Känsloyttringar invid svarta vatten...

Tidiga mornar är klart bäst! Precis innan solen går upp ska man bege sig ut i skogen. Det är då det händer och det är då som naturen är så vacker. Jag smög mig fram och närmade mig en vik vid Sundsjön där vattnet låg alldeles svart och stilla. Mellan träden skymtade jag en fågel som avteckande sig så fint mot allt det mörka. Det var en knipa.

Knipahannen spelade och lät och böjde och kråmade sig och visade upp sig från sina bästa sidor.

Den kalla luften gjorde hans andedräkt synlig mot den mörka bakgrunden.

Honan låter sig lockas. Ofta låtsas hon inte se honom, men när han simmar iväg en bit ifrån henne vänder hon genast på huvudet för att se så att han inte försvinner. Det här paret har funnit varandra där på det svarta vattnet långt inne i skogen i morgonens första solglitter.
Jag går tyst därifrån och låter dem få vara ifred med varandra.