Ella fyller 9 år!

Oj vad tiden går; Ella fyller 9 år!
Underbar och härlig labrador, så mild och fin och smart och snäll.
Det var hon som välkomnade den nya labradorvalpen Allis i flocken. Ella lade sig på rygg och då kom Allis fram till henne och Ella lade tassarna runt lilla valpen och kramade henne. Ett ögonblick där tiden stod stilla och jag som människa fick se en glimt av verklig vänlighet.
Älskade Ella!

Ella och valpen Allis.

Alla snälla

Ett vitt löjtnantshjärta på Alla Hjärtans Dag, tillönskar jag, alla snälla.

Grönköping

Grönköping (klicka) det händer överallt.

Allis 8 månader!

Lilla gulliga busiga labradoren Allis blir 8 månader idag. Hon är så påhittig, riktigt finurlig, och man märker hur smart hon är och läsa tankar kan hon också göra, (har ett praktexempel på detta.)
Att söka tycker hon är jätteroligt, hon har lärt sig att nosa upp husnycklarna när jag gömmer dem inne i huset. Det är ju jättebra ifall jag tappar dem. Ett annat påhitt vi roat oss med är att lära henne vart nos, tänder, öra, öga, tass och svans sitter. Förhoppningen är att när jag säger tänder så visar hon tänder och när jag säger öra så rör hon på örat osv. Får se om det kommer att fungera.
Och så kan hon namnen på sina leksaker och springer iväg och hämtar rätt leksak när jag säger namnet på den. Öppna stängda dörrar har hon kunnat sedan hon var liten valp.
Mattes lilla gullis.:)

Allis och Pia i fåtöljen i biblioteket.

  

80-tal

I brist på annat visar jag en bild på mig fotat på 1980-talet. Kulturmagasinet i Sundsvall i bakgrunden. Det var en snubbe som lånade min kamera och ville ta ett kort. Jag gick andra året på estetisk linje på Katrinelunds gymnasium.

Ibland roar jag mig!

Ibland brukar jag roa mig med att läsa tv-bilagan i tidningen. Det finns mycket att se och för att kunna välja bland utbudet finns ofta en sammanfattning av programmet.
Vad sägs om dessa "höjdare"??

• Halv åtta hos mig: "Det bjuds på förrätt och till varmrätt blir det kall kokt röding med sås och till efterrätt äpple med grädde.

• Amerikansk action från 2007: "En saknad sida ur Johns dagbok dyker upp."

• Amerikansk action från 2010: "De möts på en flygplats och det visar sig att de ska flyga med ett flygplan. Hon blir förälskad och tror att hon mött mannen i sitt liv men det tar en abrupt vändning.

• Sveriges mästerkock: "Kockarna ställs inför en stor utmaning när de ska göra en huvudrätt baserad på råvaror."

Hahaha :-) Jag skrattar så tårarna rinner när jag läser och ser framför mig...action en sida ur dagboken är borta!! fasa!!! och dessutom är det Johns dagbok!
På flygplatsen ska de flyga med ett plan...varför inte ta tåget?? haha..och en abrupt vändning, spyr älsklingen i mittgången eller kanske över henne?
Och den där middan kan jag avstå: till varmrätt KALL fisk med sås och äpple...låter inte som nån höjdarmiddag!
MEN det blir det när Sveriges Mästerkock får en riktig utmaning att försöka laga mat av RÅVAROR!! Hahahaha!!! :-)

Väldoft

Väldoft är viktigt i trädgården tycker jag. En av alla dessa underbara dofter i min trädgård kommer från smultronschersminen. Underbart gott doftar den. Lukten påminner lite om Hubba-Bubba tuggummit som fanns förr, kommer ni ihåg det? Kanske finns det fortfarande. Man kunde blåsa jättestora bubblor och det smakade gott och doftade ungefär som den här schersminen.
Den gyllene bubblan i bilden är dock inget tuggummi, det är solen som precis gått upp och bilden är naturligtvis inte från idag utan den är tagen i somras naturligtvis.
När jag ser bilden kan jag nästan känna doften.

Verkligheten

Verkligheten har drabbat min trädgård i skepnad av små ätande pippande kryp.
Fasa!

Borta...

Räven som vi nästan sett som en familjemedlem finns inte längre. Har inte ens sett spår av den runt om i den närmaste skogen. Räven kom hit varje dag och tog sork i trädgården. Yngsta labradoren Allis tittade på den genom fönstret och såg riktigt fascinerad ut, som om hon beundrade den. Pia 2 år skällde så rutorna skallrade men räven tittade bara som hastigast på henne och fortsatte sin sorkjakt.
Så vacker räv!! Och duktig!!
Vi gav den lite mat i vår skog en liten bit från gården. Varje gång var det rävspår där och maten borta. Nu är maten kvar...bara skator och kråkor är där och äter.
Antar att det är någon som varit julledig för länge och blivit uttråkad och därför måste skjuta ihjäl levande varelser för att ha något att göra, någon som det riktigt kliat i fingrarna på att få döda nu under julen....!
Precis som det hände med den förra räven förra julen!
Fy faan! Säger jag!!!! Fy fan!

Det nya

Det nya året inleds med stor frustration över en gammal dator. Men i ärlighetens namn så började irritationen långt innan dess. Det är nästan omöjligt att arbeta med bilder längre, det går såå trögt och långsamt och att ladda ner bilderna från kameran är nästan ett hopplöst projekt! Tar så låång tid. Måste ha hänt något med datorn, har ingen aning om vad det kan vara men en bidragande orsak är nog ålder...den är nog 13 år eller nåt sånt! Och sanningen att säga börjar jag bli väldigt less på att ha denna arbetsbegränsning.
Bildskärmen är bra, dvs den visar väldigt bra färger, rätt färger, MEN den är så liten och nästan fyrkantig i formatet så det är en riktig utmaning att jobba med bilder på den. För att kunna se hela bilden på skärmen så kan den bara visas i ca 14% av sin verkliga storlek! Och i 100 % så blir det ett väldigt scrollande!!
Antar att utvägen är att köpa en Trisslott och hoppas på det bästa.

Gott Nytt År!

...Ring in det nya året, det gamla lägger sig att dö
Ring lögnens makt från världens gränser ut och
Ring ut förtalets lömskhet och avundens försåt...
Ja så kan det vara, ett år där det visat sig att de som borde stå en allra närmast
visat sig vara de som står allra längst ifrån...
Gott Nytt År!

Så här såg...

Så här såg det ut i salen nu i jul. Granen på plats i i hörnet vid pianot, bordet i mitten av rummet med ljuskronan gnistrande ovanför och hundarna sovande i en varm mysig hög under bordet. Kakelugnen som sprider sin gyllene värme finns på motsatt sida, invid det främre draperiet.
Jag älskar det här rummet med sina gamla tapeter och den där speciella känslan som infinner sig i ett rum som får tiden att upphöra.

God Jul!

En riktigt God Jul vill jag önska alla mina snälla läsare av den här bloggen!

Allis 6 månader

Lilla labradorvalpen Allis fyllde 6 månader igår. Jag förstår inte vart tiden tar vägen! Valpar utvecklas så oerhört snabbt att det är svårt att riktigt förstå. Alldeles nyss var hon ett litet svart knyte och nu börjar hon se ut som en vuxen hund.
Hon är helt underbar Allis, hon blev rumsren direkt!, kissade inne bara tre gånger, en gång var mitt fel en gång var det mannens fel och en gång fanns det en pöl på golvet och jag vet inte när den hamnade där. När hon bara var fyra månader lärde hon sig att öppna dörrar! Så nu måste jag alltid låsa ytterdörren om jag absolut inte vill att hon kommer efter mig ut. Hon är riktigt smart och påhittig. En pigg intelligent och busig valp, precis som en labrador ska vara.
Visar några bilder som jag tog samma dag hon fyllde 6 månader. Det syns väl hur hon utvecklat sig och det syns även vad som växt lite fortare, kroppen kommer att fortsätta att förändras ett tag till men inte lika snabbt som tidigare.
Vilken snygging hon är!

Här på bilden är hon 8 veckor.

Första advent...

Ja så är det visst. Stjärnorna lyser därför i fönstrens mörker och ett ensamt ljus är tänt i adventsstaken. Gardinerna i hallen är nu röda, fönstren oputsade men det betyder litet, det är egentligen helt oviktigt. Den mörka årstiden underlättar mycket onödigt städande.
Allt är fråga om prioriteringar. Tid finns inte till allt som "måste", dessa måsten är oftast dikterade av andra, andra som egentligen inte har med saken att göra.
Vi väljer själv vad vi anser viktigt.
Jag har valt att inte putsa fönstren, varken jag eller världen i övrigt går under för det; däremot vet jag inte om min Faster hade rena fönster eller ej, det spelade ingen som helst roll...hon dog i alla fall för två veckor sedan.

Vilken är bäst?

Var ute på gården med hundarna. Plötsligt såg jag den, bilden. Som måste fångas i kameran. Sekundsnabbt innan ljuset ändrades.
Sprang in efter kameran och jobbade fram bilden. Bilden liknar ett grafiskt tryck, en etsning, även fast det är ett foto av de vissna bladen sett genom frosten på glasfönstret i växthuset.
Det är många år sedan jag gjorde grafiska tryck, kopparstick, etsningar och mezzotinter.
Ett konstfoto från naturen.
När jag lade in fotografierna i datorn kom jag att tänka på tapetmönster så jag ändrade färgerna med datorns hjälp och bilden ändrade uttryck och blev en tapet i olika färgställningar.
Den översta bilden är den "rätta" och de undre är ändrade.
Vilken gillar ni bäst?

Blad1

Blad2

Blad3

Blad4

Velande

Höst, vinter, vinter, höst. Båda samtidigt och var för sig. De velar, ingen av dem har ännu bestämt sig riktigt, hur de vill göra; stanna eller gå. De bidar sin tid och samtidigt vet både hösten och vintern att de själva inte har något eget val. Det är förutbestämt hur tingens ordning ska falla.

Äkta Människor..

Det är inte lätt! Det har nog ingen påstått heller. Att få vara en person som räknas lika bland andra människor. Känslan finns där; Vissheten; Vetskapen; När en del inte passar in. In i gemenskapen; som finns, oavsett vad som sägs.
Och vad som visas utåt.
Byn, där jag för tillfället i min vistelse i detta universum bor //för vem vet vart man hamnar sedan liksom....// har haft partaj för att samla in pengar till luftvärmepumpar till den gemensamma Bygdegården. Jättebra initiativ!
För detta ändamål anordnades en Auktion där folk lämnade in saker som såldes och pengarna för föremålen ska användas till värmepumparna. Sedan på kvällen fortsatte eventet med kulinariska rätter och musik bla.
Byns fb-sida, DevilsVillage som den heter på Facebook, har en egen grupp på just Facebook, gruppen är riktad till bybor /och andra som känner för att vara med/.
Jag är, som bekant, inte någon stor anhängare av mediet Facebook, men eftersom jag bor här i byn, sedan 10 år tillbaka, skickade jag en "vänförfrågan" om att få bli medlem i gruppen på nu 145 medlemmar i DevilsVillage-gruppen på Facebook...
Och.... Ja, jag är fortfarande inte med.

Och det här visste jag ju när jag till auktionen lämnade en stor photoprint, foto A2 storlek, som bidrag till kostnaden av luftvärmepumparna.Good will thinking.

På gruppens Facebooksida efter festen kan man bla läsa detta:

Lite obehagligt

Måndag idag. Sitter i mörkret och skriver bländad av bildskärmens overkliga ljus. Utanför fönstret tassar rävar omkring i trädgården. De är halvtama. Igår var en räv alldeles utanför dörren mitt på dagen. Hundarna skällde men det struntade räven i. Labradorvalpen Allis hade varit ute alldeles innan...
Jag drog på mig stövlarna och gick ut, räven tassade in vid växthuset och stod och lurade när jag kom, då tittade den fram, på mig, helt orädd.
Och jag fick en overklighetskänsla, en krypande obehagskänsla.
Räven tassade vidare mot närmaste grannen, jag följde efter och så fick jag se att den satt, satt framför mig, och väntade på mig? väntade på vad? Kom att tänka på att jag inte hade några handskar på mig.
Jag klappade i händerna och tjoade, den satt kvar men vände sig makligt efter ett tag och tassade vidare in mot grannens.
Det är en rävflock här. Som är halvtam. Känns inte så bra när jag inser att valpen genast skulle följa efter räven in i skogen och där möter valpen även de andra rävarna....
Jag gillar rävar. Men gillar inte när en hel flock rävar blir halvtama och tappar det normala beteendet.

Lugn / Calm

Åkte runt sjön, det var underbart dimmigt på vissa ställen. Stannade och så flög den här bilden in i kameran.
Jag blir lugn när jag ser den, nästan så att bilden är meditative.

Finbesök!

Jag satt vid datorn i morse när jag fick höra räven skälla. Släckte lampan och tittade ut genom fönstret. Det lät som om räven var ganska långt bort så jag försökte kika in i mörkret. Det höll precis på att ljusna men mörkret rådde ännu över ljuset. Jag såg inte till räven...MEN ibland ser man faktiskt inte det som man har rakt framför ögonen. Räven satt uppe på trappstenen här i trädgården. Rakt framför mig!
Då blev det lite stressigt ett tag. Plockade fram kameran, knäppte på den, av med linsskyddet, ställa in ISO på det jag trodde krävdes, välja slutartid, ställa in största bländare och av med autofokusen.
Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna ut på verandan utan att skrämma bort räven så jag blev tvungen att fota genom fönstret, dubbla glasrutor med handblåst bångligt glas; så därför blev det ingen riktig skärpa.
En fin och spännande upplevelse.
Lilla labradorvalpen Allis låg i soffan nedanför fönstret och sov.
Det är bara att hoppas att räven rensar bort alla sorkar från trädgården.
Här sitter räven på stenen med svansen hängande över kanten och skäller. Jag trodde först att jag såg fel i mörkret. (Jag har ljusat upp bilderna)

Här har den vänt sig och tittar ner på grusgången.

Det känns nästan som en bild från en sagobok. The Fox In The Secret Garden.

Intelligent

Får man rida mitt i ett elljusspår?
Precis i mitten där folk går och /försöker/ springa?
Ett elljusspår som delvis blivit uppgrävt av grävmaskin under sommaren och därför är kletigt och geggigt och där marken håller på att sätta sig?
Rida rakt där i mitten?

Varför rider de inte ens ute vid kanten utan helt nonchalant rakt i mitten???
Trampa sönder och göra stora djupa hålor där människor måste tvingas ta sig fram med risk att bryta upp tidigare rehabiliterade skador, typ knän som gått ur led?....
Jag har själv en häst och jag gör inte så.
Trodde att det var självklart att en ansvarstagande ryttare inte gör på det sättet.
Har jag helt fel?
Varför jag bryr mig?
Jo, jag anser att det medför en risk för folk som brukar spåret till det som elljusspåret är avsett för och jag tror faktiskt inte ens att servitutet för elljusspåret inkluderar en ryttarstig, mitt i spåret.
Under en riktigt tuff konvalescens med min egen islandshäst så valde jag ibland att leda honom, oskodd, några hundra meter efter elljusspåret där det var torrt och fast underlag, men även då alltid ute längs kanten!
Men nu, rids det med tunga järnskodda hästar MITT i spåret...varför?
Varför mitt i?
I leran?
Där folk försöker att ta sig fram?

www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Ridning/
www.lrf.se/Upplevelser/Ridning-och-korning/Allemansratt-till-hast/
engelsktfullblod.ifokus.se/articles/4d71445fb9cb46223905a4d4-var-far-man-rida

Att våga måla...

Rosa ljus och alpklematis. Senhösten är här. Mörkt blött och kletigt men ljuset finns där i alla fall att fångas upp av kamerans sensor efter att det passerat flertalet slipade glaslinser i objektivet.
Har funderingar på att börja måla i olja igen. Men misstänker att jag är alldeles för otålig för det. Det var ju därför som jag började fotografera i stället; att göra bilder går blixtsnabbt. Och om jag skulle måla, vad skulle det vara för motiv? Något som jag inte ledsnar på under arbetets gång.
Men jag vet hur det skulle bli; jag skulle själv vara min värsta negativa kritiker som dömde ut innehållet innan det knappt nått duken. Det har varit så, för mig, det var därför jag slutade måla. Ingenting såg tillräckligt bra ut, med mina ögon sett i alla fall.
Så var det då för 25 år sedan och jag antar att det är ännu värre nu.
Och oljefärgerna är så förskräckligt dyra och duken är kostar även den mycket, så då gäller det att det blir rätt direkt, finns inte någon chans att testa mig fram, det måste bli bra direkt och då börjar de där kraven igen och jag vågar inte ens testa...
Tänk om det skulle finnas en sponsor till materialet så skapandet inte fick sådana enorma begränsningar.

Lördagsfilmen

Allis och Räven

Kan en räv ta en labradorvalp??!
Jag och Allis gick en kort promenad i elljusspåret här i byn. Allis var lös och plötsligt ser jag en räv längre fram som är på jakt efter sork längs kanten på spåret. Jag stannar och står helt stilla, som en staty, och liksom inbillar mig att jag inte syns, för att se om räven kommer närmare. Det gör den, den strosar i promenadtakt rakt emot mig och Allis. Allis ser inte räven för hon står och tittar åt ett annat håll och hon har bredsidan mot räven.
När räven är ca 10 meter ifrån oss (den ser fortfarande inte mig, helt otroligt!!) får den syn på Allis och helt plötsligt lägger räven sig ner och trampar lite snabbt (som en katt som tänker ta ett byte) och är helt tydligt på väg att rusa mot Allis!!!
DÅ rör jag på mig, räven tittar upp på mig med ett uttryck som om den inte tror sina ögon, för jag borde inte finnas där och det ser ut som om den vägrar att acceptera att jag dykt upp från ingenstans. Men så inser den fakta och kastar sig upp och springer i full fart bort längs elljusspåret och försvinner som en prick i fjärran.
Allt det här hände väldigt snabbt och Allis såg aldrig räven.
Jag har funderat på mycket otäckt som skulle kunnat hänt om jag inte rört på mig i rätt ögonblick! Om räven fullföljt sin plötsliga anfallsplan så hade de båda försvunnit in i skogen och jag skulle inte haft en chans att rädda valpen!
Dagen efter gick jag i elljusspåret med Allis igen, (den här gången hade hon koppel!) och då får jag se att på en stor sten hos närmaste grannen leker två rävar med varandra. Antagligen är de årets kull och räven jag mötte är nog mamman eller pappan. En flock rävar och en liten labradorvalp... känns inte riktigt bra, minst sagt, så jag måste nog ha henne i koppel framöver, tyvärr. För skulle Allis vara lös när hon får syn på rävarna eller följa deras spår, (attans vad hon stretade och ville följa rävspåren!) så kan det gå riktigt galet.
Visar en serie porträttbilder på min lilla älskling Allis.