Blå måndag...

Varför håller jag på som jag gör, egentligen? Varför håller jag på med min trädgård, varför bor jag här och varför har jag gjort ett eget Galleri här på gården? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Ibland kan den norrländska kylan nästan komma ikapp mig och jag funderar på att skita i trädgården, att skänka hela gården som ett rehabiliteringshem för något gravt…och att lägga ner hela mitt bildskapande.
Det är när den blå måndagen kommer nafsande. Den blå måndagen som är som ett svart flor över det grådaskiga norrländska ansiktet: jantelagen. Jag, medelålders norrlandskvinna, borde väl förstå att jag inte ska hålla på med foto?! Att tro att jag är konstnär och har något att komma med i konstvärlden i övrigt. Jag, medelålders kvinna i norr borde hålla mig till spisen, någon hjärndöd hobby och barn/barnbarn och fixa goda middagar och skvallra arslet av mig om andra grannar och övrigt. Men, jag är inte på det sättet. Och då passar jag inte in i mallen.
Så jag har gjort mitt eget Galleri för att jag inte kan släppa mitt bildseende längre. Har ju varit tvungen att låsa in det för att passa i en mall de senaste 20 åren…. Som sagt, en blå måndag. Och jag kämpar mot bilderna som trycker sig på, som vill in, vill fram, genom mig. För jag har inte fattat att jag är en medelålders norrlandskvinna…och vad spelar det egentligen för roll???!!!