Att kika genom husets ögon, olika årstider, ger ett varierande uttryck i bilden fast motivet i stort är det samma. Men en längtan finns alltid där, både från mig och huset...
24 april 2013
Dragningskraft...
Alla dessa ensamma hus med sina allseende ögon och sitt dunkla innehåll innebär en stor lockelse för mig. Det är som om jag redan varit inne i rummen, vet hur det ser ut, fast jag aldrig varit innanför dörrarna. Speciellt ett hus har en enorm stor dragningskraft på mig. Återvänder till det gång på gång och ser hur tiden nafsar allt mer intensivt på huskroppen, och dess själ.
Att kika genom husets ögon, olika årstider, ger ett varierande uttryck i bilden fast motivet i stort är det samma. Men en längtan finns alltid där, både från mig och huset...
Att kika genom husets ögon, olika årstider, ger ett varierande uttryck i bilden fast motivet i stort är det samma. Men en längtan finns alltid där, både från mig och huset...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tänk att det är så mycket lättare att känna samhörighet med ett äldre hus än med ett nytt.
Tycker ofta själva själen fattas i nybyggda hus, och förstår vad du menar med dina ord.
Vacker och stämningsfull bild!
Johanna
What a wonderfully mysterious view into this house. Thin veils are hinting at a distant past.
Congratulations, Wictoria, on your exhibitions at the libraries in your area. I wish I could attend.
Greetings, Siggi
Underbar stämning i den här bilden.
Gillas :-)
Känner igen mig i det. Vill komma in i gamla hus och rota på deras gamla vindar och se hur det ser ut inne. Vill klappa på gamla slitna väggar och önskar jag man kunde se hur livet var när huset var fullt med folk och liv. Så sorgligt att så mycket vackert bara försvinner.
Skicka en kommentar