En bukett!

En bukett med tulpaner badar i ljuset från fönstret. Solen letar sig in och bildar stjärnor på glaskarafferna. En vit tulpan ska precis slå ut och den vita amaryllisen, som väntat länge med att blomma, har fått göra sällskap med tulpanerna.
Nu till veckan fyller jag år. Det är sånt som bara händer, vare sig man vill det eller ej. Åren går och man kan liksom bara följa med. Jag har önskat mig något objektiv till kameran. Får se hur det går. Hoppas kan man ju alltid.
Önskar en trevlig helg med den här bilden till alla som tittar in hit!

Vid Vedspisen - The wood stove

Att bo i gamla hus har många fördelar. En av dem är att i köket finns den varma tunga svarta vedspisen som man kan elda i och få både värme och varm mat, eller som i det här fallet, te och kaffe.
Solen letar sig in och leker i vattenångorna. Mannen lyfter på locket för att visa elden som dansar inne i spisen. Det är viktigt med vedspisar i gamla hus, härden i köket är både mysig och funktionell.

Elden och vattnet leker tillsammans. En eldslåga har busat sig fri och möter de dansande vattenångorna.

Ljuset från solen föll så perfekt och man kan se hur den ena kaffepannans handtag bildar en skugga i vattenångorna. Skuggan faller precis där den andra kaffepannans handtag skulle varit, men det är nedfällt.

Eld och vatten är två kraftfulla element i tingens ordning och det är inte ofta de är så sällskapliga med varandra att de leker tillsammans. Men den här dagen, vid vedspisen och inför fotograferingen, så höll de sams för ett litet tag.

Vad tycker ni, blev bilden bra?

Det är så roligt med alla besökare på bloggen och jag blir så tacksam för alla kommentarer, det är ju Ni som gör det roligt att fotografera!!

Tre stolar...

Det sägs ju att man är en samlare ifall man har samlat på sig tre saker. Då är jag ingen samlare av de här glaskarafferna för jag har två stycken. Olika. Men jag skulle gärna börja samla på dem för jag älskar det glittriga glaset och de där runda glasknopparna! Det är de där runda kristallkuleknopparna som är själva grejen! Jag ska hålla ögonen öppna och ramlar jag över en karaff till rätt pris så ska jag slå till.
De här båda kommer från en loppis. Den stora ramlade jag över, den är otroligt stor. Knoppen är jättetung och härlig! Nästan så att man kan se framtiden i den, om man tittar noga...

Och stolarna då, de tre stolarna? Joo..den gustavianska Rosen-stolen speglas i de båda glasknopparna, fast upp och ner.

En gammal kamera...

En gammal kamera. De var så mycket snyggare förr i tiden!
Fotouppgift: fotografera produkt, föremål, med svart bakgrund.
Det fanns inte tid till att putsa linserna. Annars så skulle jag naturligtvis ha gjort det.
Bilden tagen i klassrummet.

Växthuset lurar - The Greenhouse waiting

Växthuset ligger och lurar. Solen och känningen av vår och de kvittrande busiga småfåglarna har fått växthuset att se sig om efter grönt...blommor och blader och röda tomater och slingriga gurkor. Även jag lurar och känner ivern stiga. Snart ska det sprätta av liv och växter, sättas frön och petas i jord, sitta och njuta av de gröna fuktångorna som kommer att stiga i växthuset.
Jag längtar!!

Får jag bjuda på en kopp te?

Solen lyser så fint och vattenångorna dansar upp ur den gamla tekoppen. Ljuset är härligt och så roligt att fånga på bild! Sådana här foton är också roliga att ta. Jag hoppas att jag inte skrämt iväg några besökare från min blogg när jag visat de lite mer konstnärliga fotografierna i de senaste inläggen. Hoppas verkligen inte det! Så jag bjuder Er på lite te här på bloggen den här dagen. Servisen är från min farmor, Old Gustavsberg Willow, stolen Gustavianska Rosen. Glas Indiska och loppis. Karaff loppis.
Sitt ner, ta en kaka och mys i solen!! :)

Skogen och ljuset...

Skogen kan se ut på många sätt. Den här morgonen såg den ut på det här sättet, ifall man såg efter noga.
I mina ögon... Som en annan värld, en saga, en verklighet som man kan göra om till sin egen...i alla fall i kameran! :)
Bilden är gjord i kameran.

Förändring - Transformation...

"...Jaha..nu har hon gått lös med kameran igen! Att hon aldrig kan lära sig att ta vanliga foton, såna som man ser vad det är. Såna där bilder ser man ju knappt vad de föreställer!! Så där ska inte foton se ut!!! Nej usch och fy!!!..."

Vad tror ni? Skulle de här bilderna skrämma bort folk från en utställning?? Skulle besökarna gå snabbt förbi och ruska på huvudet? Och längta efter solnedgångar och annat vackert?
Är jag helsjuk som gillar de här bilderna? Kanske är det bäst att låsa in mig i ett mörkt rum och kasta nyckeln.. Kanske är det en mognadsprocess...kanske tycker också jag att de är vedervärdiga när det gått en tid.
Det skulle vara mycket intressant att få veta vad ni tycker, alla ni som besöker mig blogg. Kommentera gärna och berätta era åsikter. Jag skulle bli så glad att få veta vad ni tycker! :)
(Bilderna är gjorda i kameran)

Ljuset...

Ljuset flödar, överallt, ofta även där det knappt syns. En uppgift på fotokursen var att ta några bilder som visade olika slags ljus. Först så skulle det vara en bild på motljus. Och vad gör man då...en vanlig motljusbild på dagen, hmmm, lite tråkigt. 'Kärringenmotströmmen-känslan' bet mig och viskade i mitt öra att jag skulle göra ljusbilderna på natten i mörkret... Jag sa till 'motströmmen-känslan' att det kanske inte var en sån lysande idé för fotoläraren kanske skulle tro att jag inte förstått uppgiften riktigt...
"Ähhh! Strunta i det nu och gör som du vill i stället! Det blir säkert bäst i längden!" uppmanade mig 'motströmmen-känslan' och då är det bara att lyda..
Så jag gjorde min motljusbild på natten! :) Sovrumsfönstret med månen som glittrar och den tunna gardinen vilken man faktiskt ser mönstret på. Det var så mörkt att det inte gick att ställa skärpan så för att göra det fick jag tända lampan och sedan släcka igen när jag tog bilden. 
En motljusbild.

Nästa bild skulle vara en med sidoljus. Jag spann vidare på mörker-temat och fångade några föremål som lystes upp inne i rummet av ett sidoljus som kom in genom ett fönster. Ljuset går igenom glasvasen och belyser ljuslyktan.
Sidoljus.

Jag fortsatte med nattfotograferingen när jag skulle göra en bild med ett hårt ljus. Här har jag riggat upp en ficklampa som lyser så att de där vassa skarpa skuggorna bildas.
Och så får jag se någonting...det är djurspår där i snön i min trädgård...
Hårt ljus.

För att se spåren bättre släckte jag lampan och ändrade inställningarna på kamerna. Alltså när jag tar den här nattbilden så är det mörkt vill jag lova! Men efter exponeringen kan man se spåren. Ett hunddjur har smygit genom vinterträdgården. Det glittrar i snökristallerna.

Och så var det dags för bilden som skulle tas i medljus... ett tråkigt ljus tycker jag. Den valde jag att ta på dagen och står med avsikt så att min skugga ska synas så att man verkligen ser att jag har solen bakom mig i ryggen. Ett medljus...man kan ju tillåta sig att leka lite med det i alla fall. (ljusen på medarna)
Medljus.

Bara en enkel tisdagsbild...

Linjespel, en gammal och en yngre lampa och så solen i linje med dem längst ner. Gammal teknik och ny. Jag har märkt att jag gillar att göra såna bilder. Spännande linjer och mönster bildas i mötet teknik/industri och natur. Det kanske blir fler såndana bilder framöver. Men det gäller ju att hitta rätt platser.
Jag har gjort bilden i kameran! Inte "photoshoppat" som nån trodde i en av kommentarerna. :)

Grattis Ella - 5 år!!!

Idag fyller mattes lilla bäbis, min lilla Snutt 5 år!! Jisses vad tiden flyger. Ella är en riktigt gosig hund och busig! Labradorer ska vara busiga, annars är det något som är fel. Men de har en "av och på knapp". De busar inte hela tiden, men ofta. Glada och snälla hundar. Ella är släkt med Gina, den älsta labben, och det märks. De är extra intelligenta. Faktiskt så att det nästan är skrämmande ibland. De kan läsa tankar också..
Här sitter hon och väntar på att matte ska fota klart så att hon...

...får äta den där smaskiga tårtan som ligger och frestas på bordet alldeles framför henne.

"Nä nu får du fota klart nån gång!! Hålla på och veva med den där kameran...det finns annat vettigare att göra...Jag vill äta tårtan nu!!! Jag vill inte sitta på den här lilla stolen längre!!" säger Ella.

"Ja ja, snart ska du få smaska. Sätt dig i soffan en liten stund bara. Jag ska bara ta några bilder till..." säger jag. Vi har tårtkalaset i växthuset, det som vi satte upp i höstas, och där jag tänker ha en Fotoutställning när det blir Trädgårdsvisning nu till sommaren. Det berättade jag om i det förra inlägget. 

Se så fint hon sitter!!

"Tårta Tårta Tårta!!! Och så vill jag ha min present också! Nu matte!!"

Här har hon fått sin present. Ligger och bollar med den helt uppochner.

Här är Ella som valp. Sååå söt! Hon sov ofta med kaninen Leo som kudde. Här ligger de i sängen och sover. Leo fyller snart 13 år...

Jag blir alldeles varm i hjärtat av de här bilderna!

Jag blir så ivrig!!!

Tidigt tidigt i morse så kom jag på en sån rolig grej!! Låg och funderade och fantiserade och jag blir så ivrig att jag vill sätta igång genast! Men snön... den ligger ju där den ligger. Och här i Norr så ligger den kvar en lååååång tid till. Jag ska ju ha ett par trädgårdsvisningar i sommar. Mycket som ska hinnas klart, bla ska ena husgaveln målas och köksingången (en tillbyggnad på den gaveln) rätas upp. Inga små saker, för att inte tala om hur det ser ut kring växthuset som vi satte upp i höstas... MYCKET jobb kvar!!!
Och så kom jag på det, det riktigt roliga!
Jag ska naturligtvis ha en FOTOUTSTÄLLNING!!! Javisst! Självklart! Att jag inte kommit på det tidigare! Men vart ska jag ha den? I växthuset naturligtvis!
Nu när jag har fått den här idén så är jag så ivrig och vill sätta igång genast! Kanske kan jag sälja några bilder? Men vill någon köpa?? Det är frågan det... och tänk om det är för fuktigt i växthuset så att färgen rinner av papperet?? Papperet löses upp i atomer..eller nåt?!

De här bilderna är tagna nu i somras med min gamla kompaktkanera. Det var en så härlig kombination på salvians lila färg tillsammans med ormbunkarnas gröna nyanser.
Det blir ett till inlägg idag!!! Om en helt annan rolig sak!!

Vägen hem..

På vägen hem efter fotokursen så kände jag ett sånt stort behov att fotografera. Och plötsligt så dök ett så otroligt härligt motiv upp! Flera motiv! Jag tog bilderna när jag satt i bilen. Det gäller att kunna Se det man faktiskt har mitt framför ögonen. Känner starkt att jag verkligen måste tro på mig själv och försöka att bevara det som jag tror på, känner är rätt. Att konst och fotografi någonstans kan mötas. För det är ju sån jag är. Det är jag. Jag tror att det gäller att inte tappa bort sig själv när man går såna här kurser. Skaparglädjen kan få sig sina törnar...men det gäller att våga vara sig själv.
Vägen hem... här är bilderna!

Jag gillar såna här bilder.

Kanske ska man ta fram penslarna och börja måla igen.
Alla bilderna är gjorda direkt i kameran.

Det går ett spöke genom salen...

Ibland tror man inte sina egna ögon. Men ibland kan man tycka sig se skymten av något som inte borde vara på den platsen, just då. Det är något suddigt som smiter iväg alldeles i utkanten av synfältet. Precis på gränsen till att man ska hinna se vad det var. Kameran däremot avbildar saker och ting så att man kan få se dem i verkligheten..eller som de kan tänkas vara. Allt är ju relativt!
En suddig figur dök upp i salen och skyndade sig genom rummet!

Han började stänga dörren in till biblioteket och...

...försvann plötsligt i tomma intet!!!

För att fånga det här på bild använde jag långa slutartider på kameran.

Något annat som också är roligt att leka med är korta, snabba, slutartider och vatten. Vatten är ju alltid roligt att leka med och kombinationen kamera och vatten blir extra skoj. Här har jag fångat vattendropparna precis när de slår sig fria från ytspänningen. Att göra såna här bilder kräver att man har lite tålamod och jag trodde att jag inte hade det, men bilden blev bra i alla fall.

Här har jag också använt en riktigt snabb slutartid. Ella kommer springande genom snön. Öronen flaxar rakt upp, hon slickar snön av nosen och frambenen är framme precis i ett jätteskutt. Hon är så härligt busig!

Swish swoosh och wroom!

Hej vad det går undan! Fart och fläkt! Hemläxa = Panorering. Ni vet, den där fotokursen jag går, nu har vi kommit till Panorering, bla. Och vad är då det..jo man följer ett objekt med kameran så att farten kommer fram i bilden. Objektet ska vara tydligt och resten lurvigt. Oftare lättare sagt än gjort. På den här bilden fick Mannen vara bytet som blev jagat genom salen några gånger. "Spring! Spring!! Fortare!!! Fortare!!!!" kommenderade jag (fotografen) allt medan jag försökte hänga med i den snabba rörelsen och vred kroppen som en mask för att fortfarande ha bytet kvar i fokus. (alltså man står själv kvar på samma ställe och följer bara med i rörelsen genom att svänga på kroppen) 
Jag tycker att bilden blev ganska läcker med fönstren i bakgrunden. Fönstren har smält samman, det ser inte alls ut så här i verkligheten.

En annan bild på en panorering. Den här tog jag genom vindrutan på bilen när jag var på väg hem efter fotolektionen. Det hade snöat rejält och det var en del trafikproblem. Långtradaren kom farande som ett jihu i kurvan och jag följde rörelsen med kameran. Här gick det undan vill jag lova! Dels tradaren som körde som besatt åt ett håll och så bilen som jag satt i som körde åt det andra.. Tycker att det blev en häftig bild, speciellt med den där balken på släpet som sticker upp i himlen. Balkarna följer skogens linje och tradaren är på väg ut ur bilden...eller kanske in i bilen, det kändes som om det var väldigt nära.

Genom mitt Fönster

Fönsterglas på gamla hus kan vara riktigt fascinerande! De gamla handblåsta glasrutorna förvränger världen och gör om den till sin egen. Jag älskar de gamla fönsterglasen på det här huset! Allt blir vackrare genom dem. Mer spännande, annorlunda. Det är tur att fönstren har fått vara ifred genom åren. Alla fönstren är original, som så mycket annat i det här huset. En riktig kulturskatt, tycker jag i alla fall. Att många andra bekanta och icke bekanta tycker något helt annat... det har jag berättat om tidigare.
Himlen hade en sådan vacker färg. Jag fotade genom rutan.

Det här äppelträdet är antagligen lika gammalt som huset. Jag har sett det på ett gammalt foto från den tiden. Men då var äppelträdet bara en liten bäbis.

Ljuset riktigt vibrerar in i trädets grenar och letar sig in genom fönsterglaset.

När ett foto upphör att bara vara en enkel avbildning av saker och ting och börjar få ett eget liv och bli något helt annorlunda...sånt gillar jag!!!

Så här spännande blev det genom de gamla fönsterglasen. Grafiskt. Måleriskt. Bilderna gjorda i kameran.

Verandastolpen gonar sig i det orange-rosa ljuset.

Kort och Långt -

Skärpedjup. Det är spännande hur man kan ändra bakgrunden och få den suddig och lurvig eller att framträda klarare, bara genom att ändra bländaren. Att ändra storleken på hålet som släpper in ljus i kameran. Här har jag använt en stor bländare, ett stort hål, för att få den här suddiga bakgrunden.
Kort skärpedjup.

Det här är samma motiv, fotat från exakt samma håll och vinkel och avstånd med objektivet inställt på samma sätt, men här ser man bakgrunden och... ojojoj hihi...det syns att jag fortfarande har adventsstaken kvar i fönstret!!
Långt skärpedjup.

Här är en bild på en glaskaraff som jag fyndat på en loppis. Gillar den där stora glasknoppen och det är skoj när man ser hela rummet avspegla sig i knoppen, men uppochner. Här har jag använt en stor bländare.
Kort skärpedjup.

Det här är samma motiv, samma avstånd men fotat med en liten bländare. Här syns bakgrunden och jag blir avslöjad ännu en gång...ett julpynt har bitit sig fast trots att julen är över för läänge sedan. En tomte sitter och gonar sig  i solskenet på den gustavianska byffén och en torr överblommad julhyacint kan man också se.

Långt skärpedjup.

Här har jag lekt med både bländare, slutare, ISO och väntat på att ljuset skulle bli det rätta, för att få till de här strålarna från glasföremålen.

Och så kan jag berätta att Maja blev så glad över alla grattisönskningar hon fick från Er! Hon tackar så mycket och tar stora glädjeskutt!! Såna där glädjeskutt som är så typiska för glada labradorer!!