Märkligt...

Det är märkligt. När man själv kämpar för en sak, som man vet inte är oöverkomlig, så är det alltid oftast någon, något, som hindrar de positiva energierna. Den positiva tanken, vilken gör det så svåra överkomligt, så att säga.

Nåväl...nu ska Solon få komma ut och bada litet. Ska hämta varmvatten i hinkar och bada honom, duscha. Det blir nog skönt. Det skulle jag tycka i alla fall. Om jag vore häst...så skulle jag faktiskt vilja ha mig själv som matte. Säkrast så. Så att det är någon som kämpar för en mot dem som vill se kött i disken på affären... Ett djur är ibland inte "bara ett djur".
För om alla tänker så...

Visst är det så att människor också är djur... "bara djur"...och behandlar vi människor på samma snabba sätt som djuren så fanns det nog snart inte många människor kvar!

Väntan

Jag sitter och väntar på att hovslagaren ska komma. Det är alltid svårt att ta i tu med att göra någonting annat när man har en tid att passa. Man hinner inte, helt enkelt. Det blir bara att man går och drar för att fördriva tiden. Jag är sådan att jag helst vill vara med när det är dags för hovslagare. Det är alltid det bästa och så får man veta om han har några kommentarer som man annars skulle missat. Det är inte alltid som jobb och tidpassning fungerar, men på något sätt försöker jag alltid att lösa det.

Solon är borstad och fin och svansen är nyborstad fluffig och glänser. Sedan går man in en sväng...och vad har då hänt? Jo då har han passat på att rulla sig i boxen och är alldeles full av spån! :-) Runt om, totalt! Det är nästan alltid så. Och då kommer hovslagaren, nästan alltid. Det gör ju naturligtvis ingenting, men lite retsamt är det allt.

Kataloger...

Jag vet många som går och väntar, ivrigt, på den nya Ikeakatalogen. Nu har den kommit. Till mig i alla fall och antagligen till alla dem som gått och väntat så ivrigt på denna nya fenomenalfantastiska händelse. Det märkliga är att de flesta av dem, som tillber denna katalog, anser sig ha en alldeles egen, individuell, inredningsstil som inte är en direkt kopia av andra. Alltså inte finns någon annanstans utan det ska tydligen spegla dem sjävla och deras personliget... Men hur kan man då gå och dräggla efter den katalogen?? Man kan väl inte säga att den är speciellt personlig, har en individuell inredningsstil?

Jag kräks på Ikeakatalogen. Jag kör mitt eget race och handlar där jag finner det...det som just är en personlig stil, mitt jag, och inte någonting som någon annan bestämt. Men det är klart, har man inte någon egen inredningsstil så kanske det är "säkert" att följa en mall, liksidighet, liktänkande. Man kanske blir accepterad på ett annat sätt, när man är som alla andra, även inom den moderna inredningen...?

En kommentar som jag en gång fick av en bekant, på besök hos mig, sagt rakt upp i ansiket, var: " ja inte skulle jag vilja ha det så här i alla fall!!!!" Antar att min inredningsstil inte höll mallen...inte var som katalogen = trist, tråkig och färglös...
"Färglösa" människor är nog rädda för både färg och personlig stil, antar jag, men de är nog så snabba att kritisera andra, som vågar följa sin egen stil och inte bara följer det som är modernt för tillfället.

Det knepiga är när de tex köpt soffan för ca 30.000 kr och sedan fyra-fem år senare slänger den...eftersom den har blivit omodern... Men, de sade ju tidigare att de köpte den eftersom den speglade deras personlighet så väl. Och märk väl, soffan slängs...i en container för att brännas...så att:"ja jag vill ju inte att någon annan ska få gratis det som vi har köpt...för den var ju sååå dyr ska du veta!!!"

Man upphör aldrig att förvånas. (för att inte säga hetta till rent temperamentsmässigt) Har många gånger tänkt att jag inte ska bli upprörd över saker och ting och sluta att bry mig...
men jag kan inte.

Röda tomater

Har just haft besök och fått en stor påse härligt röda tomater, saftigt söta och läckra. Ormbunkar följde också med, som på beställning...:-) så nu är det bara till att fortsätta med utgrävningen så att de hamnar på rätt ställe direkt. Annars är det ofta så att platsen dit blommorna ska inte är riktigt färdig och så sätter man dem någonannanstans "tills vidare" och så biter de sig fast på den temporära platsen.

Rödvinbären dignar från buskarna och ska snart plockas in. De är jättebra att ha till tex tårtor, den syrliga smaken lättar upp det söta. Annars är jag inte så förtjust i kaffebröd och liknande, men en marängtårta med glass och rödvinbär är riktigt smaskens!

Färger

Det är lustigt det där med färger. Hur kan man vara säker på att andra ser på samma sätt som man själv gör? Samma nynser, brytningar kulörer emellan. Det måste vara helt omöjligt att allas ögon registrerar färg på exakt samma sätt. Vissa färger passar inte alls ihop tycker en del medan andra gillar kombinationen. Det kanske inte alls, eller inte enbart, handlar om tycke och smak, det kan kanske även bero på att våra ögon inte är "kalibrerade" på samma sätt.

Jag hörde någonstans ifrån att det hade forskats på vilka kombinationer av blommor, alltså färger på blommor som inte alls gick ihop. Vilka färger man absolut inte borde kombinera i en blomrabatt. Ett totalfiasko, med andra ord. Färgkombinationen var orange tillsammans med lila. När jag hörde det tänkte jag: " aj, aj, oj, oj och jag som tycker att det passar så bra!" Nu är jag inte en sådan som bryr sig om dylika forskningar och lägger vikt vid dem, men jag kan alltså absolut inte hålla med. Lägger in en bild på en sådan "idiotkombination" så får ni döma själva. Det är kinesisk smörboll i förgrunden och praktbetonika i bakgrunden.

Här är en annan klatschig grann färgkombination. Praktbetonika i förgrunden och i bakgrunden jättedaggkåpans limegröna blommor.

Här är en annan variant som bygger på kontraster. Lammöron och lobelia.

Här är en bild på min vattentunna. Jag har vatten i en stor trätunna som jag kan ta vatten ifrån när urnor och annat ska vattnas. Det är bekvämt eftersom det är lättare att fylla tunnan med vatten än att hålla på att fylla vattenkannorna eftersom. Sedan kan man ju göra något av tunnan också. Här har jag blommor i krukor och ett vattenfall.

Drängkammaren

När man har många saker att göra blir det lätt att man hoppar från det ena till det andra. Ungefär som bläddrandet i tidningen. Man börjar på en sak och innan den har hunnit bli riktigt färdig så är man igång med något annat projekt... Känns det igen? För mig är det så att jag hinner bli lite less på det som jag håller på med och så får jag inspiration helt plötsligt någonstans ifrån till att göra någonting annat, som ter sig mycket roligare, intressantare.

Ett exempel är drängkammaren. På en gammal gård som den här fanns det förr i tiden åtminstone en dräng. Gården är ungefär 130 år gammal. Han fick husera på övervåningen i en byggnad på gården, som för övrigt är byggd i vinkel och innehåller både snickarbod med övervåning, stall, höskulle, vangslider, bakstuga, pigkammare...och så drängkammaren. Det riktigt kliade i fingrarna på mig att städa upp litet därinne. Tidigt på morgonen blir det ett så fantastiskt ljus uppe i rummet. Ibland sitter vi där på morgonen och dricker vårt kaffe och ljuset som flödar in riktigt vibrerar! Detta underbara ljus!

Drängkammaren

Friska vindar

Idag blåser det friskt vill jag lova! Det dunsar och smäller av okända saker som tydligen sitter lite löst ute...hinkar och diverse annat, som är i riskzonen att få en riktig blåsning och flyga all världens väg. Livsandarna vaknar riktigt i en, så pass mycket att de jagar mig inomhus. :-) Solen tittar fram mellan de jagande molnen emellanåt. Det är litet av en kamp på himlen. Vem ska vinna, molnen eller solskenet? Naturligtvis hade någon blomrackare blåst omkull! En rosa digitalis. Jag hade redan satt en pinne vid den men den hade tydligen slingrat sig loss. Antagligen hade den fått hjälp med det...av vinden.

Efter frukostteet satt jag en stund i läshörnan i favoritfåtöljen. Tittade i en av mina favorittidningar som kom i går. Det börjar med att jag tittar lite här och där och sedan vips...har jag bläddrat igenom den, ostrukturerat och hoppande. Det blir liksom så varje gång fast jag vill börja från början och ta mig långsamt fram mot slutet. Varenda gång blir det likadant och jag gillar det inte för tidningen räcker inte lika länge med detta hoppande förfarande.

Favoritfåtöljen i biblioteket.

Den har små mässingshjul

Draperi

Regn...

Nu kom det en sådan där häftig regnskur igen. Många blommor och annat som har fått kämpa denna sommar för att överhuvudtaget stå upprätt. Har flängt runt många gånger och bundit upp både det ena och det andra...

Men å andra sidan har dammen nästan inte behövts fyllas på. Under värmeböljor dunstar annars en del av vattnet.

Gräva

Jaha, så det slutade att regna, efter en rejäl rotblöta. Satt här vid datorn och glodde litet och sedan kallade grävningen. Jag håller på att utöka trädgården, vet liksom hur jag vill ha det så det är bara att fortsätta. Man måste kämpa emot latmasken som bor någonstans långt inne i en och följa sina visioner! :-)

"Latmasken" matar jag de japanska koikarparna med, så är den borta!

-Smask med mask-

Kan inte ens försöka räkna ut hur mycket jordmassor jag vid det här laget har grävt upp. För hand. Envist kämpande. Även om jag hade haft maskiner till hjälp, vilket jag inte har, så hade jag inte velat använda dem. Det är liksom mer sport, mer tillfredsställande för en själv, att göra det för hand. Själv, utan hjälp, utan förståsigpåare och utan tekniska "fusk"-hjälpmedel. Det är så lätt att "låta anlägga en trädgård"... men vem har då gjort det, vem kan säga att: "detta har jag gjort"? När folk har varit anlitade för och gjort stora delar av och ofta nästan hela projektet...?

Gräva...

...hacka...

...ruska!

Kaffetåren

Regnet formligen öser ner nu en stund. Sjön utanför fönstret ligger grå och bergens konturer är lite dimmiga i kanterna. Man har knappt behövt vattna på hela sommaren. Fast jag beklagar mig inte för att vattna, det är faktiskt riktigt roligt, bara man har tid. Att stå där i det varma solskenet med vattnet som bildar en dimma och leker fram en liten regnbåge. Alla de små vattendropparna blir prismor som solljuset bryts i. Man måste tillåta sig att leka litet ibland, även fast man är vuxen, det är mycket det som gör livet värt att leva.

Ska gå och koka lite kaffe alldeles strax. Tänder nog upp i vedspisen i köket idag. Kan vara skönt med lite värme och så är det ju så himla mysigt. Veden som sprakar lite lagom och kombinationen med lukten av vedspis och kaffe är alldeles ljuvlig!

Fredag morgon

Sitter och knåpar ihop min första blogg så här i arla morgonstund. Har ingen aning om hur den kommer att te sig, vare sig när det gäller layout eller innehåll. Antar att det kommer att bli en hel del ändringar framöver, när man har blivit lite mer varm i kläderna, så att säga. :-)