Så ljuvliga... och så är jag så ledsen...

I den vilda delen av min The Secret Garden blommar harsyran nu. De är så ljuvliga de där små söta vita blommorna. De ljusgröna bladen påminner om klöverblad. Harsyran, liksom blåsippan, är speciella skogsblommor som jag känner extra mycket för.
Här på fotot ser man även en liljekonvalj som stretar upp mot ljuset.

Ljuset och mörkret. Utan det ena skulle man inte uppskatta det andra lika mycket.

Jag älskar de här små ljuvliga blommorna.

Och varför är jag ledsen? Min älskade kanin Leo ligger och håller på att dö.

Han är en dvärgvädur med en otroligt vacker färg, blåzobelsiames. Han ska fylla 13 år nu i juni... Han har aldrig sett en bur, är helt rumsren och får vara lös i hela huset.

Vi har precis varit på en stilla promenad i trädgården (jag bar honom tätt tryckt intill mitt hjärta) så att han skulle få känna doften av vår och höra alla fåglar sjunga.

Nu har jag bäddat ner honom i en mjuk filt och han ligger så stilla, helt stilla...alltför stilla.

Jag älskar den här kaninen så mycket!!!