Reflektion

En sommarkväll när jag var ute och smög med min kamera så fick jag uppleva att några av naturlagarna upphörde att gälla. Jag befann mig inne samtidigt som jag var ute. Gungstolen står inne i rummet men när man ser på bilden tycks den samtidigt vara ute. Himlen och träden ger känslan av att den befinner sig utomhus.

När man befinner sig på två ställen samtidigt och ser in i rummet som badar i kvällsljuset infinner sig även känslan av att tiden flyter ihop. Nutid och dåtid möts. Man flyttas tillbaka till en svunnen tid.

Kanske är verkligheten inte så verklig som vi tror. Saker och ting befinner sig på samma ställe i samma tid. Kanske finns människorna som en gång bodde i rummen fortfarande där, i samma verklighet som jag själv ser på bilderna. En del gånger är saker och ting inte så självklara som de först ter sig. En verklighetsuppfattning byts ut mot en annan, lika snabbt som en ljusstråle förflyttar sig genom ett rum, eller lika snabbt som kameran drar sig undan fönsterglaset, vilket jag fotat genom. Plötsligt befinner jag mig i den verkliga verkligheten...men känner saknad efter det jag nyss fått uppleva. Sommarkvällar kan i sanning vara riktigt magiska! 

Midsommarafton!

Med de här bilderna önskar jag er alla en Glad Midsommar!

Midsommarafton...får mig att tänka på skir grönska, mystik, skogsväsen och romantik. En känsla av att allt kan hända, att naturlagarna sätts ur spel, eller att naturens lagar verkligen tar över.

Vi brukar alltid ha en picknick i det gröna, bland blommorna på en äng eller här hemma i trädgården. God mat, filt och kuddar ute i grönskan, det är Midsommar!

Cider med smak av jordgubbar hör också midsommar till.

Syrener och liljekonvaljer.

Efter regn kommer...små hjälpredor? i trädgården

Efter regn kommer solsken, sägs det ju, och de senaste dagarna har det varit allt från spridda skurar till riktiga ösregn, skyfall. Det finns en mängd ord för att beskriva vätan som kommer från himlen. Resultatet av allt vatten blir många. Det växer bra i trädgården. Växter ligger platt på marken, nedslagna av de häftiga skurarna. Små prickar dyker upp från ingenstans och sitter på mina blommor!

De små prickarna har spröt, antenner, och tittar man noga så rör de sig. Tittar man verkligt noga så rör de sig riktigt snabbt! Och många är de! Finns lite här och där. Men de är små.

Upp och ner under ett blad av vintergröna sitter den lilla pricken med sina antenner spetsade. 

Men de små prickarna blir stora prickar. Blir till sniglar med skal. Sötnosarna smaskar i sig mina blommor! Jag plockar upp en snigel och säger: "Titta dig omkring och se hur fin trädgården är. Om du äter upp den så finns den ju inte kvar. Kan du inte äta blommorna i hästhagen istället?"

Snigeln böjer på huvudet, tittar på utsikten och verkar förstå vad jag pratar om. 

Men stopp där! Sniglarna fortsätter att kasa runt på växterna. De bryr sig inte om vad jag säger.

De fortsätter att smaska!

Jag har inget annat val än att gå omkring efter regnet och samla in dem jag ser. Tur att sniglarna i min trädgård inte är stora klumpedunsar, sådana som finns i södra Sverige, mina trädgårdssniglar är små och söta. Men de är snabba de små rackarna! När jag är upptagen med att leta och plocka upp deras kumpaner så smiter de som jag redan samlat in. Och så finns talesättet om "snigelfart". Jag tycker minsann att de är riktigt snabba!

Titta på tv

Jag har tagit några bilder i salen, sittande i soffan och gloende på tv:n. Världen är liten och man kan få vara "med" om det mesta. Igår var det ju bröllopet som jag fastnade vid. Åtskilliga timmar blev jag sittandes. "Matte, vad håller du på med?" säger Ella när hon kommer in från trädgården. "Ska du sitta där hela dan?"

Så här ser det ut nere i salen där tv:n står. Det är en sådan där gammal stor och svulstig bull-tv. Den fungerar bra fortfarande så det är ju ingen idé att byta ut den, men den är så svårplacerad. Nu står den mitt i rummet med pianot bakom. Det är tre stora dubbeldörrar på var sin vägg i rummet och fönster och verandadörr på ytterväggen så det är lite svårmöblerat.    

Ljuset från verandan ser så lockande ut. Men det är kallt och blåstigt ute och så fint sällskap på tv:n. Jag blev sittandes nästan hela dagen och tittade på festen.
Här i salen har tiden nästan stått stilla sedan 1880, (vilken härlig känsla!) Takmålningen och tapeten är i original och gardinstängerna sitter där de alltid suttit sedan huset byggdes.

Bröllop!

Med de här bilderna från mitt eget bröllop för några år sedan vill jag från mitt hjärta gratulera Victoria och Daniel i dag. Hoppas att dagen blir fin, regnet håller sig undan och att allt flyter på som det ska.

En Fin dag önskar jag Er!

Det här är min vigselring. Jag gillar den verkligen!
Och ja, jag tog själv bilderna på mitt eget bröllop. Tur att det finns stativ...

Jag och min brudbukett. Den satt jag kvällen innan och knåpade ihop.

Första brudbuketten jag gjort.

Blomsterurna

Nu har jag planterat blommor i urnorna vid dammen. Färgerna går i rosa, silver och lila och med ett skirt fjädergräs längst upp. Gräset har jag planterat inne i ett rör så att det höjer sig över blommorna, det blir ett fint så kallat centerpiece, på svenska kanske man kan säga "ett blickfång i mitten". Så här ser urnan ut alldeles nyplanterad, det ska bli roligt att se hur det kommer se ut sedan i sommar när blommorna väller över kanterna.

En tulpan kikar upp ur en dunge med fänrikshjärta. Jag tycker så bra om den här färgkombinationen, ljust rosa och ljusgröna strimmor på kronbladen.

En av mina långa ståtliga tulpaner har gått gått av alldeles nere vid marken av någon outgrundlig anledning. Den fick en ny plats i bäcken och där gör den sig riktigt bra.

Den vita klematisen har slagit ut. Den slingrar sig runt källan där den anlagda bäcken har sin upprinnelse.

Och så kan jag berätta något som jag blev så glad över. Min bild i det förra inlägget om bilarna, den första på motorhuven och himlen, den som jag kallar himmelska former, blev uttagen till bubblare på den professionella naturfotografen Terje Hellesøs sida när Veckans Bild skulle koras. Det var extra roligt att motivet var en bil... bland alla naturfotografier och naturfotografer.

Stadsbesök

Jag har varit på stadsbesök. Tog en sväng med bilen för jag hade sett en annons i tidningen om att "Göteborgar'n är i stan Han har rea hela dan!" Bra, tänkte jag, då kan jag få tag i sommarblommor till bra pris. Så jag satte mig i bilen och åkte E 14 in till staden.  

Precis i höjd med Optands flygfält såg jag att någon gjort en fårhage med ulliga får och gulliga lammungar. "Hugaligen, tänkte jag, vad nära vägen..." och hade inte ens tänkt tanken klar förrän jag faktiskt ser en liten ullig lammunge på fel sida stänglset! På E 14 kör ju bilarna jättesnabbt och jag insåg att något måste göras åt det stackars lammet. Och inte kunde jag stanna sjäv heller, det hade bara resulterat i att lammet blivit rädd och säkerligen sprungit rakt ut på vägen. Nej, mer folk skulle behövas och det snabbt.Jag vände bilen på första bästa ställe, vilket inte är det lättaste för vägen har ett sånt där otäckt mitträcke och bara en fil på vardera sidan. Till slut hade jag lyckats vända och åkte tillbaka och körde till flygfältet, vilket låg alldeles bredvid. Där stod en man och vevade med armarna. Han dirigerade trafiken. Det visade sig vara Veteranbilsrally just där precis då och det var massa folk och ännu mera bilar.

Jag stannade framför trafikdirigenten och sa: "Det har uppstått en situation alldeles här bredvid där du står vid E 14. Det kommer antagligen att bli en trafikolycka för det är ett lamm som snart springer ut på vägen för det har tagit sig över stängslet." Trafikdirigenten svarade stressat: "Det kan jag inte göra nåt åt, det har jag inte ansvar för..." Och så stod han så nära att han såg den lösa lammungen som irrade runt men brydde sig inte! 

Jag åkte vidare in till evenemanget med bilarna och försökte få ihop några människor för att hjälpa lammungen över stängslet...men ingen verkade bry sig om en liten lammunge när alla dessa gamla bilar fanns i närheten. Bilarna var tydligen mer intressanta än att försöka rädda livet på ett lamm. Till slut var det någon som gissade sig till vem som ägde fåren och letade fram en telefonktalog och ringde ägaren. Han var på semester...men någon annan hade tydligen ansvaret över fåren och denne man ringdes upp och han i sin tur hade lotsat vidare till någon annan...som skulle åka dit och kolla läget, sa han.

När jag ändå av en ren slump hade ramlat in i starten av det här Veteranbilsrallyt så stannade jag och fotograferade litet. Jag gillar ju gamla bilar, härliga former och härlig känsla.

Den här bilen såg häftig ut. Den skulle vara rolig att ha.

Men den som blev MIN riktiga favorit av alla dessa bilar som tävlade med varandra i att glänsa vackrast och vara mest renoverad, det blev den här bilen. Blev störtförälskad i den! Vilken otrolig bil!!! Klart bäst av alla! Ser ut som om den nyss är hittad under höet i nån gammal lada. 

Här kan man snacka om en bil med integritet och härlig självkänsla!

 Tittade man lite närmare upptäckte man intressanta deltaljer.

Det fanns faktiskt hö på den!! Från ladan.

Motorn hade piffats upp med hjälp av en konservburk med korv...

Det här var också en av mina favoriter, men inte lika stor som den ruffiga bilen.

Snygg front! 

Många hade klätt sig i tidsenliga kläder.

Den här bilen har inristade blommor i fönsterglasen!

Det fanns stora bilar och små bilar. När jag lämnade bilarna och körde ut på stora vägen såg jag att polisen kommit för att hjälpa den vevande trafikdirigenten. Det kändes jättebra när jag såg dem för då blev jag förvissad om att den lilla lammungen var i säkra händer, med polisen alldeles bredvid.

Till slut kom jag fram till långtradarna från Göteborg som sålde sommarblommorna. Idag läser jag i tidningen  att det var en trafikolycka på eftermiddagen på E 14 vid Optands flygfält!! Exakt där var ju lammungen lös vid vägen...och jag kan ju inte låta bli att fundera om det var den som var orsaken eller om ägarna till slut brydde sig att komma och rädda den. Det är svårt att nå fram till människor ibland, även i stora folksamlingar. Men det kanske är det som är problemet, ju mer människor desto färre som bryr sig. 

Tidig morgon sen kväll

Ibland blir det så att man inte kan sova när man borde sova. Den här natten var en sådan natt för mig. Inte en blund i ögonen, inte sovit en enda minut. Jag gav upp och gick ut i trädgården strax efter klockan fyra. Morgonsolen letar sig in i min hemliga trädgård, det är lite kyligt i luften och daggen gnistrar på bladen.
Framför huset ligger den stora dammen.

Morgonsolen når stolen vid lärkträdet.


Den smälter nästan in i stammen. En bra färg på stolen. Jag skulle vilja ha ett växthus i den här färgen. Oj vad jag längtar efter ett växthus, spelar nästan ingen roll hur det skulle se ut bara jag kan sitta i det och mysa med mina blommor.


Igår kväll var vi till en gammal kyrkoruin som ligger tvärs över sjön. Solen skulle precis gå ner och dess gyllene strålar smekte muren.

Jag skulle gärna ha en ruin hemma i trädgården någonstans. Tycker att de är så vackra och stämningsfulla. Den här ruinen, som är från början av 1200-talet, ligger otroligt vackert, ute på en liten udde alldeles intill sjön.

Spegelblankt vatten, ljusgröna björkar, en gyllene solnedgång och en gammal ruin, det är riktigt romantiskt.

Min flikrabarber

Nu har växtligheten i min trädgård verkligen tagit fart. Så till den "milda" grad att man nästan blir lite skär om kinderna när någon kommer och hälsar på och vill titta i trädgården. Min flikrabarber har antagit vissa former som är så tydliga att man, även med bästa vilja, inte kan bortse från vad den liknar...

Här hemma, internt mellan oss på gården, går flikrabarbern under namnet kukblomman. Det minsta man kan beskylla den för är att vara diskret. Den står ståndaktigt med de knoppande blomställningarna mot himlen och fluktar på utsikten.

Det här året verkar vara gynnsamt för flikrabarbern. Den växer så att det knakar! Det här var den enda "blomman" som hade överlevt alla decennier av försummelse av trädgården tiden innan vi köpte gården. Den fanns nere i jorden, vilande, och kom upp till ytan när jag tagit bort all sly, träd och annan växtlighet.

Den har vackra flikiga blad.

Saxifragan spanar mot ljuset och ska precis till att slå ut.

En av mina favoriter i trädgården är de blå hostorna. Vattendroppen i dess mitt ser nästan ut som ett öga.