Det Röda Rummet

Nu har jag varit på rundvandring med min kamera i huset. Jag fastnade för det Röda Rummet den här gången. Jag tycker att det har så läckra färger. Man blir liksom glad av dem. Speciellt nu på vintern känns det så varmt och mysigt med den röda färgen på tapeten.

Första gången som jag steg in i det här rummet, det var på visningen när gården skulle säljas, så fick jag nästan en slottskänsla tack vare de granna tapeterna och de målade panelerna. Kakelugnen gjorde också sitt till förstås. Den värmer härligt när kylan olovandes försöker smita in. På väggen har jag bla hängt porträtt av mina labradorer.

De stora höga fönstren släpper in mycket ljus. Ljuset flödar in i rummet och får det gyllene mönstret på tapeterna att glänsa. Det gamla trägolvet med sina breda plank är mjukt att gå på.

Här står jag med ryggen mot hallen när jag tar kortet. De gamla rutorna med gammalt handblåst glas gör att ljuset liksom vibrerar in i rummet. Det blir rena ljusterapin!

Det här bordet fyndade jag för någon sommar sedan på en loppis. Det stod lite övergivet och suckade för sig själv i ett hörn och var alldeles belamrat med en massa grunkor som jag inte hade en aning om vad de skulle användas till. Alldeles oljiga och svarta låg de och försökte kleta ner bordet...de i sin tur väntade på en köpare som skulle ta dem tillbaka till någon verkstad.

Priset för bordet var nästan oförskämt lågt, men jag prutade ner det ännu mera. Det är liksom sport att pruta på sådana ställen, det hör till. Vad jag betalade? 250 kronor!!! Det kallar jag fynd!

Jag tycker att det är så vackert med sina lådor, tre upptill och två nedtill. Bordet passar så bra mot den ljust gråblå panelen med sina guldmålningar.

Lådorna har handtag i gustaviansk stil. När jag tvättade bordet, vände upp och ner på det och drog ut alla lådorna hittade jag namnet på den som har tillverkat det en gång i tiden. Det är extra roligt tycker jag eftersom det ger lite historia till möbeln.

Några av mina glasflaskor. Jag gillar de där knopparna, de ser nästan ut som vattendroppar mot den där gråblå bakgrunden.

Här står min härliga glasvas med den gulliga kaninen på. Det är ett glasarbete av Vicke Lindstrand. Även det ett otroligt fynd på en loppis.

Glas med gravyr och guldkant. De här kommer från Indiska.

På väggen hänger ett bröllopsfoto på min farmor och farfar. De ser så vackra ut!

Hon bär lång broderad slöja med spets, band, pärlor och blommor. Hon är så vacker! Min farmor var väldigt förtjust i vackra saker. Guld som glittrade, krusiduller i den gamla härliga stilen och hade förmågan att uppskatta de fagra tingens tjusning. Antagligen har jag ärvt det för jag känner så väl igen mig själv i just denna lustfyllda njutning över det estetiska.

Tapeterna är nya, handtryckta efter de gamla originalen och har ett snirkligt mönster i guld. Panelerna är även de nya, gjorda exakt efter originalen och handmålade av den kända målaren Per Halvarsson.

Här, mitt i ljuset i hörnet mellan två fönster står mitt skrivbord. Det var den första möblel som jag köpte när jag flyttade hemifrån. Hade jobbat på sommarlovet och så förvandlade jag mina slantar till det här mycket åtråvärda skrivbordet med tillhörande stol. Jag är fortfarande mycket förtjust i det även om det idag inte kostar tillnärmelsevis lika mycket som det gjorde då. Men det är ju inte pengarna som räknas, utan vad man själv känner och uppskattar.

Och till sist, längst där nere under ett gammalt skåp, sitter den lilla husråttan. Redo att överraska besökande! Och det vill jag lova...det har lilla råttan verkligen lyckats med...men det är en annan historia!....