Snart är vi där!

Javisst! Snart är vi där. Sommarens lata dagar i hängmattan. Solens gyllene varma strålar som får oss att sväva iväg på små lätta doftmoln bland trädgårdens fagra blommor.
Här hos mig så forsar snön från taken. Stuprören sprutar ut smältvattnet i samma fart som om det skulle vara regnvatten. Snön tinar så fort att jag nästan kan se det. Det är ett skeende som smyger sig på; pang, så är våren här!
Det där med lata dagar i hängmattan...det stämmer inte riktigt för mig. Den här mysiga hängmattan har jag bara legat i en gång. Den hänger där mest som en trädgårdsutsmyckning. Jag har fullt upp på sommaren. En massa saker som jag vill göra i trädgården. Visst latar jag mig också, men då sitter jag ofta och tittar på allt som ska göras och så får jag ingen riktig ro i kroppen.

Här hänger "trädgårdspyntet" i halvskugga under träden. Till höger i bilden kan man se mitt stora vindspel. Det är egentligen en lång klädhylla som var slängd i soporna. Jag hittade den i grovsopsinsamlingen här i byn på bygdegården. Den var slängd, vaför vet jag inte, men glad blev ju jag. Såg direkt att man kunde göra ett gigantiskt vindspel av rören. Det är ett par meter långt och hänger i den vilda delen av min trädgård. Vinden snuddar bara lätt i det någon gång ibland och det låter dovt och mystiskt.

För att komma till hängmattan går man upp på trappstenen.


Det här är en av mina favoritblommor, eller tistlar kanske jag ska säga. Ryskt martorn. Jag är jätteförtjust i dem. Hade jag ett växthus skulle jag driva upp drivor med dessa tistlar och plantera ut i stora grupper här och var i trädgården. Det är både utseendet och färgen jag gillar; silvrigt lila och stålblå nyanser.

Det här är min busiga oranga jättevallmo. På försommaren flödar den upp ur marken och kastar sig upp i luften med sina fladdrande skira oranga segel. Jag hittade den vid ett övergivet torp i skogen. Taket på torpet hade rasat in och det var helt övergivet sedan årtionden. Jag räddade en del av en planta vallmo och tog med mig den hem.

Den oranga färgen riktigt vibrerar i de sneda solstrålarna. Man blir riktigt glad av den här färgen. Känner sig lite busig.

Här busar vallmon mot den lila praktbetonikan. Jag tycker om den här färgkombinationen, så länge den varar, för vallmon blommar ju fort över. Till höger kan man se sjön och en del av den stora dammen.

Härlig färg, solens färg, en mycket levande färg.