Jag har en välvd bro i min trädgård. Den förbinder den designade delen med den vilda. Bron leder från det ena till det andra. Och däremellan finns ett mellanrum. Detta mellanrum är viktigt, både i trädgården och i livet!
Den här symbolen kan gälla mycket, men just nu tänker jag på varför det på så många bloggar aldrig finns ett mellanrum. Jag har fått frågor om jag har börjat julpyssla ännu. Nej, det har jag inte. Jag är inne i ett mellanrum, ett av alla dessa viktiga mellanrum som leder från det ena till det andra. Man behöver inte vara i centrums mittpunkt alltid. Men ofta verkar det vara så när man läser olika livsstilsbloggar. På våren talar de om sommaren, på sommaren är de inne i hösten och på hösten så är det redan vinter...nej den hoppar man över och tar JUL direkt. Och vintern...tja den är ju vår instant liksom.
Varför ska det vara så?
Är det för att hinna före alla andra, att hänga med olika tidningars reportage? Och andra bloggares inlägg?
Är det en tävling?
Är jag tråkig som tar upp detta..?
Jag lever i den årstid som det faktiskt är och leker inte i förväg. För mig funkar det inte att hålla på så. Det tar död på den äkta glädjen över att leva i det som faktiskt är, här och nu.
Och så skriver så många att de lever i Nuet...??
Den här välvda bron fick jag hjälp av min pappa att göra, jag gav direktiven och kom med instruktioner efterhand och han gjorde den till mig. Lägg märke till de välvda brädorna som är brons stomme, de är böjda efter att legat i vatten ett tag. Ett riktigt hantverk, det är verkligen att leva i nuet och låta saker och ting ha sin gilla gång.
Jag tänker inte måla den, tiden tar ut sin rätt och gör så att den blir vackert gråsilverfärgad. 
9 kommentarer:
Morsomt du skriver dette med tiden i mellom. Innlegget mitt i dag avslutter jeg med at juleforberedelsene ikke er påbegynt. Men med inspirasjon fra bloggverden blir den nok snart påtenkt! ha en stille og fin novemberhelg før julehysteriet bryter løs!
Tänkvärt inlägg! Jag vägrar att julpynta mm innan först advent och inte förrän till Lucia tänder jag min utegran. När jag var liten gjorde mamma och jag iordning granen kvällen innan julafton och firade julen slut med 13 dag Knut. Den seden verkar helt ha försvunnit. Iallafall här i Göteborg
Mellanrum, trevligt ord //M
Nej, lever man hela tiden i sina framtidsplaner eller lyckliga förgångna går man helt o hållet miste om den lycka det innebär att leva här o nu. Det är min sanna övertygelse
nej jag väntar gärna lite med julpyssel.
Ha en fin kväll!
Kram
Hanna
Vilken fantastisk bild. Så vackert ljus.
Du skriver så bra! Mellanrum är det perfekta ordet :) Jag har också tänkt på detta att många i bloggvärlden ligger hela tiden en halv årstid före. Man kan undra varför ja? Jag tror att det ligger något i det du skriver om att vara först. Jag blir lite stressad av detta. Samtidigt som det i vissa fall inspirerar mig.
Det är som när man ska köpa kläder. Där ligger affärerna hela tiden minst en halv årstid före! Och julpynt säljs tidigare och tidigare för varje år. Det tycker jag inte om, blir för tidigt.
Du har så fint ljus i dina bilder. Skulle vilja lära mig knepen! ;)
En fin helg önskar jag dig!
Din bro är otroligt vacker, nåt liknande står på min önskelista. Jag gillar ditt sätt att tänka, min man är ibland ett steg före och det stör mig. Han börjar prata om jul redan vid midsommar och för mig är det nästan deprimernade även om han brukar räkna ner på ett skämtsamt sätt... Men å andra sidan är jag en sån som gärna dröjer mig kvar, jag älskar vår och sommar, sol och värme och vägrar ibland inse att hösten faktiskt är här. Men hellre det än att rusa iväg i förtid.
Ha en fin dag / gittan
Håller med dig, idag har jag pyntat "på bron" med några smågranar men jösses så fel det kändes när det inte ens är december...suck...
Tant Grön
Det räcket, och bron, kommer att bli toppenfint! Du har helt rätt om att leka en lek i taget.Högtider och helger är värda SIN tid, inte att bli utsmetade över flera veckor.Här höstar vi till första advent. Sedan adventar vi. Den 23:e tar vi fram julen. Hur skulle vi annars orka glädja oss åt det speciella?
Skicka en kommentar