Att måla med ljus...

Vatten har alltid varit något som lockat mig. Det där ständigt föränderliga, förtrollande, mystiska och suggestiva. Man vet aldrig vad som finns dolt under ytan, kanske finns där andra världar. Här har jag försökt fånga något av vattnets sanna själ. Vattenytan lever sitt eget liv och återspeglar ljuset. Att måla med ljus med hjälp av kameran.
Det här fotografiet får mig att tänka på den franske konstnären Claude Monet, hans målningar av dammen i hans fantastiska trädgård.
Bilden har jag gjort direkt i kameran.

Kvistigt

Sitter och jobbar med bilder. Det är riktigt Kvistigt. Skriver ut på den rackarns skrivaren som jag har här hemma. Blir inte bra, riktigt Risigt faktiskt. Det ser inte alls ut som på skärmen. Har laddat ner en färgprofil från stället där fotografierna ska tryckas och då försvinner svärtan i bilderna.
Som ni kanske misstänker håller jag på med bilderna till den där Fotoutställningen som ska avsluta fotokursen. Jag trodde att jag hade några bilder som fungerade...men det var på datorskärmen...ser helt annorlunda ut på papper! Tänk om man haft platta stora skärmar att visa bilderna på! :) Satt upp skärmarna direkt på väggen på galleriet! Det vore väl nåt?!

Jag hade valt ut två bilder och så dök den här bilden upp...den med kvistarna. Kanske ska jag ta med den, eller är den liksom "nybörjaraktig" (jag har ingen aning) kanske gillar jag den bara för att jag fotat med nya objektivet. Om några dagar kanske jag inte gillar den alls. Vem vet.

Boije och Blåsipporna

Jag har ett speciellt förhållande till blåsippor. Tycker så mycket om de där eteriska små varelserna som hukar i dunklet och kikar upp mot ljuset. De här bilderna har jag fotat i den vilda delen av min trädgård. Det är så suveränt bra att ha ett sådant område som bara får vara och så kan man själv också gå in dit och bara vara, ett litet tag. Den här dagen gjorde jag sällskap med de små blåsipporna nere på backen.

De kikar upp mot ljuset. Grenarna ovanför dem känns nästan hotfulla.
Kanske är det någon förändring på gång.

Jag tycker att deras blålila färg är så vacker.

Blåsippan myser i solen.

Fotokursen som jag går ska ha en utställning på slutet. Temat är Frihet & Förändring. Jag funderar på att ha någon blåsippsbild med, kanske. Passar in på förändring, tycker jag. Frågan är om någon av de här bilderna fungerar som utställningsfoto? Vad tror ni?

Morgonljuset leker med mossan

Jag var ut en sväng nu på morgonen och luftade kameran. Kröp runt och jagade lämpliga ljusglimtar. Resultatet blev blandat. Många bilder som blev konstiga.. kanske är det jag som inte lärt mig det nya objektivet ännu, eller så är det nåt vajsing med det. De här bilderna som jag visar blev som jag tänkt, till största delen i alla fall.
Har försökt att fånga en del av skogens själ i bilderna.
Bilderna gjorda i kameran.

Jag gillar ljuset i de här bilderna.

Samspelet mellan ljus och mörker.

Att fånga ljusglimtar...det är så roligt!
Vad tycker ni om bilderna?

Glad Påsk!

Jag önskar en Glad Påsk till alla som tittar in här på min sida! Ett påskarrangemang, ett stilleben i påskens tecken. En återhållen färgskala som känns både glad och fräsch. Himlens blåa nyanser och solens gula. Blått, turkos och gyllene.
Glad Påsk allihopa! :)

Bilder från min trädgård - Vilda delen

En del av min trädgård har jag låtit vara helt vild. Jag gillar det här dunklet. Man upplever lite av skogens mystik här inne. Den här delen av trädgården har sorkarna inte alls varit i. Konstigt.

Jag tycker att det är vackert. Naturen, helt naturlig, den naturliga designen.

Här är fokus på mossan.

Ett blåsippsblad hukar i solstrimman under en kvist.

Här är en bild från min anlagda bäck med källa i den designade delen av trädgården. Den här lilla granplantan är det enda som finns kvar. Vad rädd den ska ha varit/är!! Står där helt ensam när Monstren far fram!

Drakarna på trappstenen har stelnat av fasa... kanske är det drakarna som hindrat sorkarna från att komma in i den vilda delen.

Liten fin Påsk-kanin!

Påsken närmar sig. Jag har redan börjat påska. Gillar de glada färgerna. En liten kanin sitter modell på de här påskbilderna. Den var så snäll och satt stilla, tror att den trivdes med det mjuka och de glada färgerna.

De dubbla gula tuplanerna lyser som själva solen!

Tittut!!

Det är roligt att fota påskbilder!

Under Månen pågår ting...

När man ser månen så här på bild kan man inte låta bli att känna storheten i det som ingen egentligen vet något om. Alltså det som vi har rakt ovanför våra huvuden, hela vårt liv. Man kan kanske känna att allt blir så litet i jämförelse att ingenting egentligen spelar någon roll.. eller så kan man känna att man ska ta tillvara på det man har..för tiden går vidare, vare sig man vill det eller ej, och man kan inte göra något för att påverka. Inte de stora skeendena, men man kan påverka små saker och små saker kan med tiden bli stora.

Under månen smyger en skepnad i trädgården! Nu ska vi tala tyst så att vi inte skrämmer iväg honom och så ska man låtsas att man ingenting ser...

Sorkjägaren är här!!!!

Sundsjö kyrka i morgonljus

Ljuset var så härligt den här morgonen. Sundsjö kyrka sedd från Fanbyn. Den låg där sömnig och ruvade i det gyllene morgondiset. Jag får en känsla av att vara i Toscana i Italien med den här bilden. Med lite fantasi så kanske man plötsligt är där!

Här har jag zomat in. Den största gravstenen på hela kyrkogården har fd riksdagsmannen Per Olof Eriksson. Det var han som en gång i tiden, 1880, lät bygga huset där jag bor.

Jag har inspekterat skadorna i trädgården. Kan vara så illa så att 80% av alla perennerna är borta!! Precis allt runt min anlagda bäck och källa är renrakat, kommer aldrig tillbaka. Renässanslandet, där finns bara pärleternellerna kvar, allt annat är borta, helt borta. Skulle haft trädgården försäkrad.... kan man försäkra trädgårdar??
Har börjat fundera på att flytta till Gotland också. Läste nånstans att det inte finns sorkar där... och så är ju Gotland helt underbart. Tänk om man kunde flytta huset.... med helikopter kanske?? Det finns ju gigantiska helikoptrar och de kanske behöver öva att köra med tung last... hmmm. Kanske skulle det faktiskt vara genomförbart!!

Intervju med en Sork...

När jag kom ut i den massakrerade trädgården i morse så satt en sork i en av fällorna. Den stirrade vilt på mig och hade en riktigt desperat blick. Jag tänkte precis sätta fällan med sorken i bilen för att köra iväg med den när sorken började låta... den mumlade något...
"mummel hmm hmm släpp ut mig!"
"Va??!!"
"Släpp ut mig så ska jag berätta en sak!"
"Nej nej nej, inte släpper jag ut dig i trädgården igen! Men berätta nu vad du tänkte säga!"

Och så började sorken babbla, den pratade snabbt, lågt och lite väsande och samtidigt med en intensiv stämma. Jag kommer inte ihåg riktigt allt den sa men ungefär så här:
"...det var inte jag som sa till sorkarna att komma till din trädgård det var inte jag som ville hit men de tvingade mig och jag var hungrig så jag följde med det var SorkKungen som sa att vi alla skulle flytta hit och vi allihopa var så hungriga och så ville vi busa samtidigt så vi följde med i alla fall."
"Jasså du, men ni måste ha varit många, riktigt många, flera hundra eller till och med ännu fler??"
"...mjaa...vi var inte så många från början men det var så gott att äta och så var det så roligt att gräva och äta och gräva och äta så vi började para oss vi parade oss så att det skvätte det skvätte och så blev vi fler och åt ännu mer och SorkKungen blev också fler och så var vi så många att vi inte riktigt visste vem vi var längre men då parde vi oss ännu mer och då blev vi ännu hungrigare och åt ännu mer... och vi kommer att bli fler än vad vi är nu också...Ooops....det där sista fick jag ju inte berätta...."
"Va??? va fan säger du?? Är inte det värsta över?? Är ni här för att stanna och att allt blir bara värre och värre?"

Sorken började babbla igen: "Njaa...näää....jaa...mmm....men vi lovar vi lovar vi lovar att inte äta av blommorna inte perennerna inte rötterna inte orkidéerna inte lavendeln kanske men de är så goda ALLT är så gott så vi är hunriga jag är hungrig. Men vi lovar att inte äta vi lovar!!" och så ställde den sig på bakbenen och höll bedjande fram sina framtassar
"Du där, lilla Sorken, jag tror inte alls på vad du säger, att ni lovar att inte äta. Jag tror inte på dig!"

"Nu släpper du ut mig!!! Du ska nog allt få se! Jag vill till trädgården!! NU genast det är en order!! Mumsa mumsa mumsa mumsa!!!!"
Sorken blev som tokig och hade den inte varit så liten hade jag faktiskt blivit rädd för den. De är ju helt vansinniga de här sorkarna, det måste vara nåt fel på dem. Jag skyndade mig att stoppa buren i bilen och åkte iväg. När jag släppte ut sorken pilade den iväg en bit men stannade plötsligt och knöt näven åt mig!! Och så lyfte den på ena bakbenet och pissade rakt upp i luften och fes!!! Vände sig om igen och öppnade munnen och rapade högt och klapprade med de vassa gnagartänderna! Sedan vände den och försvann in i skogen.
Hoppas att det kommer en räv...men kanske inte, stackars räven!!!

När himlarna gråter...

Idag är det grått ute, det är fuktigt och ett milt duggregn kommer från himlen. Kanske är det någon där ovan som gråter...

Jag är alldeles under isen. Var ut en sväng igår och tittade på det som tinar fram i min trädgård. Trädgården som en gång var...men inte mer.

Det har varit en massinvation av sork i min The Secret Garden! Jag har aldrig tidigare haft sork i trädgården, eller nån annan stans, men nu, helt plötsligt är de här. Och jag fattar inte riktigt vart de kommit från. Från himlen? Eller har de tagit bilen hit? Eller bussen eller...
Det är så illa ställt att jag misstänker att jag får ställa in allt vad trädgrådsvisningar heter, kanske lägga av helt med trädgården!...................
för sorkarna kommer väl tillbaka varje år, och jag har inte medel att återställa.

Upp som en sol och ner som en... hur många gånger ska man orka resa sig efter att blivit nedsparkad?
Jag som kämpat så....
..för den här trädgården är ju JAG! Och vem är jag annars...utan trädgården, jag finns nog inte, inte på riktigt.

Fågeln sitter på sin gren och tycks obekymrad om katastrofen.

Tänk att få vara en fågel..bara kasta sig ut och försvinna.....

En rolig överraskning!

Oj vad jag blev glad, och överraskad, när jag läste det här i tidningen Lantliv Trädgård!! Min trädgård har blivit vald som en av 20 favoriter av nära tusen stycken besöksträdgårdar! Jag trodde knappt mina egna ögon när jag läste det. Och jag blir så glad!!! Skulle vara roligt ifall alla pessimister och "förståsigpåare" läser det här, de som inte trodde att jag skulle klara av att göra en trädgård av "katastrofområdet" som var när jag flyttade hit. Jag har blivit nedtryckt i skorna många gånger av elaka människor.

Jag ska villigt erkänna att det känns härligt att blivit uppmärksammad. För det har varit ett slit, men ett roligt sådant. Och det finns mycket kvar att göra, otroligt mycket, men det är ju mycket det som är tjusningen med trädgårdar, de blir aldrig riktigt färdiga.
Nu blir det extra roligt att ta itu med vårstädningen i trädgården...när snön försvinner, den ligger fortfarande kvar.

Porträttfotograf - Portrait photographer

"När man tar porträtt ska man inte bara tänka på att fånga personens uttryck och ljus och skuggor. Vad som sker runt personen är ofta lika viktigt för att fånga den stämning man är ute efter.."
Den där meningen är från hemläxan på fotokursen. Uppgiften är porträtt. Jag är, trodde jag innan i alla fall, ingen porträttfotograf. Att fota människor... men jag har upptäckt att det är roligt! Att se genom människan och se bilden, hela bilden.
Så här blev det. Nu är det ju en liten bild, den gör sig mycket bättre större.
Naturligt ljus.
Porträtt av en man i en gammal snickarbod.

Stora utsikter - Great views of northern Sweden

Öppna storslagna vidder är ofta lika med att det blåser. Kan bli lite svårt att hålla kameran stadig när det blåser så att man svajar lite lätt. Jag har varit och vädrat mitt objektiv i friskluften som svepte över Frösöns höjder. Utsikten över fjällmassiven i fjärran är storslagen. Tänk vad härligt att bo med en sån här utsikt framför huset. Att få se ljuset förändras alla timmar under dygnet. Vilken lycka det vore!

Vad roligt det skulle vara ifall man kunde flyga! Att få se allt uppifrån.

Matfotograf - Food photographer

De som känner mig, och det är några, vet att jag inte är någon "matmänniska". Absolut inte. Jag gillar att äta, men inte att laga maten. Sånt är livet, alla är olika och det är ju bra. Så hur tror ni jag kände det när vi på fotokursen fick till uppgift att fota mat, en bild som skulle kunna passa som ett bokomslag och bidra till att boken blev populär och lättsåld.
OJojojoj!!! Jag fota mat...hur skulle det gå, jag som inte är nån matmänniska blev lite anti en sekund eller två, men jag gillar ju att ha något att bita i, även rent fotografiskt.
Man gör bäst man kan och passar på att ha roligt! Helt enkelt. Jag busade till det och gav bilden min egen prägel, min stil, eller en av mina stilar, kanske jag ska säga.
Bilden fotad i naturligt ljus.

Här är resultatet av fotograferingen. vad tycker ni??

En bukett!

En bukett med tulpaner badar i ljuset från fönstret. Solen letar sig in och bildar stjärnor på glaskarafferna. En vit tulpan ska precis slå ut och den vita amaryllisen, som väntat länge med att blomma, har fått göra sällskap med tulpanerna.
Nu till veckan fyller jag år. Det är sånt som bara händer, vare sig man vill det eller ej. Åren går och man kan liksom bara följa med. Jag har önskat mig något objektiv till kameran. Får se hur det går. Hoppas kan man ju alltid.
Önskar en trevlig helg med den här bilden till alla som tittar in hit!

Vid Vedspisen - The wood stove

Att bo i gamla hus har många fördelar. En av dem är att i köket finns den varma tunga svarta vedspisen som man kan elda i och få både värme och varm mat, eller som i det här fallet, te och kaffe.
Solen letar sig in och leker i vattenångorna. Mannen lyfter på locket för att visa elden som dansar inne i spisen. Det är viktigt med vedspisar i gamla hus, härden i köket är både mysig och funktionell.

Elden och vattnet leker tillsammans. En eldslåga har busat sig fri och möter de dansande vattenångorna.

Ljuset från solen föll så perfekt och man kan se hur den ena kaffepannans handtag bildar en skugga i vattenångorna. Skuggan faller precis där den andra kaffepannans handtag skulle varit, men det är nedfällt.

Eld och vatten är två kraftfulla element i tingens ordning och det är inte ofta de är så sällskapliga med varandra att de leker tillsammans. Men den här dagen, vid vedspisen och inför fotograferingen, så höll de sams för ett litet tag.

Vad tycker ni, blev bilden bra?

Det är så roligt med alla besökare på bloggen och jag blir så tacksam för alla kommentarer, det är ju Ni som gör det roligt att fotografera!!

Tre stolar...

Det sägs ju att man är en samlare ifall man har samlat på sig tre saker. Då är jag ingen samlare av de här glaskarafferna för jag har två stycken. Olika. Men jag skulle gärna börja samla på dem för jag älskar det glittriga glaset och de där runda glasknopparna! Det är de där runda kristallkuleknopparna som är själva grejen! Jag ska hålla ögonen öppna och ramlar jag över en karaff till rätt pris så ska jag slå till.
De här båda kommer från en loppis. Den stora ramlade jag över, den är otroligt stor. Knoppen är jättetung och härlig! Nästan så att man kan se framtiden i den, om man tittar noga...

Och stolarna då, de tre stolarna? Joo..den gustavianska Rosen-stolen speglas i de båda glasknopparna, fast upp och ner.

En gammal kamera...

En gammal kamera. De var så mycket snyggare förr i tiden!
Fotouppgift: fotografera produkt, föremål, med svart bakgrund.
Det fanns inte tid till att putsa linserna. Annars så skulle jag naturligtvis ha gjort det.
Bilden tagen i klassrummet.

Växthuset lurar - The Greenhouse waiting

Växthuset ligger och lurar. Solen och känningen av vår och de kvittrande busiga småfåglarna har fått växthuset att se sig om efter grönt...blommor och blader och röda tomater och slingriga gurkor. Även jag lurar och känner ivern stiga. Snart ska det sprätta av liv och växter, sättas frön och petas i jord, sitta och njuta av de gröna fuktångorna som kommer att stiga i växthuset.
Jag längtar!!

Får jag bjuda på en kopp te?

Solen lyser så fint och vattenångorna dansar upp ur den gamla tekoppen. Ljuset är härligt och så roligt att fånga på bild! Sådana här foton är också roliga att ta. Jag hoppas att jag inte skrämt iväg några besökare från min blogg när jag visat de lite mer konstnärliga fotografierna i de senaste inläggen. Hoppas verkligen inte det! Så jag bjuder Er på lite te här på bloggen den här dagen. Servisen är från min farmor, Old Gustavsberg Willow, stolen Gustavianska Rosen. Glas Indiska och loppis. Karaff loppis.
Sitt ner, ta en kaka och mys i solen!! :)

Skogen och ljuset...

Skogen kan se ut på många sätt. Den här morgonen såg den ut på det här sättet, ifall man såg efter noga.
I mina ögon... Som en annan värld, en saga, en verklighet som man kan göra om till sin egen...i alla fall i kameran! :)
Bilden är gjord i kameran.

Förändring - Transformation...

"...Jaha..nu har hon gått lös med kameran igen! Att hon aldrig kan lära sig att ta vanliga foton, såna som man ser vad det är. Såna där bilder ser man ju knappt vad de föreställer!! Så där ska inte foton se ut!!! Nej usch och fy!!!..."

Vad tror ni? Skulle de här bilderna skrämma bort folk från en utställning?? Skulle besökarna gå snabbt förbi och ruska på huvudet? Och längta efter solnedgångar och annat vackert?
Är jag helsjuk som gillar de här bilderna? Kanske är det bäst att låsa in mig i ett mörkt rum och kasta nyckeln.. Kanske är det en mognadsprocess...kanske tycker också jag att de är vedervärdiga när det gått en tid.
Det skulle vara mycket intressant att få veta vad ni tycker, alla ni som besöker mig blogg. Kommentera gärna och berätta era åsikter. Jag skulle bli så glad att få veta vad ni tycker! :)
(Bilderna är gjorda i kameran)