakt mot mig och den visste inte att jag satt där!
Jag fegade ur helt enkelt och sa: "Och vad gör du då?"
Grävlingen stannade direkt, tittade på mig som om jag inte var sann, och så tvärvände den och lubbade iväg.
Så här efteråt tänker jag att jag skulle fått de konstnärliga "drömbilderna" om jag suttit kvar. Men att få en grävling rätt upp i famnen kanske kan sluta på många sätt...vad vet jag, och just där och just då kände jag att det bästa för oss båda var att jag gav nåt ljud ifrån mig så att grävlingen visste att en människa satt alldeles framför den. 

Jag har haft närkontakt med grävlingar förr.
Det hände en annan vår här i trädgården! Det var en grävling som jagade en annan grävling och de sprang runt på grusgångarna i trädgården så att gruset sprätte, varv på varv. De var helt blinda för omgivningen och jag stod alldeles intill och hörde gruset sprätta på mina stövlar. Det verkar som om, vad jag upplevt i alla fall, att grävlingarna är lättast att komma i kontakt med om våren, i alla fall här i Jämtland.

Listan...

Dödslistan, so far.. i Trädgården:

• Hasselörten
• Alla (4) rosor Félicité Parmentier (de hade hunnit bli buskar nu..)
• Kaprifolerna
• Lavendeln
• Kaukasisk förgätmigej (den ena)
• Lammöronen, allihop
• Brokbladig revsuga, hela gänget

Blir så less på att hålla på med trädgård här i Norr!!! Det är att börja från noll med saker och ting varje år. Precis när växterna har börjat bli fina och stora så dör de över vintern på nåt sätt.
Tänk om min trädgård kunde bli sponsrad av någon handelsträdgård!!!??
Hallå, här finns jag!!
Ni skulle gärna få ersätta mina döda växter med nya plantor mot att jag gör reklam för er affär.
Vilken bra idé! Får se om nån hör av sig...

Min familj...

På bilden syns en del av min familj. För det är ju så att jag räknar mina djur som familjemedlemmar. Vi tillhör samma flock, samma familj, och alla har vi en samhörighet, en trygghet, tillsammans.
Den nya familjemedlemmen, labradorvalpen Pia, blir 9 månader om bara någon dag. Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Nu har det blivit på det sättet med henne att hon hela tiden vill veta vart matte är...antagligen eftersom jag haft med henne överallt. Och detta har fått följden att när jag lämnar henne i bilen så börjar hon skrika yla och vråla som en besatt. Sist bet hon av båda säkerhetsbältena fram!
Jag var bara några meter från bilen så hon kunde se mig hela tiden. Jag höll på att fota några fönster på ett ödetorp och hörde hur hon vrålade och skrek de få minuter jag fotade. Inte fattade jag att hon kunde både vråla och bita sönder saker samtidigt...
Så nu får jag åka olagligt ett tag tills jag får tag i några bälten...
Undra hur jag ska träna henne att vara själv i bilen?? Hon såg mig ju hela tiden och ändå skrek hon?! (har även testat att gå så att hon inte ser mig men hon skriker i alla fall, både om jag är borta en kort tid eller en lite längre tid)
Annars så är hon helt underbar, naturligtvis, min lilla Pia som är störst av alla mina labbar redan. Min lilla Drake, jag kallar henne för Draken för hon har en drakes hjärta, i positiv benämning alltså.
Igår badade alla fyra labbarna för första gången det här året. Isen hade precis försvunnit dagen innan men det kalla vattnet bekom dem inte. Jag tror att Pia tyckte att det var det roligaste hon varit med om i hela hennes liv. :) (efteråt torkade jag dem förstås)
På bilden syns Pia, Ella och Gina.

Växthusrök...

Det ryker från skorstenen på växthuset tidigt på morgonen. Vedspisen inne i växthuset värmer de små frösådderna som börjat kika fram. Idag ska jag sätta de sista fröna, bränna lite torr lavendel på vedspisens platta så det doftar gott och koka kaffe inne på spisen i växthuset.
Det är sånt här som är livskvalité.
Morgonen började jag med att jaga bort stygga rådjur som stod i en av rabatterna i trädgården och gnagde hej vilt på de små perennerna som börjat kika upp...skulle haft en kanon och fyrat av så att de försvann i rök och damm (!) BOOOM PAAANG!!! för de verkar tama de här styggingarna, de struntar nästan i att jag kommer hoande och slår i kastrullock. De tittar på mig och de ända som blir förvånade (kanske?) är grannarna...

Säkert en Fågel...

En Domherre, antagligen, för de kan vara riktigt elaka!
Det är nåt djur som nyper av blåsipporna i trädgården. Det blev jag varse när jag låg platt på marken och kämpande med att komma ner med ansiktet i marknivå för att få rätt perspektiv på bilderna när jag fotade de där väna små blå sipporna. Först tänkte jag: "typiskt att det ska sticka upp små pinnar mitt bland sipporna och förstöra bilden!" Och sedan insåg jag att de där pinnarna var stjälkarna av blåsippor som mist sina huvuden. De hade blivit halshuggna!
Domherren misstänker jag för det är en ful fågel som nyper av knoppar. De brukar komma i flock och ta varenda äppelblomsknopp på äppelträdet.
Det här året ska jag hålla koll på de elaka domherrarna och så ska de få sina fiskar varma ifall de ger sig på äppelknoppen det här året med.
"Flyg Fula Fågel bort annars åker du på en propp!"