Jag är så fascinerad av det här ödehuset. Det har ett så vackert rum. Tre sådana här underbara fönster, mot öster söder och väster, släpper in det härliga ljuset. Ett gammalt orört hus där tiden stått stilla och under golvet bor en grävling. Tyvärr har någon vandal har slagit sönder rutorna i fönstret mot väster. Glassplitter ligger över hela golvet.
Jag skulle vilja äga det här lilla huset. Bara för det här rummets skull. Jag skulle sopa golvet och torka rent det som hehövs men sedan skulle allt få vara som det är. De gamla tapeterna som är trasiga skulle få vara precis så. För att behålla den där känslan av att tiden står stilla, nutid och dåtid flyter ihop. Men jag känner på mig att någon har köpt det här huset nu, bara för skogens skull, för virket.
Snart kommer det nog upp ett hänglås på dörren och någon kommer säkerligen att riva ner tapeterna och måla eller nåt. Måste hit och fota, dokumentera, innan det händer... 
7 kommentarer:
Där har vi verkligen en likhet. Jag brukar åka förbi tomma stackars hus och känna en längtan till att få komma in och titta och rota omkring uppe på mörka vindar och spännande vrår.
Det är så vackert, med dessa tomma hus där man kan kika in, bara de fick vara kvar som de är men med folk. Synd att alla inte förstår värdet av det och tar varligt hand om dom.
Ha en fin söndag
Kram Meta
Vilket underbart rum och jag känner som du och fascineras över spåren efter svunna tider, som ju finns kvar här så påtagligt!
Lisa
Vackert !
Kram Anki
skynda dig att fota och bevara för eftervärlden å visa oss :) Berit
Ja, det är något visst med gamla övergivna hus. Undrar vem som suttit i den soffan...
/Mia
Samtidigt som det är vackert, är det något otroligt sorligt över gamla ödehus. Och romantiskt på samma gång. Fantastiska bilder du tar!
Skicka en kommentar